Frivillig ekologisk kompensation i planering och byggande

Granskad: 13 juni 2018

Ekosystemtjänster kan påverkas negativt vid planering och byggande. För att motverka att ekosystemtjänsternas värden och funktioner minskar kan kompensation fungera som en sista åtgärd efter att alla möjligheter för att undvika, minimera och återställa skador har utretts. Kompensationsåtgärder avser skapandet av helt nya eller förbättring av befintliga natur- eller grönmiljöer. I PBL finns inte möjlighet att ställa krav på kompensation, men allt fler kommuner fattar beslut om att arbeta med frivillig kompensation vid all typ av exploatering.

Krav på ekologisk kompensation i miljöbalken

Krav på kompensationsåtgärder kan ställas med stöd av olika bestämmelser i miljöbalken. Kompensation kan till exempel bli en nödvändig åtgärd vid intrång i naturreservat, Natura 2000-områden, biotopskydd som alléer eller påverkan på arter som är upptagna i Artskyddsförordningen. Det kan också bli aktuellt att kompensera för andra allmänna intressen, som till exempel friluftsliv.

Läs mer om ekologisk kompensation i Naturvårdsverkets handbok under "Relaterad information"

Kompensation i samband med PBL

I PBL finns inte möjlighet att ställa krav på kompensation i till exempel en detaljplan. Men krav på ekologisk kompensation kan uppstå genom miljöbalken till följd av att detaljplanen berör ett område med till exempel biotopskydd eller riskerar bevarandemålen för ett Natura 2000-område.

Men det finns ett antal kommuner som använder sig av olika former av frivillig kompensation för att minska negativa effekter av exploatering. En statlig utredning har också konstaterat att ekologisk kompensation kan vara ett effektivt verktyg för att behålla ekosystemtjänster i samband med exploatering. (Jfr SOU 2013:68 s. 93)

Vad är en kompensationsåtgärd

Kompensationsåtgärder innebär att funktioner och värden som går förlorade vid en exploatering kompenseras. Det kan ske genom åtgärder inom planområdet eller på en annan plats i kommunen. Tanken är att exploateringar som leder till att ett värde skadas eller försvinner också ska bekosta åtgärder som återskapar eller ersätter detta värde på en annan plats. Kostnaden för detta får exploatören eller kommunen stå för.

Skadelindringshierarkin

Vid exploateringar ska man i första hand försöka undvika eller minimera påverkan, genom skyddsåtgärder. Först om detta inte är möjligt kan kompensation övervägas. Man bör utgå från följande modell, även kallad skadelindringshierarkin, där punkt 1–2 är skyddsåtgärder och 3–4 är kompensationsåtgärder, se figur nedan.