Brandskyddskrav för taktäckning och gröna tak

För att en mindre flygbrand, det vill säga mindre brinnande och glödande partiklar som förs med vinden från en brand i en annan byggnad, skogsbrand eller liknande inte ska riskera att leda till en omfattande storskada på andra byggnader finns brandskyddskrav på taktäckning.

Kraven innebär att det ska vara svårt att antända taktäckningen och att kontinuerlig brandspridning längs taket ska begränsas. Särskilt vid blåsiga förhållanden finns annars risk att en brand i en byggnad kan sprida sig till omgivande byggnader. Regler om taktäckning finns i BBR och gäller vid uppförande och ändring av alla typer av byggnader inklusive de med så kallade gröna tak, det vill säga tak med växtlighet.

Taktäckning ska utformas så att antändning försvåras, brandspridning begränsas samt att den endast kan ge ett begränsat bidrag till branden.

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd - avsnitt 5:62

Enligt det allmänna rådet kan kravet i föreskriften uppfyllas genom att taktäckning utförs obrännbar eller brännbar men då i lägst klass BROOF(t2). Om brännbar taktäckning av klass BROOF(t2) används bör underlaget istället vara obrännbart. För småhus och friliggande byggnader får dock klass BROOF(t2) användas på brännbart underlag, exempelvis takpapp på råspont.

Fyra olika testmetoder

I den europeiska standarden för utvändig brandpåverkan (SS-EN 1187) för tak finns fyra olika testmetoder att välja mellan. Det beror på att länderna hade svårt att enas om en gemensam metod då tidigare nationella tester mätte lite olika saker. I Sverige används bara testmetod två (t2) som i stort är identisk med den tidigare nordiska testmetoden för tak (klass T).

De andra tre testmetoderna kan ha flera olika klasser exempelvis DROOF(t4) medan test två bara har två klasser BROOF(t2) och FROOF(t2). F innebär att ingen prestanda deklareras (ej godkänt).

t1, t3 eller t4 används inte i Sverige

De andra tre europeiska testmetoderna mäter inte flamspridning längs med taket på samma sätt som det nordiska testet med till exempel vindpåverkan. De kan däremot mäta även andra egenskaper som genombränning av konstruktionen som det inte finns krav på i Sverige. Det finns därför ingen korrelation mellan testerna så att till exempel en produkt som klarar test 1 alltid klarar test 2 eller liknande. Även om en takprodukt är CE-märkt och har klarat en eller flera av de andra testmetoderna kan man därför inte använda den i Sverige om man inte kan visa att samma skydd som klass BROOF(t2) uppnås.

Här kan du kan läsa mer om CE-märkning

Resultatet gäller på provat underlag

Vid provning enligt test 2 kan man välja att prova takmaterialet för ett eller flera standardunderlag alternativt ett specifikt underlag avsett för just den produkten. De möjliga standardunderlagen är spånplatta, stenull, fibercementskiva och cellplast (EPS). Om man provat på spånplatta gäller inte resultatet för cellplast och visa versa. Däremot får man anse att spånplatta representerar alla typer av trämaterial av ungefär samma densitet som exempelvis vanlig råspont och att motsvarande princip kan tillämpas för olika typer av mineralull och cellplast. Har man däremot provat på ett specifikt underlag gäller resultatet enbart för det underlaget.

Samma krav gäller för gröna tak och vasstak

Några undantag för organiska taktäckningsmaterial finns inte i byggreglerna, utan funktionskraven i föreskrift med tillhörande nivåsättande allmänna råd gäller för alla typer av tak. Det finns sedumtak som är provade och klassade för att klara BROOF(t2). Andra typer av gröna tak brukar däremot ha svårt att uppfylla kravnivån på att försvåra antändning och begränsa brandspridning. Detsamma gäller de flesta vasstak. Eftersom byggreglerna gäller vid uppförande av byggnader och ändring av en byggnad finns däremot inget som hindrar att man underhåller eller lägger om ett befintligt vasstak.

Enligt de allmänna råden i BBR finns det möjlighet att utforma objektspecifika lösningar genom särskild utredning, så kallad analytisk dimensionering. Vid en analytisk dimensionering av brandskyddet kan BROOF(t2) frångås om det går att visa att kraven i föreskrifterna i BBR 5:62 uppfylls på annat sätt. Det kan finnas metoder och produktval som kan göras för att minimera risken för brandspridning längs taket, minska risken för antändning, förhindra genombrännbarhet till andra takmaterial, samt begränsa det gröna takets bidrag till branden. En analytisk dimensionering bör i det fallet utgå från en helhetssyn i det enskilda fallet.

Faktorer som påverkar risken för brandspridning längs takytan och risken att taket antänds är förutom typen av växtlighet även substratets sammansättning (mängden organiskt eller annat antändbart material i det gröna takets jordlager), gängse väderförhållanden, takets eventuella lutning, dess skötsel, eventuell bevattning, uppdelning med olika typer av växtlighet i olika sektioner, tillgängligheten för brandsläckning, m.m.

Undantag för tältbyggnader, skärmtak och likande

I det allmänna rådet till BBR 5:62 anges att för tältbyggnader, samt skärmtak över uteplatser och liknande till småhus kan man använda taktäckning av lägst klass E. Klass E är egentligen inget takprovningstest utan ett småskaligt test av själva materialet, se särskild vägledning om ytskiktsklasser.

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd - avsnitt 5:62

Klass E kan normalt uppfyllas med olika typer av kanalplast eller korrugerad plast som är avsedda för uterum. Som vanligt gäller att man behöver kontrollera brandegenskaperna för varje enskild produkt i deras prestandadeklaration.

För tältbyggnader gäller att lagerhallar och liknande i verksamhetsklass 1 samt samlingstält i verksamhetsklass 2A kan ha duk av klass E. För större samlingslokaler med fler än 150 personer och tältbyggnader med dubbla dukar med luft emellan och liknande tältbyggnader gäller däremot inget undantag utan ordinarie regler ska följas.

Tillfälliga trädgårdstält, vanliga campingtält och liknande regleras däremot inte av byggreglerna då de inte är permanent uppställda och därmed inte är att betrakta som byggnader. För större evenemangstält som cirkustält och liknande kan det däremot finns krav på tältduken utifrån annan lagstiftning. Hur länge ett tält behöver vara uppställt för att anses vara en byggnad finns inte reglerat utan det beror på tillämpningen av PBL och rättspraxis på området. En skiljelinje kan vara om det skulle krävas bygglov eller inte för permanent uppställning. I något rättsfall har den tiden ansetts vara längre än en normal semesterperiod men det kan variera beroende på var tältet är placerat, vilken verksamhet det rör sig om med mera.

Veta mer

I webbutbildningen "Brandskydd i PBL " kan du fylla på dina kunskaper om brandskydd. Ta del av utbildningen under rubriken "Webbutbildningar" i "Relaterad information".

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej