På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Kulturmiljövärden

Granskad:

Kulturmiljön och fornlämningar gör det möjligt att läsa och förstå hur människan levt i och brukat landskapet och havet genom tiderna. Här kan du läsa om vad kommunen behöver ta hänsyn till i den kommunala översiktsplaneringen när det gäller kustens och skärgårdens kulturmiljövärden samt olika typer av fornlämningar på land och under havsytan.

Att tänka på i översiktsplaneringen
  • Analyser av kulturmiljön ger kunskap om kulturmiljövärden, bebyggelsens karaktäristiska uttryck och de faktorer som har påverkat och påverkar framväxten av bebyggelse och kulturlandskap.
  • Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950).
  • Det är länsstyrelsen som ger tillstånd till ingrepp och vård av fornlämningar. Länsstyrelsen är också rådgivande när det gäller fornlämningar.
  • Kunskapen om marina fornlämningar är bristfällig. Därför är det viktigt att bedöma möjligheten att fornlämningar kan beröras utifrån exempelvis ett områdes läge i det submarina landskapet, närhet till farled, område för sjöslag och försvarslägen. Ett tidigt samråd med länsstyrelsen ger vägledning.
  • I vissa fall kan en fornlämning tas bort, för att prioritera ett annat ändamål, men inte alltid. Inhämtande av kunskap i ett tidigt skede underlättar fortsatt planering och är i många fall mer kostnadseffektivt.
  • Det är inte bara fornlämningen i sig som är skyddad utan också möjligheten att uppleva den och förstå dess placering i landskapet. Detta kan betyda att ett större landskapsavsnitt behöver skyddas från exploatering.

Kulturmiljövärden vid kust och i skärgård

Kulturmiljön är den miljö som människor har skapat och som vi fortsätter att skapa. Den består av såväl bebyggelsemiljöer som kulturlandskap. Kulturmiljön är av betydelse för människors känsla av trygghet och tillhörighet. Skärgården och kustbygden innehåller höga upplevelsevärden och attraktiva livsmiljöer, vilket betyder att kulturmiljön dessutom är av betydelse för såväl lokal som regional utveckling.

Analyser av kulturmiljön ger kunskap om kulturmiljövärden, bebyggelsens karaktäristiska uttryck och de faktorer som har påverkat och påverkar framväxten av bebyggelse och kulturlandskap. Sjöfarten i Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet har varit intensiv genom århundradena och fisket periodvis också. Kustbygdens kulturmiljöer är framvuxna ur de behov som fanns inom bland annat dessa näringar när det gäller bebyggelse, farleder, transportvägar och hamnar.

Här kan du ta del av vägledning om kulturmiljövärden i den fysiska planeringen

Kulturreservat och byggnadsminne

Kommunen kan i en detaljplan eller med områdesbestämmelser skydda viktiga kulturmiljöer. Förutom reglering genom detaljplan eller områdesbestämmelser finns det två typer av skyddsinstrument för kulturmiljöer. Det är kulturreservat och byggnadsminne. Var och en kan väcka fråga om byggnadsminnesförklaring genom ansökan till länsstyrelsen, men det är länsstyrelsen som tar beslut om byggnadsminnen. Kulturreservat däremot kan initieras och beslutas av antingen länsstyrelsen eller kommunen.

9 §
  Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 4-6 §§
tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen
(1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.

I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§. Lag (2013:549) .

1 §
  En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar.

I fråga om en byggnad av sådant värde som avses i första stycket och som tillhör staten gäller de bestämmelser som regeringen meddelar om statliga byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten, ska det därmed utgöra ett byggnadsminne enligt denna lag.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte en byggnad som är fornlämning eller kyrkobyggnad enligt denna lag. Lag (2013:548) .

Läs mer om det kommunala kulturreservat Sommarro i Örebro under rubriken "På andra webbplatser" i "Relaterad information".

Fornlämningars betydelse

Fornlämningar har ett vetenskapligt och kunskapsmässigt högt värde och gör det möjligt att läsa och förstå människans landskap från förhistorisk tid och in i historisk tid. En del fornlämningar ligger i monumentala lägen i landskapet och bidrar på så sätt också till höga upplevelsevärden. Många fornlämningar är dessutom attraktiva besöksmål. Exempel på detta är de stora bronsåldersrösena, gravfält från järnåldern och borgruiner.

Fornlämningar är skyddade enligt lag

Exploatering av havsbotten kan beröra områden som innehåller olika typer av fornlämningar. Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen. Den som ska uppföra en byggnad eller en anläggning eller planerar att genomföra ett annat arbetsföretag är skyldig att via länsstyrelsen ta reda på om en fornlämning berörs. Det är länsstyrelsen som avgör om utredning behöver genomföras.

1 §
  Fornlämningar är skyddade enligt denna lag.

Fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna:
   1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
   2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
   3. kors och minnesvårdar,
   4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,
   5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
   6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra byggnader och byggnadsverk,
   7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter, och
   8. fartygslämningar.

Fornlämningar är också naturbildningar som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till liksom lämningar efter äldre folklig kult. Lag (2013:548) .

1 a §
  Det som sägs i 1 § gäller inte om det kan antas att lämningen tillkommit eller, i fråga om fartygslämning, förlist 1850 eller senare.

En lämning som avses i första stycket får förklaras för fornlämning av länsstyrelsen om det finns särskilda skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. Lag (2013:548) .

6 §
  Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning. Lag (2013:548) .

Skyddet gäller alla fornlämningar, även sådana som inte är kända sedan tidigare är skyddade. Det betyder att påträffas en fornlämning under pågående markarbete så måste arbetet avbrytas och fyndet anmälas till länsstyrelsen.

Dessa förutsättningar visar på betydelsen av en tidig kunskap i planeringsskedet om fornlämningar kan finnas i området. Åtgärdens betydelse avvägs mot fornlämningens betydelse. Ett markingrepp eller annat anläggningsarbete kan bara vara genomförbart om fornlämningen kan undersökas och tas bort. Arkeologiska åtgärder är mycket kostsamma och marinarkologiska undersökningar är än mer kostsamma. Tidig kunskap ökar förutsättningarna för en bra projektering, så att en åtgärd kan genomföras.

Marinarkeologisk kompetens

Kunskapen om marina fornlämningar är bristfällig eftersom det inte har gjorts inventeringar i hav och sjö på samma sätt som det har gjorts på land. Det är få länsstyrelser som har marinarkeologisk kompetens och det ställer sig naturligt att kommunerna inte kan ha denna kompetens. Länsstyrelserna samarbetar dock med varandra när det gäller de marinarkeologiska frågorna och delar på så sätt på kompetensen.

Fornlämningar på land med havs- och skärgårdsanknytning

Kulturlandskapet innehåller spår som kopplar bruket av havet med bruket av land. En hel del anläggningar som exempelvis farleder, varv, hamnar, fiskelägen, sjömärken och uppdragningsplatser för mindre båtar kan ha en lång kontinuitet i användande. Det kan synas i landskapet som såväl övergivna som använda anläggningar från olika epoker, men som har haft likartad användning genom tiderna. Platsens betydelse kan också läsas genom strandnära gravfält och boplatser.

I den norra delen av landet ligger de fornlämningar som en gång i tiden hade nära kontakt med havet en bra bit upp på land på grund av landhöjningen. I den södra delen av landet finns ett submarint landskap från den tid då södra Östersjön var torrlagd för cirka 11 000 år sedan. Fornlämningar från denna tid finns inte bara på Östersjöns botten utan också på fastlandet, men då på ett par meters djup i förhållande till dagens havsnivå vid det som för 11 000 år sedan var strand vid dåvarande vikar. Alltså fluktuerar fynden av fornlämningar över landet allt efter de förlopp som havet och landhöjningen har haft efter istiden.

Fartygsvrak

Utanför landets kust finns otaliga fartygsvrak. De kan ligga i farleder, där stora sjöslag har stått, i fiskeområden, vid besvärliga passager et cetera. Fartygsskrov har också medvetet sänkts för att fungera som spärranläggningar i sund, så kallade försänkningar, eller som fundament till hamnanläggningar. Vrak som har tillkommit före 1850 är skyddade enligt kulturmiljölagen. Länsstyrelsen kan dock ta beslut om att vrak som tillkommit efter 1850 ska skyddas enligt kulturmiljölagen.

I Östersjön, Bottniska viken och våra insjöar finns goda förutsättningar för att träkonstruktioner ska bevaras och konserveras på grund av den låga salthalten och den låga vattentemperaturen. Därför innehåller dessa områden världsunika, mycket väl bevarade skeppsvrak och försvarsanläggningar av trä. I västkustens farvatten anfrätts däremot trä av skeppsmask och endast ett fåtal vrak med träskrov finns därför bevarade här.

Det finns fortfarande stora områden av havsbottnen som inte har genomsökts, så den totala bilden av antalet vrak är inte komplett. Vrak kan också ha blivit överslammade.

Submarina landskap

För cirka 11 000 år sedan var södra Östersjön torrlagd och forskning pågår om vilka delar och hur högt upp längs kusten som det området har sträckt sig. Det finns teorier om att det rör sig om ett område som förmodligen nådde en bit upp längs kuststräckorna i Halland och Kalmar län. Såväl lämningar efter människors bruk av marken som skogar finns bevarade på det som nu är havsbotten. Det är framför allt i Hanöbukten, det vill säga utanför Skånes östkust och Blekinges sydkust samt en bit upp längs Blekinge östkust som trädstubbar har hittats. Det är möjligt att det finns översvämmade boplatser ner till 25 meters djup. Det saknas dock studier av det submarina landskapet för att klargöra var boplatserna fanns under tidig stenålder.

Förhistoriska transportleder

Havet har både sommartid och vintertid varit en viktig och betydande transportled. Äldre handelsplatser har skyddats från anfall genom olika typer av spärranläggningar i sjön. Dessa kan bestå av pålar, stenkummel eller sänkta fartyg. På land finns olika former av farledsmarkeringar som kummel, ensmärken och sjömärken i form av exempelvis höga ekar.

Länsstyrelsens roll

Det är länsstyrelsen som avgör om fornlämningar kan skadas av de planerade åtgärderna utifrån de översiktliga förutsättningar som en översiktsplan beskriver. Det är också länsstyrelsen som utreder om okända fornlämningar kan finnas i området. Kommunen kan tillsammans med länsstyrelsen initiera att fornlämningar lyfts fram som besöksmål och vårdas.

Fornlämningar - Konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Sjöfart kan leda till att lämningar skadas genom att bottensediment eroderas bort och fornlämningar blottläggs.

Fiske med trål kan leda till mekaniska skador på skeppsvrak och risk för att vrakdelar sprids ut över större ytor.

Vindkraftsfundament, utvinning av sand och muddring är exempel på åtgärder som kan skada kulturmiljövärden.

Kulturlandskap med fornlämningar innehåller höga upplevelse- och kunskapsvärden som kan utvecklas som besöksmål. Kulturarvet under vattenytan kan exempelvis tillgängliggöras genom dykleder. Men friluftsliv och besöksnäring kan också innebära slitage på kulturarvet.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Klimatförändringar, som exempelvis höjning av havsnivån och förändrad vattentemperatur, kan leda till att fornlämningar skadas. En höjning av havsnivån kommer att innebära att fornlämningar på land översvämmas. Havets rörelse förändras också, vilket betyder att fornlämningar kan rubbas. Ökad erosion av stränderna kan leda till att fornlämningar i kustbandet förstörs. En höjning av havstemperaturen kan leda till att invasiva arter som skadar trädkonstruktioner kan etablera sig i Östersjön och Bottniska viken.

Utsläpp av miljögifter kan liksom havsmiljön i sig med stormar, strömmar och is, vattnets kemiska sammansättning och innehåll av mikroorganismer påverka kulturarvet på havsbotten.

Fartygslämningar kan i sin tur utgöra ett miljöhot eftersom de kan innehålla tungmetaller av olika slag och andra miljöfarliga ämnen.

Riksintresse för kulturmiljö

I miljöbalkens hushållningsbestämmelser pekas kulturmiljön ut som ett av de allmänna intressen som särskilt ska beaktas för att en god hushållning med mark- och vattenområden. I områden som är utpekade som riksintresseanspråk för kulturmiljövård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och riksintressen enligt 4 kap. 1 § miljöbalken ska särskild hänsyn ska tas till kulturvärdet i områden. Det är Riksantikvarieämbetet som pekar ut anspråk om riksintressen för kulturmiljövård enligt 3 kap. miljöbalken. De geografiska områden som i sin helhet är av riksintresse i 4 kap. miljöbalken har beslutats av riksdagen.

6 §
  Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

1 §
  De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur-
och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riks-
intresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om
   1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
   2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket 2 och i 2-6 §§ utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra stycket. Lag (2001:437) .

Det finns ännu inga områden definierade i hav eller sjö där staten gör anspråk på riksintresse för kulturmiljön. Däremot finns flera riksintressen för kulturmiljö i skärgårdarna som även innefattar vattenområden.

Här kan du läsa mer om riksntresset för kulturmiljö

Här kan du läsa mer om riksintressesystemet

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör kulturmiljön. Länkarna nedan går till andra webbplatser.

Planeringsunderlag

Exempel på nationella och regionala planeringsunderlag
Fornlämningsregistret (Fornsök)

Exempel på kommunala planeringsunderlag
Landskapsbildsanalys
Kulturmiljöprogram
Analys av den lokala besöksnäringen
Kulturlandskapsutredningar

Roller och ansvar

Kommunen

Kommunen kan genom reglering i detaljplan och områdesbestämmelser skydda värdefulla kulturmiljöer och definiera lokala kulturvärden i ett kulturmiljöprogram. Beslutar om kulturreservat.

Länsstyrelserna

Utövar tillsyn över tillämpningen av riksintresse för kulturmiljö. Beslutar om och utövar tillsyn av byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen. Beslutar om kulturreservat. Ansvarar för ärenden enligt kulturmiljölagens 2 kapitel om fornminnen. Tar exempelvis beslut om utredning eller undersökning, tillstånd att rubba fornlämning och lämnar råd.

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet beslutar om anspråk på riksintresse för kulturmiljövården. Beslutar om och utövar tillsyn av statliga byggnadsminnen. Förvaltar det webbaserade fornlämningsregistret "Fornsök".

Statens maritima museer

Statens maritima museer bevarar och förmedlar kunskap om det maritima kulturarvet.

Kustbevakningen

Fornfynd som hör till vrak kan lämnas till Länsstyrelsen, Polisen eller Kustbevakningen.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen