Allmänna hänsynsregler och bestämmelser
Miljöbalkens krav på att en verksamhetsutövare alltid ska ta hänsyn till miljön gäller även kulturmiljön.
Alla som bedriver en verksamhet har en skyldighet att skaffa sig de kunskaper och utföra de åtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att det uppstår skada eller olägenhet för miljön. (MB 2 kap. 2-3 §§) Med skador och olägenheter för miljön avses inte endast påverkan på grund av utsläpp och störningar, utan även sådant som till exempel utarmar värdefulla kulturmiljöer (jämför proposition 1997/98:45 del 2 sidan15).
Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)
2 §
Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
3 §
Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam-
heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Även vid lokaliseringen av en verksamhet eller åtgärd ska hänsyn tas till bland annat kulturmiljön. Den plats ska väljas som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska uppnås med minsta intrång och olägenhet för såväl människors hälsa som miljön.