Olika vattenrelaterade miljökvalitetsnormer
Det finns flera olika typer av miljökvalitetsnormer som gäller vatten. De miljökvalitetsnormer som följer vattenförvaltningsförordningen berör samtliga kommuner och det är dessa miljökvalitetsnormer som får störst betydelse i praktiken vid planläggning. I vissa områden och under speciella förutsättningar kan även andra vattenrelaterade miljökvalitetsnormer behöva hanteras i planeringen.
Översikt över olika MKN
Det finns flera typer av miljökvalitetsnormer, MKN, som gäller vatten; MKN enligt vattenförvaltningsförordningen, MKN för fisk- och musselvatten samt MKN för havsmiljö. Dessa MKN har införts till följd av olika EU-direktiv. Direktiven är införda i svensk lagstiftning huvudsakligen genom ändringar i miljöbalken och plan- och bygglagen, samt tre förordningar:
- förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten
- vattenförvaltningsförordning (2004:660)
- havsmiljöförordningen (2010:1341).
Kopplat till förordningarna finns också ett antal myndighetsföreskrifter.
Nedan ges en kort översikt över de olika MKN som gäller vatten och regelverken kring dessa.
MKN enligt vattenförvaltningsförordningen
Enligt vattenförvaltningsförordningen, VFF, delas yt- och grundvatten in i enheter som benämns vattenförekomster. För att utpekas som en vattenförekomst måste yt- eller grundvattnet uppfylla vissa kriterier till exempel vad gäller storlek. För varje vattenförekomst finns beslutade MKN. MKN uttrycks som att en viss ekologisk, kemisk eller kvantitativ status ska uppnås vid en viss tidpunkt.
För ytvatten fastställs MKN för ekologisk och kemisk status. Vid bedömning av ekologisk status tillämpas fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig status. För kemisk status tillämpas två klasser: god status eller uppnår ej god status. Ekologisk och kemisk status bedöms genom en sammanvägning av ett antal olika kvalitetsfaktorer.
För grundvatten fastställs MKN för kemisk och kvantitativ status. I vissa fall finns också MKN om utgångspunkter för att vända trend. Dessa fastställs om en betydande och ihållande uppåtgående trend av ett förorenande ämne har identifierats vid miljöövervakning. För bedömning av kemisk och kvantitativ grundvattenstatus tillämpas två klasser: god och otillfredsställande status.
Enligt VFF skulle vattenförekomsterna ha haft god status senast år 2015. För vattenförekomster som hade hög status när direktivet infördes skulle statusen bibehållas. Fortfarande finns det många vattenförekomster där MKN inte följs. För dessa vattenförekomster gäller ofta fortfarande samma kvalitetskrav men med en framskjuten tidpunkt för när kraven ska nås.
Vattenmyndigheterna har fastställt åtgärdsprogram för Sveriges fem vattendistrikt. Åtgärdsprogrammen ska ange de åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att MKN för vatten ska kunna följas. I åtgärdsprogrammen finns flera åtgärder som är riktade till kommunerna. Kopplat till fysisk planering kan det till exempel handla om åtgärder som att utveckla översikts- och detaljplanering, utveckla vatten- och avloppsplaner, samt beakta regionala vattenförsörjningsplaner i översiktsplaneringen, så att MKN kan följas.
Här kan du läsa mer om MKN enligt VFF och hur de kan hanteras i översiktsplanering och detaljplanering.
MKN inom vattenförvaltning översiktsplanering
MKN inom vattenförvaltning detaljplanering
Du kan också läsa mer om MKN enligt VFF på Havs- och vattenmyndighetens och Sveriges geologiska undersöknings hemsidor. Där finns även webblänk till åtgärdsprogrammen för Sveriges fem vattendistrikt.
Vattenförvaltning (på Havs- och vattenmyndighetens webbplats)
Vattenförvaltning (på SGU:s webbplats)
MKN för fisk- och musselvatten
I vattenområden som har pekats ut som särskilt värdefulla fiskevatten eller vatten för skaldjursodling för livsmedelsproduktion finns MKN för fisk- och musselvatten. MKN för fisk- och musselvatten är i första hand inriktade på utsläpp från avloppsreningsverk och andra miljöfarliga verksamheter, men kan i vissa fall vara relevanta för exempelvis dagvattenutsläpp från bebyggelse. MKN anger gränsvärden eller riktvärden för ett tiotal olika kemiska och fysiska parametrar.
MKN för fisk- och musselvatten infördes i syfte att dels upprätthålla vissa fiskebestånd i sötvatten, dels trygga kvaliteten på musslor och snäckor från havet som används som livsmedel. Figuren nedan visar vilka geografiska områden som berörs.
MKN för fisk- och musselvatten överlappar i hög grad de MKN som senare införts genom VFF. Det pågår arbete på statlig nivå för att harmonisera förordningarna.
MKN för fisk- och musselvatten finns i förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten.
Fiskvattenområden som berörs av dessa MKN redovisas i föreskriften NFS 2002:6.
MKN för havsmiljö
Allt havsvatten från strandlinjen ut till den yttre gränsen för Sveriges ekonomiska zon berörs av MKN för havsmiljö. Syftet med dessa är att nå och upprätthålla god miljöstatus i havet.
MKN för havsmiljö behandlar fem huvudområden:
- tillförsel av näringsämnen och organiskt material
- tillförsel av farliga ämnen
- biologisk störning
- fysisk störning
- skräp och buller.
De MKN för havsmiljö som tillämpas för kustvatten inom kommunens gränser har en målinriktad karaktär. Det finns ett nationellt åtgärdsprogram som syftar till att nå god havsmiljö i Nordsjön och Östersjön.
Du kan läsa mer om åtgärdsprogram för havsmiljö i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2021:20 ”Åtgärdsprogram för havsmiljön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen”.
På Havs- och vattenmyndighetens hemsida finns också föreskriften om MKN för havsmiljö.
Film: Att hantera miljökvalitetsnormer vid planläggning
För att visa det här innehållet behöver vi kunna spara kakor i din webbläsare.