Krav vid ändring av byggnader
Ändring av en byggnad är en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Utgångspunkten är att samma kravnivå gäller vid ändring av byggnad som vid uppförande av nya byggnader. Avsteg från kravnivån får göras om det finns särskilda skäl. Vid ändring kan även äldre verifieringsmodeller användas.
Regler om ändring av byggnad
I begreppet ändring ingår tillbyggnad och ombyggnad. En tillbyggnad är en åtgärd som ökar byggnadens volym. En ombyggnad är en ändring som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas. Exempel på en betydande del kan vara ett trapphus med omgivande lägenheter.
4 §
I denna lag avses med
allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,
bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,
byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,
byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,
byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,
byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,
exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,
genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,
kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,
markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,
tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och
ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Lag (2019:949) .
Vid ändring ställs vanligtvis krav endast på den del som ändras. Vid tillbyggnad gäller kraven även för delar som i samband med tillbyggnaden ändras i den befintliga byggnaden. Däremot kan vid ombyggnad krav ställas på hela byggnaden, det vill säga även på delar som inte ingår i de planerade ändringarna.
Vid ändring gäller reglerna om material, projektering, utförande, dimensionering och kontroll i tillämpliga delar. Utgångspunkten är att samma kravnivå gäller för ändring av byggnad som vid uppförande av nya byggnader. Anpassning av kravnivån får dock göras med hänsyn till tekniska skäl, ekonomiska skäl och ändringens omfattning. Utrymmet för att göra sådana avsteg är dock litet eftersom anpassningen inte får medföra en oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet.
34 § Under förutsättningen att byggnaden ändå kan antas få godtagbara egenskaper avseende bärförmåga, stadga och beständighet får, vid ändring av byggnaden en anpassning av de i denna författning gällande säkerhetsindex vid uppförande av nya byggnader göras om det med hänsyn till tekniska eller ekonomiska skäl, eller ändringens omfattning, är oförsvarligt att genomföra en viss åtgärd.
Anpassningen får dock aldrig medföra en oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet. (BFS 2015:6).
Allmänt råd Byggherren bör senast vid det tekniska samrådet redovisa skälen för att anpassa säkerhetsindex. Det bör också framgå hur varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 § PBL och förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL har tillgodosetts. Detta bör på lämpligt sätt dokumenteras i protokollet från samrådet. (BFS 2015:6).Ändringar som medför ökade lasteffekter på den bärande konstruktionen ska alltid beaktas oavsett om någon fysisk ändring gjorts eller inte. Det kan till exempel handla om när en byggnad får ändrat användningssätt.
35 § Vid ändringar som medför ökade lasteffekter på den bärande konstruktionen ska de ökade lasteffekterna beaktas. (BFS 2015:6).
Allmänt råd Vid ändringar som medför ökade lasteffekter på den bärande konstruktionen kan andra beräkningsmodeller än de som används vid uppförande av nya byggnader användas, till exempel beräkningsmodeller som användes när byggnaden uppfördes. (BFS 2015:6).Vilka konstruktionsregler får tillämpas vid ändring av byggnader
Som utgångspunkt tillämpas den vid tidpunkten för ändringen gällande EKS. Det kan dock i vissa fall vara rimligt att tillämpa äldre regler.
31 § Byggnader ska vid ändring uppfylla de krav på bärförmåga, stadga och beständighet som anges i denna författning för uppförande av nya byggnader.
Som alternativ till eurokoderna får andra verifieringsmodeller användas om dessa ger minst lika eller högre säkerhetsindex som de som anges i 7 § för respektive säkerhetsklass. (BFS 2015:6).
Allmänt råd Andra verifieringsmodeller kan vara sådana som tillämpades när byggnaden uppfördes. (BFS 2015:6).Avsteg från säkerhetsindex får göras om det finns särskilda skäl med hänsyn till byggnadens förutsättningar och ändringens omfattning. Regler om detta finns i 34 §.
Reglerna om material, projektering, utförande, dimensionering och kontroll gäller i tillämpliga delar vid ändring av byggnader. (BFS 2015:6).
Allmänt råd Kraven på bärförmåga stadga och beständighet i 8 kap. 4 § PBL samt 3 kap. 7 § PBF gäller vid såväl uppförande av nya byggnader som vid ändringar av byggnader. Kraven gäller även vid uppförande och ändring av andra anläggningar än byggnader. Av 1 kap. 4 § PBL framgår att ändring av en byggnad är en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Av 8 kap. 7 § PBL framgår att vid tillämpning av kraven vid tillbyggnad och annan ändring ska hänsyn tas till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar. Vidare ska hänsyn tas till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i 8 kap. i PBL. (BFS 2015:6).När partialkoefficientmetoden togs fram utgick man från befintliga byggnader och gjorde en bedömning av säkerhetsnivåerna hos dessa. Det är därför rimligt att tillåta att äldre verifieringsmodeller används som alternativ till EKS. Förutsättningen är att samma säkerhetsnivå kan uppnås för respektive säkerhetsklass. Äldre verifieringsmodeller kan vara sådana som tillämpades när byggnaden uppfördes. Exempel på sådana är BKR, som är Boverkets tidigare konstruktionsregler och SBN, Svensk byggnorm, som är dåvarande Planverkets föreskrifter.
Olika verifieringsmodeller ska inte blandas. I verifieringsmodellerna finns koefficienter för bland annat laster, lastkombinationer, hållfastheter och säkerhetsklasser. Dessa är framtagna utifrån olika förutsättning i olika verifieringsmodeller. Detta medför att det inte går att blanda partialkoefficienter från olika modeller. Däremot kan värden på karakteristiska laster och karakteristiska hållfastheter användas om dessa avser samma fraktiler, till exempel den last som i genomsnitt återkommer en gång per 50 år eller den hållfasthet som innehålls i 95 procent av materialet med 75 procents konfidens.
Förundersökning
I en befintlig byggnad kan ofta byggnadens material, konstruktion och funktion till vissa delar vara okända. Inför en ändring bör byggherren därför göra en förundersökning för att få kännedom om dessa egenskaper.
Av undersökningen bör det framgå hur man avser att hantera okända materialegenskaper, till exempel genom konservativa antaganden eller provning av materialens hållfastheter. Även brister i den befintliga bärande konstruktionen bör framgå av undersökningen.
Förundersökningen bör också tydliggöra byggnadens kulturvärden och övriga kvaliteter och brister. För bedömning av detta är det oftast lämpligt att ta in antikvarisk och arkitektonisk kompetens.
38 § Ändringsarbeten bör föregås av en förundersökning. I den bör det klarläggas hur ingrepp i byggnadens bärande konstruktion påverkar dess bärförmåga. Förundersökningen bör också tydliggöra byggnadens kulturvärden samt övriga kvaliteter och brister.
Förundersökningen bör göras så tidigt att dess resultat kan ligga till grund för den efterföljande projekteringen. Omfattningen av förundersökningen bör anpassas till åtgärdens omfattning och objektets art. (BFS 2015:6).Exempel på ändring när materialdata saknas för befintliga delar
För äldre byggnader som funnits länge och där det saknas uppgifter om materialens hållfastheter kan en konstruktionsdel i de flesta fall bytas ut mot en likadan utan att någon särskild verifiering behöver göras. Exempelvis kan en pelare bytas ut mot en av samma dimensioner och material.
Om man inte känner till de ingående materialens hållfastheter bör ingrepp i den bärande stommen undvikas. Om man ändå gör ingrepp i en sådan konstruktion bör konservativa värden ansättas på de befintliga materialens hållfastheter.
Exempel på skärpta krav
Ett skärpt krav kan vara att nivån på en last har ökat. Det kan också handla om ett nytt krav som införts.
Har skärpta kravnivåer införts sedan byggnaden ursprungligen uppfördes behöver dessa beaktas om de ger väsentligt ökade lasteffekter. En mindre ökning behöver normalt inte beaktas.
Ett fall kan vara att snölasten på en ort ökat mycket. För många byggnader har en ökad snölast liten betydelse för lasteffekten på grundläggning. Däremot kan en ökad snölast innebära väsentligt ökad lasteffekt på en lätt takkonstruktion.
Skärpta krav kan också handla om nya krav. Till exempel infördes krav på att dimensionera för olyckslast 1975. Vid ändring av byggnader som är uppförda innan kravet infördes kan till exempel åtgärder för sammanhållning av olika byggnadsdelar behöva övervägas när en byggnad byggs på med en eller flera våningar.
Exempel på ändring med nya konstruktionsdelar
Vid en ändring ska nya konstruktionsdelar dimensioneras enligt EKS. Om ändringen även ger ökade lasteffekter på befintliga delar får dessa dimensioneras enligt äldre verifieringsmodeller eller EKS.
Exempel på ändring med tillkommande volym – tillbyggnad
För en ändring som ökar en byggnads volym och därmed räknas som tillbyggnad, exempelvis påbyggnad med en vindsvåning, ska de tillbyggda delarna dimensioneras enligt EKS. För de befintliga delarna av byggnaden kan äldre verifieringsmodeller eller EKS tillämpas.
Skärpta krav som ger ökade lasteffekter, till exempel en ökad snölast på en viss ort, ska alltid tillämpas på alla de delar som berörs av ändringen. I exemplet nedan berörs hela byggnadens bärande konstruktion av en ökad snölast.
Om en äldre verifieringsmodell används behöver den dimensionerande lasten anpassas till förutsättningarna för den verifieringsmodellen. Detta beror på att säkerheten ligger på olika faktorer i olika modeller. Faktorerna kan vara hållfastheter, laster, lastkombinationer och säkerhetsklasser.
Anpassning till skärpta krav kan göras genom att bedöma den relativa skärpningen av ett krav från ett regelverk till ett annat. För laster användes till exempel i Boverkets tidigare konstruktionsregler, BKR, den snölast som i genomsnitt återkom en gång per 50 år på en plats som karakteristiskt värde. Eftersom samma förutsättningar för snölastens karakteristiska värde används i EKS kan en direkt jämförelse göras. Om byggnaden uppfördes under BKR och snölasten då var 2,0 kN/m2, men den i dagens regler är 2,5 kN/m2, ska 2,5 kN/m2 användas även om byggherren väljer att använda BKR när bärförmågan hos de befintliga delar som berörs av ändringen verifieras.
För en modell med tillåtna spänningar, till exempel Svensk byggnorm, SBN, kan inte laster enligt EKS direkt användas. I verifieringsmodeller, före Boverkets Nybyggnadsregler (BFS 1988:18), låg hela säkerheten på materialens hållfastheter. I dessa modeller ansattes ett lågt värde på den dimensionerande hållfastheten hos ett material. I dagens verifieringsmodeller ligger även en del av säkerheten på lastsidan genom att ett högt värde, till exempel den last som i genomsnitt återkommer en gång per 50 år, används. En så hög last behöver inte användas i en modell där all säkerhet ligger på dimensionerande hållfasthet hos materialen.
För att ändå ta hänsyn till en eventuell skärpning av till exempel krav på snölasten kan den relativa skärpningen i senare regler användas. Om snölasten för en plats ökat från till exempel 2.0 kN/m2 i BKR till 2,5 kN/m2 i gällande regler i EKS bör motsvarande relativa högre snölast användas i den äldre verifieringsmodellen. För en byggnad som uppfördes under SBN 1980 är kanske snölasten grundvärde, S0, för en ort 1,5 kN/m2. Detta grundvärde kan då, utifrån den relativa skärpningen mellan BKR och EKS räknas om till 2,5/2,0 ∙ 1,5 = 1,9 kN/m2 och användas i den äldre verifieringsmodellen.
Exempel på ändring i form av ändrad användning (ökad last)
I en befintlig byggnad ändras användningssättet. Om det ändrade användningssättet medför ökade lasteffekter ska dessa beaktas. Antingen kan äldre verifieringsmodeller eller EKS tillämpas när bärförmågan hos de befintliga delarna verifieras.
I exemplet nedan ökas lasten på ett bjälklag. Alla delar som får en ökad lasteffekt till följd av den ökade lasten måste ha tillräcklig bärförmåga.
Skärpta krav som innebär ökade lasteffekter, till exempel ökad snölast på en ort, ska alltid tillämpas på alla de delar som berörs av ändringen. Det innebär i detta exempel att en ökad snölast ska beaktas för alla de delar som berörs av den ändrade användningen.
I exemplet är det inte taket och de övre delarna i byggnaden som berörs av ändringen. Det är bara de delar som får en ökad lasteffekt på grund av den ändrade användningen som berörs. För befintliga delar som tar last från bjälklaget med ökad last måste därför även en ökad snölast beaktas. För det befintliga taket och de övre delarna i byggnaden behöver däremot inte en ökad snölast beaktas eftersom de inte berörs av ändringen.
Exempel på ändring i form av ombyggnad
Vid ombyggnad ska kraven tillämpas på hela byggnaden, det vill säga att krav ställs även på delar som inte ändras. Begränsningen att kraven bara omfattar den ändrade delen gäller alltså inte vid ombyggnad. Men även i ombyggnadssituationen ska man ta hänsyn till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar.
En ombyggnad innebär en påtaglig förnyelse. Att göra stomrent, det vill säga riva i princip allt utom den bärande stommen, är ett exempel på ombyggnad.
I exemplet nedan är det inte taket som direkt berörs av ändringen, men skärpta krav som innebär ökade lasteffekter, till exempel ökad snölast, ska alltid tillämpas även på icke berörda delar. Det befintliga taket måste därför dimensioners för en eventuellt ökad snölast trots att inga ändringsåtgärder görs på det.
Den befintliga stommen måste också dimensioneras för eventuellt ökade laster, inklusive en ökad snölast. Dock kan den verifieringen göras med äldre verifieringsmodeller.
