Kostnadsfördelning

Granskad: 8 juli 2022

Boverkets föreskrifter innehåller bestämmelser om nationella kostnadsfördelningsregler. Det ingår i tillsynen att säkerställa att dessa regler efterlevs. Vilka principer ska fördelningen av kostnaderna för uppvärmning eller tappvarmvatten baseras på och vad är viktigt att ta hänsyn till? Hur stor bör den andel som faktureras utifrån den faktiska energianvändningen vara och hur bör den resterande fasta andelen av den fakturerade kostnaden fördelas mellan lägenhetsinnehavarna? Vilka möjligheter har berörda aktörer och parter att ingå överenskommelser och avtal om mer specifikt utformade kostnadsfördelningsregler?

Kostnadsfördelning avseende uppvärmning och tappvarmvatten för hushållsbruk

Då IMD för värme eller tappvarmvatten installerats ska faktureringen och kostnadsfördelningen av energikostnaderna baseras på den uppmätta energianvändningen, alternativt avläsningar av värmekostnadsfördelare. Kostnadsfördelningen ska vidare baseras på den föreskrivna principen om rättvisa mellan lägenhetsinnehavare. Detta är viktigt för att ge alla lägenhetsinnehavare tillräckliga incitament att påverka sin energianvändning och för att undvika obalanserade incitament/delade incitament mellan lägenhetsinnehavarna inbördes. Även om det i praktiken är svårt att uppnå fullkomlig rättvisa, särskilt vid IMD värme, är det viktigt att den använda kostnadsfördelningsmodellen syftar till en rättvis fördelning.

För att uppnå en rättvis fördelning och som ger tillräckliga incitament till energibesparing är det först och främst viktigt att den rörliga andelen av energikostnaden, det vill säga den andel som baseras på den faktiska användningen (mätningen) är tillräckligt hög. Som jämförelse uppgår denna andel till mellan 50–70 procent i flera andra EU-länder som sedan tidigare infört kostnadsfördelningsregler. För att uppnå rättvisa och balanserade incitament (se nedan) kan även andra faktorer än den individuellt uppmätta energianvändningen behöva tas hänsyn till i kostnadsfördelningen. I allmänna råd till föreskriften ges exempel på vilka övriga faktorer som kan vara lämpliga att väga in i kostnadsfördelningen vid IMD värme respektive tappvarmvatten. Det kan handla om kostnader för grundinvesteringen och drift- och underhållskostnader för uppvärmningssystemet eller tappvarmvattensystemet liksom för mätsystemet, kostnader för abonnerad effekt (effektavgifter), kostnader för värmeförluster i distributionssystemet, samt vid IMD värme även kostnader för uppvärmning av gemensamma utrymmen.

En rättvis fördelning vid IMD värme kan även behöva ta hänsyn till lägenheters olika uppvärmningsbehov beroende på placering i byggnaden och till värmeförluster mellan lägenheter. Kostnadsfördelningsmodellen behöver då kompletteras med lämpligt utformade korrektionsfaktorer. Behovet av detta får bedömas från fall till fall.  

Den andel av den fakturerade energikostnaden som inte baseras på den faktiska användningen (uppmätta värden eller avläsning av värmekostnadsfördelare), utan på övriga faktorer som angivits ovan, kan lämpligen fördelas schablonmässigt på basis av lägenhetsarea, med undantag för kostnader för uppvärmning av gemensamma utrymmen som ur rättvisesynpunkt hellre bör fördelas lika per lägenhet då dessa utrymmen kan antas användas i liknande utsträckning av samtliga lägenhetsinnehavare. Vid IMD för tappvarmvatten kan de fasta kostnaderna för IMD och för tappvarmvattensystemet lämpligen fördelas lika per lägenhet eller på basis av antal mätare per lägenhet.

Utformningen av kostnadsfördelningen behöver särskilt vid IMD värme även ta hänsyn till att obalanserade incitament till energibesparing mellan lägenhetsinnehavare och byggnadsägare så långt möjligt undviks. Med detta avses att kostnadsfördelningsmode