Vattenförsörjning

Denna sida handlar om vattenförsörjning. Sidan är framtagen för översiktsplanering vid kust- och hav, men vägledningen är generellt användbar även i andra områden.

Tillgång till vatten är en avgörande faktor för utveckling av bebyggelse, boende och olika näringsverksamheter. För en trygg vattenförsörjning behöver behöver både vattentillgång, vattenkvalitet och påverkansrisker från markanvändning beaktas i den fysiska planeringen.

Att tänka på i översiktsplaneringen

  • Dricksvattenförsörjning i översiktsplaneringen handlar dels om att säkerställa framtida tillgång till dricksvatten och dels om att säkerställa att tillräcklig hänsyn tas för att skydda vattenresurser.
  • Vid utbyggnad behöver möjligheter till vattenförsörjning analyseras tidigt i planeringsprocessen och VA-ansvarig aktör behöver medverka. Är det lämpligt att ansluta till det kommunala vattennätet, alternativt finns lokala vattenresurser med kapacitet för enskild vattenförsörjning?
  • För områden utan kommunal vattenförsörjning är det ofta lämpligt att utreda hur högt befolkningstryck det finns förutsättning för med hänsyn till lokal grundvattentillgång. I översiktsplanen kan det presenteras med en karta över möjligt antal hushåll per hektar, till stöd för bygglovsgivning.
  • Klimatets inverkan på framtida vattentillgång, vattenkvalitet och risker för föroreningsspridning till vattentäkter måste beaktas i översiktsplaneringen. Vattentillgången måste vara tillräcklig under de torrperioder som kan förväntas. Även risker för översvämning som kan försämra vattenkvalitén behöver kartläggas.
  • Grundvattenförekomster är viktiga resurser för vattenförsörjning som bör skyddas oavsett om vattenuttag redan sker idag eller behövs för framtiden.
  • Mellankommunala samarbeten kan vara mycket fördelaktigt. Utnyttja möjligheten att använda en gemensam vattentäkt och beakta grannkommunens vattentäkter i planeringen.
  • Det kan finnas stora samordningsvinster i att samplanera nyutbyggnad av VA-nät med upprustning av befintligt nät.
  • Vid översiktsplanering krävs hänsyn till påverkansrisker för värdefulla dricksvattenresurser. Även små dricksvattenresurser kan vara mycket värdefulla i områden utanför det kommunala dricksvattennätet.
  • Ökat uttag av grundvatten i kustnära områden kan ge problem med saltvatteninträngning i grundvattnet.
  • Överväg eventuellt behov av att planlägga område för avsaltningsanläggning av havsvatten, med hänsyn till vattentillgång och behov i dagens eller framtida klimat.
  • Informationssäkerhet – kommunens ansvariga för krisberedskap/säkerhetskydd bör involveras för avvägningar kring risker att sprida känslig information under planarbetet.
  • Det är en stor fördel om kommunen har tagit fram en VA-plan som omfattar vattenförsörjning, ett mycket användbart underlag för översiktsplanering.

Vattenförsörjning är en grundförutsättning

Tillgång till vatten är en avgörande faktor för utveckling av bebyggelse, boende och olika näringsverksamheter. Utöver dricksvattenuttag för hushåll kan det finnas andra aktörer med stort behov av sötvatten med dricksvattenkvalitet för exempelvis industriprocesser, jordbruksbevattning eller djurhållning. I många kustområden är tillgången till sötvatten begränsad. Redan tidigt i översiktsplaneringen behöver möjligheterna till vattenförsörjning analyseras, med stöd av kommunens huvudman för vatten- och avloppsförsörjning.

Vattenförbrukning för hushåll

Vattenförsörjning är ett allmänt intresse enligt 2 kap. 5 § PBL. Där anges att bebyggelse och byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp och möjligheter att förebygga vattenföroreningar.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Inventering av tillgångar och behov

Kommunen behöver överväga om det finns möjlighet att utnyttja det kommunala dricksvattennätet, med hänsyn till kapacitet för ökat vattenuttag och till geografiskt avstånd för eventuell utbyggnad. Vattentillgången måste vara tillräcklig under de mest utpräglade torrperioder som förväntas.

Det är viktigt att få överblick av vilka dricksvattenresurser som finns tillgängliga i området och hur stort vattenuttag befintliga användare har. Regionala vattenförsörjningsplaner och lokala/kommunala vattenförsörjnings- eller VA-planer är viktiga planeringsunderlag. Mellankommunalt samarbete kan vara mycket fördelaktigt för att lösa vattenförsörjningen i kustområden. Tillvarata möjligheten att använda gemensam vattentäkt och beakta grannkommunens vattentäkter och ledningsnät i planeringen.

Om vattenförsörjningen inte ansluts till kommunala ledningsnätet utan behöver lösas med enskild vattenförsörjning krävs en mer ingående analys. Behoven för både hushåll, industri och jordbruk behöver beaktas. Vid bedömningen av tillgångar behövs ett långsiktigt perspektiv som även tar hänsyn till hur klimatförändringar kan påverka både vattentillgång och vattenkvalitet. Eventuella naturligt orsakade kvalitetsproblem i grundvattnet kopplat till skadliga ämnen i berggrund och jordlager behöver också beaktas. Grundvattentillgången är generellt begränsad i kustområden och det är ofta lämpligt att utreda hur högt befolkningstryck det finns förutsättning för med hänsyn till lokal grundvattentillgång. I översiktsplanen kan det presenteras med en karta över möjligt antal hushåll per hektar. I Västervik kommuns översiktsplan på sidan 40 finns en sådan karta redovisad, se relaterad information. Detta ger stöd för bedömning av möjligheten att ordna enskild vattenförsörjning exempelvis inför bygglovsansökan, både i glesbygd och vid förtätning av befintlig bebyggelse.

Allmän och enskild vattenförsörjning

Planlägg med hänsyn till värdefulla dricksvattenresurser

I Sverige har alla större grundvattenförekomster identifierats och kartlagts enligt vattenförvaltningsförordningen (SFS 2004:660). Dessa redovisas i den nationella kartdatabasen Viss-Vattenkartan. I områden där kommunalt dricksvatten från den allmänna vattenförsörjningen saknas kan även små dricksvattenresurser vara mycket värdefulla. Om de lokala vattenresurserna skulle bli oanvändbara till dricksvatten kan det bli väldigt kostsamt att ordna alternativa lösningar.

Enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412) är kommunen skyldig att lösa vattenförsörjningen inom befintlig eller blivande samlad bebyggelse, om det behöver ordnas i ett större sammanhang och om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Det innebär att om det exempelvis skulle uppstå problem med dricksvattenförsörjningen i ett område med enskilda hushåll som använder dricksvatten från egen brunn kan kommunen bli skyldig att ordna kommunalt vatten.

Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster 6 §

Vattenskyddsområden

För att skydda viktiga vattentäkter mot föroreningar - både på kort och lång sikt - kan länsstyrelser och kommuner besluta om vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt enligt 7 kap. 21 och 22 §§ miljöbalken. Föreskrifter som behövs för att tillgodose syftet med området ska då meddelas. Det kan till exempel handla om hantering av kemikalier och förbud mot motorbåtstrafik.

Läs mer om vattenskyddsområden på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, se länk under relaterad information.

Påverkansrisker och begränsad vattentillgång

I översiktsplaneringen är det viktigt att beakta påverkansrisker för de lokala dricksvattenresurserna och deras sårbarhet för förorening. Sårbarheten varierar beroende på markens egenskaper i tillrinningsområdet till dricksvattenresurserna. Påverkansriskerna beror också på olika typer av markanvändning. Bebyggelse ger till exempel upphov till avlopp och dagvatten som kan förorena en dricksvattenresurs. Föroreningar kan också uppkomma till följd av olika typer av olyckor, som exempelvis trafikolyckor med bränsleutsläpp. I områden utanför det kommunala VA-nätet kan enskilda avlopp förorena grundvattnet med bland annat bakterier.

I områden med begränsad vattentillgång ger dagvatten ett viktigt bidrag till grundvattenbildningen. I sådana områden är det inte lämpligt att avleda dagvattnet för att undvika förorening, eftersom det skulle leda till minskad grundvattenbildning. Här kan istället behövas särskilda åtgärder för dagvattenrening före infiltration.

I kustnära områden med fritidshusbebyggelse finns ofta intresse av att bygga fler bostäder, vilket ökar behovet av dricksvatten. Över tid sker generellt också en utveckling mot högre standard i befintliga fritidshusboenden med installation av till exempel tvätt- och diskmaskin. Med högre boendestandard öppnas möjlighet för övergång mot användning som permanentboende. I många kustnära områden leder detta till att vattenbehovet för befintlig bebyggelse successivt ökar.

Saltvatteninträngning i grundvatten

I många kustnära områden förekommer problem med enskild vattenförsörjning på grund av saltvatteninträngning i grundvattnet. När grundvatten pumpas upp påverkas grundvattenströmningen. Om grundvattenuttaget är större än nybildningen av grundvatten i kustnära områden kan det leda till inträngning av salt havsvatten i grundvattenzonen. Förhöjd salthaIt i grundvattnet kan även förekomma till följd av vägar som saltas för halkbekämpning, samt i relikt grundvatten som kan förekomma i de delar av landet som historiskt har legat under havsytan. Förhöjd salthalt ger ökad korrosion på ledningssystem och annan utrustning. Hög salthalt ger också vattnet dålig smak.

Flera små enskilda vattenuttag i ett område kan göra att det samlade grundvattenuttaget blir så stort att det orsakar saltvatteninträngning. Hur mycket grundvatten som kan tas ut utan att riskera saltvatteninträngning beror bland annat på hur stor grundvattenbildningen är i området och på hur stort avstånd det är mellan vattenuttag och kustlinje. Enligt SGU råder ökad risk för saltvatteninträngning upp till ungefär 200 meter från kustlinjen, men stora lokala variationer förekommer. Vid riskbedömning behövs hänsyn även tas till hur kustlinjen kan förskjutas på längre sikt till följd av stigande havsnivå.

Hantering vid översiktsplanering

Sammantaget behöver både vattentillgång och föroreningsrisker för lokala dricksvattenresurser beaktas i översiktsplaneringen. Detta är viktigt som underlag både för planläggningen i själva översiktsplanen och framöver vid bedömning av enskilda bygglovsansökningar i områden utanför det kommunala dricksvattennätet.

I översiktsplanen kan det vara lämpligt att redovisa eventuella områden där det bedöms olämpligt att öka vattenuttaget från den lokala dricksvattenresursen, samt områden där det behövs utredning för att avgöra om det går att öka vattenuttaget utan risk att orsaka problem med vattenkvalitet eller vattentillgång. Långsiktiga effekter av klimatförändringar behöver beaktas i bedömningen.

För att underlätta arbetet med att beakta vattenförsörjningsfrågor vid översiktsplanering är en kommunal VA-plan som omfattar enskild vattenförsörjning till mycket god hjälp.

Planering för avsaltning av havsvatten

I vissa kustområden där det är svårt att lösa vattenförsörjningen kan avsaltning av havsvatten vara en möjlighet. Avsaltning är en energikrävande och relativt kostsam metod för dricksvattenframställning. Vid planering av kust- och havsområdet är det lämpligt att överväga om avsaltning av havsvatten kan behövas i framtiden.

Översiktsplanen kan ange lämplig lokalisering för vattenintag och tillhörande anläggning. Havsvatten som används för avsaltning bör vara så rent och så kallt som möjligt - vattenintaget lokaliseras med fördel till områden där vattnet håller relativt god kvalitet och med vattendjup som ger låg och jämn temperatur. Vid bedömning av lämplig lokalisering behöver även miljöpåverkan från avsaltningsanläggningen beaktas, bland annat i form av utsläpp av salt som restprodukt.

Informationssäkerhet

Informationssäkerhet är en viktig fråga kopplad till vattenförsörjning. Kartor över vattentäkter, vattenverk och distributionsanläggningar eller teknisk driftinformation kan vara känslig för spridning beroende på omfattning, innehåll och detaljeringsgrad. Det kan finnas motstridiga intressen mellan god informationssäkerhet och behovet av att förmedla information om risker för dricksvattenförsörjningen som behöver beaktas i den fysiska planeringen. Kommunens säkerhetssyddsansvariga bör involveras för bedömning av hur information om vattenförsörjningen hanteras på lämpligt sätt i översiktsplanerarbetet.

Riksintresse för områden för dricksvattenanläggningar

Riksintresseanspråk för områden för dricksvattenanläggningar omfattar enligt 3 kap. 8 § miljöbalken mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för vattenförsörjning. Det är Havs- och vattenmyndigheten som ansvarar för riksintresset. Myndigheten har pekat ut 28 anläggningar som riksintresse. Till varje utpekat område finns en värdebeskrivning för anläggningen, motiv till utpekandet, markanspråk, åtgärder som kan försvåra nyttjandet av anläggningen samt en beskrivning av den vattentäkt som är knuten till anläggningen och de risker och hot som kan påverka vattentäkten.

Miljöbalk (1998:808) 3 kap 8 §

Läs mer om riksintresse för områden för dricksvattenanläggningar på Havs- och vattenmyndighetens webbplats. Se länk under rubriken planeringsunderlag.

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör dricksvattenförsörjning. Länkarna nedan går till andra webbplatser.

Exempel på mål, planer och program

Agenda 2030 med fokus på Mål 6: Rent vatten och sanitet
Miljömålssystemet
Klimatstrategin

Planeringsunderlag

Exempel på nationella och regionala planeringsunderlag
VISS Vattenkartan
Grundvattnets sårbarhet (SGU)
Enskilda brunnar (SGU)
Bedömning av risk för saltvatteninträngning (SGU)
Grundvattenbildning och grundvattentillgång i Sverige (SGU)
Vägledning för kommunal VA-planering (HaV)
Riksintresse för områden för dricksvattenanläggningar, Havs- och vattenmyndigheten
Regional vattenförsörjningsplan

Exempel på kommunala planeringsunderlag
Kommunal vattenförsörjningsplan eller VA-plan

Roller och ansvar

Kommunen

Kommunen har ansvar för vattenförsörjningen inom befintlig och blivande samlad bebyggelse. Huvudman för dricksvattenproduktionen är vanligtvis den tekniska förvaltningen i kommunen. De har ansvar för att dricksvattenverken och dricksvattnet uppfyller de kvalitetskrav som gäller. Huvudmannen ansvarar även för att vattenskyddsområden inrättas för kommunala vattentäkter. Den kommunala miljönämnden har kontrollansvar för dricksvattenanläggningar och har tillsynsansvar för vissa miljöfarliga verksamheter. Nämnden är prövningsmyndighet i frågor om tillstånd till exempel tillstånd för hantering av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden.

Havs- och vattenmyndigheten

Vägleder om framtagande och utformning av vattenskyddsområden och pekar ut anspråk om riksintressen för områden för dricksvattenanläggningar.

Sveriges geologiska undersökning

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ett särskilt ansvar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. De kartlägger grundvattenförekomster, bedömer uttagsmöjlighet och förekomstens sårbarhet för föroreningar.

Vattenmyndigheterna

Vattenmyndigheterna

Vattenmyndigheterna har det övergripande ansvaret för att EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige. De sammanställer statusbedömningar för grund- och ytvattenförekomster, där dricksvattenresurser igår och beslutar om miljökvalitetsnormer samt åtgärdsprogram för att normerna ska uppnås.

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket samordnar dricksvattenfrågorna ur ett klimatanpassnings- och beredskapsperspektiv. De föreskriver om dricksvattenkvalitet för allmän dricksvattenförsörjning så kallat kommunalt vatten och ger ut allmänna råd om dricksvattenkvalitet för enskild vattenförsörjning till exempel hushåll med egen brunn.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna kan besluta om att inrätta vattenskyddsområden och är tillsynsmyndighet över större vattentäkter och vissa miljöfarliga verksamheter. Länsstyrelsen kan också utarbeta en regional vattenförsörjningsplan.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej