Kommunen har ansvar för vattenförsörjningen inom befintlig och blivande samlad bebyggelse. Huvudman för dricksvattenproduktionen är vanligtvis den tekniska förvaltningen i kommunen. De har ansvar för att dricksvattenverken och dricksvattnet uppfyller de kvalitetskrav som gäller. Huvudmannen ansvarar även för att vattenskyddsområden inrättas för kommunala vattentäkter. Den kommunala miljönämnden har kontrollansvar för dricksvattenanläggningar och har tillsynsansvar för vissa miljöfarliga verksamheter. Nämnden är prövningsmyndighet i frågor om tillstånd till exempel tillstånd för hantering av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden.
Vattenförsörjning
Granskad:
Tillgång till vatten är en avgörande faktor för utveckling av bebyggelse, boende och olika näringsverksamheter. I områden vid kust och hav behövs ofta särskild uppmärksamhet till möjligheterna att ordna vattenförsörjning. För en trygg vattenförsörjning behöver både vattentillgång, vattenkvalitet och påverkansrisker från markanvändning och framtida klimat beaktas i den fysiska planeringen.
Mer vägledning om vattenförsörjning
Denna sida handlar om vattenförsörjning vid översiktsplanering av kust- och havsområden. Boverket har även tagit fram en mer utvecklad vägledning om vattenförsörjning i översiktsplanering för kommunen som helhet.
Utvecklad vägledningen om vattenförsörjning i översiktsplanering
Att tänka på i översiktsplaneringen
- Vattenförsörjning i översiktsplaneringen handlar om att dels säkerställa framtida tillgång till vatten, dels säkerställa att tillräcklig hänsyn tas för att skydda vattenresurser.
- Klimatets inverkan på framtida vattentillgång, vattenkvalitet, föroreningsrisker och vattenbehov behöver beaktas i översiktsplaneringen. Vattentillgången måste vara tillräcklig vid de mest kritiska förhållanden som förväntas, med hänsyn till både tillgång och behov.
- Ökat uttag av grundvatten i kustnära områden kan ge problem med saltvatteninträngning i grundvattnet.
- Överväg eventuellt behov av att planlägga område för avsaltningsanläggning av havsvatten.
- Mellankommunala samarbeten kring vattenförsörjning kan vara mycket fördelaktigt, särskilt i kustområden.
Stöd av kommunens ansvariga för vattenförsörjning
Vid planering av utbyggnad behöver möjligheterna till vattenförsörjning analyseras i tidigt skede, med stöd av kommunens huvudman för vattenförsörjning. Är det lämpligt att ansluta till det kommunala vattennätet? Om inte, finns lokala vattenresurser med tillräcklig kapacitet för enskild vattenförsörjning? För att underlätta översiktsplanarbetet är en kommunal vattenförsörjningsplan, vattentjänstplan eller VA-plan till mycket god hjälp.
Mellankommunalt samarbete kan vara mycket fördelaktigt för att lösa vattenförsörjningen, särskilt i kustområden. Tillvarata möjligheten att använda gemensam vattentäkt och beakta grannkommunens vattentäkter och ledningsnät i planeringen.
Finns det tillräckligt med dricksvatten?
Vid översiktsplanering är det lämpligt att identifiera och redovisa eventuella områden där det bedöms olämpligt att öka vattenuttaget från den lokala dricksvattenresursen, samt områden där det behövs ytterligare utredning för att avgöra om det går att öka vattenuttaget utan risk att orsaka problem med vattenkvalitet eller vattentillgång. Långsiktiga effekter av klimatförändringar behöver beaktas i bedömningen.
I kustnära områden med fritidshusbebyggelse finns ofta intresse av att bygga fler bostäder, vilket ökar behovet av dricksvatten. Över tid sker generellt också en utveckling mot högre standard i befintliga fritidshusboenden med installation av till exempel tvätt- och diskmaskin. Med högre boendestandard öppnas möjlighet för övergång till användning som permanentboende. I många kustnära områden leder detta till att vattenbehovet för befintlig bebyggelse successivt ökar.
Påverkansrisker
I översiktsplaneringen är det viktigt att beakta påverkansrisker för de lokala dricksvattenresurserna och deras sårbarhet för förorening. Sårbarheten varierar beroende på markens egenskaper i tillrinningsområdet till dricksvattenresurserna. Påverkansrisken varierar med olika typer av markanvändning. Bebyggelse ger till exempel upphov till avlopp och dagvatten som kan förorena en dricksvattenresurs. Föroreningar kan också uppkomma till följd av olika typer av olyckor, som exempelvis trafikolyckor med bränsleutsläpp eller vid brand. I områden utanför det kommunala VA-nätet kan enskilda avlopp förorena grundvattnet med bland annat bakterier.
Klimatets påverkan på vattenkvalitet och framtida risker för föroreningsspridning till vattentäkter måste beaktas. Risker för översvämning som kan leda till föroreningsspridning kan behöva kartläggas.
I bebyggda områden där grundvattentillgången är begränsad ger infiltration av dagvatten ett viktigt bidrag till grundvattenbildningen. I sådana områden är det inte lämpligt att leda bort dagvatten för att undvika förorening, eftersom det skulle leda till minskad grundvattenbildning. Här kan istället behövas särskilda åtgärder för dagvattenrening före infiltration.
Planeringsbehov för enskild vattenförsörjning
I kustområden med begränsad grundvattentillgång finns ofta behov av att utvärdera kapaciteten för ökat vattenuttag, med hänsyn till miljön och behoven hos befintlig bebyggelse. Ställningstaganden i översiktsplanen om potentialen för ökat grundvattenuttag i olika områden ger värdefullt stöd för efterkommande prövningar vid bygglov i områden med enskild vattenförsörjning. Det kan annars vara svårt att i varje separat lovärende få fram tillräckligt med underlag för att kommunen ska kunna anse att vattenförsörjning går att ordna. Potentialen för ökat grundvattenuttag kan i översiktsplanen anges i form av exempelvis maximalt antal bostäder för ett visst område, eller maximal bostadstäthet för området.
Läs mer om lämpliga analyser och användbara underlag i vägledningen om prövning av vattenförsörjning, särskilt avsnittet om underlag för prövningen.
Saltvatteninträngning i grundvattnet
I många kustnära områden förekommer problem med enskild vattenförsörjning på grund av saltvatteninträngning i grundvattnet. När grundvatten pumpas upp påverkas grundvattenströmningen. Om grundvattenuttaget är större än nybildningen av grundvatten i kustnära områden kan det leda till inträngning av salt havsvatten i grundvattenzonen. Förhöjd salthalt i grundvattnet kan även förekomma till följd av vägar som saltas för halkbekämpning, samt i relikt grundvatten som kan förekomma i de delar av landet som historiskt har legat under havsytan. Förhöjd salthalt ger ökad korrosion på ledningssystem och annan utrustning. Hög salthalt ger också vattnet dålig smak.
Flera små enskilda vattenuttag i ett område kan göra att det samlade grundvattenuttaget blir så stort att det orsakar saltvatteninträngning. Hur mycket grundvatten som kan tas ut utan att riskera saltvatteninträngning beror bland annat på hur stor grundvattenbildningen är i området och på hur stort avstånd det är mellan vattenuttag och kustlinje. Enligt SGU råder ökad risk för saltvatteninträngning upp till ungefär 200 meter från kustlinjen, men stora lokala variationer förekommer. Vid riskbedömning behöver hänsyn även tas till hur kustlinjen kan förskjutas på längre sikt till följd av stigande havsnivå
Planering för avsaltning av havsvatten
I vissa kustområden där det är svårt att lösa vattenförsörjningen kan avsaltning av havsvatten vara en möjlighet. Avsaltning är en energikrävande och relativt kostsam metod för dricksvattenframställning. Vid planering av kust- och havsområdet är det lämpligt att överväga om avsaltning av havsvatten kan behövas i framtiden.
Vid behov för kommunal vattenförsörjning kan översiktsplanen ange lämplig lokalisering för vattenintag och tillhörande avsaltningsanläggning. Havsvatten som används för avsaltning bör vara så rent och så kallt som möjligt - vattenintaget lokaliseras med fördel till områden där vattnet håller relativt god kvalitet och med vattendjup som ger låg och jämn temperatur. Vid bedömning av lämplig lokalisering behöver även miljöpåverkan från avsaltningsanläggningen beaktas, bland annat i form av utsläpp av salt som restprodukt.
Veta mer?
Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör dricksvattenförsörjning. Länkarna nedan går till andra webbplatser.
Exempel på mål, planer och program
Exempel på nationella och regionala planeringsunderlag
Det kan även finnas regionala - och kommunala laner att använda som planeringsunderlag.
Roller och ansvar
Kommunen
Havs- och vattenmyndigheten
Vägleder om framtagande och utformning av vattenskyddsområden och pekar ut anspråk om riksintressen för områden för dricksvattenanläggningar.
Sveriges geologiska undersökning
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ett särskilt ansvar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. De kartlägger grundvattenförekomster, bedömer uttagsmöjlighet och förekomstens sårbarhet för föroreningar.
Vattenmyndigheterna
Vattenmyndigheterna har det övergripande ansvaret för att EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige. De sammanställer statusbedömningar för grund- och ytvattenförekomster, där dricksvattenresurser igår och beslutar om miljökvalitetsnormer samt åtgärdsprogram för att normerna ska uppnås.
Livsmedelsverket
Livsmedelsverket samordnar dricksvattenfrågorna ur ett klimatanpassnings- och beredskapsperspektiv. De föreskriver om dricksvattenkvalitet för allmän dricksvattenförsörjning så kallat kommunalt vatten och ger ut allmänna råd om dricksvattenkvalitet för enskild vattenförsörjning till exempel hushåll med egen brunn.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna kan besluta om att inrätta vattenskyddsområden och är tillsynsmyndighet över större vattentäkter och vissa miljöfarliga verksamheter. Länsstyrelsen kan också utarbeta en regional vattenförsörjningsplan.