Övriga regler
Utöver de regler som finns i plan- och bygglagstiftningen finns det flera andra lagar som reglerar frågor kopplat till dricksvattenförsörjning. Det gäller exempelvis tillståndskrav för vattenuttag och beslut om vattenskyddsområde enligt miljöbalken.
Tillståndskrav för vattenuttag
Vattenuttag från grundvatten eller ytvatten kan ge stor miljöpåverkan. Ofta görs flera vattenuttag på olika platser från en och samma vattenresurs vilket gör att uttagen kan behöva samordnas. Som huvudregel är alla vattenuttag tillståndspliktiga även om det finns undantag, exempelvis vid användning för husbehov. För vattenuttag vid kommunala vattentäkter krävs generellt tillstånd från mark och miljödomstol enligt miljöbalken, om det inte är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Prövningen är inriktad på vattenuttagets miljöpåverkan.
9 §
För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.
Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten.
Oavsett vad som följer av 11-15, 19 och 23 §§, kan det för en viss verksamhet eller åtgärd krävas tillstånd enligt 7 kap.
28 a §. Lag (2005:571) .
9 a §
Regeringen får meddela föreskrifter om att det för vissa vattenverksamheter i stället för tillstånd ska krävas att verksamheterna har anmälts.
Även om anmälningsplikt har föreskrivits får tillsynsmyndigheten, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, i det enskilda fallet förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd. Lag (2018:1407) .
9 b §
Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av mark- och miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte ska prövas av mark- och miljödomstolen enligt 7 kap. 19 eller
20 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Anmälan om vattenverksamhet ska, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen.
En anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Lag (2017:782) .
9 c §
Regeringen får meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för vattenverksamheter och för vattenanläggningar som vattenverksamheter bedrivs med och som
1. behövs för att skydda människors hälsa eller miljön och är mer ändamålsenliga än beslut i enskilda fall, eller
2. behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Lag (2018:1407) .
Det finns stora kunskapsluckor kring vattenuttag i Sverige, både om hur stora uttagen är och var de görs. Det förekommer att verksamheter har gamla tillstånd för vattenuttag, där uttagsmängderna inte är väl avpassade med hänsyn till varken vattenresursens kapacitet, verksamhetens behov eller till andra verksamheters uttag från samma vattenresurs. I områden där det finns verksamheter med överdimensionerat tillstånd för vattenuttag kan det uppstå situationer då det leder till att utveckling av nya verksamheter med vattenbehov hämmas. Vid planläggning för användning som gör att vattenuttaget behöver ökas i området kan utrymmet att få tillstånd för vattenuttag behöva beaktas.
I dagsläget saknas tillstånd för uppemot hälften av Sveriges kommunala vattentäkter. Med ökande konkurrens om vattentillgångarna har det blivit allt viktigare att vattenproducenten har tillstånd för sina vattenuttag. Vattenförsörjning ordnas ofta genom mellankommunala samarbeten och vattentäkten kan ligga antingen inom eller utanför den egna kommunen.
Om det saknas tillstånd för den vattentäkt som används för den kommunala vattenförsörjningen i ett område leder det till problem vid planläggning enligt PBL. När det sakas tillstånd för vattenuttag blir det svårt att bedöma om vattenförsörjningen går att lösa.
Läs mer om bestämmelser om vattenuttag på Havs och vattenmyndighetens webbsida, se ”Relaterad information”.
Vattenskyddsområde för kommunala dricksvattentäkter
För att skydda vattenresurser som används eller kan användas för dricksvatten kan länsstyrelsen eller kommunen med stöd av miljöbalken besluta om vattenskyddsområden med särskilda föreskrifter. Vattenskyddsområden kan inrättas för grund- eller ytvattenförekomster som används som vattentäkt antingen idag, eller som antas komma att användas i framtiden. Genom att inrätta ett vattenskyddsområde tydliggörs vad som gäller för verksamhetsutövare och andra inom området för att vattenförekomsten ska få ett tillräckligt skydd. Länsstyrelsen har ansvar för tillsyn av att vattenskyddsföreskrifterna följs.
21 §
Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.
22 §
För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl.
En länsstyrelse får överlåta åt den eller de kommunala nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet att på ansökan av den som berörs av ett beslut enligt första stycket medge undantag från beslutet.
Vidare får bestämmas att anmälningar om en verksamhet eller åtgärd inom ett vattenskyddsområde skall göras hos den kommunala nämnden. Lag (2002:175) .
En tredjedel av Sveriges kommunala vattentäkter saknar vattenskyddsområde. Hälften av alla vattentäkterna har äldre vattenskydd som inrättats före miljöbalkens införande och behöver ses över. Detta innebär att det juridiska skyddet kan vara otillräckligt med hänsyn till dagens riskbild och påverkanstryck. Skyddsföreskrifter och vattenskyddsområdenas geografiska utbredning kan då behöva revideras för att syftet med skyddet ska uppnås.
Vattenskyddsområdenas avgränsning och tillhörande skyddsföreskrifter är utformade med hänsyn till den riskbild som förutsågs när vattenskyddsområdet inrättades, utifrån dåvarande kunskapsläge. Detta innebär att det krävs särskild varsamhet vid planläggning i anslutning till dricksvattenresurser, både där vattenskyddsområde finns och där det saknas. Dricksvattentäkter som saknar vattenskyddsområden eller har inaktuella föreskrifter behöver identifieras. Inom befintliga vattenskyddsområden räcker det inte alltid att följa skyddsföreskrifterna för att säkerställa tillräcklig hänsyn till de olika påverkansrisker som en plan kan medföra. Vattenskyddsföreskrifterna är ofta inte tillräckliga för att hantera alla risker som kan uppstå vid förändrad markanvändning. Det behövs tidig dialog med kommunens VA-huvudman för att på ett bra sätt kunna beakta hänsynsbehov i anslutning till vattentäkter och vattenskyddsområden.
Det är angeläget att kommunen arbetar för att alla kommunala vattentäkter förses med aktuella vattenskyddsområden, eftersom det underlättar kommunens bedömning av lämplig användning av mark- och vattenområden i anslutning till dricksvattentäkter.
Läs mer om vattenskyddsområden på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, se ”Relaterad information”.
Skydd med stöd av lokala hälsoskyddsföreskrifter
Det finns också möjlighet för kommunen att meddela lokala hälsoskyddsföreskrifter för att skydda ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter. Sådana föreskrifter kan meddelas om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun.
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.
I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts till kommunen.
40 §
Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun, får kommunen meddela föreskrifter om
1. tomgångskörning med motordrivna fordon,
2. spridande av naturligt gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område,
3. inrättande av annat slag av toalett än vattentoalett,
4. hantering av mjölk i utrymme för mjölkprodukter, på vilken livsmedelslagen (2006:804) inte tillämpas,
5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter,
6. tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden,
7. skötsel och tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen,
8. tillfälligt förbud mot eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom planlagt område,
9. bränning av halm på åkermark, och
10. luftvärmepumpar.
Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning, får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det behövs för att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.
Kommunen får i ett enskilt fall meddela föreskrifter om begränsningar av eller villkor för utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.
Förordning (2010:953).
Information om vattenförsörjning kan vara säkerhetskänslig och skyddsvärd
Uppgifter om vattenförsörjning i kommunen kan vara känsliga att både samla och att sprida. I orätta händer kan uppgifterna användas för att skada vattenförsörjningen och därigenom orsaka stor skada i samhället. Exempel på uppgifter som kan vara känsliga är
- antal personer anslutna till ett vattenverk eller en vattenresurs
- vilka vattenverk som försörjer samhällsviktiga funktioner som Försvarsmakten, flygplatser och akutsjukhus
- lokalisering av inre vattenskyddsområde eller brunnsområde
- tekniska detaljer om vattenverk eller reningsprocess.
Även samlade uppgifter om enskilda vattentäkter eller vattenverk, som var för sig betraktas harmlösa, kan vara känsliga för spridning i sin samlade form.
Varje enskild myndighet har ansvar att bedöma skyddsvärdet av känsliga uppgifter och avgöra hur dessa uppgifter ska hanteras. I offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser för värdering av skyddsvärda uppgifter och bedömning av sekretessbehov. Vid hantering av känsliga uppgifter ska behovet av säkerhetsskydd utredas enligt säkerhetsskyddslagen. Vid exempelvis redovisning av riksintresseanspråk i översiktsplanen kan det vara olämpligt att presentera områden för anläggningar för vattenförsörjning i karta. Även uppgifter som inte omfattas av sekretess kan vara av känslig natur, och kan då vara olämpliga att presentera på en öppen webbsida.
Närmare beskrivning om hantering av sekretess, informationssäkerhet och säkerhetsskydd rörande uppgifter om vattenförsörjning finns i Havs- och vattenmyndighetens vägledning om regional vattenförsörjningsplanering, se ”Relaterad information”. Läs mer om regler kring sekretess och hantering av känsliga uppgifter i offentlighets- och sekretesslagen, samt i säkerhetsskyddslagen, se länkar i ”Relaterad information”.