På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Bebyggelselokalisering

Granskad:

Ny bebyggelse bör lokaliseras så att användandet av den fysiska miljön medverkar till att uppfylla en hållbar utveckling. På denna sida kan du läsa om viktiga förutsättningar för lokalisering av ny bebyggelse i anslutning till mindre samhällen och på landsbygden i kust- och skärgårdsområden.

Att tänka på i översiktsplaneringen

  • Hur ska ny bebyggelse lokaliseras för att förstärka och utveckla serviceunderlaget, näringslivets möjligheter och tillgången till kollektivtrafik i befintliga orter och samhällen på landsbygden?
  • Analysera risken i olika områden för översvämning, ras, skred och erosion samt hur sådana risker kan undvikas eller minskas. Ny bebyggelse ska lokaliseras med hänsyn till dessa risker.
  • Äldre bebyggelse och ny bebyggelse bör bilda en sammanhängande miljö. Den fysiska miljön bör utvecklas ur den befintliga strukturen. Landskapsbilds- och bebyggelseanalys är ett viktigt verktyg för att ny bebyggelse ska lokaliseras så att den förstärker den befintliga strukturen. Studera till exempel befintlig bebyggelsestruktur från sjösidan för att få ett perspektiv på hur sjön kopplar till land.
  • Hur kommer landhöjningen i de norra delarna av landet påverka kopplingen mellan den kustnära bebyggelsen och havet?
  • Behåll stränderna tillgängliga för allmänheten vid utbyggnad av ny bebyggelse.

Kustlandskapets karaktär och traditionella lägen för landsbygdens bebyggelse

I skärgården och längs kusterna har de strukturella förändringarna i de traditionella näringarna förändrat hur bebyggelsen brukas, bevaras och var det byggs. Kust och skärgård har traditionellt befolkats av människor som bedrivit kompletterande näringar som fiske, jordbruk, jakt och handelssjöfart. Havet och sjöarna har varit betydelsefulla kommunikationsleder under de delar av året när de har varit farbara, på öppet vatten eller på is. Bebyggelsen i kustens och skärgårdens samhällen har därför fått sin karaktär på grund av en funktionalitet som kom utav de näringar som bedrevs till sjöss och så gott det gick i skydd från densamma.

Bebyggelsens lokalisering har präglats av topografin. Äldre bebyggelse ligger ofta på eller i kanten av den obrukbara marken, det vill säga på impediment . I skärgården och den impedimentrika kustbygden har det varit än mer viktigt att spara den brukbara mark som fanns från bebyggelse.

Under andra hälften av 1900-talet minskade fisket i betydelse och jordbruket blev allt mer storskaligt. Transporter på järnväg och väg ersatte transporter till havs och orter som tidigare hade vänt sig mot havet för utkomst och transporter blev istället platser för delårsboende. Äldre tiders funktionssamband båt, brygga, bod och bostadshus bröts till stora delar när fiskenäringen minskade och förändrades. Det småskaliga jordbruket lades ner och åkrar blev betesmark, planterades med skog eller bebyggdes.

Förutsättningar för bebyggelsens lokalisering i kust och skärgård

Befintlig bebyggelse och struktur

För att behålla bebyggelsens särprägel samtidigt som den är funktionell för dagens och framtidens samhälle är det viktigt att planeringen utgår från den befintliga bebyggelsens utformning och struktur. Äldre bebyggelse och ny bebyggelse bör bilda en sammanhängande miljö. Analyser av kulturmiljön ger kunskap om de faktorer som har påverkat och påverkar framväxten av bebyggelse och kulturlandskap. Sjöfarten i Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet har varit intensiv genom århundradena och fisket periodvis också. Kustbygdens kulturmiljöer är framvuxna ur de behov som fanns inom bland annat dessa näringar när det gäller bebyggelse, farleder, transportvägar och hamnar. Studera därför också befintlig bebyggelsestruktur från sjösidan för att få ett perspektiv på hur sjön kopplar till land.

Fornlämningar på land såväl som marina fornlämningar kan påverka möjligheten för lokalisering av ny bebyggelse.

Läs mer om kulturmiljön i kust och skärgården och marina fornlämningar här

Förstärka befintligt serviceunderlag och näringsliv

I mindre, kustnära samhällen i närheten av storstäder är äldre hus attraktiva för delårsboende. Det har fått som konsekvens att bebyggelsen står oanvänd under en stor del av året. På mindre öar utan broförbindelse försvinner det permanenta boendet och därmed underlaget för samhällsservice. En planering som underlättar funktionsblandning ger möjlighet till att skapa knutpunkter för service som kan stötta kustzon och skärgård.

Den översiktliga planeringen kan främja en god ekonomisk tillväxt genom att reservera mark för verksamhetsområden och näringslivsutveckling som bidrar till ökad sysselsättning och utbyte av varor och tjänster i samhället och därmed ge förutsättning för permanentboende. Det kan till exempel handla om att långsiktigt planera för mark och strukturer som tillgodoser olika verksamheter och företagsbehov. De maritima näringarna som fiske och vattenbruk skapar tillsammans med besöksnäringen en viktig inkomstkälla på landsbygden.

Läs mer om dessa näringsverksamheter här

Översvämning, ras, skred och erosion

På grund av den pågående havsnivåhöjningen och ökade översvämningsrisker är det viktigt att bedöma markens lämplighet för bebyggelselokalisering i översiktsplanen. Det här rör framför allt den södra delen av landet då landhöjningen i de norra delarna till viss del kompenserar havsnivåhöjningen. Stigande hav leder till att låglänta kust- och strandområden blir översvämmade.

Kusterosion kan drabba områden utmed kustlinjen där marken består av lättrörlig jord eller sand. Risken är särskilt stor i vindutsatta lägen där vågexponeringen blir kraftig. Vid fysisk planering behöver effekten av klimatförändringar under bebyggelsens förväntade livslängd beaktas, bland annat vid valet av lokalisering för den planerade bebyggelsen enligt 2 kap. 5 § punkt 5 PBL.

5 §
  Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
   1. människors hälsa och säkerhet,
   2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
   3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
   4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
   5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .

I översiktsplanen ska kommunerna enligt 3 kap. 5 § PBL ge sin syn på risken för skador på den byggda miljön till följd av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Analysen syftar både på befintlig bebyggelse såväl som lokalisering av ny bebyggelse. Vid planering för exploatering av låglänta kustområden ska risken för bland annat översvämning och erosion beaktas.

Läs mer om åtgärder för att minska exempelvis risken för att befintlig bebyggelse skadas av höjd havsnivå här

5 §
  Av översiktsplanen ska även följande framgå
   1. hur kommunen avser att tillgodose det långsiktiga behovet av bostäder,
   2. hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen,
   3. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,
   4. kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra,
   5. om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet, på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen, och
   6. sådana områden och verksamheter som angår två eller flera kommuner eller är av regional betydelse.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen. Lag (2020:76) .

Läs mer om framtida havsnivåer och översvämningsrisk i Boverkets tillsynsvägledning för länsstyrelsen här

Läs vägledning om tillämpning av plan-och bygglagen med hänsyn till människors hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion här

Strandskydd

Syftet med strandskyddet enligt 7 kap. 13 § miljöbalken är att långsiktigt trygga tillgången till strandområden genom allemansrätten och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen och inkluderar även undervattensmiljön. Länsstyrelsen får besluta om att utvidga strandskyddet till högst 300 meter om det behövs för att tillgodose strandskyddets syften. Strandskyddet är generellt och gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag oavsett storlek och oavsett om naturen är särskilt skyddsvärd. Det är inte tillåtet att exempelvis uppföra nya byggnader eller gräva inom strandskyddat område. Om det finns särskilda skäl och åtgärderna är förenliga med strandskyddets syften kan dispens lämnas från strandskyddet. I de flesta fall hanteras det av kommunen.

13 §
  Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag.

Strandskyddet syftar till att långsiktigt
   1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
   2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Lag (2009:532) .

14 §
  Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd
(strandskyddsområde).

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften.

Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:532) .

Läs mer om strandskydd här.

Landhöjningen skapar nya markområden

Varje år tillkommer nya markområden genom landhöjningen i de norra delarna av landet. Här behöver därför bebyggelsens lokalisering förhållas till landhöjningen. Landhöjningen kan påverka framkomligheten i vattenområdena och därmed tillgängligheten till land från sjön. I dessa kustområden skapas flador och glosjöar där havsvattnet stängs in av landhöjningen och höga naturvärden bildas. På grund av de höga naturvärdena är det konfliktfyllt att exempelvis muddra i dessa områden för att upprätthålla hamnfunktioner eller farleder.

Bebyggelselokalisering - Konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Ny bebyggelse kan ha mer eller mindre negativ inverkan beroende på vilken typ av mark som tas i anspråk. Ny bebyggelse som lokaliseras på åkermark gör marken obrukbar. Brukningsvärd åkermark får därför enligt 3 kap. 4 § miljöbalken endast bebyggas för att tillgodose väsentliga samhällsintressen om detta behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk. Skogsmark ska enligt samma paragraf så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

4 §
  Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

I strandnära lägen kan ny bebyggelse och anläggningar förändra tillgängligheten för friluftslivet till stranden, fysiskt och/eller upplevelsemässigt. Naturmiljön påverkas också både direkt när naturmark tas i anspråk för bebyggelse och infrastruktur, men också indirekt via ökade störningar från trafik och människor i närområdet. Ny bebyggelsen kan också bryta viktiga ekologiska samband och det är därför viktigt att spara grönstråk och gröna korridorer i bebyggelsen.

Kulturmiljön är den miljö som människor har skapat och som vi fortsätter att skapa. Den består av såväl bebyggelsemiljöer som kulturlandskap. En väl planerad utveckling av ny bebyggelse kan förstärka de värden som redan finns på platsen.

Storskaliga etableringar till havs, exempelvis vindkraftverk, kan ge en visuell påverkan på upplevelsen av kust och skärgård. Kuststräckans form kan påverka hur synliga vindkraftverken blir från land. Vindkraftverk kan orsaka skuggeffekt samt buller och isbildning på propellerbladen kan kastas ut i omgivningen. Ny bebyggelse kan därför hindra en framtida utbyggnad av vindkraft i omgivningarna kring den nya bebyggelsen.

Försvarets verksamhet kan orsaka störningar genom buller. Lokalisering av ny bebyggelse i anslutning till försvarsmaktens övningsområden och flygplatser kan därför påverka försvarsmaktens möjlighet att bedriva sin verksamhet.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Varmare klimat leder till värmeöar i bebyggelsen. Grönstrukturen kan fungera temperaturreglerande genom skuggeffekter och vattenytor kan också vara temperatursänkande. Samtidigt fungerar träd, växtlighet och vatten som kolsänkor, det vill säga de binder koldioxid och håller därmed tillbaka en negativ klimatpåverkan. Om ny bebyggelse planeras tillsammans med utökad kollektivtrafik, såväl till lands som till sjöss, så kan bebyggelseutvecklingen medverka till minskade transportbehov och minskad klimatpåverkan.

Läs mer om hur planeringen kan främja minskad klimatpåverkan här.

Här hittar du även mer information om ekosystemtjänsternas betydelse för klimatanpassning.

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör lokaliseringen av ny bebyggelse. Länkarna nedan går till andra webbplatser.

Webbutbildning

Här kan du ta del av Boverkets webbutbildning om klimatanpassning.

Webbseminarium

Här kan du ta del av Boverkets webbseminarium om klimatpåverkan och klimatanpassning i översiktsplanen.

Roller och ansvar

Kommunen

Det är kommunerna som ansvarar för planeringen av den fysiska miljön. Kommunen tar beslut om lokalisering av ny bebyggelse i översiktsplanen, detaljplaner, förhandsbesked och bygglov.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen utövar tillsyn av kommunernas tillämpning av plan och bygglagen. Länsstyrelsen granskar bland annat översiktsplanen, överprövar detaljplaner och prövar överklagade bygglov.

Boverket

Boverket ger vägledning och allmänna råd om tillämpningen av plan- och bygglagen

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen