Naturvärdesinventering

En naturvärdesinventering ger svar på frågor om vilka naturtyper och arter som förekommer inom undersökningsområdet.

Vad är en naturvärdesinventering

Syftet med en naturvärdesinventering är att identifiera värdefulla områden för biologisk mångfald eller artförekomster. Naturvärdesinventeringen innehåller en beskrivning av de olika biotoperna som ingår i undersökningsområdet. En biotop är ett område med en enhetlig naturtyp som avgränsas genom ett enhetligt lokalklimat, markbeskaffenhet och likartade vegetationsstruktur. Biotoperna skiljer sig i sina förutsättningar för att tillhandahålla livsmiljöer för olika arter. Naturtyper som på grund av sina ekologiska förutsättningar är särskilt artrika eller viktiga livsmiljöer för rödlistade eller sällsynta arter klassas som områden med höga naturvärden eller nyckelbiotoper som det kallas i skogliga sammanhang.

En naturvärdesinventering innehåller en beskrivning av de ekologiska och rumsliga förutsättningarna för ekosystemtjänster. Den är därför ett viktigt underlag för ekosystemtjänstutredningar- och analyser. Naturvärdesinventeringen ger dock ingen information om vilka ekosystemtjänster som området tillhandahåller.

Metoder och bedömningsgrunder i naturvärdesinventeringar

Naturvärdesinventering ska alltid innehålla en beskrivning av vilken metod och vilka bedömningsgrunder som inventeringen har genomförts enligt.

Svenska institutet för standarder (SIS) har tagit fram en standard (SS 199000) för naturinventering avseende biologisk mångfald (NVI) för att underlätta upphandling och kvalitetssäkring. Den innehåller grundkrav för utförandet och kompetens och ger riktlinjer för en enhetlig terminologi. Principen för inventeringen är att undersöka vilka förutsättningar ett område har för att hysa biologisk mångfald. Varje område bedöms utifrån två parametrar – artvärde och biotopvärde. Artvärdet bestäms av förekomst av sällsynta, rödlistade, skyddade eller andra arter som indikerar värdefulla miljöer. Biotopvärdet beskriver förutsättningar för en stor biologisk mångfald inom området.

Läs mer om SIS standarden för naturinventering under Relaterad information.

För större skogsområden tillämpas också Skogsstyrelsens metod för nyckelbiotopsinventeringen. Nyckelbiotoper är skogsområden av högsta naturvärdesklass. Metoden innehåller definitioner för skogsmiljöer samt nyckelelement som är inslag och strukturer i skogen som är speciellt värdefulla för biotopens värde som artrik miljö.

Läs mer om metoden för nyckelbiotoper under Relaterad information.

Begränsningar av naturvärdesinventeringar i urbana miljöer

Områden med högt art- och biotopvärde tillhör den högsta naturvärdesklassen. Urbana natur- och grönmiljöer når dock enligt SIS-standarden sällan en högre naturvärdesklass än klassen vissa naturvärden (Klass 4). Detta trots att området kan ha stora nyttor och värden genom att tillhandahålla viktiga ekosystemtjänster. Därmed har en naturvärdesinventering enligt SIS-standard begränsningar i att redovisa värden hos det gröna i urbana miljöer.

Vid naturinventeringar av urbana miljöer rekommenderas att inventeringsmetoden anpassas till syftet med inventeringen, till exempel förekomst av naturområden som har utvecklats fritt, hur grönytorna samverkar i en grön infrastruktur eller förekomst av värdefulla naturelement som gamla eller större träd.