Startsida / PBL kunskapsbanken – en handbok / Teman / Kulturvärden / Samordning med Kulturmiljölagen / Fornlämningar i planering och byggande
Samordning med Kulturmiljölagen

Fornlämningar i planering och byggande

Granskad: 9 juli 2024

Fornlämningar bör beaktas i tidiga skeden av planering och byggande. Ett samordnat agerande av berörda myndigheter kan effektivisera planläggning och tillståndsprövning samt underlätta för fastighetsägaren.

Fornlämningar i översiktsplanen

Fornlämningar kan utgöra en väsentlig del av kulturvärdena i ett landskap och de bör beaktas vid planeringen av olika typer av förändringar i den fysiska miljön. Större infrastrukturanläggningar kan till exempel behöva inordnas i landskapsstrukturen, där fornlämningarna ger en historisk dimension. Fornlämningar bör ses som en resurs som till exempel kan utnyttjas som målpunkter vid planläggning av grönstruktur och rekreationsstråk. Många riksintressen för kulturmiljövården utgörs av fornlämningsmiljöer eller miljöer där fornlämningar ingår.

I många tätortsområden är större delen av de ursprungligen kända och i Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister registrerade fornlämningarna idag borttagna eller förstörda. Med fördel kan underlaget till översiktsplanen redovisa fornlämningsfrekvensen för olika kommundelar och visa hur stor andel av olika typer av fornlämningar som finns kvar. Att ha tillgång till sådan information möjliggör en bedömning av fornlämningens bevarandevärde och värde som en resurs inför planerade förändringar.

I samband med planläggning av exploateringsområden kan det finnas extra skäl att uppmärksamma fornlämningssituationen, då denna kan påverka planens lämplighet och genomförbarhet. Ofta räcker det med att analysera fornlämningssituationen i Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister, Fornsök, i kombination med uppgifter från befintliga kulturmiljöprogram eller liknande. Resultat från tidigare utförda arkeologiska utredningar och undersökningar kan vara ett viktigt material för att tolka fornlämningsbilden och ge ett perspektiv på historien i landskapet.

Fornsök (på Riksantikvarieämbetets webbplats)

Fornlämningar med en lokalisering som förstärker förståelsen eller upplevelsen av olika historiska strukturer eller tidsskeden kan tillmätas en särskild betydelse. Översiktsplanen, eller underlag och fördjupningar till den, kan då utgöra ett komplement vid värdering av fornlämningar i sina sammanhang och deras betydelse för den långsiktiga utvecklingen av landskaps- och bebyggelsestrukturen.

Fornlämningar i detaljplaneringen

I en detaljplan ska kommunen pröva markens lämplighet för bebyggelse bland annat med hänsyn till kulturvärdena på platsen. Då förekomsten av fornlämningar kan påverka planens genomförbarhet finns det därför ofta skäl att klara ut fornlämningsförekomsten i ett inledande skede av planprocessen. Med kännedom om fornlämningarnas utbredning kan såväl ingreppen i fornlämningarna som kostnaderna för exploateringen minimeras.

2 §
   Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för
   1. en ny sammanhållen bebyggelse med bygglovspliktiga byggnadsverk, om det behövs med hänsyn till bebyggelsens karaktär, omfattning eller inverkan på omgivningen, till behovet av samordning eller till förhållandena i övrigt,
   2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang med hänsyn till den fysiska miljö som åtgärden ska genomföras i, till åtgärdens karaktär eller omfattning eller till förhållandena i övrigt,
   3. en åtgärd som kräver bygglov,
      a) om åtgärden innebär att ett område kan tas i anspråk för, eller om den vidtas i ett område som redan har tagits i anspråk för, att anlägga
   - ett industriområde,
   - ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat stadsbyggnadsprojekt,
   - en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar,
   - en hamn för fritidsbåtar,
   - ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,
   - en campingplats,
   - en nöjespark, eller
   - en djurpark, och
      b) om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan,
   4. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket kräver bygglov eller är en annan byggnad än en sådan som avses i 9 kap. 4 a §, och
      a) byggnadsverket eller dess användning får betydande inverkan på omgivningen eller om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, eller
      b) byggnadsverket placeras i närheten av en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
   5. en åtgärd som kräver bygglov vid nyetablering av en verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Första stycket 3 gäller inte åtgärder som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 1 § 1 inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Trots första stycket 4 krävs det ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. Lag (2021:785) .

6 §
   Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
   2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
   3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
   4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,
   5. möjligheterna att hantera avfall,
   6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
   7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området, och
   8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Lag (2014:477) .

6 a §
   Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bostadsbyggnader
   1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
   2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.

Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902) .

Den som ska bygga bör i god tid ta reda på om någon fornlämning berörs genom att samråda med länsstyrelsen. Planens utformning och byggrätter kan anpassas till fornlämningarna, till exempel så att fornlämningarna i planen läggs ut som parkmark. Genom bestämmelser om markytans höjdläge och utformning har kommunen också en möjlighet att ge fornlämningar ett indirekt skydd i en detaljplan.

10 §
   Den som avser att uppföra en byggnad eller en anläggning eller genomföra ett annat arbetsföretag bör i god tid genom att inhämta information från länsstyrelsen ta reda på om någon fornlämning kan beröras av företaget och i så fall snarast samråda med länsstyrelsen.

Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Lag (2013:548) .

I samband med att länsstyrelsen får en detaljplan på samråd bör länsstyrelsen därför så långt möjligt klargöra om någon fornlämning kan antas bli berörd, till exempel genom att besluta om en arkeologisk utredning.

11 §
   Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.

Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2016:1150) .

Ofta finns redan vid detaljplaneläggningen en exploatör (företagare enligt kulturmiljölagen) som kan stå för utredningskostnaderna. Kommunen kan däremot inte enbart i egenskap av planansvarig eller markägare åläggas att bära kostnaderna för en arkeologisk utredning enligt kulturmiljölagen. Däremot ska kommunen enligt plan- och bygglagen vid planläggning pröva markens lämplighet för avsett ändamål. Om detaljplanen endast berör ett mindre markområde eller om detaljplanen omfattar flera mindre fastighetsägare, kan länsstyrelsen själv behöva göra eller bekosta en utredning. För att så långt möjligt säkerställa att fornlämningssituationen klarläggs vid detaljplaneläggningen bör länsstyrelsen och kommunen komma överens om vem som ska stå för de utredningskostnader som inte direkt kan täckas av en exploatör.

Om det behövs en arkeologisk förundersökning för att ytterligare klarlägga fornlämningens utbredning eller om det finns risk för att tillstånd till borttagande av en fornlämning inte kommer att medges, bör länsstyrelsen upplysa om detta. Om länsstyrelsen under plansamrådet utrett fornlämningsförekomsten bör detta klargöras i planbeskrivningen. Har fornlämningssituationen klarlagts under planprocessen och en tidigare okänd fornlämning ändå skulle upptäckas när ”spaden sätts i marken” bär normalt staten kostnaderna i fall en arkeologisk undersökning skulle behöva utföras.

En planbeskrivning bör redovisa förekomsten av fornlämningar. I de fall länsstyrelsen anser att fornlämningsförekomsten inte har klarats ut i samband med plansamrådet, bör länsstyrelsen upplysa om detta och det bör också redovisas i planbeskrivningen. Detta innebär att planens genomförande inte är säkerställt, utan att en byggherre genom ett senare beslut enligt kulturmiljölagen kan riskera att åsamkas en ej ersättningsgill planskada.

15 §
   Vägras någon tillstånd enligt 12 § beträffande fornlämning som när den påträffas var helt okänd och utan synligt märke ovan jord, är han berättigad till skälig ersättning av allmänna medel, om fornlämningen vållar honom betydande hinder eller olägenhet. Ansökan om sådan ersättning görs hos länsstyrelsen.
Ansökningen skall ha kommit in till länsstyrelsen inom två år från det att fornlämningen påträffades genom grävning eller annat arbete, annars är rätten till ersättning förlorad. Vad som nu sagts om ersättning skall inte tillämpas om marken exproprieras.

Ersättning för hinder eller olägenhet skall deponeras hos länsstyrelsen. I fråga om fördelning och utbetalning av deponerade belopp samt rättsverkan av fördelning och utbetalning gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåts enligt expropriationslagen (1972:719). Beloppet utbetalas dock direkt till sökanden om det är väsentligen utan betydelse för annan rättsinnehavare än sökanden.

Plan- och bygglagen och kulturmiljölagen är skilda regelverk vars beslut ska hållas åtskilda. Till exempel får en (över)prövning enligt plan- och bygglagen av en detaljplan på grund av att en kulturmiljö av riksintresse inte blivit tillgodosett inte blandas samman med ett eventuellt parallellt beslut enligt kulturmiljölagen, även om riksintresset skulle grunda sig på förekomsten av värdefulla fornlämningar i ett landskap. Läs mer om fornlämningar i detaljplaneringen på Riksantikvarieämbetets webbplats. 

Fornlämningar i detaljplaneringen (på Riksantikvarieämbetets webbplats)

Fornlämningar i lov- och byggprocessen

Vid kommunens prövning av bygglov och förhandsbesked ska hänsyn tas till bland annat kulturvärdena på platsen samt stads- och landskapsbilden, där förekomsten av fornlämningar kan utgöra en viktig del. Vid en prövning av nya bebyggelselokaliseringar utanför detaljplanelagt område kan fornlämningarna ha särskild betydelse.

6 §
   Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
   2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
   3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
   4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,
   5. möjligheterna att hantera avfall,
   6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
   7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området, och
   8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Lag (2014:477) .

6 a §
   Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bostadsbyggnader
   1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
   2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.

Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902) .

Vid prövning av mark-, bygg- och rivningslov samt förhandsbesked har byggnadsnämnden också ett ansvar för att upplysa den sökande om det kan komma att krävas tillstånd enligt annan lagstiftning, till exempel kulturmiljölagen. Motsvarande upplysningar ska även lämnas i samband med det tekniska samrådet och vid behov i startbeskedet. Denna upplysningsskyldighet fråntar dock inte byggherren från ansvaret att själv ta reda på om någon fornlämning är berörd.

20 §
   Om byggnadsnämnden finner att de åtgärder som det tekniska samrådet avser kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndighet, ska nämnden upplysa byggherren om detta under samrådet.

23 §
   Byggnadsnämnden ska med ett startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § får påbörjas, om
   1. åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
   2. ett bevis om att det finns ett färdigställandeskydd som avses i 16 § har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant skydd,
   3. ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skyddsrum,
   4. en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redovisning krävs enligt
23 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, och
   5. de villkor som har uppställts enligt 4 kap. 14 § eller 9 kap. 37 a § är uppfyllda.

Vid anmälan som avser åtgärder enligt 9 kap. 4 a-4 c §§ ska byggnadsnämndens bedömning enligt första stycket endast omfatta det som anges i första stycket 1. Lag (2015:668) .

10 §
   Den som avser att uppföra en byggnad eller en anläggning eller genomföra ett annat arbetsföretag bör i god tid genom att inhämta information från länsstyrelsen ta reda på om någon fornlämning kan beröras av företaget och i så fall snarast samråda med länsstyrelsen.

Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Lag (2013:548) .

Det är väsentligt att kommunen och länsstyrelsen har sådana kontakter vid en bygglovsprövning att den sökande i ett tidigt skede kan upplysas om annan lagstiftning, till exempel kulturmiljölagen, kan påverka ett genomförande av ett visst projekt. Det sker vanligen genom att kommunen remitterar ärendet för bedömning hos länsstyrelsen. Det kan bli aktuellt till exempel om prövningen avser en ny lokalisering som saknar stöd i en aktuell detaljplan och om den ligger i närheten av en fornlämning som är redovisad i Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister. Kulturmiljöregistret nås via söktjänsten  Fornsök, som finns under relaterad information. Eftersom plan- och bygglagen och kulturmiljölagen är skilda lagstiftningar är det däremot inte möjligt för kommunen att avslå ett bygglov med hänvisning till att åtgärden skulle strida mot kulturmiljölagen. Det går heller inte att införa ett villkor i lovet om att dess giltighet förutsätter tillstånd enligt kulturmiljölagen.

Mer om fornlämningar i planering och byggnader finner du på Riksantikvarieämbetets webbsidor under relaterad information.

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

Boverket (2024). Fornlämningar i planering och byggande. https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/samordning-med-kulturmiljolagen/fornlamningar-i-planering-och-byggande/ Hämtad 2024-09-20