Äldre planer och deras giltighet

I plan- och bygglagen finns särskilda regler, övergångsbestämmelser, för hur äldre planers giltighet ska bedömas. Här anges bland annat att stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner och andra planer och bestämmelser som enligt tidigare lagstiftning klassificerats som detaljplaner även fortsättningsvis ska anses vara detaljplaner.

Äldre planer tillkom många gånger under helt andra förhållanden och med helt andra syften än dagens planer. För att tolka äldre planer måste man gå tillbaka till den lagstiftning och de anvisningar som gällde när planen antogs.

Övergångsbestämmelser

I plan- och bygglagen anges ett antal punkter i övergångsbestämmelserna som beskriver hur äldre planers giltighet ska bedömas.

Generalplaner ska även i fortsättningen gälla som områdesbestämmelser.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 4

Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner och andra planer och bestämmelser som enligt tidigare lagstiftning har räknats som detaljplaner ska även fortsättningsvis gälla som detaljplaner. Övergångsbestämmelserna till den upphävda plan- och bygglagen gäller fortfarande för sådana planer.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 5

Plan- och bygglag (1987:10) 17 kap 4 §

Om kommunen är huvudman för en allmän plats inom en stadsplan, byggnadsplan eller en avstyckningsplan som vid genomförandetidens utgång inte bebyggts på ett sätt som i huvudsak följer planen så gäller inte längre kommunens rätt att lösa in marken.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 6

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 15 §

Inom områden som omfattas av byggnadsplan och avstyckningsplan gäller inte att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 7

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 7 §

Inom områden som omfattas av stadsplan eller byggnadsplan får bygglov ges inom kvartersmark för allmänt ändamål även om ändamålet inte närmare anges i planen. Plan- och bygglagens 9 kap. 32a § tillämpas enbart när användningen är preciserad i planen, det vill säga i planer antagna enligt Plan- och bygglagen (1987:10) eller senare.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 8

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 32 §

Tomtindelningar enligt 1947 års byggnadslag och äldre lagar kom att gälla som fastighetsplaner efter den 1 juli 1987. Från och med den 2 maj 2011 gäller fastighetsplaner som detaljplanebestämmelser vad avser fastighetsindelningen.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 9

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 18 §

Förbud mot nybyggnad som utfärdats med stöd av 110 § andra stycket byggnadslagen (1947:385), innebar ett förbud mot nybyggnad utan tillstånd av länsstyrelsen innan vägar, vattenförsörjning och avlopp anordnats i erforderlig mån. Dessa förbud gäller nu som planbestämmelser.

PBL övergångsbestämmelserna punkt 10

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 14 §

Bestämmelser i äldre planer

Äldre planer tillkom många gånger under helt andra förhållanden och med helt andra syften än dagens planer. Vissa var dessutom tänkta att tillämpas tillsammans med olika typer av byggbestämmelser som sedan upphört att gälla.

Vid tolkning av äldre planer måste man gå tillbaka till den lagstiftning och de anvisningar som gällde när planen antogs om inte annat anges i övergångsbestämmelser.

Bestämmelser i fastställda generalplaner

Alla typer av bestämmelser som finns i fastställda generalplaner har rättsverkan som områdesbestämmelser trots att vissa av dem enligt plan- och bygglagen inte får antas som områdesbestämmelser. Detta gäller till exempel bestämmelser om största tillåtna byggnadsarea för både fritidshus och permanentbostäder och bestämmelser som anger allmänt ändamål eller allmän plats. Om en fastställd generalplan ska ändras eller ersättas av nya områdesbestämmelser måste man följa plan- och bygglagens regler om utformning, innehåll och förfarande. Om exempelvis bygglovsplikten ska utvidgas eller minskas inom ett område med fastställd generalplan måste de eventuella äldre bestämmelser som strider mot plan- och bygglagen samtidigt upphävas. Om områdesbestämmelserna omfattar endast en del av området fortsätter övriga generalplanebestämmelser att gälla utanför området för de nya områdesbestämmelserna.

Bestämmelser i stads- eller byggnadsplaner

I stort gäller äldre planers bestämmelser på det sätt som de gjorde enligt byggnadslagen. Byggnadskvarterens respektive byggnadsmarkens reglering i äldre planer kan vara mycket olika, alltifrån total avsaknad av reglering när det gäller användning, exploatering eller bebyggelseutformning till mycket detaljerad reglering av byggnaders användning och egenskaper.

Ändamålet och byggrätterna kan behöva bestämmas i gamla planer

Lovgivningen enligt plan- och bygglagen utgår från att avvägningar gentemot allmänna intressen är gjorda i detaljplanen. Sägs inget i planen om byggnadskvarterens användning och bebyggelsens omfattning, så har kommunen små möjligheter att reglera detta när bygglov ges. Hänsyn måste tas enligt plan- och bygglagens andra kapitel om allmänna och enskilda intressen och dessa ska alltid vägas in i bygglovsprövningen

Det finns praxis för tolkningen av oklara ändamålsbestämmelser, t.ex. att öppet byggnadssätt i två våningar, ÖII, alltid betyder bostäder. Det kan också finnas en redovisning av syftet med området i översiktsplanen eller i stads- eller byggnadsplanens beskrivning som kan läggas till grund för tolkningen.

Byggnadsstadgans 39 § gäller som planbestämmelse

Många planer enligt byggnadslagen (1947:385) saknar bestämmelser om byggnadens läge eftersom det funnits generella, konkreta bestämmelser i 39 § byggnadsstadgan om placering i förhållande till gränser mot gata, förgårdsmark och granntomter. Byggnadsstadgans 39 § ska fortsättningsvis tillämpas som planbestämmelse i äldre planer om inte annat är föreskrivet.
Se SFS 1971:1089 § 39

Kulturvärden

Många stadsplaner har bestämmelser med beteckningar som M/K/Q eller m/k/q som avser byggnaders bevarande eller anpassning till miljön. Dessa bestämmelser tillämpas enligt de lydelser som gällde när planen gjordes. Med plan- och bygglagen kan rivningslov dock vägras med hänsyn till kulturvärdet även om rivningsförbud saknas i planen. Någon ersättning till fastighetsägaren blir inte aktuell i de fall där kulturvärdesbestämmelserna har tillkommit i samförstånd mellan kommunen och fastighetsägaren, vilket var en förutsättning då rena "reservatsbestämmelser" skulle fastställas.

Allmänt ändamål

Områden med beteckningen A- Allmänt ändamål i äldre planer är avsedda för allmänna ändamål och ska ha verksamheter med stat, kommun eller landsting som huvudman. Det allmänna ändamålet är normalt inte preciserat i planer enligt byggnadslagen eller andra äldre lagar. Kravet i plan- och bygglagen att ändamålet måste redovisas innan bygglov får ges gäller inte för dessa äldre planer.

Tidigare var det enbart offentliga organ som fick vara huvudman för en verksamhet inom A- Allmänt ändamål. Sedan 1 januari 2015 är det dock möjligt även för enskilda huvudmän att få bygglov inom dessa områden. Det innebär att det inte längre krävs planändring eller att planen upphävs för att bygglov ska kunna ges för annat än yttre och inre ändring.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 30,32,32a §§

Däremot får bygglov bara ges om åtgärden innebär att fastigheten eller byggnadsverket som åtgärden gäller används för samma allmänna ändamål som fastigheten eller byggnadsverket senast användes till. Om en fastighet inom ett A-område som har använts till skola säljs till en privat huvudman måste denne fortsätta att bedriva verksamheten skola, annars får inte få bygglov ges. Om den privata huvudmannen vill använda fastigheten eller byggnadsverket till något annat ändamål krävs att planen ändras eller upphävs. När bygglov ges till en sökande som inte är ett offentligt organ ska rätten respektive skyldigheten för kommunen att lösa in marken upphöra. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 194 ff.)

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 32a §

Allmänna platser

Allmänna platser har inte kunnat regleras närmare innan plan- och bygglagen infördes. Enligt plan- och bygglagen måste utformningen och användningssättet redovisas för de allmänna platser kommunen är huvudman för.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

Om man vid gatubyggnad inom äldre planer avser att tillämpa reglerna om områdesvis gatukostnadsfördelning måste samma förfarande tillämpas vid gatukostnadsutredningen som vid detaljplaneläggning. Frågor om gatustandard behandlas då i gatukostnadsutredningen.

Specialområden

Specialområden i planer enligt byggnadslagen jämställs i huvudsak med kvartersmark i plan- och bygglagen. De har ofta inga bebyggelsereglerande bestämmelser trots att bebyggelse och anläggningar kan bli aktuella. Placering, utformning med mera av byggnader och anläggningar prövas därför vid lovgivning.

 

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej