Avsättning till underhåll

Bostadsrättslagen innehåller inte några bestämmelser om under vilka förutsättningar och i vilken ordning medel ska avsättas för att säkerställa underhållet av föreningens hus. Istället uppdras åt föreningen att själv bestämma grunderna för avsättningen.

Boverkets allmänna råd om ekonomiska planer och kostnadskalkyler för bostadsrättsföreningar, ekonomiska planer för kooperativa hyresrättsföreningar och förenklade ekonomiska planer för bostadsföreningar samt om intygsgivare - 2.12 Avsättning till underhåll

Grunderna för avsättningen ska anges i stadgarna (9 kap. 5 § punkt 7 BRL och 4 § punkt 1 BRF). Det finns inte heller några bestämmelser om under vilka förutsättningar och i vilken ordning medel får tas i anspråk av föreningen eller de enskilda bostadsrättshavarna. Regler om detta tas därför in i stadgarna. En årlig avsättning till en underhållsfond regleras vanligen med till exempel en viss procentsats av taxeringsvärdet eller enligt en underhållsplan.

Bostadsrättslag (1991:614) 9 kap 5 §

Teknisk underhållsplan

En komponentuppdelad teknisk underhållsplan, upprättad av sakkunnig, visar på ett tydligt sätt fastighetens underhålls- och investeringsbehov de kommande åren. Underhållsplanen visar också om de avsättningar som planerats är tillräckliga med hänsyn till fastighetens skick och ålder. En underhållsplan visar således sambandet mellan föreningens långsiktiga hållbarhet och faktorer som direkt påverkar bostadsrättshavarnas personliga ekonomi, till exempel i form av höjda årsavgifter.

Underhållsfonden redovisas som en del av bundet eget kapital, i takt med att avsättning sker. Ett avgiftsuttag som inkluderar utrymme för avsättning till underhållsfond ger möjlighet att tillexempel amortera lån. Underhållsfonden motsvaras inte av likvida medel eller placeringar, utan är endast ett sätt att i räkenskaperna illustrera att förslitning av byggnaden har beaktats och kan liknas vid en teknisk skuld. Uttag ur fonden illustrerar på motsvarande sätt att genomförda åtgärder har minskat den tekniska skulden.

Att underhållsfonden redovisas som eget kapital kan liknas vid en form av sparande, för att föreningen ska kunna åtgärda framtida underhållsbehov. Om avgifterna inte täcker avskrivningar och avsättning till underhållsfond konsumeras föreningens förmögenhet, eftersom avgifterna inte täcker den förslitning som sker. Givet ett tillräckligt avgiftsuttag erhåller föreningen ett kassaflöde som motsvarar förslitningen och ger utrymme för till exempel amortering av lån. Därmed kan nya lån tas upp när större underhållsåtgärder behöver göras och delar av huset behöver bytas ut

Om betydelsen av valt K-regelverk

Införandet av K-regelverken för upprättande av årsredovisning har medfört förändringar i redovisningen av underhåll och investeringar. Det medför också att beroende på val av regelverk, K2 eller K3, behöver större eller mindre belopp sättas av till underhållsfonden. Vid tillämpning enligt K2 behöver underhållsfonden täcka samtliga framtida underhållsåtgärder, eftersom så kallade tillkommande utgifter inte kan aktiveras som tillgång i balansräkningen (om det inte avser ny-, till- eller ombyggnad). Vid tillämpning enligt K3 betraktas större underhållsåtgärder som investeringar, aktiveras som tillgångar och blir föremål för avskrivningar (se punkt 2.20 om kapitalkostnader). Det medför mindre behov av avsättning till underhållsfond.

För att den ekonomiska planen ska hänga ihop behöver antaganden om underhållsavsättningar och avskrivningar utgå ifrån vilket regelverk som ska tillämpas för upprättande av årsredovisning, K2 eller K3.

Avskrivningar och underhållsavsättningar skapar alltså tillsammans utrymme för framtida återinvesteringar i föreningens hus.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej