Beteckningar som inte längre används

En del användningar och beteckningar som tidigare använts har tagits bort eller slagits samman mad andra användningar i beteckningssystemet. Dessa användningar och beteckningar bör inte längre användas men förekommer fortfarande i äldre planer.

Allmänt ändamål

Före införandet av Plan och bygglagen, PBL, 1987 fanns möjligheten att beteckna användningsområden i byggnadsplaner och stadsplaner med A- Allmänt ändamål. Det innefattade all verksamhet med ett offentligt organ som huvudman, det vill säga stat, landsting, kommun eller statskyrka, men inte statliga och kommunala bolag och liknande. Med PBL kom krav på att markens användning skulle anges närmare i detaljplaner, för att kommunen skulle kunna bevilja bygglov. Eftersom bestämmelsen A- Allmänt ändamål inte tydligt redovisar markanvändningen bör den inte längre användas som en egen användning. Bokstaven A bör heller inte användas för någon annan användning, då den är starkt förknippad med den äldre betydelsen.

A i äldre planer

Det finns fortfarande en hel del gällande stadsplaner och byggnadsplaner med användningsområden betecknade med A – Allmänt ändamål. Användningarna i dessa är oftast inte preciserade. Kravet i PBL på att ändamålet måste redovisas innan bygglov får ges gäller inte för dessa äldre planer.

Tidigare var det enbart offentliga organ som fick vara huvudman för en verksamhet inom A- Allmänt ändamål. Sedan 1 januari 2015 är det även möjligt för enskilda huvudmän att få bygglov och bedriva verksamhet inom dessa områden. Det innebär att det inte längre krävs planändring eller att planen ersätts för att bygglov ska kunna ges för annat än yttre och inre ändring. Detta gäller till exempel om en kommun säljer en skola till ett fastighetsbolag. Däremot får bygglov bara ges om åtgärden innebär att fastigheten eller byggnadsverket som åtgärden gäller används för samma allmänna ändamål som fastigheten eller byggnadsverket senast användes till. Om bygglov ges till en sökande som inte är ett offentligt organ ska rätten respektive skyldigheten för kommunen att lösa in marken upphöra att gälla. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 194 ff.)

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 32-32a §§

Q - Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden

Q har tidigare haft betydelsen "Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden", även kallat "kulturreservat". Sådana områden var avsedda enbart för befintlig bebyggelse med kulturhistoriskt värde. Användningen var fri så länge den inte inkräktade på själva bevarandet eller störde omgivningen. Om visst användningssätt behövde förhindras med hänsyn till omgivningen eller av annat skäl skulle bestämmelsen preciseras. Q- användningen medförde inte i sig något formellt rivningsförbud, men rivningslov kunde i allmänhet vägras med stöd av PBL. Ersättningsfrågan blev då beroende bland annat av om fastighetsägaren tecknat avtal eller medgivande gentemot kommunen när Q- bestämmelsen infördes.

Beteckningen Q bör inte längre användas eftersom den inte tydligt reglerar hur ett område ska användas. Om en viss användning, till exempel bostäder, önskas i en byggnad som ska bevaras är det B- Bostäder som ska anges. Användningen kan kompletteras med rivningsförbud, varsamhetsbestämmelser eller skydd av kulturvärden. Bokstaven Q bör heller inte användas för någon annan användning, då den är så starkt förknippad med den äldre betydelsen.

Y - Idrott

Y har tidigare haft betydelsen Idrott. Bestämmelserna R - Kultur, Y- Idrott och till viss del N Friluftsområde har sedan slagits samman och benämndes under en kort period R- Kultur och fritid. Från och med att det allmänna rådet började gälla 1 januari 2015 bör bestämmelsen R- Besöksanläggningar användas. För att undvika förväxling med tidigare betydelser av användningen bör beteckningen Y inte användas i nya detaljplaner.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 4.16

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej