Om boendesegregation

Boendesegregation handlar om hur olika befolkningsgrupper bor i förhållande till varandra, till exempel utifrån socioekonomiska förutsättningar eller etnicitet. Här beskriver vi vad boendesegregation är och hur den hänger ihop med bostadsmarknad och planering.

Vad är boendesegregation?

Till skillnad från utanförskap beskriver boendesegregation hur olika befolkningsgrupper bor i förhållande till varandra, till exempel utifrån deras socioekonomiska förutsättningar eller etnicitet. Idag brukar man tala om boendesegregation som ett relationellt fenomen, där termen segregation får beskriva hela samhället.

Det handlar inte bara om en grupp och en geografisk plats som är segregerad, utan om minst två poler som är segregerade i förhållande till varandra. Som fenomen har boendesegregation funnits så länge vi haft städer, men det är först under de senaste decennierna som den kommit att uppfattas som ett samhällsproblem. Fokus tenderar då att riktas mot vissa grupper snarare än helheten. Därmed synliggörs hur begreppet segregation kan bli selektivt och normativt i sin användning: det är inte segregationen i sig som gör begreppet laddat, utan vilka grupper som tillskrivs problemet.

Boendesegregation och bostadsmarknad

Boendesegregationen hänger nära samman med olika upplåtelseformer och hur samhället är planerat. Den rumsliga segregationen har förstärkts av en samhällsplanering som skapat geografiskt avgränsade bostadsområden som domineras av en och samma typ av hus och upplåtelseform.

En stor del av bostadsbeståndet – bostadsrätter och äganderätter – omsätts på en marknad med fri prisbildning och köps främst av hushåll med en relativt stark köpkraft, medan personer i utanförskap ofta bor i hyresrätter i områden som ofta är de minst attraktiva på bostadsmarknaden. Detta bidrar till att utanförskap och boendesegregation ofta sammanfaller.