Om boendesegregation

Boendesegregation innebär att människor med olika förutsättningar lever geografiskt åtskilda från varandra i exempelvis olika delar av städer eller i olika delar av landet. Uppdelningen kan leda till ojämlika livsvillkor som kan få negativa konsekvenser både för individer och för hela samhället. På den här sidan beskrivs vad boendesegregation är, varför den uppstår, vilka konsekvenser den får, och hur den kan motverkas, samt hur Boverket arbetar med frågan.

Vad är boendesegregation?

Boendesegregation kan beskrivas ut både ett rumsligt och ett relationellt perspektiv.

Rumslig åtskillnad

Ur ett rumsligt perspektiv handlar boendesegregation handlar om att individer lever separerade från varandra utifrån socioekonomisk status, etnicitet, demografi eller av annan bakgrundsfaktor. Detta kan skapa geografisk uppdelning där de olika grupperna sällan möts i vardagen.

Under de senaste decennierna har de socioekonomiska klyftorna ökat i stora delar av Sverige. Utvecklingen märks i storstäder såväl som i mindre kommuner och har fått tydliga etniska och ekonomiska dimensioner. Trots politiska ambitioner om ett mer jämlikt och integrerat boende har statliga insatser inte lyckats vända trenden och uppnå en allsidig boendesammansättning.

Relationellt perspektiv

Boendesegregation beskriver också förhållandet mellan geografiska områden, där det finns en ojämlik fördelning av människor med olika socioekonomiska förhållanden och bakgrunder. Segregation handlar alltså inte om enskilda områden utan om skillnaderna i befolkningssammansättning som uppstår när områden jämförs.

Detta perspektiv, där ojämlikheten visar sig i relationen mellan platser, kallas för ett relationellt synsätt på segregation. Om det görs förändringar i en del av staden kan det påverka segregationen i andra delar. Därför är segregation en fråga som berör hela samhället. Det är också viktigt att se hur stor andel av befolkningen som bor i områden med socioekonomiska utmaningar, eftersom det är deras uppväxt- och livsvillkor som framför allt riskerar att påverkas av segregationens negativa konsekvenser.

Boendesegregationen är inte bara ett storstadsfenomen

I samhällsdebatten lyfts ofta storstäderna fram när boendesegregation diskuteras, eftersom problemen där är mest påtagliga. Men segregation är inte unikt för storstäder, utan förekommer även i mindre kommuner och samhällen där det kan finnas stora socioekonomiska skillnader mellan bostadsområden eller mellan tätort och landsbygd. Segregationens uttryck varierar beroende på lokala förhållanden och befolkningssammansättning. I storstäder syns den främst mellan olika bostadsområden, medan den i mindre orter ofta märks mellan tätorter och den omgivande landsbygden.

Orsaker till boendesegregation

Boendesegregation beror på en kombination av strukturella orsaker som bostadssegmentering, inkomstojämlikhet, direkt och indirekt diskriminering samt individuella preferenser. De olika variablerna samverkar med varandra på olika sätt för olika individer och i olika lokala kontexter.

Strukturella orsaker

Strukturella orsaker omfattar de möjligheter och de begränsningar som finns i samhället och som inte är valbara för individen. Detta kan handla om samhällets uppbyggnad, såsom bostadsmarknadens funktion, stadsplanering och var nya bostäder byggs. Här beskrivs bostadssegmentering, inkomstskillnader samt direkt och indirekt diskriminering som exempel på strukturella orsaker till segregation.

Bostadssegmentering

När tillgången till delar av bostadsmarknaden är begränsad till vissa grupper säger man att bostadsmarknaden är segmenterad. En analys av den geografiska fördelningen av olika upplåtelseformer, så som hyresrätter, bostadsrätter och småhus, och vilken tillgång olika grupper i samhället har till dem är grunden för att se om vi har en bostadsegmentering.

Det finns en ojämn fördelning av inkomstgrupper i olika typer av upplåtelseformer. Ekonomiska resurser är en avgörande faktor som påverkar i vilken typ av bostad en individ eller ett hushåll har möjlighet att bosätta sig i. Hur staden är utformad och vilken typ av upplåtelseformer som finns var påverkar därmed möjligheten att bosätta sig på olika platser i samhället. Om olika upplåtelseformer är separerade från varandra i olika bostadsområden kan alltså den samhälleliga strukturen bidra till socioekonomisk boendesegregation.

Den fysiska planeringen var under flera decennier på 1900-talet präglad av funktionsseparering, där områden reserverades för bara en funktion som exempelvis bostäder, industri eller service. Denna tid präglas också av att städernas utformning planerades efter bilen och därmed också med en tydlig trafikseparering. Detta har resulterat i geografiskt tydligt avgränsade bostadsområden. Många områden, särskilt från miljonprogrammets tid, är präglade av en hög andel hyresrätter, och har över tid i högre grad kommit att befolkas av hushåll med begränsade ekonomiska resurser.

Bostadssegmenteringen har därmed bidragit till att koncentrera socioekonomiskt svaga grupper till specifika områden.

Inkomstskillnader

Skillnader i inkomst är en av de mest grundläggande orsakerna till boendesegregation. Hushåll med högre inkomster har större möjligheter att välja de bostäder och bostadsområden som de vill bosätta sig i, medan låginkomsttagare inte alltid har samma möjligheter att välja. Boendesegregationen beror främst på resursskillnader och marknadens prisbildning där småhus och bostadsrätter säljs till högstbjudande. Rumslig segregation uppstår där attraktiva områden lockar resursstarka hushåll, medan låg- och medelinkomsttagare har mer begränsade valmöjligheter och har svårt att få tillgång till dessa områden.

Diskriminering och exkludering

En annan strukturell orsak till segregation är direkt och indirekt diskriminering av olika grupper i befolkningen. Direkt diskriminering kan exempelvis ta sig uttryck i att en grupp eller individ nekas att köpa eller hyra en bostad på grund av till exempel en funktionsnedsättning eller deras sociala eller etniska tillhörighet.

Indirekt diskriminering, i sin tur, inträffar när en grupp eller individ missgynnas av lagar, regler och villkor, trots att det ska vara lika för alla. Inkomstkrav som utgår från tillsvidareanställning kan exempelvis få sådana konsekvenser för personer med sjukersättning eller tidsbegränsade anställningar, även om dessa regler inte automatiskt bedöms som diskriminerande i rättslig mening.

Även svårtillgänglig, bristande eller otillräckligt anpassad information kan verka exkluderande och därigenom skapa indirekta hinder.

Individuella preferenser

Individuella preferenser omfattar de beteenden och val som människor gör. Det kan handla om vad individer föredrar och tycker om. Individer eller grupper kan exempelvis bosätta sig i ett specifikt bostadsområde som ett livsstilsval, vilket hänger ihop med vilken livsmiljö som bostadsområdet kan erbjuda och hur en människa vill leva sitt liv. Det kan också handla om att individer undviker andra områden som de uppfattar som mindre attraktiva.

Var man väljer att bosätta sig kan påverkas av en rad faktorer, där bostadstyp, läge, och trygghet ofta är av de högst prioriterade faktorerna vid bostadsvalet. För barnfamiljer är även skolans kvalitet och rykte en central faktor i bosättningsmönstret. Utöver dessa faktorer spelar preferenser för hustyp, som boende i flerbostadshus eller småhus, liksom närhet till arbetsplats, fritidsaktiviteter och kollektivtrafik, en viktig roll. Valet av bostad kan även påverkas av närhet till grönområden och lekparker eller möjligheten till ett rikt kulturliv och restaurangutbud.

Vidare kan bostadsval handla om att grupptillhörigheten hos de individer som redan bor där lockar, exempelvis att de har liknande klasstillhörighet, har samma etnicitet, kultur eller religion, eller att familjemedlemmar bor där. Samtidigt kan bosättningsmönster också vara en konsekvens av att individer upplever diskriminering i samhället.

Strukturella orsaker och individuella preferenser samverkar med varandra

Strukturella orsaker och individuella faktorer förstärker ofta varandra, vilket gör segregationen svår att bryta. Boendesegregation kan ha betydelse för en individs livsvillkor och vilken påverkan det får på exempelvis skolresultat, möjligheter på arbetsmarknaden och tillgång till resurser och service. Det är därför viktigt att förstå både de strukturella och individuella faktorerna för att kunna arbeta effektivt mot segregationen och mot segregationens negativa effekter och för att kunna erbjuda mer jämlika livsvillkor.

Boendesegregationens konsekvenser

Boendesegregation får konsekvenser på både individ- och samhällsnivå. Även om boende i områden med socioekonomiska utmaningar påverkas mer negativt än andra så påverkas alla samhällsmedborgare eftersom ett segregerat samhälle riskerar att inte hålla samman.

Konsekvenser för individen

En konsekvens av boendesegregation är att individer växer upp och lever under olika villkor beroende på var de bor. För barn och unga kan närmiljön spela en viktig roll, men hur och i vilken utsträckning platsen påverkar deras framtida livschanser är en komplex fråga. Begreppet grannskapseffekter används för att beskriva hur uppväxtmiljön och grannarna kan påverka barns livschanser på lång sikt, men forskningen är inte entydig och det är svårt att fastställa i vilken grad skillnader i livsvillkor beror på bostadsområdet.

Bostadsområdet kan påverka skolresultatet

Var man växer upp kan ha betydelse för skolresultat och utbildningsnivå. Tillgång till bra skolor och trygga skolmiljöer kan stärka elevers utveckling utifrån deras förutsättningar. Kommuner med skolor i särskilt utsatta områden tilldelas visserligen extra resurser genom socioekonomisk viktning, men många upplever att det är svårt att rekrytera och behålla behöriga lärare.

Förskolor i dessa områden har ofta en lägre andel legitimerade förskollärare. Detta innebär att resurserna i form av pengar inte lyckas kompensera för bristen på behörig personal, vilket drabbar de barn som har allra störst behov. Statistik visar att det är färre elever i områden med större socioekonomiska utmaningar som når gymnasiebehörighet. Familjebakgrund betyder mycket för meritvärden, där barn med utbildade föräldrar och högre inkomster ofta lyckas bättre än andra.

Tillgång till arbetsmarknaden

Att bo i ett resurssvagt område kan även påverka individens utfall på arbetsmarknaden negativt. Begränsad tillgång till arbetsgivare, utbildning och nätverk kan särskilt påverka nyanlända och långtidsarbetslösa i deras karriärmöjligheter och inträde på arbetsmarknaden. Boendesegregation kan innebära att individer med liknande bakgrund och arbetslöshet samlas i samma områden, vilket kan förstärka normer som motverkar arbetsmarknadsintegration.

Påverkan på hälsan och välbefinnande

Individers hälsa kan påverkas i hög grad av boendemiljön, där uppväxt, skola och arbete bidrar till grundläggande förutsättningar för ett hälsosamt liv. Boendesegregation kan leda till en ojämlik fördelning av hälsans bestämningsfaktorer genom att fysiska och sociala riskfaktorer i större utsträckning samlas i vissa geografiska områden. Social isolering, stigma och upplevd otrygghet tär på det mentala välbefinnandet, medan bristande tillgång till högkvalitativa grönområden och trygga mötesplatser riskerar att bidra till bestående hälsoklyftor.

Konsekvenser för samhället

I ett samhälle där skillnaderna i uppväxt- och livsvillkor blir för stora, riskeras sammanhållningen. Ökad boendesegregation och ökade klyftor mellan olika grupper i samhället är sociala utmaningar som får konsekvenser på samhällsnivå.

Den ekonomiska utvecklingen

Ett jämlikt samhälle där alla individer får möjlighet att utvecklas och nå sin fulla potential ger vinster både för individer och för samhället som helhet. Boendesegregation, som begränsar individers möjligheter till exempelvis sysselsättning och inkomst (ekonomiska omständigheter), kan därmed motverka dessa vinster och den samlade ekonomiska utvecklingen.

Brott och otrygghet

Brottslighet har stora konsekvenser både för de människor som drabbas och för samhället i stort. Enligt regeringens skrivelse ”Barriärer mot brott” bidrar hög barntäthet, trångboddhet och lägre grad av förvärvsarbete till sociala problem som tillsammans med andra riskfaktorer bildar en grogrund för utanförskap och kriminalitet. Brottsligheten drabbar hela vårt samhälle, och områden med socioekonomiska utmaningar är särskilt drabbade.

Regeringens skrivelse 2023/24:68 Barriärer mot brott – en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet

Känslan av gemenskap, trygghet och tillit

Ett segregerat samhälle riskerar att skapa djupa klyftor mellan olika grupper. Medan starka sociala band och lokalt sammanhållna nätverk visserligen kan skapa trygghet och gemenskap internt inom ett område, kan isoleringen gentemot övriga samhället få negativa konsekvenser. Fragmenterade gemenskaper och upplevd exkludering minskar tilliten till andra invånare och offentliga institutioner. Detta kan i sin tur leda till ökad misstänksamhet och ett förstärkt ”vi och dom”-tänkande som försvagar den övergripande samhällsgemenskapen.

Områden riskerar att stigmatiseras

Människors föreställningar om hur det är att leva och bo i olika områden riskerar att förstärka segregationen. När områden blir stigmatiserade ökar segregationen då färre personer med bättre socioekonomiska förutsättningar väljer att flytta dit. Å andra sidan ökar ofta attraktionskraften för ett område när förutsättningarna förbättras, vilket gör att fler vill flytta dit.

Att motverka boendesegregation

Att motverka boendesegregation kräver ett brett angreppssätt där fysisk planering, styrning, kunskapsbyggnad, och samverkan går hand i hand. Genom långsiktigt och integrerat arbete läggs grunden för ett inkluderande samhälle med bättre livschanser och stärkt tillit till samhället.  

Bostadsbyggandets roll i att motverka segregation

Segregation leder till ojämlika livschanser och riskerar att skapa utanförskap och otrygghet. För att uppnå social hållbarhet och stärkt samhällstillit är det avgörande att motverka negativa spiraler genom aktiva politiska, fysiska, och sociala insatser. Ett balanserat bostadsutbud med en blandning av upplåtelseformer i olika storlekar och prisnivåer är grunden. Men för att verklig blandning ska kunna ske kan områdenas generella attraktivitet behöva stärkas för att attrahera en blandad befolkning. Genom att integrera omsorgsfull gestaltning och funktionsblandning (bostäder / arbete / service) redan i planeringsskedet kan vi skapa områden som lockar nya boendegrupper och binder samman stadsdelar, vilket motverkar att segregationen cementeras.

Förändring och balansering av bostadsutbudet

Ett varierat bostadsutbud är viktigt för att människor med olika socioekonomisk bakgrund ska kunna bo och mötas i samma grannskap. Arbetet bör fokusera på att medvetet blanda olika upplåtelseformer som hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter i både nyproduktion och befintliga områden för att motverka ensidighet. Denna strategiska bostadsförsörjning bör formaliseras i kommunala program där man aktivt styr mot en variation i bostadsstorlekar och prisnivåer som tilltalar hushåll i livets alla skeden. Att uppnå detta är dock komplext särskilt i redan befintliga områden där tillkommande bebyggelse måste harmoniera med, till exempel, äldre och skyddsvärd bebyggelse och miljöer. En utmaning är att nyproduktion ofta medför höga kostnader, vilket gör det svårt att skapa prisvärda bostäder trots ambitionen om en socioekonomiskt bred målgrupp. Här kan allmännyttiga bolag spela en nyckelroll genom att bygga i strategiska lägen som höjer områdets status och attraktivitet. 

Vid genomförande behövs också förståelse för lokalt motstånd som ofta följer av stora förändring. Fysisk planering behöver därför kombineras med en inkluderande dialog, då byggd miljö inte per automatik skapar social tillit. Utan rätt balans riskerar skillnader i livsvillkor att leda till friktion snarare än gemenskap, eller att åtgärderna utlöser negativa flyttkedjor som sänker områdets status. Genom att förena god arkitektur med konkurrenskraftiga boendekostnader blir platsen ett givet alternativ för fler målgrupper, vilket bidrar till en mer balanserad befolkningsstruktur.

Planering och byggande som verktyg

Den fysiska miljön kan påverka hur boendesegregation dämpas eller förstärks, och målet är därför at genom strategisk planering gradvis minska isolerade områden. Genom att förbättra stadsstrukturen och binda samman stadsdelar fysiskt minskar man de barriärer som tidigare skapat separation. Funktionsblandning där bostäder, arbetsplatser, grönområden och service samverkar för att skapa levande miljöer bör ingå i den kommunala fysiska planeringen. Dessutom spelar arkitektur och gestaltning en viktig roll i att skapa inkluderande offentliga platser som torg och parker, vilka bör utformas med hög kvalitet för att upplevas som både trygga och tillgängliga för alla invånare.

Styrning, ledning och samverkan

Eftersom ingen enskild aktör ensam kan vända segregationstrenden behövs en uthållig organisation präglad av stark politisk vilja och tydliga mandat. Segregationsperspektivet måste integreras i det löpande beslutsfattandet och genomsyra exempelvis översiktsplaner och tillväxtstrategier för att få verkligt genomslag. En bred samverkan mellan kommuner, regioner, statliga myndigheter, civilsamhället och privata aktörer är nödvändig för att skapa den samsyn som behövs för träffsäkra åtgärder. Tidigare insatser visar att kortsiktiga projekt sällan leder till varaktiga resultat. För att uppnå förändring behöver arbetet bedrivas långsiktigt, med tillräckliga resurser och med utgångspunkt i de lokala förutsättningar som råder i respektive område.

Kunskapsbaserat arbete och analys

För att de insatser som genomförs ska bli så effektiva som möjligt krävs en tydlig problemformulering grundad i systematisk kunskapsuppbyggnad. Genom att använda relevant statistik, såsom Segregationsbarometern, och kombinera denna med kvalitativa perspektiv från både boende och civilsamhälle skapas ett gediget underlag för strategiska beslut. En gemensam analys av data tillsammans med andra myndigheter och lokala aktörer gör det möjligt att identifiera var behoven är som störst och säkerställer att de samlade resurserna används där de gör störst nytta. Genom att löpande följa upp resultaten kan metoderna förfinas och anpassas för att bättre motverka de negativa följderna som segregation innebär för samhället.

Boverkets arbete kring segregation

Boverkets arbete mot segregation har fokus på socioekonomisk boendesegregation. Arbetet omfattar bland annat förvaltning och utveckling av statistikverktyget Segregationsbarometern.

Segregationsbarometern möjliggör mätning och uppföljning av faktorer som påverkar boendesegregationen. Verktyget ger en strukturerad bild av socioekonomiska förhållanden och ska stödja kommuner, regioner och andra aktörer i kunskapsbaserade beslut inom planering och policy. Se statistik om boendesegregation i Segregationsbarometern.

Segregationsbarometern

Boverkets tar även fram kunskap kring segregation. I kunskapsstödet ingår bland annat rapporter och webbinarier för att underlätta arbete mot segregation hos olika aktörer. Boverket samverkar även med andra myndigheter, kommuner och civilsamhället för att motverka segregation och främja jämlika livsvillkor.

Kunskapsstöd