På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Legionella i vatten

Granskad: 

Legionellabakterier, som kan ge upphov till allvarliga sjukdomar, kan finnas i byggnaders tappvatteninstallationer. Det är därför viktigt att installationerna utformas för att förhindra tillväxt av legionellabakterier och andra bakterier.

Vad är legionellabakterier

Legionella är en bakteriefamilj som kan orsaka sjukdomar. Det har identifierats åtminstone 60 arter av legionellabakterier.

Legionärssjuka och pontiacfeber

Legionellabakterier kan orsaka två olika sjukdomar, legionärssjuka och pontiacfeber. Legionärssjuka är en allvarlig form av lunginflammation som yttrar sig i hög feber, frossa, huvudvärk och muskelsmärtor, åtföljt av torrhosta, andningssvårigheter och lungsymtom. Internationell forskning visar att framför allt nedsatt immunförsvar, rökvanor och ålder har betydelse för risken att utveckla sjukdomen. Beroende på hur stor mängd bakterier man andas in, kan dock även fullt friska människor utveckla legionärssjuka. Normalt brukar man insjukna två till tio dagar efter smittillfället.

I vårt land är legionärssjukan anmälningspliktig, vilket innebär att läkare måste anmäla till Folkhälsomyndigheten om de träffar på något fall av sjukdomen. De senaste tio åren har det registrerats 100–150 fall per år, varav 50–70 procent av dessa avser personer som har blivit smittade i Sverige. Varje år blir mellan 10 000 och 20 000 personer inlagda på sjukhus för lunginflammation. Av dessa fall - som inte omfattar fall där personer drabbas av lunginflammation under sjukhusvistelsen - beräknas cirka två till fem procent vara orsakade av legionellabakterier.

Internationella undersökningar visar på att mellan 5 och 30 procent av dem som drabbas av legionärssjuka dör av sin sjukdom.

Pontiacfeber orsakas också av legionellabakterier och ger influensaliknande symtom. Sjukdomen är akut, kortlivad och går över av sig själv.

Hur sprids legionellabakterier

Legionellabakterier är så små att de kan följa med i vattendimma. Vattendimma uppstår överallt där vattenstrålar slås sönder, till exempel vid duschning, i evaporativa luftkylare, i bubbelbad med mera. Det går att få legionellabakterier i lungorna via vattendroppar som man andas in. I lungorna är det rätt temperatur för legionellabakterier att föröka sig, och utan rätt behandling finns det risk för en svårartad lunginflammation som kan vara dödlig.

Att dricka vatten som innehåller legionellabakterier anses däremot inte farligt.

Förekomst, tillväxt och avdödning av bakterier

Legionellabakterier finns naturligt i små mängder i vattendrag, sjöar och mark. Vid temperaturer under ca 20 °C är bakterierna vilande, vilket innebär att de inte förökar sig. De förökar sig vid temperaturer mellan ca 20 °C och 45 °C, framför allt mellan 35 °C och 40 °C. Avdödning av bakterier sker vid högre temperaturer.

 

Illustrationen visar temperaturområde för legionellbakterien.
Illustrationen visar temperaturområde för legionellbakterien. Illustration: Altefur Development / Boverket

I dricksvatten och varmvatten finns tillräckligt med näringsämnen för att bakterierna ska kunna växa till. Förutom näring och temperatur är tiden en viktig faktor när det gäller tillväxten av legionellabakterier. Tiden är också viktig när det gäller möjligheten att ta död på bakterierna. Som exempel kan nämnas att det tar mellan fem och tio timmar att ta död på 90 procent av bakterierna om temperaturen i varmvatteninstallationen är 50 °C. Vid en varmvattentemperatur på 60 °C är motsvarande tid mindre än tio minuter, och vid temperatur på 70 °C dör 90 procent av bakterierna på mindre än tio sekunder.

Exempel på tappvatteninstallationer i bostadshus där legionellabakterier kan växa till är följande:

  • I beredare där inte hela vattenvolymen kan värmas upp till temperaturer över 50 °C, till exempel beredare där värmestavar eller sköldar inte värmer bottenvattnet.
  • I beredare som har avlagringar på bottnen och som inte är möjliga att rengöra.
  • I ledningsdelar där vattnet blir stillastående, till exempel kopplingsledningar som används sällan, avsättningar för tillkommande ledningar eller avstängda ledningar.
  • På eller i material som möjliggör tillväxt av bakterier, till exempel vissa organiska material.

Vad byggreglerna anger

BBR föreskriver att installationer för tappvatten ska utformas för att minimera risken för tillväxt av mikroorganismer, exempelvis legionellabakterier. Med hänsyn till att tillväxten sker främst då vattnet håller vissa temperaturer, handlar kraven på installationerna om att de ska förhindra att vattnet håller sådana temperaturer.

6:622 Mikrobiell tillväxt

Installationer för tappvatten ska utformas så att möjligheterna för tillväxt av mikroorganismer i tappvattnet minimeras. Installationer för tappkallvatten ska utformas så att tappkallvattnet inte värms upp oavsiktligt. Cirkulationsledningar för tappvarmvatten ska utformas så att temperaturen på det cirkulerande tappvarmvattnet inte understiger 50 °C i någon del av installationen.

Allmänt råd Installationer för tappvatten bör spolas rena innan de tas i drift, för att minska risken för tillväxt av bl.a. legionellabakterier Om vattnet har varit stillastående under byggskedet när omgivningstemperaturen har varit över 20 °C, kan installationerna dessutom behöva desinficeras. Exempel på hur installationer spolas och desinficeras finns i SS-EN 806-4 avsnitt 6:6. För att minska risken för tillväxt av bl.a. legionellabakterier i tappkallvatten bör tappkallvatteninstallationer inte placeras på ställen där temperaturen är högre än rumstemperatur. Risken finns bl.a. i varma schakt eller varma golv, i vilka installationer för t.ex. tappvarmvatten, tappvarmvattencirkulation och radiatorer är förlagda. Om det är omöjligt att undvika att placera tappkallvatteninstallationer på sådana ställen så bör samtliga installationer utformas och isoleras så att temperaturökningen på tappkallvattnet blir så låg som möjligt. Då bör installationernas utformning och isolering dimensioneras så att tappkallvattnet kan vara stillastående i 8 timmar utan att temperaturen på tappkallvattnet överstiger 24 ˚C. I samtliga rörledningar för tappvarmvattencirkulation bör det vara möjligt att mäta vattentemperaturen. För att mängden legionellabakterier i installationer där tappvarmvatten är stillastående, bl.a. i beredare eller ackumulatorer för uppvärmning med t.ex. el, sol, ved, värmepumpar och fjärrvärme, inte ska bli skadlig bör temperaturen på tappvarmvattnet inte understiga 60 °C. Handdukstorkar, golvvärme och andra värmare bör inte kopplas in på cirkulationsledningar för tappvarmvatten. Proppade ledningar, dvs. sådana som inte är direkt anslutna till tappställen, på installationer för tappvarmvatten bör vara så korta att temperaturen på vattnet i dessa proppade ledningar inte understiger 50 °C. Gemensam rörledning för flera duschplatser med en temperatur på högst 38 °C bör inte vara längre än 5 meter. (BFS 2014:3).

Mer information

Folkhälsomyndigheten har tagit fram en vägledning om "Legionella i miljön". Ta del av vägledningen under rubriken "På andra webbplatser" i Relaterad information.

Skriften "Legionella i vatteninstallationer - Tekniska faktorer med risk för samhällsförvärvad legionellainfektion" har tagits fram av Boverket, Smittskyddsinstitutet och VVS-Installatörerna. Du hittar skriften under rubriken "På andra webbplatser" i Relaterad information.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen