Flera lagar reglerar dagvatten

Dagvattenhanteringen är beroende av flera olika regelverk som ställer särskilt formulerade krav i olika situationer. Varje regelverk reglerar sina frågor. Exempelvis kan ett uttalat ansvar enligt en lag inte upphävas med hänvisning till en annan lag.

De lagar som anger utgångspunkterna för dagvattenhanteringen, ställer krav på vattenkvaliteten och anger ansvarsförhållandena för vattnet/dagvattnet är miljöbalken, MB, och lagen om allmänna vattentjänster, LAV. Plan- och bygglagen, PBL ger sedan kommunen de planinstrument som behövs för att hantera lokalisering av bebyggelse och för att reglera de fysiska förutsättningarna för att hantera dagvattnet så att marken blir lämplig att använda för bebyggelse. Fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen reglerar möjligheten till den markåtkomst och den ansvarsfördelning som behövs för att anläggningar och anordningar ska kunna ordnas och drivas.

Den planläggning, med översiktsplan och detaljplan, och den prövning av lov och förhandsbesked som görs enligt PBL syftar till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning ska ges företräde. Med stöd av PBL kan de fysiska och de ansvarsmässiga förutsättningar som behövs för att hantera dagvatten regleras. Men vattnet kan inte regleras med stöd av PBL vare sig vad gäller kvantitet eller kvalitet.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 2 §

Lagarna som styr hanteringen av dagvatten

Miljöbalken

Enligt MB är allt dagvatten som leds bort inom ett detaljplaneområde, som inte görs för en eller några enstaka fastigheters räkning, avloppsvatten. Avloppsvattnet ska avledas och renas eller tas omhand på annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer.

Miljöbalk (1998:808) 9 kap 2, 7 §§

Lagen om allmänna vattentjänster

Enligt LAV är huvudmannen för ett verksamhetsområde, kommunen eller ett kommunalt bolag, skyldig att ta ansvar för dagvattenhanteringen inom befintlig eller blivande samlad bebyggelse, om det behöver ordnas i ett större sammanhang och om vattnet riskerar människors hälsa eller utgör en risk för miljön. I ett sådant fall gör kommunen detta genom att bestämma att området ska ingå i ett verksamhetsområde som omfattar vattentjänsten dagvatten och ser till att behovet snarast tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.

Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster 6 §

I det fall ett område vid planläggning ligger inom ett verksamhetsområde för dagvatten eller om det kommer att omfattas av ett sådant gäller de regler och det ansvarsförhållande för dagvattenhanteringen som anges i LAV. Ligger detaljplaneområdet utanför ett verksamhetsområde för dagvatten gäller de regler och det ansvarsförhållande som MB anger.

Läs mer om Lagen om allmänna vattentjänster, LAV, här

Lagarna som ger förutsättningar att använda marken

Plan och bygglagen

PBL ger kommunen ansvaret att i den kommunala översiktsplanen ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Översiktsplanen ska ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. PBL ger också kommunen möjlighet att genom fördjupningar för vissa geografiska områden eller genom tematiska tillägg närmare ange förutsättningarna för utveckling och bevarande av vissa områden eller för en viss fråga av allmänt intresse. Vattenanvändning och dagvattenhantering är frågor som på olika sätt självklart är lämpliga att närmare behandla i den översiktliga planeringen eftersom vattenförhållandena på flera sätt utgör förutsättning för markanvändning och exploatering.

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 2, 8 §§

Med stöd av PBL kan kommunen i detaljplan reservera mark för nödvändiga anläggningar och anordningar som behövs för allmänna ändamål för att marken som ska bebyggas ska kunna bli lämplig. PBL ger också möjlighet för kommunen att lösa in mark som ska vara allmän plats och sådan mark som behövs för annat än enskilt bebyggande.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 6 §

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 13 §


Fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen

Fastighetsbildningslagen reglerar hur indelningen av marken i fastigheter får förändras och under vilka omständigheter detta kan ske samt hur marken får byta ägare. Med stöd av fastighetsbildningslagen kan servitut bildas som exempelvis reglerar att en enskild fastighetsägares ledning får dras på en annan enskilt ägd fastighet. Anläggningslagen reglerar hur gemensamhetsanläggningar kan inrättas och vilka villkor som ställs på detta. Ledningsrättslagen reglerar rätten att ha en allmän ledning, exempelvis en avloppledning på en enskild fastighet. Tillsammans med PBL reglerar dessa lagar förutsättningarna till den markåtkomst och den ansvarsfördelning som behövs för att anläggningar och anordningar som behövs för dagvattenhanteringen ska kunna ordnas och drivas. Inom verksamhetsområde för vatten- och avlopp regleras ansvarsfördelningen också genom LAV.

Varje lag står för sig själv

Varje regelverk reglerar sina frågor. Exempelvis kan ett uttalat ansvar enligt en lag inte upphävas med hänvisning till en annan lag. Ett ansvar som är reglerat i lag kan inte heller avtalas bort till en annan part.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej