Kommunens roll och ansvar
Kommunen har flera olika roller i plan- och bygglagstiftningen. Den är både myndighet och fastighetsägare. Kommunen är även ansvarig för viss service som vatten och avlopp och avfall.
Kommunen har det huvudsakliga ansvaret för planläggningen av mark och vatten
Kommunens planläggning och i förekommande fall lovprövning utanför detaljplanelagt område, innehåller avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen, men också mellan olika allmänna intressen. Människors hälsa och säkerhet samt hänsyn till risk för olyckor, översvämning och erosion är exempel på allmänna intressen vid denna avvägning. Det är också kommunen som ansvarar för detaljplaneläggning och bygglovsprövning som avser – och aktualiseras av – regionens verksamhet.
Kommunen ansvarar för att det finns en översiktsplan
Kommunen ansvarar för att det finns en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen.
1 §
Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen.
Kommunen tar fram detaljplan och områdesbestämmelser
Kommunen tar fram detaljplaner och områdesbestämmelser, där användningen av mark- och vattenområden och bebyggelse får regleras på ett bindande sätt.
1 §
Inom kommunen får mark- och vattenområdens användning, bebyggelse och byggnadsverk regleras med detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt detta kapitel.
Kommunens olika roller i detaljplanering kan du läsa mer om på sidan Kommunens olika roller.
Byggnadsnämnden ansvarar för ett antal uppgifter inom lov- och byggprocessen
Enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ansvarar byggnadsnämnden för ett antal uppgifter inom lov- och byggprocessen. Byggnadsnämnden har ansvar för prövning och hantering av lov och förhandsbesked. Byggnadsnämnden ansvarar även för frågor om startbesked, slutbesked, att fastställa kontrollplaner, besluta om kontrollansvariga samt anordna tekniska samråd, arbetsplatsbesök och slutsamråd under byggprocessen.
I många kommuner ansvarar också byggnadsnämnden för att anta detaljplaner och områdesbestämmelser som inte är av stor vikt eller har principiell betydelse. Annars ansvarar kommunfullmäktiges för att anta översiktsplaner, områdesbestämmelser och detaljplaner.
27 §
En detaljplan ska antas av kommunfullmäktige, men fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta en plan som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.
Ett sådant uppdrag får inte delegeras. Lag (2017:424) .
Enligt PBL är byggnadsnämnden även tillsynsmyndighet. Byggnadsnämnden ska genom tillsyn se till att lagstiftningen följs och att felaktigheter och brister åtgärdas.
3 §
Tillsynen ska utövas av regeringen, länsstyrelsen och den eller de statliga myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer och av byggnadsnämnden
(tillsynsmyndigheterna).
Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.
5 §
En tillsynsmyndighet ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt detta kapitel, så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i denna lag, i föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller i EU-förordningar som rör frågor inom lagens tillämpningsområde.
2 §
Om inte annat anges i detta kapitel eller annan författning, ansvarar byggnadsnämnden för tillsynen över att
1. byggherren fullgör sina skyldigheter enligt plan- och bygglagen (2010:900) och enligt föreskrifter i anslutning till lagen, och
2. bestämmelserna i 8 kap. 1-18 och 24-26 §§ samt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen och i anslutande föreskrifter följs i övrigt.
Byggnadsnämndens roll i detaljplanering kan du läsa mer om på sidan Byggnadsnämnden.
Byggnadsnämndens roll i handläggning av lovärenden kan du läsa mer om på sidan Byggnadsnämndens ansvar och uppgifter.
Byggnadsnämndens ansvar och uppgifter
Räddningstjänsten
Den kommunala räddningstjänsten har lednings- och samordningsansvar vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom och miljö. Det kan till exempel gälla brandbekämpning, trafikolyckor, dykolyckor, storskalig oljebrandsläckning, släckning av skogsbrand och insatser vid kemikalieolyckor. Den kommunala räddningstjänsten har också ansvar för räddningstjänst till sjöss när det gäller hamnar, kanaler och strandlinjer.
2 §
Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön.
Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs enligt 4 kap. 1-4 §§ utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger överhängande fara för en olycka.
Staten eller en kommun skall ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.
I denna lag behandlas endast sådana räddningsinsatser som avses i denna paragraf.
Det är främst när risk för liv föreligger eller en större egendomsskada riskeras, som kriterierna för räddningstjänst uppfylls.
Plan för räddningsinsatser för Sevesoverksamheter kan du läsa om på sidan Roller och ansvar kopplade till Sevesoverksamhet.
Roller och ansvar kopplade till Sevesoverksamhet
Kommunal riskhanteringsgrupp
För att underlätta diskussionen om riskhanteringsfrågorna i samhällsplaneringen och de åtgärder som denna föranleder, och även för att underlätta samråd i olika processer, kan kommunen tillsätta en riskhanteringsgrupp. En sådan grupp kan bestå av representanter från olika kommunala ansvarsområden, både tjänstepersoner och politiker, men även andra intressenter. Exempelvis kan samhällsbyggnadskontor, räddningstjänst, miljö- och hälsoskyddsförvaltning, teknisk förvaltning och socialförvaltning vara representerade.
Om att bygga upp en intern riskhanteringsgrupp kan du läsa mer om under Strategi för riskhantering inför planläggning eller beredning av beslut enligt PBL på sidan Planering och organisation.
Ansvar och skadestånd
Om det visar sig att kommunen fattat beslut om att till exempel anta detaljplaner eller ge lov på oriktiga grunder eller förvägra ett bygglov kan kommunen bli skadeståndsansvarig.
Vid myndighetsutövning kan skadeståndsansvar för personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada föreligga om skadan vållats genom fel eller försummelse. Det kan handla om felaktiga upplysningar eller råd. För beslut om detaljplan och vid lovgivning är det sakskada eller ren förmögenhetsskada som kan bli aktuellt. Alla fel som sker i samband med myndighetsutövning är inte skadeståndsgrundande. Det krävs att myndighetsutövningen är uppenbart felaktig och att det finns ett orsakssamband mellan myndighetsutövning och skada.
Den allmänna preskriptionstiden för fordran om ersättning med anledning av kommunala beslut är tio år räknat från beslutet om den skadegörande handlingen. Det innebär att om det har gått mer än tio från det att detaljplanen antogs eller beslut om lov fattades kan inte kommunen ställas till svars.
2 §
Staten eller en kommun ska ersätta
1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar,
2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning, och
3. skada som ersätts enligt 2 kap. 3 a § och som orsakas genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Lag (2022:754) .
2 §
En fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan.
Preskriptionstiden är dock tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Detsamma gäller fordran mot den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran. Den treåriga preskriptionstiden gäller dock inte fordringar som grundar sig på löpande skuldebrev.
För fordran på pension räknas preskriptionstiden från den dag fordringen tidigast kan göras gällande.
Skadestånd kan du läsa mer om på sidan Skadestånd.
Exempel: Kommunens ansvar för att undersöka markföroreningar
I en hovrättsdom (Svea hovrätt 2013-09-20, mål nr T 7240–12) konstaterade domstolen att en kommun är skadeståndsskyldig om dess bedömning av de allmänna intressena avviker från de faktiska omständigheterna och att dessa borde varit kända för kommunen. Kommunen hade antagit en detaljplan som medgav bebyggelse av bostäder och beviljat bygglov i enlighet med planen. Det framkom senare att marken inte var lämplig för bostäder på grund av kemikalieföroreningar från tidigare verksamhet.
Kommunen visste att det fanns risk för att marken var förorenad men hade inte utrett detta närmare. Kommunen hade enligt domstolen därmed inte i tillräcklig utsträckning förvissat sig om markens lämplighet för bebyggelse innan detaljplanen antogs. Domstolen ansåg att kommunens utredning angående eventuella föroreningar i marken inte hade varit tillräcklig. Kommunen ansågs därför vara skadeståndspliktig. (Svea hovrätt 2013-09-20, mål nr T 7240–12).