Kulturmiljölagen
Kulturmiljölagen skyddar bland annat byggnader som förklarats för byggnadsminnen eller statliga byggnadsminnen. För andra byggnader som anses vara särskilt värdefulla finns ett förbud mot förvanskning i plan- och bygglagen.
Kulturmiljölagen
Kulturmiljölagen (1988:950), KML, slår fast att ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Lagens syfte är att säkerställa nuvarande och kommande generationers tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.
1 §
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön.
Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön.
Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas.
Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. Lag (2013:548) .
Lagen innehåller bland annat bestämmelser om skydd för byggnadsminnen. En byggnad kan förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen om den har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Det förekommer att vårdbyggnader är förklarade som byggnadsminnen. Bestämmelserna kan även användas för att skydda parker, trädgårdar eller andra anläggningar. Till ett byggnadsminne finns det särskilda skyddsbestämmelser som anger på vilket sätt byggnaden ska vårdas och underhållas samt i vilka hänseenden den inte får ändras. Om fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren planerar att göra någon ändring, till exempel flytta en vägg eller installera en hiss, är det lämpligt att ta kontakt med länsstyrelsen innan något genomförs och framförallt innan man börjar ta fram ritningar. I många fall kan det vara så att man behöver ta hjälp av en antikvarie för att ta fram ett förslag på ändring. Ändring i strid med skyddsbestämmelserna kan endast ske om det finns särskilda skäl och kräver tillstånd som måste sökas från länsstyrelsen.
1 §
En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar.
I fråga om en byggnad av sådant värde som avses i första stycket och som tillhör staten gäller de bestämmelser som regeringen meddelar om statliga byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten, ska det därmed utgöra ett byggnadsminne enligt denna lag.
Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte en byggnad som är fornlämning eller kyrkobyggnad enligt denna lag. Lag (2013:548) .
2 §
När en byggnad förklaras för byggnadsminne, skall länsstyrelsen genom skyddsbestämmelser ange på vilket sätt byggnaden skall vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras.
Om det behövs får föreskrifterna också innehålla bestämmelser om att ett område kring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas. Lag
(2000:265) .
14 §
Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen lämna tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid mot skyddsbestämmelserna.
Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag (2000:265) .
Läs mer om ”Riksantikvarieämbetet föreskrifter och allmänna råd om byggnadsminnen”. länk finns i ”Relaterad information”.
Byggnader, trädgårdar, parker, andra anläggningar eller bebyggelseområden som förvaltas av statliga myndigheter kan förklaras för ett statligt byggnadsminne. Även dessa ska ha ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde och till dessa så tar Riksantikvarieämbetet fram skyddsbestämmelser.
2 §
En byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt byggnadsminne, om den har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.
Bestämmelserna om statliga byggnadsminnen i denna förordning får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar.
6 §
När en byggnad har förklarats för statligt byggnadsminne ska Riksantikvarieämbetet genom skyddsbestämmelser ange på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas och i vilka avseenden det inte får ändras. Skyddsbestämmelserna får avse att ett område kring byggnadsminnet ska hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas.
Om den myndighet som förvaltar ett statligt byggnadsminne motsätter sig de föreslagna skyddsbestämmelserna, ska Riksantikvarieämbetet överlämna ärendet till regeringen för beslut tillsammans med ett yttrande från den myndighet som förvaltar byggnadsminnet.
Det finns värdefulla vårdbyggnader som inte är utpekade som byggnadsminnen men som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, och som därför inte får förvanskas. För alla byggnader, oavsett om de är särskilt värdefulla eller inte, finns det ett krav på att ändringar av en byggnad ska utföras varsamt så att hänsyn tas till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.
13 §
En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.
Första stycket ska tillämpas också på
1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
3. allmänna platser, och
4. bebyggelseområden.
17 §
Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.
Läs mer om ”Varsamhetskravet” och ”Förbud mot förvanskning”. Länk finns i ”Relaterad information”.