Vår webbplats fungerar inte med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Stäng
Ladda om sidan
Sidan behöver laddas om eftersom du inte använt tjänsten under en längre tid.
Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Vattenbruk

Granskad:

Vattenbruk är ett samlingsbegrepp för odling av djur och växter i vatten. Odlingen kan ske i havet, i sjöar eller i bassänger på land. Här kan du läsa mer om vattenbruk i den kommunala översiktsplaneringen för hav och kust, där även de fem stora sjöarna i Sverige ingår.

Att tänka på i översiktsplaneringen

  • Översiktsplanen kan visa på områden där förutsättningarna för vattenbruk är goda och redogöra för kommunens syn på avvägning mot andra allmänna intressen.
  • I översiktsplanen kan kommunen visa på lämpliga områden för att möjliggöra testbäddar, där marina branscher kan testa och utveckla nya produkter.
  • För driften av vattenbruk är det viktigt med tillgängliga hamnar, landningsplatser och sjöfartsleder.
  • Anläggningar för vattenbruk bör inte lokaliseras där det går kablar eller ledningar på botten, eftersom ankare och förtöjningar kan orsaka skador. Vattenbruksanläggningar kan även hindra båttrafik och yrkesfiske lokalt.

Vattenbruk – en näring med stora tillväxtmöjligheter

Den ekonomiska och regionalpolitiska betydelsen av vattenbruk är än så länge liten i Sverige, men näringen har goda tillväxtmöjligheter. I jämförelse med skogsbruk eller jordbruk, är stora delar av vattenbruket fortfarande på forsknings- och utvecklingsområdet. På sikt kan näringen dock ge upphov till nya försörjningsmöjligheter för boende vid kusten och bidra till att bevara och utveckla samhällen. En fördel med vattenbruk för livsmedelsproduktion är att den inte kräver stora landarealer och konkurrerar därför inte heller med landbaserad produktion av mat.

I Sotenäs arbetar till exempel kommunen med "Sotenäs Symbioscentrum" som är en mötesplats för att utveckla innovation, företagande, utbildning och sysselsättning. Där har man bland annat lagt grunden för utvecklingen av fiskodling i kombination med odling av alger respektive grönsaker. 

Sotenäs symbioscentrum (på Symbioscentrums webbplats)

Viktiga parametrar för vattenbruk är god vattenkvalité, lämplig salthalt, pH-värde, temperatur, näringstillgång och solljus. Även bottentyp, vind- och vågpåverkan samt djup- och strömförhållanden kan ha en stor betydelse beroende på vilken typ av vattenbruk som är aktuell.

Olika typer av vattenbruk

Vattenbruk är odling av djur och växter i vatten. Det kan till exempel vara fisk, kräftdjur, musslor eller alger. Odling av fisk sker i Sverige idag i huvudsak i öppna kassar lokaliserade i sjöar eller kustnära havsmiljöer. En liten del av odlingsvolymen, i huvudsak sättfisk , sker i dammar eller landbaserade odlingar med genomströmmande vatten. Vattenbruk kan också ske i slutna, eller delvis slutna, anläggningar i sjöar, hav eller på land. Fastsittande organismer som till exempel musslor, alger och sjöpungar odlas på långlinor eller liknande system i vattnet.

Matfiskproduktionen står för den största delen av vattenbruksproduktionen. Det är främst regnbåge som odlas i kustbandet. Omkring 10 procent av all fisk som produceras av svenskt vattenbruk är sättfisk. Försöksverksamhet pågår med att odla fram fisk i stora odlingsbassänger inomhus.

I stort sett hela den svenska produktionen av konsumtionsmusslor odlas i Västerhavet, i kustvattnet i Västra Götaland. Här finns även ostronodlingar i liten skala. Musslor odlas främst som livsmedel, men det finns även anläggningar i Östersjön för odling av musslor för näringsupptag.

Kräftor odlas både för att användas som livsmedel och för utsättning.

Odling av alger förekommer till största delen ännu bara i olika försöksverksamheter i Sverige, men är en stor och växande marknad globalt sett. Alger har många olika användningsområden och kan till exempel användas för produktion av livsmedel, läkemedel, skönhetsprodukter, kosttillskott, fodermedel, bioplast, etanol, biodiesel och biogas.

Odling av makroalger sker främst i havsvatten. De fysiska förutsättningarna för odling av makroalger i Sverige är goda i form av rent havsvatten med lämplig salthalt och temperatur, näringstillgång och solljus.

Mikroalger odlas på land i öppna bassänger eller högteknologiska slutna system med tillgång till solljus och koldioxid. Försöksverksamhet pågår för att ta tillvara spillvärme från kraftvärmeverk och industrier för att driva odlingen. Mikroalger kan bland annat användas för att rena avloppsvatten från näringsämnen och/eller tungmetaller, rena förbränningsgaser från koldioxid och utvinna biomassa.

Bestämmelser som gäller för vattenbruk

Det finns ett flertal regelverk som styr förutsättningarna och driften av vattenbruk. Här är några av dem:

  • Allt vattenbruk av fisk, kräftdjur eller blötdjur kräver tillstånd från länsstyrelsen enligt fiskerilagstiftningen.
  • Fiskodling klassas som miljöfarlig verksamhet och kräver, beroende på storlek, tillstånd från miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen eller en anmälan till kommunen.
  • Beroende på teknikval för fiskodling kan yt- och/eller grundvatten behöva bortledas för att möjliggöra odlingen. Bortledande av yt- och/eller grundvatten utgör som huvudregel tillståndspliktig vattenverksamhet och tillstånd behövs då från mark- och miljödomstol eller länsstyrelse. I vissa fall räcker en anmälan till länsstyrelsen.
  • Tillsyn av fiskodlingen sköts av kommunen eller länsstyrelsen beroende på odlingens storlek, den lagstiftning som tillsynen gäller och eventuell delegering av ansvaret myndigheterna emellan.
  • Vattenbruk kan även behöva dispens från strandskyddsreglerna.
  • Utsättning och flyttning av djur inom vattenbruket kräver tillstånd enligt förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.
  • Även i smittskydds-, djurskydds- samt livsmedelslagstiftningen finns regler som rör vattenbruk, i synnerhet fisk-, mussel- och ostronodling.

Allt vattenbruk som har fått tillstånd av länsstyrelsen finns registrerade i ett centralt vattenbruksregister. På Jordbruksverkets webbplats finns en e-tjänst där du kan söka i registret.

Sök vattenbruk (på Jordbruksverkets webbplats)

Stöd för planering av vattenbruk

Vart sjunde år förnyar EU-länderna sin fiskeripolitik som gäller i alla medlemsländer. Kommissionen sätter övergripande mål och tar sedan fram stöd som till exempel yrkesfiskare, vattenbruksföretag, universitet, branschorganisationer och myndigheter kan söka om de bidrar till att uppfylla de politiskt satta målen. Utifrån dessa ramar tar varje medlemsland sedan fram ett eget program som gäller för den kommande perioden. I programmet beskriver Sverige vad pengarna ska främja, vilka mål vi ska uppnå och vilka stöd som ska finnas. Vattenbruket, det småskaliga kustnära fisket och miljön står i fokus.

På sidan om Stöd till fiske och vattenbruk går det att läsa mer om stöden.

Stöd till fiske och vattenbruk (på Jordbruksverkets webbplats)

Vattenbruk - Konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Vattenbrukets främsta påverkan på naturmiljön sker genom utsläpp av näringsämnen i sjöar och hav. Tillskott av näringsämnen bidrar till övergödningen vilket orsakar algblomning, leder till ackumulering av organiskt material och risk för syrebrist i vattnet och på bottnarna samt påverkar fiskens reproduktion. Effekterna av näringsläckaget kan minskas genom lämplig placering av odlingar med avseende på bottentyp, djup- och strömförhållanden. Musslors och algers konsumtion av mikroalger innebär också att näring tas upp ur havet, vilket kan reducera övergödningen.

Fodret som används vid vattenbruk innehåller till stora delar vildfångad fisk. Det stora uttaget av vildfångad fisk har negativ inverkan på havens ekosystem. Interaktion eller hybridisering mellan vilda fiskpopulationer och odlad förrymd fisk och odlad utsatt fisk är en risk, då det kan leda till förlust av genetisk variation och genetiska förändringar hos vilda fiskstammar. Introduktion av för våra vatten främmande arter och stammar innebär ytterligare en risk för den biologiska mångfalden. Odlad fisk kan även vara en källa för spridning av sjukdomar och läkemedel. Giftiga bekämpningsmedel som används för att förhindra påväxt av alger och musslor på nätkassar kan också påverka omgivande ekosystem.

Läs mer om olika odlingstekniker och dess belastning/påverkan på miljön i Havs- och vattenmyndighetens rapport "Översikt av tekniker för odling av vattenlevande organismer i Sverige – miljöpåverkan, odlingssystem, odlingsarter och foder", se länk under rubriken "Planeringsunderlag".

Landskapsbilden och upplevelsevärdet i känsliga natur- och kulturmiljöer kan påverkas negativt av anläggningar för vattenbruk. Detta är ett problem främst i kustnära områden och inomskärs.

Vissa typer av vattenbruk kan samlokaliseras med vindkraftsanläggningar.

Vattenbruksanläggningar kan hindra båttrafik och fiske lokalt.

Anläggningar för vattenbruk bör inte lokaliseras där det går kablar eller ledningar på botten, eftersom ankare och förtöjningar kan orsaka skador. Muddring, dumpning, anläggande av båthamnar och bryggor mm. genererar även buller som kan ha negativ påverkan på djurlivet i omgivningarna där den störande aktiviteten bedrivs. Aktiviteter som orsakar att sediment rörs upp från bottnen och sprids i vattnet orsakar grumling. Sedimenten minskar ljusgenomsläpplighet i vattnet och kan även täppa till gälarna på fisklarver.

Militära övnings- och skjutområden är som regel olämpliga områden för lokalisering av vattenbruk. Fasta anläggningar innebär oftast ett problem inom dessa områden. Flytande anläggningar som går att flytta på i en krissituation kan eventuellt vara möjliga att etablera, men detta måste prövas i varje enskilt fall.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Olika typer av utsläpp kan påverka anläggningar för vattenbruk. Illegala utsläpp av olja tillsammans med de volymmässigt betydligt större utsläppen från diffusa landkällor, som till exempel förorenat dagvatten från städer, bidrar till förhöjda halter av giftiga kolväten. Vid fartygsolyckor finns en risk att stora mängder olja sprids i vattnet. Förutom nutida olyckor kan hundratals delvis sönderrostade vrak runt Sveriges kuster även utgöra potentiella miljöhot. Vraken innehåller utöver olja även andra miljöfarliga ämnen så som ammunition och kemiska stridsmedel.

Under lång tid har det tillförts miljöföroreningar till havet såsom dioxin, PCB och kvicksilver, som är svårnedbrytbara och kan ansamlas och lagras i fettvävnaden hos fisk och skaldjur. Övergödning från jordbruk och reningsverk leder också till ökad produktion av alger som påverkar syretillgången och ekologin i havet.

I Skandinavien odlas främst kallvattenkrävande laxartad fisk. Ett varmare klimat med varmare havsvatten kan inverka negativt på förutsättningarna för odling av dessa arter. Det finns också en risk för att sjukdoms- och parasittrycket kan öka vid högre vattentemperaturer. Utsläpp i havet och ökande koldioxidhalt i atmosfären bidrar till att försura havsvattnet, vilket skulle kunna innebära problem för odling av musslor och ostron, eftersom inlagring av kalk försvåras. Ändrade väderförhållanden kan påverka odlingar genom vind- och vågpåverkan. Ökad nederbörd ger också ökad avrinning av sötvatten från land vilket väntas påverka salthalten främst i Östersjön och Bottniska viken. Detta kan få stora konsekvenser för vattenbruk i dessa områden.

Vattenbruk påverkar naturmiljön på flera olika sätt, bland annat genom utsläpp av näringsämnen. Musslors och algers konsumtion av mikroalger innebär dock att näring tas upp ur havet, vilket kan reducera övergödningen.

Riksintressen för vattenbruk

Miljöbalken innehåller inga bestämmelser om riksintressen för vattenbruk, men nämner vattenbruk som ett allmänt intresse. Mark- och vattenområden som har betydelse för vattenbruk skall enligt 3 kap. 5 § miljöbalken så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande.

5 §
   Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Mer information om riksintressesystemet hittar du på sidan Riksintressen.

Riksintressen

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör vattenbruk. Länkarna nedan går till andra webbplatser.

Exempel på mål, planer och program
Exempel på nationella och regionala planeringsunderlag

Roller och ansvar

Jordbruksverket

Jordbruksverket har ett sektorsansvar för vattenbruket och har i uppdrag att främja ett hållbart svensk vattenbruk. De driver bland annat webbplatsen svensktvattenbruk.se med samlad information om vad vattenbruksföretagare behöver veta för att driva sin verksamhet.

Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndigheten har tillsynsvägledningsansvar för vattenbruket enligt miljöbalken och hanterar frågor kring utsättning av fisk enligt fiskelagen.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen utfärdar de tillstånd som krävs enligt fiskerilagstiftningen för att få etablera fisk-, kräft- och musselodlingar och prövar tillstånd enligt miljöbalken. Länsstyrelsen handlägger och beslutar om EU-stöd för vattenbruk och ger de sökande råd om lokalisering och tillstånd vid en etablering.

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket är ansvarig myndighet för livsmedelslagstiftningen. Livsmedelsverket driver bland annat den så kallade Dioxinkontrollen där de övervakar bakgrundshalter av dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel, däribland odlad fisk och skaldjur. De ansvarar också för kontroller av musselvatten, där man analyserar musslor för alggifter, bakterier och virus.

Förutom ovanstående myndigheter finns ett flertal intresseorganisationer för vattenbruk.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen