Ta fram åtgärder för att hantera risker i planläggning
I planläggning är det avståndet mellan riskkällan och dess omgivning som primärt är den åtgärd som syftar till att upprätthålla säkerheten för omgivningen eller bygga in en geografisk buffert.
Marken ska vara lämplig för ändamålet
Av 2 kapitlet plan- och bygglagen (2010:900), PBL, framgår bland annat att bebyggelse och byggnadsverk vid planläggning ska lokaliseras till mark som är lämplig för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet, samt risken för olyckor, översvämning och erosion.
4 §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet.
5 §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
1. människors hälsa och säkerhet,
2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.
Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .
Markanvändningen ska vara lämplig utifrån målsättningen att en långsiktig hållbar utveckling ska tillgodoses. Människors hälsa och säkerhet liksom värdefulla naturområden ska inte äventyras. Vid planering handlar det inte bara om att hitta lämpliga lokaliseringsalternativ utan också om att undvika olämpliga lokaliseringar. Även lokaliseringar som förhindrar framtida önskad utveckling är bra att undvikas.
Lämplig lokalisering är grundläggande
Lämplig lokalisering är grundläggande i planläggning. Det handlar det inte bara om att hitta lämpliga lokaliseringsalternativ. Även lokaliseringar som förhindrar framtida önskad utveckling är bra att undvika, om det är möjligt att vara så förutseende. Att kartlägga var bebyggelseutveckling och lokalisering av infrastruktur och verksamheter är lämpliga i ett långsiktigt perspektiv är centralt. Det är viktigt att ny sammanhållen bebyggelse, större riskobjekt eller bebyggelse med samhällsviktig verksamhet lokaliseras till områden som inte hotas av en skadehändelse. Samhällsviktiga verksamheter som skola, vård, infrastruktur ska fungera även vid en skadehändelse, det vill säga samhället ska vara robust. Även enstaka verksamheter eller industrier med risk för stor miljöpåverkan är viktigt att lokaliseras till områden som inte hotas av skadehändelse.
All planläggning handlar om avvägningar och prioriteringar och ett område kan vara mer eller mindre lämpligt för en viss typ av bebyggelse ur flera aspekter. Att bebygga en centralt belägen tomt i anslutning till en större knutpunkt för kollektivtrafik är lämpligt utifrån flera allmänna intressen. Samtidigt kan det vara svårt att tillgodose de krav som ställs på hälsa och säkerhet i ett bullerutsatt område med risk för allvarliga olyckor. I områden där risker inte kan undvikas med hjälp av lämplig lokalisering, kan det i stället finnas möjligheter att till en viss gräns förebygga allvarliga risker genom åtgärder för att hantera riskerna.
Om behovet är stort och läget attraktivt, kan det finnas anledning att genom olika åtgärder göra marken lämplig för det regionen eller kommunen anser att den behöver användas till.
Åtgärder för att hantera risker kan du läsa mer om under Strategi för riskhantering inför planläggning eller beredning av beslut enligt PBL.
Mer om samhällsviktig verksamhet finns i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps, MSB, vägledning Totalförsvarets intressen i samhällsplaneringen.
Totalförsvarets intressen i samhällsplanering (på MSB:s webbplats)
Avstånd är den bästa åtgärden
I planläggning är det avståndet mellan riskkällan och dess omgivning som primärt är den åtgärd som syftar till att upprätthålla säkerheten för omgivningen eller bygga in en geografisk buffert.
Det är först när avståndet inte är tillräckligt för att uppnå en tillfredsställande säkerhetsnivå, som det blir aktuellt med andra åtgärder för att minska sannolikheten för en olycka och dess konsekvenser. Genom andra åtgärder kan avstånd mellan riskkällan och skyddsvärda intressen minskas jämfört med om det enbart är avståndet som ska bidra till att sänka risknivån. Åtgärderna kan vara fysiska skyddsanordningar mellan verksamheterna eller reglering av byggnaders användning, placering, utformning och utförande. På så sätt kan förutsättningar skapas för den avsedda markanvändningen.
Indelning av mark efter risknivå i regionplan och översiktsplan
En del i arbetet med riskhantering är att göra bedömningar om markens lämplighet. Ibland kan det vara lämpligt att dela in mark i olika zoner baserat på risknivån. Olika typer av risker ger självfallet upphov till olika zoner, men det är lämpligt att principerna för hur de olika zonerna klassificeras är de samma.
Många gånger används tre till fyra färger för att symbolisera olika nivåer på risker
- grön zon – ingen eller försumbar risk
- gul zon – viss risk för en negativ händelse
- orange zon – något högre risk för en negativ händelse
- röd zon – stor risk för en negativ händelse.
Det är riskkällan eller riskobjektet som avgör metodiken och behovet av underlag för att räkna fram eller uppskatta storleken på de olika zonerna. Det är bra om regionen eller kommunen tar fram riktlinjer för hur risker ska hanteras och vilken markanvändning är lämplig inom de olika zonerna. Regionen eller kommunen kan beskriva riktlinjerna i strategin för riskhantering. Det kan handla om att risker alltid ska utredas och hanteras inom en röd zon, eller vilka funktioner som är lämpliga respektive olämpliga i de olika zonerna. Bedömningsgrunder och beräkningsgrunder för de olika zonerna och avstånden bör framgå.
Även om ni som planlägger tar fram olika riskzoner baserat på strategin för riskhantering och framför allt risksituationen behöver ni alltid göra en bedömning från fall till fall vid ändrad markanvändning, eftersom omständigheterna kan variera kraftigt från en plats till en annan.
Exempel på riktlinjer för lämplig lokalisering och avstånd
Flera centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner har tagit fram riktlinjer för lämplig lokalisering och markanvändning samt avstånd. Här är några exempel
Länsstyrelserna i Västra Götalands och Värmlands län har tagit fram en gemensam handbok med planeringsunderlag för kommunernas fysiska planering med fokus på översvämningsproblematiken. Handboken innehåller rekommendationer om lämplig markanvändning och förslag på åtgärder som stöd i planarbetet.
Länsstyrelserna i Stockholms och Västra Götalands län har tillsammans med SMHI och MSB tagit fram metodstöd för kommuner som ska integrera sin syn på klimatrelaterade risker i översiktsplanen.
Klimatrelaterade risker i översiktsplanering – metodstöd (på länsstyrelsens webbplats)
Linköpings kommun har tagit fram Miljö- och riskfaktorer i Linköpings kommun - ett tillägg till översiktsplanen som kompletterar den kommunomfattande översiktsplanens huvudstrategier och förhållningssätt och där det bland annat framgår det kommunen kallar observationsavstånd kring olika verksamheter.
MSB har tagit fram en vägledning som bland annat innehåller principer för så kallade riskhanteringsavstånd runt viss verksamhet.
Det finns idag inga generella nationella riktvärden som slår fast vilka risker eller skyddsavstånd som kan vara tolerabla i samband med planering av markanvändning i närheten av trafikleder för farligt gods på vägnätet. Däremot finns ofta rekommendationer för enskilda län och på kommunal nivå. För sin tillsyn avseende hänsyn till riskerna med transporter av farligt gods tillämpar nästan alla länsstyrelser rekommendationer för hur den kommunala planeringen bör förhålla sig till risker från transporter med farligt gods.. Dessa rekommendationer är antingen framtagna av länsstyrelsen själv eller av en annan länsstyrelse.
Länsstyrelsen har en gemensam plattform för att samla kunskapsunderlag för samhällsplaneringen, Planeringskatalogen. I katalogen finns geodata, rapporter, kunskapsunderlag och vägledningar samlade på ett och samma ställe. Där finns även material som rör farligt gods.
Du kan även kontakta länsstyrelsen i ditt län för mer information om vilka rekommendationer som finns där.
Perstorps kommuns översiktsplan som fick laga kraft 2020, i vilken bland annat avstånd kring Sevesoverksamheter framgår.
ÖP 2030 (på Perstorps kommuns webbplats)
Avstånd kan ha olika beräkningsgrunder
Avstånd tas fram på olika grunder
- avstånd baserat på risk kopplad till specifik verksamhet
- avstånd beräknat utifrån omgivningspåverkan
- avstånd beräknat utifrån en viss gräns.
Att beräkna avstånd baserat på risk som är kopplad till en specifik verksamhet innebär att ni utgår från möjliga konsekvenser av de risker som är kopplade till den specifika verksamheten. Konsekvenserna kan uppstå vid en olycka både inom och utanför verksamhetsområdet. Det är också möjligt att beräkna avståndet utifrån placeringen av en viss riskkälla, som cistern eller lagringsplats eller lossningsplats.
Att beräkna avståndet utifrån omgivningspåverkan innebär att ta hänsyn till störningar oavsett om det är buller, damm- och luktstörningar, risk för smittspridning eller risk för naturolyckor, med mera.
Att beräkna avstånd utifrån en viss gräns innebär att ta utgångspunkt i exempelvis fastighetsgräns, verksamhetsområdets
Beräkningsgrunder för avstånd kan du läsa mer om på sidan Beräkningsgrunder för avstånd.