Transformation av kök och kontor har gett Södervärn en modern vårdcentral

En byggnad från 1930-talet återbrukades i sin helhet och omvandlades till en modern vårdcentral med husets inneboende värden i centrum. Byggnadens robusta karaktär i putsat tegel med fina detaljer såsom kakelväggar och originalfönster kunde följa med in i framtiden liksom den omgivande miljön.

Fakta om Södervärns vårdcentral

I faktarutan har vi samlat bakgrundsinformation om exemplet.

Behov och tillgång av lokaler

Vårdcentralen Södervärn i Malmö hade länge varit i behov av nya lokaler. De nya lokalerna skulle även fungera som kvälls- och helgmottagning. Hela sjukhusområdet i Malmö var under ombyggnad och på området fanns en 1930-talsbyggnad som tidigare hade fungerat som sjukhusets administrationsbyggnad och centralkök och därefter som post och transportkontor. Den aktuella byggnaden behövde en ny användning, i annat fall var den föremål för rivning. Därför undersöktes om byggnaden kunde rymma vårdcentralens behov av lokaler och det visade sig att 1930-talsbyggnaden kunde bli en bra placering för omlokaliseringen av Södervärns vårdcentral. Förutom vårdcentralens lokalbehov var bevarandet av byggnadens kulturhistoriska värden en förutsättning i projektet. Byggherren hade i sin beställarorganisation en egen antikvarisk konsult och i kommunens arbetsgrupp deltog en antikvarie från Malmö museer.

Befintlig byggnad och material

Den befintliga byggnaden har putsade fasader i en stram 1920-talsklassicistisk gestaltning. Den är uppförd i tegel med bjälklag av betong med sparkroppar. De ursprungliga stora träfönstren var bevarade men ansågs ha dåliga energivärden. Bottenvåningen huserade sjukhusköket och de övre våningsplanen hade främst fungerat för den administrativa verksamheten. Byggnaden var i stort behov av renovering. Beställaren berättade att de högkvalitativa detaljerna som fanns inuti huset, såsom väggar klädda med kakel och fina snickeridetaljer, till stor del kunde bevaras trots att man var tvungen att omarbeta en stor del av interiören för den nya verksamheten.

Det fanns även utmaningar i den omkringliggande miljön. Platsen framför byggnaden är en del av ett större sjukhusområde med park och denna avgränsades av en hög mur, vilken skapade en avskildhet i relation till den övriga staden. Detta ville beställaren förändra och öppna upp sjukhusområdet med sin park mot staden. Landskapsarkitekten beskrev att trots de höga och fina träden så var platsen bristfällig med flera dolda och mörka ytor, vilket inte lämpade sig för den inflyttande vårdverksamheten som krävde trygghet och tillgänglighet.

Underlag

Gestaltningsmässigt fanns ett program för hur den yttre miljön skulle utformas. Programmet betonade vikten av att framhäva områdets sociala aspekter och de mjukare värdena. Exempelvis fastslogs det att träden var av högt värde och att platsen skulle vara inbjudande och trygg.

Givet den ursprungliga platsens och byggnadens historia och karaktär fanns en byggnadsantikvarie med som i sin förundersökning identifierade särskilda värden. Exempelvis det ursprungliga kökets kakelklädda väggar och takhöjd om 4 meter, tillsammans med ursprungliga höga fönster vara särskilt värda att bevara. Projektet hade även ett tätt samarbete med kommunens stadsbyggnadskontor för att tillgodose att förändringarna låg i linje med kommunens planer.

Samarbetet i plan- och bygglovsprocessen

Någon detaljplaneändring behövdes inte. Gällande detaljplan var från 1943 och tillät offentliga byggnader till en höjd av 18 meter. Däremot behövdes ett bygglov för de fasadändringar som skulle till. Stadsbyggnadskontoret och Malmö museer var aktiv i processen och hade fokus på byggnadens värde. Då byggnaden hade hög sockel var en entrébyggnad med trapp och hiss nödvändig och hissen krävde i sin tur en påbyggnad på taket. Kommunen ville försäkra sig om att detta inte skulle påverka exteriören på ett negativt sätt. Genom samarbete och kompromisser mellan berörda aktörer fann de en lösning med en entrébyggnad anpassad till byggnadens karaktär och ett från takfallet indraget hissmaskinrum.

Muren kring platsen framför byggnaden vållade en del diskussioner. Muren var ursprunglig och markerade sjukhusområdets gräns, samtidigt var det en barriär för besökare. Kompromissen blev att ta ner den till sitthöjd för att öppna upp området mot staden. Gränsen markerades och samtidigt styrde den trafikflödena.

Samarbetet i projektering och entreprenad

Samarbetet mellan de inblandade aktörerna beskrivs av de intervjuade som välfungerande. Entreprenören satte ihop projektgruppen utifrån ramavtal, där flera olika discipliner samverkade. Inom denna var även verksamheten representerade och kunde komma med inspel och synpunkter. Landskapsarkitekten berättar att projektgruppen växte efter hand och att de till slut kände varandra ganska väl. Samarbetet kantades av att ”alla stenar vändes” för att hitta de mest effektiva och funktionella lösningarna, samt att kombinationen av alla olika teknikdiscipliner föll väl ut. Projektledaren från beställarsidan lyfts i detta sammanhang som spindeln i nätet, med stort intresse och engagemang i hela projektet. Här nämns även att entreprenören var engagerade, hade rätt grundinställning samt en känsla ”för det där lilla extra”. Vidare lyfte beställaren dialogen med bygglovshandläggaren som särskilt givande och viktig för arbetet.

Målbilder

Beställaren berättar att det fanns vissa utmaningar kring målbilder. Vårdcentralens väntrum ville man placera i det forna sjukhusköket på entréplan där det höga taket, de kakelklädda vägarna och de stora fönsterna med norrljus skulle skapa en attraktiv miljö för patienterna. Beställaren berättade om utmaningen i att försöka övertyga verksamheten om den befintliga byggnadens bevarade kvaliteter och de kakelklädda väggarnas betydelse för upplevelsen i väntrummet. Efter dialog med verksamheten kom man i land och sjukhuskökets kvaliteter kunde bevaras.  Genom dämpning på väggar anges att akustiken i väntrummet inte blivit ett problem.

Återbruk

Återbruk i detta exempel är främst kopplat till ett bevarande av det befintliga husets kvaliteter. På ovanvåningen ville man behålla den värdefulla miljön med ursprungliga spegeldörrar men samtidigt ändra planlösningen och bland annat göra större arbetsrum. Detta gjordes genom att behålla huvudkorridoren och ta bort ett antal väggar mellan rummen. Beställaren menar att planlösningen på ovanvåningen var användbar med mindre förändringar.

De ursprungliga fönstren hade visserligen dåliga energivärden, men var av hög kvalitet, både estetiskt och tekniskt. För att lösa problemet med de dåliga energivärdena byttes glasen i innerbågen ut till energiglas.

Förutom fönsterna i det stora väntrummet har man även behållit kakelbeklädnaden. På andra delar av undervåningen har man tillfogat många dörrpartier, väggbeklädnad och undertak som har gjort att det ursprungliga döljs, vilket dock ansågs nödvändigt med tanke på alla installationer som skulle få plats.

Angående entréplatsen utanför huset, torget, diskuterades den mur som omslöt en del av området. Samtalet kretsade kring vad man skulle göra av den två meter höga muren: skulle den bevaras, tas bort, eller bytas ut mot ett staket? Till slut beslutades att den skulle sänkas kraftigt, där man behöll själva sockeln på muren som en slags sittbänk. Detta resulterade i en öppen och inbjudande plats, där kopplingen mellan staden och sjukhusområdet stärktes. I parken fanns det träd som bevarades och där placerades även äldre skulpturer som hade restaurerats och som kom från andra projekt inom sjukhusområdet. För att föra vidare fler värden har nya päronträd planterats i parken, vilka knöt an till det forna sjukhuskökets odlingsträdgård med sina äldre päronträd på platsen.

Gestaltning

Husarkitekten ritade entrépartiet i samråd med den antikvariska konsulten och ambitionen var att den tillbyggda entrén skulle ses som ett tydligt och anpassat tillägg till det ursprungliga huset. Den gjordes därför helglasad men med en samma takform som huvudbyggnaden. Entréns placering var något som diskuterades flitigt under projektet. Den befintliga byggnaden hade inte haft någon tydlig entré, och det fördes dialog kring huruvida den nya skulle placeras ut mot torget och staden eller in mot sjukhusområdet. Efter överläggningar beslutades att man skulle nyttja skyltläget ut mot staden och kollektivtrafiken på Södervärns busstation. I kombination med sänkningen av muren och gestaltning av marken skulle detta skapa en mer öppen och inbjudande entré till både vårdcentralen och sjukhusparken.

Gestaltningen av parken och torget utanför vårdcentralen styrdes även av tillgänglighetskrav och kommunens krav på cykeluppställning. Landskapsarkitekten uppger att det var en utmaning att skapa en lugn yta som kunde signalera trygghet samtidigt som det skulle till en vändplats för taxibilar. Man ville genom en gestaltning som skulle betona gröna och mjuka värden, till exempel genom skulpturer och träd, skapa en relativt fridfull omgivning. Cykeluppställningarna var påkostade och specialritade av landskapsarkitekten och de placerades i linje med de befintliga träden för att skapa en enhetlig och lågmäld gestaltning.

Ekonomi

Beställaren berättar att eftersom projektet var del av en större satsning på Malmö sjukhusområde, där fler olika projekt ingick, styrdes inte ombyggnaden av Södervärns vårdcentral av en strikt budget.

Utmaningar

Utöver arbetet med att övertyga, samarbeta och kommunicera med sjukhusverksamheten om att slutresultatet skulle bli tilltalande både gestaltningsmässigt och funktionsmässigt, nämns inga specifika utmaningar kopplat till detta projekt. Beställaren menar att projektet självfallet innehöll kompromisser mellan olika krav gällande tillgänglighet, ventilation och dagsljus med mera, men att detta inte var något utöver det vanliga. Landskapsarkitekten hade en liknande bild – samtidigt som det fanns relativt många tekniska frågor som behövde lösas kring parken och torget, såsom dyra anpassningar kopplade till dagvatten, är dessa utmaningar ofta återkommande i liknande projekt.