Vite
Vite är ett verkställighetsmedel som kan användas för att få någon att följa ett föreläggande eller ett förbud. Vite är ett penningbelopp som ska betalas om ett föreläggande eller förbud inte följs. I lagen om viten finns bestämmelser som är tillämpliga vid föreläggande och förbud enligt plan- och bygglagen, PBL.
Vilka förelägganden och förbud får förenas med vite
Byggnadsnämnden får förena följande förelägganden och förbud med vite:
- åtgärdsföreläggande,
- rättelseföreläggande,
- rivningsföreläggande,
- föreläggande för ökad trafiksäkerhet,
- föreläggande om stängsel kring byggnadsverk,
- förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd, och
- förbud mot användning av byggnadsverk.
37 §
Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26,
26 b eller 26 c § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30,
31, 32, 32 a eller 33 § får förenas med vite.
Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Frågor om utdömande av vite prövas av mark- och miljödomstol. Lag (2022:1122) .
Byggnadsnämnden måste inte förena ett föreläggande och förbud med vite utan nämnden får ta ställning till behovet i varje enskilt fall. Om byggnadsnämnden har anledning att tro att ett föreläggande eller förbud kommer att följas, är det oftast inte nödvändigt att använda vite. I vissa fall så kan det dock vara lämpligt att använda vite och då kanske också i form av löpande vite. Det kan till exempel vara när ett föreläggande eller förbud riktas till någon som tidigare inte följt sådana eller byggnadsnämnden av andra skäl har anledning att tro att de inte kommer att följas.
Vitesföreläggande eller vitesförbud ska inte beslutas om mottagaren inte kan antas ha faktisk eller rättslig möjlighet att följa ett föreläggande eller förbud. Exempelvis har en konkursgäldenär inte ansetts ha rådighet över det som ingår i konkursboet och saknar därmed oftast möjlighet att följa ett föreläggande eller förbud. Detsamma har ansetts gälla om det pågår en äganderättstvist i ett företag. Det är också viktigt att ta hänsyn till om åtgärden på grund väderleksförhållanden är möjliga att utföra vid den tänkta tidpunkten eller om tiden måste flyttas fram, till exempel om det innebär markarbeten vid sträng vinter. (RÅ 2006 ref. 27 och MÖD 2018-12-13 mål nr P 9835–17)
Mål: P 9835–17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
2 §
Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Vem får ta beslut om vite
Om ett föreläggande eller förbud förenas med vite får beslutanderätten inte delegeras. Detta innebär att en enskild tjänsteman inte får fatta ett sådant beslut, utan det måste tas av byggnadsnämnden. Beslut om förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd samt förbud mot användning av byggnadsverk som förenas med vite får däremot delegeras till tjänsteman, eftersom det då ofta är bråttom med att ingripa.
6 §
Ett delegationsuppdrag enligt 6 kap. 37 §, 7 kap. 5 § och 9 kap. 30 § och 37 § andra stycket kommunallagen
(2017:725) får, utöver det som följer av 6 kap. 38 § kommunallagen, inte omfatta befogenhet att
1. avgöra ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,
2. i andra fall än som avses i 11 kap. 30-32 §§ och 33 § 1 besluta förelägganden eller förbud som förenas med vite,
3. besluta förelägganden som förenas med en upplysning om att den åtgärd som föreläggandet avser kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på bekostnad av den som föreläggandet riktas mot, eller
4. avgöra frågor om byggsanktionsavgift enligt 11 kap. Lag (2018:578) .
Vem ska vitet riktas till
Vitesföreläggande eller vitesförbud ska riktas till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det är inte tillräckligt preciserat att endast ange exempelvis fastighetsägaren som mottagare utan namnet på den fysiska eller juridiska personen måste anges. (JO 1972 sid. 433 och RÅ 1995 ref 40.)
2 §
Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Om vitesföreläggande eller vitesförbud riktas till flera personer ska ett särskilt vitesbelopp fastställas för var och en av dem.
3 §
När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.
Om ett föreläggande riktas till någon i egenskap av fastighetsägare, tomträttshavare eller ägare av en byggnad på så kallad ofri grund måste detta på något sätt framgå av föreläggandet. (jfr Didón m.fl. (okt 2015). Plan- och bygglagen (2010:900): en kommentar. Norstedts Juridik. 11:37)
Vem eller vilka som vite får riktas mot framgår närmare av de olika bestämmelserna om ingripande i 11 kapitlet PBL.
Löpande vite
Ett föreläggande eller förbud kan också förenas med löpande vite. Det finns tre olika former av löpande vite. Löpande vite kan utgå med ett visst belopp varje:
- tidsperiod, till exempel vecka, månad eller annan lämplig tidsperiod som föreläggandet inte har följts,
- gång mottagaren inte uppfyller förpliktelsen om det är fråga om en återkommande förpliktelse, eller
- gång en överträdelse sker när det är fråga om ett förbud.
Bestämmelser om detta finns i lagen om viten. Löpande vite får användas när det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Löpande vite gäller till skillnad mot vanligt vite mot ny fastighetsägare och andra mottagare.
47 §
Om ett föreläggande eller förbud i ett fall som avses i 46 § har förenats med löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten och ägarbytet har skett genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nya ägaren räknat från och med den första tidsperiod som börjar löpa efter äganderättsövergången under förutsättning att vitesföreläggandet dessförinnan har antecknats enligt 41 §.
4 §
Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite föreläggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna.
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att vitet skall betalas för varje gång föreskriften överträds.
Löpande vite får inte tillämpas, om det av någon särskild föreskrift följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Tidsperiodens längd bör enligt förarbetena bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Den bör inte göras kortare än att myndigheten verkligen hinner med att kontrollera om föreläggandet eller förbudet har följts. Följs inte föreläggandet eller förbudet bör myndigheten inte låta alltför lång tid gå innan saken förs vidare till domstol. Det sammanlagda beloppet kan annars bli orimligt stort och kan behöva sättas ned, vilket inte bidrar till att upprätthålla vitets syften. Det är viktigt att prövningen av vitets uttagande och eventuella indrivande går snabbt (jämför propositionen 1984/85:96 sidan 50).
Med förslag till lag om viten m.m., prop. 1984/85:96 (på Sveriges riksdags webbplats)
Utformning
Det är viktigt att vitesföreläggande eller vitesförbud utformas så att det tydligt framgår vad som ska göras eller vad som är förbjudet att göra. Uttryck som kan anses alltför oprecisa är till exempel:
- ta bort all inredning avsedd för bostadsändamål,
- vidta erforderliga åtgärder,
- ha iordningsställt tomten,
- forsla bort alla skrotbilar, eller
- ta bort annat material som inte används.
Beslutet ska utformas så att det tydligt framgår vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist en åtgärd ska vidtas eller ett förbud gäller.
2 §
Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Det är viktigt att det tydligt framgår var, det vill säga på vilken plats, föreläggandet eller förbudet gäller. Det är lämpligt att ange vilket objekt som beslutet gäller, till exempel fastighet, byggnadsverk eller något annat objekt. Om det gäller till exempel uppstädning av en nerskräpad tomt kan det underlätta att till beslutet bifoga en bild på det som ska tas bort från tomten.
Vitesföreläggande eller vitesförbud ska om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt, motiveras så att det tydligt framgår varför byggnadsnämnden anser att vite är lämpligt, varför det ska riktas mot just den personen, varför angivna tidsfrister bestämts, varför visst vitesbelopp bestämts, hur eventuella invändningar från mottagaren bedömts, vilket lagstöd som det grundar sig på, med mera.
32 §
Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.
En motivering får helt eller delvis utelämnas, om
1. beslutet gäller anställning av någon,
2. ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att beslutet meddelas omedelbart,
3. det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något annat jämförbart förhållande, eller
4. beslutet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen.
Om motiveringen har utelämnats enligt andra stycket 1, 2 eller 3 ska myndigheten om möjligt ge en motivering i efterhand, om någon enskild begär det och det behövs för att han eller hon ska kunna ta till vara sin rätt.
Belopp
Vitesföreläggande eller vitesförbud ska fastställas till ett belopp i pengar. När vitesbeloppet ska fastställas ska hänsyn tas till vad som är känt om de ekonomiska förhållandena hos den som föreläggandet eller förbudet riktas till och omständigheterna i övrigt. Sådana omständigheter som kan ha betydelse är värdet av det som föreläggandet avser och av samhällsintresset av att föreläggandet följs. Övriga omständigheter kan också vara om mottagaren inte har följt tidigare förelägganden eller förbud. Beloppet ska fastställas så att det kan antas förmå personen att följa det föreläggande eller förbud som är förenat med vitet (jämför propositionen 1984/85:96 sidan 49).
Med förslag till lag om viten m.m., prop. 1984/85:96 (på Sveriges riksdags webbplats)
3 §
När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.
I förarbetena till lagen om viten anges att vite bör bestämmas så att beloppet inte understiger kostnaden för den förelagda åtgärden eller den vinst eller den besparing som en mottagare normalt kan göra genom att inte uppfylla föreläggandet (jämför propositionen 1984/85:96 sidan 49).
Med förslag till lag om viten m.m., prop. 1984/85:96 (på Sveriges riksdags webbplats)
Vitesföreläggande eller vitesförbud ska fastställas till ett särskilt belopp för var och en av dem som ett vitesföreläggande eller vitesförbud riktar sig till. Det är inte möjligt att besluta om solidariskt vite.
3 §
När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, har i ett ärende tagit bort ett vite när den förelagde styrkt att hans inkomster i princip motsvarade hans utgifter, hans fastighet nästan saknade marknadsvärde och han saknade möjlighet att ta lån. (MÖD 2017-02-16 mål nr P 10121–16/2017:18)
Mål: P 10121–16/MÖD 2017:18 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Laga kraft
Vitesföreläggande eller vitesförbud får inte beslutas förrän ett tidigare vitesbeslut mot mottagaren i samma sak har vunnit laga kraft. Detta innebär exempelvis att byggnadsnämnden inte kan besluta om ett nytt föreläggande i de fall ett tidigare beslut om föreläggande som gäller samma förseelse har överklagats och inte vunnit laga kraft.
2 §
Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Delgivning
Vitesföreläggande eller vitesförbud ska delges mottagaren i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen. Av en dom från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, framgår att kravet på delgivning vid ändring av vitesföreläggande däremot inte gäller om vitesföreläggandet endast ändras på så sätt att tiden för fullgörande flyttas fram, vilket dessutom är till fördel för den förelagde. (MÖD 2013-02-27, mål nr P 7703-12/2013:10)
Mål: P 7703-12/MÖD 2013:10 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
2 §
Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Bevisbördan för att den som söks har blivit delgiven på rätt sätt vilar enligt rättspraxis på domstolen eller myndigheten. Ett påstående om att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet. Att post inte kommer i retur till myndigheten är en omständighet som kan tala emot adressatens påstående att skrivelse inte har mottagits (MÖD 2021-07-12 mål nr P 10446–20, HD 2012-06-20 mål nr Ö 2608-10/NJA 2012 s. 435, HD 2013-03-08 mål nr Ö 2693-11/NJA 2013 s. 97 och HD 2013-05-17 mål nr Ö 998-13/NJA 2013 s. 362).
Mål: P 10446-20 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Mål: Ö 2608-10/NJA 2012 s. 435 (på Högsta domstolens webbplats)
Mål: Ö 2693-11/NJA 2013 s. 97 (på Högsta domstolens webbplats)
Mål: Ö 998-13/NJA 2013 s. 362 (på Högsta domstolens webbplats)
Ett av delgivningsmottagaren undertecknat delgivningskvitto är normalt tillräckligt bevis för att handlingen har tagits emot. Även en postförsändelse som har hämtats av ett bud ska anses ha kommit delgivningsmottagaren tillhanda när försändelsen hämtats av budet. (MÖD 2019-01-11 mål nr P 10333-18 och 2021-02-03 mål nr P 13444-20).
Mål: P 10333-18 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Mål: P 13444-20 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
18 §
Vanlig delgivning har skett när den eller de som är delgivningsmottagare har tagit emot handlingen.
Om en postförsändelse har hämtats av bud, ska handlingen anses ha kommit delgivningsmottagaren till handa när försändelsen hämtats av budet.
Vid användning av förenklad delgivning för ett vitesföreläggande krävs att delgivningsmottagaren först har delgetts information om att förenklad delgivning kommer att användas (MÖD 2021-02-03 mål nr P 11149–20).
Mål: P 11149-20 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
22 §
Förenklad delgivning sker genom att handlingen som ska delges skickas till delgivningsmottagaren och att det närmast följande arbetsdag skickas ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats.
Ett kontrollmeddelande behöver inte skickas om handlingen skickas på elektronisk väg. Lag (2022:1536) .
23 §
Vid förenklad delgivning ska handlingen och kontrollmeddelandet, om ett sådant skickas, skickas till delgivningsmottagarens senast kända adress.
Om delgivningsmottagarens senast kända adress inte kan användas får handlingen och kontrollmeddelandet skickas till delgivningsmottagarens folkbokföringsadress om en sådan adress finns och skiljer sig från den som använts när handlingen skickades enligt första stycket. Lag (2022:1536) .
24 §
Förenklad delgivning får användas av en myndighet vid delgivning med den som är part eller har liknande ställning i ett mål eller ärende, om denne har fått information av myndigheten om att delgivningssättet kan komma att användas i målet eller ärendet.
Förenklad delgivning får inte användas vid delgivning av en handling som inleder ett förfarande.
25 §
Information enligt 24 § första stycket ska delges genom vanlig delgivning, muntlig delgivning, särskild delgivning med juridisk person eller stämningsmannadelgivning enligt 32 eller 38 §.
Delgivning enligt första stycket behöver inte ske när någon har gett in en handling i målet eller ärendet och informationen till denne lämnas i nära anslutning till att handlingen har kommit in till myndigheten.
Det är möjligt att använda s.k. spikning som delgivningsmetod av vitesförelägganden enligt PBL. Inför ett utdömande av vitet krävs dock att det går att visa att den som föreläggandet riktas mot har fått kännedom om innehållet i föreläggandet (MÖD 2018-11-22 mål nr P 10439–17).
Mål: P 10439-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Utdömande av vite
Om mottagaren inte följer ett vitesföreläggande eller vitesförbud ska byggnadsnämnden ansöka hos mark- och miljödomstolen om utdömande av vitet. Byggnadsnämnden måste bifoga bevis om att vitesföreläggandet eller vitesförbudet inte följts. Byggnadsnämndens ansökan om utdömande av vite måste delges mottagaren inom två år från det att förutsättningarna för att göra en sådan ansökan har uppstått.
37 §
Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26,
26 b eller 26 c § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30,
31, 32, 32 a eller 33 § får förenas med vite.
Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Frågor om utdömande av vite prövas av mark- och miljödomstol. Lag (2022:1122) .
6 §
Frågor om utdömande av viten prövas av förvaltningsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet eller, om detta har skett efter överklagande i frågan om vitesföreläggande, av den myndighet som har prövat denna fråga i första instans. Ansökan om utdömande görs hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Vad som har sagts nu gäller dock ej i fall som avses i andra stycket eller 7 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Frågor om utdömande av viten som har förelagts av regeringen prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm på ansökan av Justitiekanslern.
Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsvarande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet. Lag (2010:11) .
9 §
Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte dömas ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite inte dömas ut för sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en sådan talan uppkom.
1 §
I mål som har överklagats till mark- och miljödomstol tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.
Följande bestämmelser i lagen om domstolsärenden ska inte tillämpas:
- 11 § om förvaltningsmyndighet som motpart,
- 26 § första stycket om säkerhetsåtgärder,
- 32 § om rättegångskostnadsansvar, och
- 34 och 35 §§ om omprövning.
6 §
En ansökan skall innehålla uppgifter om
1. det som yrkas,
2. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och
3. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med varje särskilt bevis.
Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med ansökan.
Om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse får inte vitet dömas ut. Detta beror på att vite är ett påtryckningsmedel och inte ett straff.
9 §
Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte dömas ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite inte dömas ut för sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en sådan talan uppkom.
När vitet ska dömas ut är det bara tiden efter att byggnadsnämnden har delgivit mottagaren föreläggandet eller förbudet som är relevant. Vite kan alltså bara dömas ut för förseelser som har skett efter delgivningen. Domstolen ska också bortse från den tid då mottagaren inte längre äger det som föreläggandet eller förbudet avser. Mottagaren kan därför inte bli skyldig att betala vitet för en överträdelse som gjorts efter överlåtelsen. (RÅ 1996 ref. 21)
Vitet kan inte dömas ut överhuvudtaget om föreläggandet eller förbudet återkallats av byggnadsnämnden. (RÅ 2002 ref. 39)
Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att framställningar från en myndighet till en annan myndighet som huvudregel inte kan överklagas. En kommunal nämnds beslut att i domstol ansöka om utdömande av vite anses enligt denna princip inte kunna överklagas. Detsamma bör enligt MÖD gälla ett beslut att återkalla en talan i domstol om utdömande av vite. En anmälare anses därmed inte ha rätt att överklaga en byggnadsnämnds återkallelse av ansökan om utdömande av vite. (MÖD 2015-07-03, mål nr P 5258-15)
Mål: P-5258-15 (på Mark- och Miljööverdomstolens webbplats)
41 §
Ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt.
42 §
Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.
Om löpande vite använts ska domstolen bortse från överträdelser som skett efter att byggnadsnämnden lämnat in en ansökan om att vitet ska dömas ut. (RÅ 1992 ref. 84)
Nedsättning av vite
Domstolen får sätta ned, det vill säga jämka, vitet om det finns särskilda skäl.
9 §
Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte dömas ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite inte dömas ut för sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en sådan talan uppkom.
Förbud mot vite och byggsanktionsavgift för samma överträdelse
Byggsanktionsavgift ska inte tas ut om vite har dömts ut för samma överträdelse.
55 §
En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om överträdelsen har medfört att ett vite har dömts ut.
Normalt sett ska byggnadsnämnden besluta om att ta ut byggsanktionsavgift innan nämnden tar ställning till om den ska begära att ett vite för samma överträdelse döms ut. Då blir det med hänsyn till denna bestämmelse inte aktuellt att begära att vitet döms ut. Att byggnadsnämnden ska ta ställning till byggsanktionsavgift först beror på att en sådan alltid ska tas ut medan ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
I detta sammanhang är det viktigt att betona att förbudet mot att ta ut byggsanktionsavgift och vite gäller under förutsättning att det är fråga om samma överträdelse. Den grundläggande principen är att den som begått en överträdelse inte ska bestraffas mer än en gång för samma sak. Frågan om vad som utgör samma överträdelse när det gäller sanktionsavgift och vite har belysts i ett avgörande från MÖD. I målet hade byggnadsnämnden först tagit ut byggsanktionsavgift för att ha påbörjat byggnadsarbeten utan startbesked. Samtidigt hade nämnden begärt utdömande av vite för att byggherren inte hade följt ett vitesföreläggande om att ta bort det som påbörjats. Enligt domstolen utgjorde detta två separata överträdelser och det fanns därmed inget hinder att döma ut vitet. (MÖD 2014-06-05 mål nr P 11322–13)
Mål: P 11322-13 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Föreläggande att lämna viss uppgift
Om byggnadsverket byter ägare kan byggnadsnämnden med stöd av en bestämmelse i lagen om viten förelägga den tidigare ägaren att lämna nämnden uppgift om den nya ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite.
5 §
Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendomen, får myndigheten också förelägga denne att, om hans rättsställning upphör, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Du kan läsa mer om utformning av beslut om vite på sidan Exempel på tillsynsbeslut.
Filmer
Film: Vite
För att visa det här innehållet behöver vi kunna spara kakor i din webbläsare.
Film: Överblick – Ansökan om utdömande av vite
För att visa det här innehållet behöver vi kunna spara kakor i din webbläsare.
Film: Ansökan om utdömande av vite
För att visa det här innehållet behöver vi kunna spara kakor i din webbläsare.
Film: Sammanfattning – Ansökan om utdömande av vite
För att visa det här innehållet behöver vi kunna spara kakor i din webbläsare.