Norrköpings kommun
Norrköping kommuns riktlinje för arkitektur, Arkitekturstaden Norrköping, är kommunens viktigaste verktyg i arbetet med gestaltningsfrågor. Riktlinjen är ett centralt stöd, både i interna och externa processer, och många pusselbitar har fallit på plats sedan den antogs år 2018.
Från rivningstomter till ”spännande arkitekturstad”
Historiskt sett har Norrköping varit en kommun som bedrivit ett ambitiöst arbete med nyskapande arkitektur, berättar Karin Milles, kommunens stadsarkitekt. När fabrikerna började läggas ner menar dock Karin att något hände, det arkitektoniska arbetet tappades bort och stadsmiljön präglades under ett antal år av rivningstomter och en mycket ”begränsad stadsutveckling”.
Under senare år har byggandet och stadsutvecklingen tagit fart igen, något som inte minst påverkats av planerad höghastighetsjärnväg från Norrköping till Stockholm. Det råder nu hög efterfrågan på att få bygga i kommunen. Därmed har Norrköping sett chansen till att stärka gestaltningsarbetet och återigen ”bli en spännande arkitekturstad”.
Karin berättar att kommunen de senaste 10 åren har arbetat mycket medvetet med att utveckla stadsmiljön. Den sista pusselbiten föll på plats när kommunens riktlinje för arkitektur, Arkitekturstaden Norrköping, antogs år 2018. Riktlinjen togs fram av Karin med kollegor och antogs slutligen i kommunfullmäktige. Detta, menar Karin, har haft stor betydelse för riktlinjens genomslagskraft.
För oss var det väldigt viktigt att den togs i kommunfullmäktige så att den kom att gälla för hela kommunen, för alla kontor och för våra kommunala bolag. Det gör att den också kan vara ett verktyg i dialog med alla externa aktörer. Arkitekturpolicyn har varit det främsta verktyget för oss för att arbeta med gestaltad livsmiljö i hela samhällsbyggnadsprocessen, från översiktsplan till bygglov. – Karin Milles
Behovet av ökad intern samverkan
I samband med att riktlinjen för arkitektur togs fram blev det tydligt att ”det haltade mellan de olika skedena i samhällsbyggnadsprocessen”, berättar Karin. Dessutom saknades samverkan mellan olika avdelningar på kommunen. Som exempel berättar Karin att:
Planavdelningen kunde sitta och planera bostäder runt ett torg, medan en annan avdelning planerade själva torget. Detta utan att någon samverkan skedde där emellan. Det haltade rejält, vi såg inte ens vad som skedde internt inom kommunen. – Karin Milles
För att lösa problemen och stärka den interna samverkan mellan olika skeden i samhällsbyggnadsprocessen har flera förändringar genomförts. Ett exempel är en omorganisering där stadsbyggnadskontoret blev samhällsbyggnadskontoret, vilket ledde till att fler avdelningar med viktiga funktioner i samhällsbyggnadsprocessen nu är samlade under samma tak. I samhällsbyggnadskontoret ingår nu planavdelningen, tekniska kontoret, bygglov, exploatering med flera.
Som ett led i att stärka den interna samverkan har kommunen också utvecklat en ny forumstruktur som träder i kraft hösten 2022. Ett sådant forum är en planeringsstyrgrupp där chefer från alla berörda avdelningar (detaljplan, exploatering, översiktsplanering) samt experter i form av stadsarkitekt med flera ingår. Tanken är att gruppen ska ha löpande träffar där frågor som berör och påverkar flera olika avdelningar och enheter kan tas upp. På så vis menar Karin att risken minskar för att viktiga aspekter, kopplade till exempelvis gestaltning, faller mellan stolarna.
Detaljplanemöten och bygglovsmöte
Utöver omorganiseringen och den nya forumstrukturen har också nya rutiner för att säkerställa att riktlinjen för arkitektur genomsyrar verksamheten införts. Ett exempel är ett stående veckomöte där Karin, tillsammans med kommunens stadsantikvarie, träffar planhandläggarna för att diskutera angelägna gestaltningsfrågor. Att stadsantikvarien medverkar i detta arbete är något som Karin anser är väldigt värdefullt, särskilt i en kommun med många viktiga kulturmiljöer, ”den rollen [stadsantikvarien], bevakar städers inneboende kvaliteter, själva kulturmiljön”.
En liknande rutin med stående möten har även införts för att hantera bygglovsfrågor. Varje måndag sitter Karin tillsammans med stadsantikvarien, en bygglovsarkitekt och en byggnadsantikvarie och går igenom alla inkomna bygglov. De ärenden som bedöms vara av större vikt, till exempel när det handlar om större projekt eller om projekt i känsliga lägen, diskuteras och eventuella kommenterar tas vidare till rätt bygglovshandläggare. På så vis, menar Karin, riskerar inga viktiga frågor att tappas bort i processen.
Förr kunde det vara så att jag kunde gå på stan och plötsligt se ett hus som höll på att byggas, som jag insåg att jag aldrig någonsin hade sett på ritningsbordet. Och det händer ju aldrig längre, för nu säkrar vi upp det. – Karin Milles
Riktlinjerna för arkitektur är en ledstjärna i dialoger
Det är inte bara de interna arbetssätten som stärkts av att riktlinjen för arkitektur antogs. Karin menar att de även är ett väldigt viktigt stöd i dialogen med byggherrar och exploatörer som är intresserade av att bygga i kommunen.
I Norrköping har alla byggherrar och exploatörer möjlighet att boka in sig på något som kommunen kallar för byggdialog. I dialogen deltar Karin, exploateringschefen, bygglovschefen och planchefen. Det är byggherren eller exploatören som själva tar initiativ till att boka ett möte, och oftast, berättar Karin, handlar det om att de vill ha en markanvisning. Kommunen arbetar i princip aldrig med direktanvisning av mark, men däremot blir byggdialogen ett bra tillfälle för kommunen och byggherren att tillsammans diskutera de gestaltningsmässiga kraven som finns från kommunens sida. Riktlinjen för arkitektur är ett viktigt dokument att luta sig mot i den dialogen.
Jag sitter i dialog med väldigt många byggherrar, i princip varje dag, och då har jag alltid vår arkitekturriktlinje som någon slags ledstjärna, och det vet alla som ska bygga i Norrköping. – Karin Milles
Alla intresserade byggaktörer får ta del av riktlinjen för arkitektur redan under dialogen. På så vis är alla aktörer som vill bygga i kommunen redan i tidigt skede medvetna om vilka krav som ställs. Den tidiga dialogen och medvetenhet som den ger menar Karin är både tids- och kostnadsbesparande för byggherren. På så vis kan man undvika att byggaktörer köper privat mark, ritar fram något, och sedan kommer kommunen i ett sent skede och säger att ”nej, det här är inte lämpligt”.
Riktlinjen för arkitektur är också ett viktigt stöd i senare skeden, särskilt i de fall där byggaktören på ett eller annat sätt vill dra ner kvaliteten, exempelvis utifrån ett kostnadsperspektiv. Då är det viktigt att ha ett styrdokument att ta stöd i, men också att ha modiga politiker som står upp för frågan. Om man inte sätter ner foten så ”kommer vi bygga sönder städerna, de kommer tappa identiteten”, menar Karin.
Byggherren behöver formulera sina arkitektoniska ambitioner i ett tidigt skede
I Norrköpings riktlinje för arkitektur finns inskrivet att:
Vid uppstarten av ett projekt, en detaljplan eller vid ansökan om bygglov för ny bebyggelse ska byggherren formulera projektets arkitektoniska och stadsbyggnadsmässiga ambitioner, projektets grundtanke, i text och bild, utifrån de sju strategierna. - (Arkitekturstaden Norrköping, 2018, s. 13)
Karin berättar att idén bakom riktlinjen är att väcka tankar hos byggherren och få denna att själv formulera sig kring arkitektur.
Vi tänkte att det nog skulle vara väldigt välgörande om byggherren själv tvingas tänka på, och formulera sig om, sin arkitektur. På vilket sätt berikar mitt projekt sin plats, hur bidrar det till ett levande stadsrum? – Karin Milles
Detta arbetssätt menar Karin fungerar förhållandevis väl, framför allt bidrar det till att byggherren tänker på frågan på ett annat sätt än tidigare. Det finns dock aspekter att arbeta vidare med och att skapa bättre rutiner för uppföljning är något Karin menar att kommunen kan arbeta vidare med och utveckla framöver.
Markanvisningstävlingar och marköverlåtelseavtal
Ett arbetssätt som Karin anser har haft stor betydelse för att åstadkomma god arkitektonisk kvalitet vid nybyggnad är markanvisningstävlingar. När kommunen äger marken görs nästan alltid en markanvisningstävling där urvalet sker baserat på arkitektonisk kvalitet, inte efter vem som budar högst. Detta anser Karin märks på det som byggs, det blir ofta ”något utöver det vanliga, och något som passar väl in i stadsrummet”.
Ett problem som kan uppstå är att den gestaltning som målas upp i tävlingsförslaget inte alltid är den som förverkligas. För att motverka denna risk är kommunen mycket noga med att i alla marköverlåtelseavtal skriva in att det är gestaltningen från tävlingsförslaget som gäller. Kommunen bilägger också ritningen från förslaget i avtalet, för att säkerställa att den önskvärda gestaltningen fullföljs hela vägen i mål.
Inre hamnen
Som exempel på kommunens olika arbetssätt för arkitektur och gestaltad livsmiljö lyfter Karin fram det omfattande arbete som nu pågår med att utveckla området Inre hamnen. Norrköpings gamla industrihamn ska utvecklas till en levande, nytänkande stadsdel med vattennära läge och ska på sikt, fullt utbyggd, inrymma omkring 3 000 bostäder. För att hålla ihop gestaltningen i området har ett mycket ambitiöst kvalitetsprogram tagits fram. Utöver detta har kommunen även tagit fram en kulör- och materialstrategi som ger specifik vägledning kring lämpliga kulörer och material som ska användas för att bidra till kommunens arkitektoniska vision för området.
Kvalitetsprogrammet och kulör- och materialstrategin är sedan kopplade till utvärderingskriterierna i markanvisningstävlingar för projekt i hamnen. Detta är i sin tur sedan knutet till markanvisnings- och marköverlåtelseavtal för att säkra upp att gestaltningen följer med under hela processen.
Arbetet med att omvandla industrihamnen till en levande stadsdel präglas i stor utsträckning av att ta avstamp i den befintliga miljön. Detta märks inte minst i kulör- och materialstrategin vars färgschema tagits fram genom att studera befintliga färglager på platsen. Att låta befintlig miljö med dess inneboende kvaliteter utgöra grunden för stadsutveckling lyfter Karin fram som en mycket viktig aspekt.
En plats behöver ta avstamp i sin befintliga miljö och de inneboende kvaliteterna (…). Det är där man bibehåller och fortsätter utveckla platsens själ. – Karin Milles