Vattenförsörjning i annan lagstiftning
Utöver plan- och bygglagen, PBL, finns det flera olika lagar och regler som rör vattenförsörjningen. Här beskrivs kortfattat några av de viktigaste, tillsammans med en kort beskrivning av hur de inverkar på planläggning och lovprövning enligt PBL samt vanliga problemställningar.
Information om vattenförsörjning kan vara säkerhetskänslig och skyddsvärd
Uppgifter om vattenförsörjning i kommunen kan vara känsliga att både samla och att sprida. I orätta händer kan uppgifterna användas för att skada vattenförsörjningen och därigenom orsaka stor skada i samhället. Exempel på uppgifter som kan vara känsliga är
- antal personer anslutna till ett vattenverk eller en vattenresurs
- vilka vattenverk som försörjer samhällsviktiga funktioner som Försvarsmakten, flygplatser och akutsjukhus
- lokalisering av inre vattenskyddsområde eller brunnsområde
- tekniska detaljer om vattenverk eller reningsprocess.
Även samlade uppgifter om enskilda vattentäkter eller vattenverk, som var för sig betraktas harmlösa, kan vara känsliga för spridning i sin samlade form.
Varje enskild myndighet har ansvar att bedöma skyddsvärdet av känsliga uppgifter och avgöra hur dessa uppgifter ska hanteras. I offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser för värdering av skyddsvärda uppgifter och bedömning av sekretessbehov. Vid hantering av känsliga uppgifter ska behovet av säkerhetsskydd utredas enligt säkerhetsskyddslagen. Vid exempelvis redovisning av riksintresseanspråk i översiktsplanen kan det vara olämpligt att presentera områden för anläggningar för vattenförsörjning i kartor. Även uppgifter som inte omfattas av sekretess kan vara av känslig natur, och kan då vara olämpliga att presentera på en öppen webbsida.
Det är lämpligt att involvera kommunens ansvariga för sekretess och informationssäkerhet tidigt i planprocessen för att bestämma vilka hänsyn som behöver beaktas vid planläggningen.
Närmare beskrivning om hantering av sekretess, informationssäkerhet och säkerhetsskydd rörande uppgifter om vattenförsörjning finns i Havs- och vattenmyndighetens vägledning om regional vattenförsörjningsplanering, se ”Relaterad information”. Läs mer om regler kring sekretess och hantering av känsliga uppgifter i offentlighets- och sekretesslagen, samt i säkerhetsskyddslagen, se länkar i ”Relaterad information”.
Kommunens skyldighet att ordna vattenförsörjning
Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, är kommunen skyldig att ordna allmän vattenförsörjning. Kommunen ska bestämma det verksamhetsområde inom vilket dricksvattenförsörjning behöver ordnas och se till att behovet tillgodoses genom en allmän vatten- och avloppsanläggning, VA-anläggning. Kravet kan inträda exempelvis om det uppstår problem med vattentillgång eller vattenkvalitet i ett område med bostäder som har enskild vattenförsörjning.
Varje kommun ska också ha en aktuell vattentjänstplan med långsiktig planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. Vattentjänstplanen ska även innehålla kommunens bedömning av åtgärdsbehov relaterat till ökad belastning på de allmänna VA-anläggningarna på grund av skyfall.
6 §
Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-
anläggning.
Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Lag (2022:1249) .
6 a §
Det ska finnas en aktuell vattentjänstplan i varje kommun.
Kommunfullmäktige beslutar om antagande och ändring av en vattentjänstplan.
Kommunfullmäktige ska minst vart fjärde år pröva om vattentjänstplanen är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster. Lag (2022:1249) .
6 b §
En vattentjänstplan ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses.
En vattentjänstplan ska också innehålla kommunens bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-
anläggningarna ska fungera vid en ökad belastning på grund av skyfall.
Planen är inte bindande. Lag (2022:1249) .
6 c §
Utöver det förfarande som följer av bestämmelserna om strategiska miljöbedömningar av planer och program i
6 kap. miljöbalken ska kommunen innan den antar eller ändrar en vattentjänstplan
1. på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsägare och myndigheter som kan antas ha ett väsentligt intresse av planen, och
2. ställa ut ett förslag till plan för granskning under minst fyra veckor.
Kommunen ska informera om utställningen på sin anslagstavla före utställningstidens början. Informationen ska innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs ut samt inom vilken tid och till vem synpunkter ska lämnas.
Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte förslag till ändring av en vattentjänstplan som endast berör ett fåtal fastighetsägare eller annars är av mindre betydelse. Lag (2022:1249) .
6 d §
Kommunen ska ta hänsyn till de synpunkter som kommit in under samrådet och granskningen samt redovisa hur de har beaktats. Lag (2022:1249) .
Tillståndskrav för vattenuttag
Vattenuttag från grundvatten eller ytvatten kan ge stor miljöpåverkan. Ofta görs flera vattenuttag på olika platser från en och samma vattenresurs vilket gör att uttagen kan behöva samordnas. Som huvudregel är alla vattenuttag tillståndspliktiga även om det finns undantag, exempelvis vid användning för husbehov. För vattenuttag vid kommunala vattentäkter krävs generellt tillstånd från mark- och miljödomstol enligt miljöbalken, om det inte är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Prövningen är inriktad på vattenuttagets miljöpåverkan.
9 §
För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.
Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten.
Oavsett vad som följer av 11-15, 19 och 23 §§, kan det för en viss verksamhet eller åtgärd krävas tillstånd enligt 7 kap.
28 a §. Lag (2005:571) .
9 a §
Regeringen får meddela föreskrifter om att det för vissa vattenverksamheter i stället för tillstånd ska krävas att verksamheterna har anmälts.
Även om anmälningsplikt har föreskrivits får tillsynsmyndigheten, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, i det enskilda fallet förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd. Lag (2018:1407) .
9 b §
Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av mark- och miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte ska prövas av mark- och miljödomstolen enligt 7 kap. 19 eller
20 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Anmälan om vattenverksamhet ska, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen.
En anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Lag (2017:782) .
9 c §
Regeringen får meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för vattenverksamheter och för vattenanläggningar som vattenverksamheter bedrivs med och som
1. behövs för att skydda människors hälsa eller miljön och är mer ändamålsenliga än beslut i enskilda fall, eller
2. behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Lag (2018:1407) .
Läs mer om bestämmelser om vattenuttag på Havs och vattenmyndighetens webbsida, se länk i ”Relaterad information”.
Vattenskyddsområde för kommunala dricksvattentäkter
För att skydda vattenresurser som används eller kan användas för dricksvatten kan länsstyrelsen eller kommunen med stöd av miljöbalken besluta om vattenskyddsområden med särskilda föreskrifter. Vattenskyddsområden kan inrättas för grund- eller ytvattenförekomster som används som vattentäkt antingen idag, eller som antas komma att användas i framtiden. Genom att inrätta ett vattenskyddsområde tydliggörs vad som gäller för verksamhetsutövare och andra inom området för att vattenförekomsten ska få ett tillräckligt skydd. Länsstyrelsen har ansvar för tillsyn av att vattenskyddsföreskrifterna följs.
Läs mer om vattenskyddsområden på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, se länk i ”Relaterad information”.
21 §
Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.
22 §
För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl.
En länsstyrelse får överlåta åt den eller de kommunala nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet att på ansökan av den som berörs av ett beslut enligt första stycket medge undantag från beslutet.
Vidare får bestämmas att anmälningar om en verksamhet eller åtgärd inom ett vattenskyddsområde skall göras hos den kommunala nämnden. Lag (2002:175) .
Skydd med stöd av lokala hälsoskyddsföreskrifter
Det finns också möjlighet för kommunen att meddela lokala hälsoskyddsföreskrifter för att skydda ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter. Sådana föreskrifter kan meddelas om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun.
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.
I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts till kommunen.
40 §
Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun, får kommunen meddela föreskrifter om
1. tomgångskörning med motordrivna fordon,
2. spridande av naturligt gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område,
3. inrättande av annat slag av toalett än vattentoalett,
4. hantering av mjölk i utrymme för mjölkprodukter, på vilken livsmedelslagen (2006:804) inte tillämpas,
5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter,
6. tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden,
7. skötsel och tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen,
8. tillfälligt förbud mot eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom planlagt område,
9. bränning av halm på åkermark, och
10. luftvärmepumpar.
Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning, får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det behövs för att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.
Kommunen får i ett enskilt fall meddela föreskrifter om begränsningar av eller villkor för utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.
Förordning (2010:953).
Dricksvattenskydd inom vattenförvaltningen
EU:s ramdirektiv för vatten syftar till att förbättra och skydda vattenmiljön och främja en hållbar vattenanvändning.
Direktivet ska bland annat bidra till att det finns tillräcklig tillgång på ytvatten och grundvatten av god kvalitet som behövs för en hållbar, balanserad och rättvis vattenanvändning. Det ska också säkerställas att det finns erforderligt skydd för dricksvattenresurser för att undvika försämring av resursens kvalitet. Ett av direktivets syften är att minska den nivå av vattenrening som krävs för framställning av dricksvatten. Alla dricksvattenresurser av en viss storlek ska finnas med i ett register över skyddade områden.
Vatten som används för uttag av dricksvatten behandlas i artikel 7 i EU:s ramdirektiv för vatten, se ”Relaterad information”
EU-direktiv är inte direkt tillämpliga, utan ska införlivas i nationell lagstiftning. I Sverige har ramdirektivet för vatten införts genom bestämmelser främst i vattenförvaltningsförordningen och miljöbalken.
Enligt vattenförvaltningsförordningen är fem länsstyrelser utsedda att vara regionala vattenmyndigheter i varsitt distrikt och har ansvar för att upprätta åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Åtgärdsprogrammen och förvaltningsplanerna kan bidra med viktigt underlag vid fysisk planering. Åtgärdsprogrammen ska bland annat innehålla åtgärder för inrättande av vattenskyddsområden eller för att på annat sätt skydda dricksvattentäkter. Läs mer om bestämmelser kring svensk vattenförvaltning i vattenförvaltningsförordningen, se länk i ”Relaterad information”.
Miljökvalitetsnormer för vatten
För alla vattenförekomster såsom större sjöar, vattendrag och grundvatten finns fastställda miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormerna beskriver vilken vattenkvalitet som ska uppnås för en specifik vattenförekomst och vid vilken tidpunkt det ska vara gjort. För grundvatten finns också normer med avseende på kvantitet. Av översiktsplanen ska det framgå hur kommunen anser att miljökvalitetsnormerna ska följas.
Läs mer om vattenförvaltning på Vattenmyndigheternas webbplats, se länk i ”Relaterad information”.
Områden av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning
Havs- och vattenmyndigheten är den myndighet som beslutar om riksintresseanspråk för områden som är särskilt lämpliga för anläggningar för vattenförsörjning. Dessa områden ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.
Till varje utpekat område finns en värdebeskrivning för anläggningen med information om motiv till utpekandet, markanspråk, åtgärder som kan försvåra nyttjandet av anläggningen samt en beskrivning av den vattentäkt som är knuten till anläggningen och de risker och hot inom tillrinningsområdet som kan påverka vattentäkten. Länsstyrelsen i respektive län kan ge närmare information om värdebeskrivningen för utpekade områden.
Läs mer om områden av riksintresse för anläggningar på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, se länk i ”Relaterad information”.
8 §
Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.
Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.