Rätt till bostad?
Att det finns ett lagstiftat ansvar för bostadsförsörjningen och att detta ansvar omfattar alla som har sin hemvist i kommunen, är inte detsamma som att det finns en juridiskt utkrävbar rätt till bostad för den enskilde. Frågan om rätten till bostad är komplicerad. Här ger vi en överblick över de lagar, konventioner och andra sammanhang som är relevanta vid tolkningen av rätten till bostad.
En allmän målformulering
Samhället har ett uttalat ansvar för bostadsförsörjningen. Av regeringsformen framgår att det allmänna ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning. Det ingår i de grundläggande målen för den offentliga verksamheten. Men det är ett allmänt mål, som inte ger upphov till någon utkrävbar rättighet för den enskilde.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.
(Regeringsformen 1 kap. 2 § 2 st.)
Inte heller kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen enligt bostadsförsörjningslagen innebär någon ovillkorlig rätt till bostad för enskilda medborgare.
I svensk rätt har rätten till bostad närmast status av målformulering. I förarbetena till bostadsförsörjningslagen uttrycks detta som att ”Bostaden och boendet påverkar i hög grad enskilda människors livssituation och möjligheter i livet. Därför är bostadspolitiken en väsentlig del av välfärdspolitiken. Grunden för den sociala bostadspolitiken är att alla har rätt till en god bostad till skäligt pris, med modern utrustning och av den storlek som motsvarar familjens behov.” Vidare att ”Bostaden är en social rättighet. Målsättningen är att bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader.” (prop. 2000/01:26 Bostadsförsörjningsfrågor m.m., sid 10 respektive 14).
Socialnämnden ska främja den enskildes rätt till bostad
Enligt socialtjänstlagen ska socialnämndens arbete främja den enskildes rätt till bostad. Inte heller det är en formulering som ger en generell rätt till bostad.
2 §
Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen ska bygga på nämndens sociala erfarenheter och särskilt syfta till att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden ska också verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir lätt tillgängliga för alla.
Socialnämnden ska även i övrigt ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och unga, för äldre, för dem som utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående och för andra grupper som har behov av samhällets särskilda stöd. Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. Lag (2024:85) .
Rätt till bistånd i form av boendelösning i särskilda fall
I särskilda fall kan socialtjänsten vara skyldig att tillhandahålla en bostad som bistånd. Det framgår av flera mål som prövats av Högsta förvaltningsdomstolen. Rätt till bistånd i form av en bostad som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå har i rättspraxis rört situationer när en person eller familj är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. Att det generellt sett är svårare att få ett hyreskontrakt om man har skulder eller betalningsanmärkningar är inte skäl nog för att beviljas bistånd till bostad från socialtjänsten. Inte heller att det är brist på bostäder på den öppna bostadsmarknaden.
Socialtjänstens ansvar är snarare att bistå med olika former av akuta och temporära, men ibland mer långsiktiga, boendelösningar utifrån individuella behov och efter biståndsbedömning. Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt det som godtagbart att boendestandarden då i vissa fall blir lägre än vad som anses skäligt på längre sikt. I en akut situation eller när ett lämpligt boende inte kan erbjudas till en rimlig kostnad kan boende på härbärge godtas under en övergångsperiod.
1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande, i vilket ingår att vid behov delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning vid folkhögskola. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.
Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Lag (2021:159) .
1 a §
Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 §
1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete,
2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21 år.
Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning.
Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid tillämpning av 1 § till den del de överstiger ett prisbasbelopp per kalenderår enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken. Lag (2013:421) .
1 b §
För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 §
(särskild beräkningsregel).
Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska gälla igen.
Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §. Lag (2013:421) .
1 c §
För den som har beviljats eller beviljas bistånd i form av boende i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap.
5 §, ska det ingå i en skälig levnadsnivå att kunna sammanbo med make eller sambo. Detta gäller under förutsättning att paret varaktigt har sammanbott eller, om den ena parten redan bor i ett sådant boende, att paret dessförinnan varaktigt har sammanbott.
Första stycket gäller oavsett om maken eller sambon har behov av boende i särskild boendeform. Lag (2013:421) .
Det finns en utkrävbar rätt till särskilt boende
I vissa bestämda fall kan det finnas en utkrävbar rätt till bostad i särskilt boende. Enligt socialtjänstlagen är kommunen skyldig att inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av vissa svårigheter behöver ett sådant boende. Det gäller dels personer med funktionshinder och syftet är då att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring ska få möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Dels gäller det äldre människor som behöver särskilt stöd och för vilka kommunen därför ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Det är i båda fallen fråga om rätt till särskilt boende, dvs. boendeformer med särskild service för dessa målgrupper och som fördelas efter biståndsprövning, inte vanliga bostäder.
5 §
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska därutöver ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.
Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.
Kommunen får även inrätta särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service och som därutöver har behov av att bryta oönskad isolering.
Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges. Lag (2018:1724) .
7 §
Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.
Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende.
LSS kan ge rätt till särskild bostad
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag som ska garantera goda levnadsvillkor för personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar. Lagen innebär att de personer som omfattas av lagen har rätt till den hjälp de behöver i det dagliga livet, vilket beroende på omsorgsbehovet kan innebära rätt till en gruppbostad eller en servicebostad.
9 §
Insatserna för särskilt stöd och service är
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Lag (2010:480) .
9 a §
Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande behov. Med grundläggande behov avses
1. andning,
2. personlig hygien,
3. måltider,
4. av- och påklädning,
5. kommunikation med andra,
6. stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom, och
7. stöd som den enskilde behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för den enskildes liv eller att det annars finns en överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska hälsa.
Om den enskilde på grund av en psykisk funktionsnedsättning behöver kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser för att han eller hon själv ska klara att tillgodose ett grundläggande behov som avses i första stycket 2-5, ska sådana insatser beaktas som en del av hjälpen med det grundläggande behovet.
Hjälp med behov enligt första stycket 1, 6 och 7 ska anses som hjälp med grundläggande behov, oavsett hjälpens karaktär. Detta gäller även hjälp med måltider i form av sondmatning och hjälp i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser.
Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Om behovet avser hjälp med ett grundläggande behov som avses i första stycket 1 eller 7, omfattar rätten till insats alla åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälpen ska kunna ges. Om behovet avser hjälp med måltider i form av sondmatning, omfattar rätten till insats alla åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med sådana måltider. Personlig assistans för andra personliga behov avser även
1. tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn (väntetid),
2. tid under den enskildes dygnsvila när en assistent i stället behöver finnas till förfogande på annan plats i väntan på att den enskilde behöver hjälp (beredskap), och
3. tid när en assistent behöver vara närvarande i samband med en aktivitet utanför den enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå.
Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag eller hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), har utretts. Lag (2022:1252) .
9 b §
/Upphör att gälla U:2026-01-01/
Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har fyllt 66 år endast om
1. insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 66 år, eller
2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före 66-årsdagen och därefter blir beviljad.
Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har fyllt 66 år. Lag (2022:880) .
9 b §
/Träder i kraft I:2026-01-01/
Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har uppnått riktåldern för pension enligt
2 kap. 10 a-10 d §§ socialförsäkringsbalken endast om
1. insatsen har beviljats innan han eller hon har uppnått riktåldern för pension, eller
2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före den dag när riktåldern för pension uppnås och därefter blir beviljad.
Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har uppnått riktåldern för pension. Lag (2022:881) .
9 c §
När ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 har beviljats och assistans utförs av någon som är närstående till eller lever i hushållsgemenskap med den insatsberättigade och som inte är anställd av kommunen, ska
1. kommunen få besöka den insatsberättigade när det behövs för bedömningen av rätten till eller behovet av insatsen eller i övrigt för tillämpningen av denna lag, och
2. Inspektionen för vård och omsorg få tillträde till bostaden för att inspektera assistansen enligt 26 d §.
Vid inspektion enligt första stycket 2 gäller inte 26 e §. Om en myndighet vid upprepade tillfällen utan giltig anledning vägras besök eller inspektion enligt första stycket, får det ekonomiska stödet enligt 9 § 2 dras in eller sättas ned. För att stödet ska få dras in eller sättas ned krävs att den insatsberättigade har informerats om denna påföljd.
Med närstående enligt första stycket avses make, sambo, barn, förälder och syskon samt deras makar, sambor och barn. Lag (2012:961) .
9 d §
Som kostnad för personlig assistans enligt 9 § 2 anses inte ersättning för assistans som utförs av någon
1. som inte har fyllt 18 år,
2. som är bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3. som till följd av sjukdom, ålderdom eller liknande orsak saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent, eller
4. på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete, 5-10 b §§ arbetstidslagen (1982:673) eller kollektivavtal som uppfyller kraven i 3 § arbetstidslagen.
Kostnad för personlig assistans som har utförts i en yrkesmässig enskild verksamhet utan tillstånd enligt 23 § ger inte rätt till ekonomiskt stöd enligt 9 § 2.
Även om assistansen har utförts utan tillstånd lämnas ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 om
1. verksamheten har haft tillstånd under avtalstiden och assistansen har utförts senast två veckor efter den dag då den assistansberättigade underrättades om att tillståndet har upphört att gälla, eller
2. det finns särskilda skäl. Lag (2021:877) .
9 e §
I insatserna enligt 9 § 5-8 och 10 samt i insatsen bostad med särskild service för vuxna ingår också omvårdnad. I insatserna bostad med särskild service för barn och ungdomar samt bostad med särskild service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Lag (2012:930) .
9 f §
När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.
Detta ska göras genom schablonavdrag (föräldraavdrag) från barnets behov av hjälp med grundläggande behov och andra personliga behov enligt 9 a §. Föräldraavdrag ska fastställas med hänsyn till barnets ålder och göras dels från grundläggande behov, dels från andra personliga behov. Avdrag ska dock inte göras till den del hjälpbehovet avser
1. sådant stöd som avses i 9 a § första stycket 1 eller 7,
2. åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp enligt
9 a § första stycket 1 eller 7 ska kunna ges,
3. måltider i form av sondmatning,
4. åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med sådana måltider,
5. grundläggande behov från och med den månad då barnet fyller
12 år,
6. andra personliga behov före den månad då barnet fyller ett år, eller
7. andra personliga behov från och med den månad då barnet fyller 18 år.
Regeringen får meddela föreskrifter om föräldraavdragens storlek.
Om omvårdnadsbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen av behovet av personlig assistans. Lag (2022:1252) .
9 g §
Personlig assistans enligt 9 § 2 lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30). Lag (2022:1253) .
Asyllagen och bosättningslagen medför rätt till en boendelösning
Asylsökande ska erbjudas logi av migrationsverket eller – om det gäller ensamkommande barn – av en kommun. Det innebär i praktiken en ”tak-över-huvudet-garanti”, inte en ovillkorlig rätt till en egen bostad med besittningsskydd.
Det går sannolikt också att hävda att den som anvisats till en kommun i enlighet med bosättningslagen har en utkrävbar rätt till bostad i den kommunen. Åtminstone temporärt – se vidare på sidan Bosättningslagen /Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning som du når via menyn.
3 §
Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska av Migrationsverket erbjudas plats på en förläggning. För utlänningar som avses i 1 § första stycket 2 får Migrationsverket även anvisa en kommun som ska ordna boendet.
Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. När Migrationsverket anvisat en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).
En kommun som har anvisats att ta emot ett ensamkommande barn får placera barnet i ett boende i en annan kommun endast om
1. kommunerna har ingått en överenskommelse om placeringen,
2. placeringen sker med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller med stöd av socialtjänstlagen i fråga om barn med motsvarande vårdbehov, eller
3. det med hänsyn till barnets vårdbehov finns synnerliga skäl. Lag (2022:1006) .
3 a §
En utlänning som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte önskar utnyttja en erbjuden plats på en förläggning ska ändå registreras vid en sådan. Alla ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska registreras vid en förläggning. Migrationsverket ansvarar sedan för att bistånd lämnas enligt denna lag.
För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 ska biståndet lämnas av socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.
En kommun ska lämna bistånd enligt denna lag till utlänningar som avses i 1 § första stycket 2 om de vistas i kommunen och om biståndet behövs till dess att Migrationsverket tar över ansvaret för att bistånd lämnas. Lag (2018:346) .
3 b §
Vid fördelningen av anvisningar enligt 3 § första stycket mellan kommuner ska hänsyn tas till kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen. Lag (2022:1006) .
5 §
En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen.
Massflyktsdirektivet
Med anledning av kriget i Ukraina aktiverades EU:s massflyktsdirektiv den 4 mars 2022. Massflyktsdirektivet ger personer som flyr från Ukraina rätt att få tillfälligt uppehålls- och arbetstillstånd inom EU. En person som har fått uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet har bland annat rätt att få hjälp med kost och logi och visst ekonomiskt bistånd i Sverige. Ersättning till kommuner som har iordningställt initialt boende till personer med uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet betalas ut genom en schablonersättning. Läs mer om massflyktsdirektivet i Relaterad information.
Internationella deklarationer och konventioner
Rätten till bostad behandlas också i flera internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till. De olika dokumenten behandlas lite olika. Att underteckna en konvention innebär att man förklarat sig beredd att senare ratificera. Att ratificera innebär att man har gjort nödvändiga justeringar för att anpassa sin lagstiftning, och att landets parlament har antagit konventionen som gällande lag. Det kan ta flera år mellan undertecknande och ratificering. Deklarationer – som till exempel deklarationen om de mänskliga rättigheterna – är en viljeyttring och ett moraliskt ställningstagande av världssamfundet, som dock inte är juridiskt bindande för FN:s medlemsstater.
Barnkonventionen blir svensk lag
Från 1 januari 2020 blir FN:s barnkonvention svensk lag. Eftersom Barnkonventionen redan tidigare gällt parallellt med svensk lag och svenska kommuner och regioner därför varit skyldiga att tolka svensk lag på ett sätt som överensstämmer med barnkonventionen, ska det inte innebära någon skillnad för kommunerna. Barns bostad nämns på ett ställe i Barnkonventionen:
Konventionsstaterna ska i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och ska vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostad.
(Artikel 27 punkt 3).
Med ”denna rätt” i citatet ovan avses ”rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.” (Artikel 27 punkt 1).
Kommunerna får alltså inte några nya bostadssociala åtaganden genom att barnkonventionen blir svensk lag. Men i samband med framtagandet av riktlinjer för bostadsförsörjningen är det ändå lämpligt att särskilt lyfta barnperspektivet och säkerställa att kommunen lever upp till sitt ansvar när det gäller barns och ungdomars boende. Det gäller till exempel att kommunen är skyldig att tillhandahålla bostäder och särskild service för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.
Mänskliga rättigheter
FN kungjorde redan 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, oftast refererad till som deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Artikel 25 första stycket lyder:
Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
De mänskliga rättigheterna har sedan vidareutvecklats och förts in i konventioner som är bindande för de länder som har anslutit sig till dem. I den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som Sverige undertecknade 1967, nämns rätten till bostad i artikel 11, första stycket:
Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att denna rätt förverkligas och erkänner att internationellt samarbete på frivillig grund är av väsentlig betydelse i detta sammanhang.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft med Lissabonfördraget den 1 december 2009 och är juridiskt bindande i varje EU-land. Artikel 34 handlar om social trygghet och socialt stöd. I 3:e stycket uttrycks rätten till stöd till boendet, men inte rätt till bostad:
I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.
(Artikel 34, 3 st)
Europarådets sociala stadga
I Europarådets reformerade sociala stadga, som Sverige ratificerade den 14 maj 1998, kommer begreppet ”rätt till bostad” däremot till uttryck i rubriken för en av artiklarna. Den ålägger staterna att trygga rätten till bostad, genom att främja tillgång på bostäder, förebygga och minska hemlöshet samt göra bostäder ekonomiskt tillgängliga för inkomstsvaga hushåll:
Artikel 31 – Rätt till bostad
För att trygga att den enskilde i praktiken kommer i åtnjutande av rätt till bostad, åtar sig parterna att vidta åtgärder som syftar till
1. att främja tillgången till bostäder med rimlig standard,
2. att förebygga och minska hemlösheten i syfte att successivt undanröja den,
3. att göra bostäder ekonomiskt tillgängliga för personer som saknar tillräckliga medel.