Grönplanering i fysisk planering
Naturvårdsverket och Boverket har tagit fram en gemensam vägledning om grönplanering – det vill säga hur kommunerna kan ta fram en grönplan och arbeta strategiskt och hållbart med grönstrukturen.
Regeringen har beslutat om ett etappmål om att en majoritet av landets kommuner senast 2025 ska ta tillvara och integrera ekosystemtjänster och stadsgrönska i planering, byggande och förvaltningen. Väl integrerad kan grönska och natur bidra till människors hälsa och välbefinnande, klimatanpassning av den byggda miljön och bromsa förlusten av biologisk mångfald. Grönplanen är kommunens strategiska dokument för att kunna hantera dessa frågor och det finns ett behov av att utveckla metodiken för grönplanering så att fler kommuner kommer i gång. Naturvårdsverket och Boverket har därför tagit fram en gemensam vägledning för hur en kommun kan ta fram en grönplan och arbeta med grönplanering.
Vägledningen är resultatet av en samverkansåtgärd inom Rådet för hållbara städer. För att få ett brett perspektiv på grönplaneringen har arbetet skett i samverkan med Folkhälsomyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Kristianstad kommun, Länsstyrelsen, Myndigheten för delaktighet, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Regioner, Tankesmedjan Movium vid SLU och Vinnova.
Inom ramen för arbetet med vägledningen har arbetsgruppen haft stort stöd av en referensgrupp bestående av ett tjugotal representanter från kommuner och regioner från olika delar av Sverige. Under arbetet har dialog också skett med företrädare för olika markägarorganisationer.
Ett viktigt underlag i arbetet har varit den handledning för grönplanering som Kristianstad kommun och Tankesmedjan Movium tog fram år 2020 inom ramen för Interreg-projektet Urban Links to Landscape.
Vi har pratat med Ulrika Åkerlund, Boverket och Nicole Lindsjö, Naturvårdsverket, som är projektledare för vägledningen på respektive myndighet.
Vad är bakgrunden till att ni har tagit fram en vägledning för grönplanering?
Grönstrukturen är en grundläggande struktur i den byggda miljön och i hela landskapet. Dess kvaliteter, kvantiteter och rumsliga fördelning är avgörande för olika grönområdens förmåga att främja biologisk mångfald och leverera flera viktiga ekosystemtjänster. Grönska och natur är mångfunktionell och kan hjälpa oss att hantera flera av vår tids stora utmaningar och bidra till klimatanpassning, främja biologisk mångfald och människors hälsa och välbefinnande.
Ja det stämmer ju. Men är egentligen inte det allmänt känt att det är så?
Jo, men i praktiken behöver vi bli bättre på att planera grönstrukturen för att kunna ta tillvara, bevara och utveckla ekosystemtjänster. Trots vinsterna med att grönplanera finns vissa oklarheter kring nyttan med en grönplan, vad den behöver innehålla och hur en grönplan kan tas fram. Ett av målen med vägledningen är att underlätta arbetet för kommunerna genom att samla argument och beskriva metoder och aktiviteter som på ett effektivt sätt kan föra arbetet framåt, liksom samla användbara tips och exempel från andra kommuners arbete. Alla kommuner ska inte behöva uppfinna hjulet själva utan kan genom vägledningen kunna ta del av varandras erfarenheter.
Vi hoppas att vägledningen ska bidra till att underlätta för fler kommuner att komma i gång och komma i mål med en grönplan. Genom detta kan arbetet med grönplaneringen stärkas så att grönstrukturen på allvar kan bidra till en hållbar stads- och samhällsutveckling.
Vad skulle ni säga är det centrala i vägledningen?
Vägledningen besvarar frågorna varför, vad, hur, när och vem som behöver arbeta med grönplanering. Vi har samlat argument och forskning kring grönskans och naturens betydelse för människors hälsa. Vägledningen innehåller också avsnitt om hur grönplaneringen kan bidra till att tillgodose intressen och krav i lagstiftningen, framför allt PBL och miljöbalken. Vi beskriver också hur grönstrukturen kan bidra i arbetet med till exempel Agenda 2030. Flera av våra nationella och internationella målsättningar lyfter vikten av både grönska i den byggda miljön och att planera bättre för ekosystemen i landskapet.
Ett viktigt budskap är att grönplanering behöver vara en naturlig del i den fysiska planeringen tillsammans med bebyggelseplanering och trafikplanering. Enligt PBL ska översiktsplanering, detaljplanering och regionplanering främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, transportinfrastruktur och grönområden. Hänsyn till natur- och kulturvärden samt stads- och landskapsbilden ska tas. För att underlätta arbetet med att synliggöra de värden som naturen bidrar med i landskapet och tätorterna kan en grönplan tas fram. Värdefulla områden kan knytas ihop genom att utveckla nya grönstråk. Viktiga delar i det arbetet är att ta fram både underlag och efterföljande strategier och riktlinjer i dialog med olika aktörer i kommunen och regionen.
Vi är ju lite extra intresserade av just hälsoaspekter. Vilka är de främsta aspekterna som ni lyfter fram som är kopplade till hälsa och välbefinnande?
Grönskans och naturens betydelse för människors hälsa har ju varit känd länge, men nu finns tydlig evidens för både närhet till och storlek på grönområde spelar roll. För att sammanställa forskningsläget har vi tagit hjälp av Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur och Jonathan Stoltz från SLU. Forskningsresultaten kommer från hela världen och visar på grönskans effekter på luftkvalitet, bullerreducering, psykisk hälsa och välmående och för att främja fysisk aktivitet. Det har forskats mycket inom området de senaste åren, inte bara i Europa utan även Asien och Australien, som gör att vi har hög evidens för sambandet mellan naturen, grönska och hälsoeffekter.
Hur har forskningsresultaten påverkat er vägledning kring grönplanering?
Med utgångspunkt i forskningen ger vi rekommendationer att utgå från i planeringen, exempelvis att avståndet mellan bostaden och ett grönområde inte bör vara längre än 300 meter. Är det längre än så, tenderar man att inte utnyttja det på samma sätt. Det är också viktigt med områdets storlek och att det innehåller många olika element och kvaliteter för att uppnå hälsoeffekter. Det kan handla om gamla och stora träd som både ger en rumsbildning, skapar skugga och ett behagligt lokalklimat samt ger en upplevelse av tidsdjup och artrikedom.
Kan ni säga något om vilka kvaliteter som behöver finnas för vi ska kunna tillgodogöra oss hälsoeffekterna av ett grönområde? Vilka hälsoeffekter kan en vistelse i ett skogsparti ge jämfört med att vistas på en gräsplan, till exempel?
En gräsplan kan ha en väldigt viktig funktion för lek, motion och social samvaro som är mycket hälsofrämjande. Men ett skogsparti kan rymma många andra kvaliteter som rofylldhet och artrikedom som ger mental återhämtning. Ett skogsparti är också bättre på att reglera lokalklimatet, ta hand om dagvatten och fånga upp ohälsosamma partiklar. Träd har en exceptionell förmåga att fånga upp och filtrera större luftföroreningar, framför allt sot- och stoftpartiklar. Större grönområden bidrar till parkbris som främjar luftcirkulationen i den byggda miljön.
Sammantaget visar forskningen att det behövs olika typer av grönområden av olika storlek och med olika kvaliteter för att grönstrukturen ska vara hälsofrämjande. Det behöver finnas en variationsrikedom av platser för sociala aktiviteter, platser som upplevs trygga och större lummiga och mer naturlika områden för återhämtning.
Läs mer om urbana grönområden och indikatorer för hälsa och välbefinnande i Movium Fakta nummer 3, 2021, se länk i "Relaterad information".
Ni har ju involverat flera kommuner i processen för ert arbete. Vad har de lyft fram som de främsta utmaningarna när det kommer till grönplanering?
Kommunerna lyfter flera utmaningar! En viktig sådan är hur grönstrukturen ska hanteras i relation till förtätning. När städer och tätorter förtätas tas ofta grönska i anspråk och trycket på befintliga parker ökar. Detta gör att slitaget ökar och parker kan bli mer hårdgjorda. Naturen behöver få ta plats för att kunna leverera ekosystemtjänster och det är inte alltid helt lätt att sätta exakta kronor och ören på dessa tjänster och nyttor.
En annan utmaning är rådigheten över marken. Kommunen kan ju ta fram grönplan för den mark de själva äger och förvaltar, men funktionaliteten i grönstrukturen har inga administrativa gränser. Bostadsgårdar, villaträdgårdar och annan privatägd mark är ofta viktiga som livsmiljöer för växter och djur, som spridningskorridorer och som rekreationsmiljöer. Dessa områden och värden behöver finnas med i planen, men här behöver kommunen arbeta med andra och mjukare verktyg som information, dialog och samverkan med olika aktörer.
En tredje och viktig utmaning som kommunerna lyfter är organisatoriska utmaningar att arbeta med grönplanering. Grönstrukturen berör flera olika förvaltningar på kommunen som behöver samverka och samarbeta. Både för att kunna ta fram en ändamålsenlig grönplan som belyser helheten och för att kunna genomföra planen på ett bra sätt. Detta kräver resurser i form av tid, pengar och kompetens.
Vad är era råd och medskick till kommuner som står inför samma utmaningar?
Ta hjälp av vägledningen och se grönplanen som ett verktyg för att kunna arbeta mot nationella och internationella mål och tillgodose lagstiftningens intressen och krav. Fundera kring vilket arbete och vilken ambitionsnivå ni ska börja med utifrån era förutsättningar. Det finns olika nivåer och steg i arbete med en grönplan presenterade i vägledningen.
Grönstrukturen har många värden och funktioner – inte minst för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Den är mångfunktionell. Vi har alla mycket att vinna på att se vilka möjligheter som finns i naturen och landskapet som vi kan förvalta och utveckla för att arbete för ett mer hållbart samhälle. Genom arbete med naturen och naturbaserade lösningar kan ofta flera samhällsutmaningar lösas på ett effektivt sätt samtidigt som flera värden kan behållas eller skapas samtidigt. Det i sin tur är ett resurseffektivt sätt att planera där man kan hantera många frågor på samma gång.
Med kunskap och medvetenhet om grönstrukturen kan parkers och grönområdens värden och potential bättre tas tillvara i planering och förvaltning. Men att få fram den kunskapen och att använda den är en kontinuerlig och långsiktig process som kan utvecklas och förfinas allt eftersom. Det viktiga är att komma i gång med arbetet, så att inte värden går förlorade i onödan på grund av brist på kunskap och underlag.
Ett viktigt medskick, som också flera kommuner betonar, är att själva processen att ta fram en grönplan är lika värdefull för att lyfta de gröna värdena i samhällsplaneringen som själva slutprodukten grönplanen. Dialogen och kunskapsuppbyggnaden som sker under arbetet är väldigt värdefull och kan ge en bra förståelse för olika aspekter och aktörer, vilket kan ge mer positiva långsiktiga effekter inom grönplaneringen.
Hur kan vi ta del av vägledningen?
Vägledningen Grönplanera! är uppdelad i två delar. Den delen som mer allmänt handlar om kommunal grönplanering finns publicerad på Boverkets PBL Kunskapsbanken. Den lyfter grönplanering utifrån lagstiftning och nationella och globala mål liksom argumenten och värdet för att arbeta med de gröna värdena i den fysiska planeringen.
Den andra delen som konkret beskriver arbetet med att ta fram en grönplan finns publicerad som en rapport och kan laddas ned på Naturvårdsverkets webbplats. I den finns mer konkreta arbetsmetoder för både dialog och kartläggning med mer tekniska beskrivningar för arbetet. Här finns också exempel och förslag på arbetssätt för att ta fram strategier, riktlinjer och åtgärdsförslag.