Lagar, mål och riktlinjer
Det finns flera olika lagstiftningar som påverkar planering och utformning av vårdbyggnader och dess miljöer. Här har Boverket samlat exempel på de regleringar som bedöms som mest centrala i sammanhanget liksom nationella mål med relevans för vårdmiljöer.
När en vårdmiljö ska uppföras eller ändras krävs kunskap om en mängd olika lagar, förordningar och föreskrifter. Ju bättre översikt och information om vad som gäller, desto bättre möjligheter att förbereda och få ökad förståelse för vad som krävs. En sådan översikt av vad som gäller är en grundförutsättning för ett så bra resultat av vårdmiljön vid färdigställandet och under dess förvaltning.
Det är riksdagen som beslutar om lagar och regeringen som beslutar om förordningar. Myndigheter, som exempelvis Boverket, skriver föreskrifter som preciserar lagar från riksdagen och förordningar från regeringen. En föreskrift är en bindande regel som ska följas. Myndigheter kan också ge ut allmänna råd.
Läs mer om hur regelhierarkin i Sverige ser ut på Regelhierarki – från lag till allmänt råd ut under ”Relaterad information”.
Utöver lagar, bindande föreskrifter och allmänna råd så är det i många fall fler aspekter än dessa som behöver finnas med och planera för. Det kan till exempel handla om olika sammanslutningar och föreningar inom vårdområdet och andra parter som bedriver forskning med mera.
Nationella mål
Riksdagen har beslutat om flera nationella samhällsmål som har betydelse för vårdens fysiska miljöer. Det handlar bland annat om mål för arkitektur, form och design, miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och mål för funktionshinder - respektive folkhälsopolitiken. Att beakta de nationella målen innebär att omsätta dem i konkreta lösningar när vårdmiljön ska lokaliseras och utformas
Standarder
Förenklat handlar standardisering om att olika parter tar fram gemensamma och kostnadseffektiva lösningar på återkommande problem. Dessa parter kan vara enskilda företag, organisationer, myndigheter eller universitet och högskolor. Ibland väljer olika bransch- och intresseorganisationer att ge ut branschstandarder för att skapa rutiner för hur man arbetar inom en viss bransch. Dessa tas fram inom en begränsad grupp och behöver inte följa samma krav på öppenhet, opartiskhet och konsensus i processen som gäller för de nationella, europeiska och globala standardiseringsorganen.