Naturvärden

Den varierande livsmiljön vid kusten och i havet skapar förutsättningar för höga naturvärden. I Skagerraks salta vatten är artrikedomen större än i Östersjöns bräckta vatten. Ekosystemen är beroende av faktorer som exempelvis salthalt, vattentemperatur, farliga ämnen, skuggning, buller och muddring.

Ekosystemtjänster och kustskydd

Ekosystemtjänster är en metod för att beskriva värden av ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen.

Ekosystemtjänster

Klimatförändringar kommer att öka hoten mot kusterna, bland annat till följd av stigande havsnivåer och ökade risker för erosion.

Kustskydd

Att tänka på i översiktsplaneringen

• Undersök om det finns höga naturvärden inom planeringsområdet och vilka förutsättningar naturvärdena är beroende av för att vara fortsatt livskraftiga.
• Vissa arter har särskilt stor betydelse för ekosystem och är livsmiljöer för många andra arter som till exempel ålgräsängar.
• Östersjöns ekosystem är mycket sårbart då det endast finns ett fåtal arter inom varje grupp, som betare, filtrerare eller rovdjur. Det gör att om en art slås ut är det inte säkert att det finns en ersättare som kan fylla dess funktion.
• I översiktsplanen kan kommunen lyfta områden med höga naturvärden och identifiera områden med möjliga intressekonflikter och/eller synergieffekter med andra intressen.
• Kommunen kan i översiktsplanen i dialog med länsstyrelsen konkretisera, värdera och ytterligare precisera områden av riksintresse för naturvård. 

Faktorer som påverkar marina ekosystem

En mängd faktorer påverkar ekosystemen i havet och vid kusten, som salthalt, vattnets temperatur, strömmar, omsättningstid för vattnet, istäcke, vind och vågor men även bottentyp, djupförhållanden och näringstillgång. Faktorer som kan påverkas genom fysisk planering är till exempel skuggning, fysisk påverkan, buller, för mycket näringsämnen, mänsklig närvaro på platser där känsliga fåglar häckar, utsläpp av farliga ämnen etcetera.

Nedan följer närmare beskrivningar av några faktorer.

Strömmar

I svenska havsområden har tidvatten en mycket liten betydelse, men det finns vattenströmmar som transporterar syre, näringsämnen, plankton och små larver. I framför allt Skagerrak finns flera regelbundna och permanenta ytströmsystem. I Östersjön finns en södergående kustström längs den svenska östkusten. Bottenströmmar påverkar bottenstrukturen och även tillförsel av näringsämnen, partiklar samt syresituationen. Detta behöver beaktas vid förslag på nya bryggor, pirar oc liknande som kan påverka dessa strömförhållanden. Lokala förhållanden bör utredas. I detta bör även beaktas hur den totala exploateringen på kuststräckan ser ut, eftersom den kumulativa påverkan kan vara större än den från ett enskilt projekt.

Vågor

Vattnets inre friktion är i det närmaste obetydlig och alla störningar av vattnets jämvikt tenderar att fortleva som vågrörelser under lång tid. I svenska vatten är det framför allt vind som skapar vågor. Den förhärskande vindriktningen över stora delar av svenska havsområden är västlig. Det medför högre vågor i de östra delarna av havsområdena. Vågor kan bidra till pollinering av växter men kan också medföra ökad erosion samt ha en negativ påverkan på arter som kräver lugna miljöer.

Djupförhållanden

Vattendjupet i havsområdena påverkar både ekosystemen och hur de kan nyttjas. Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet omfattar såväl grunda som djupa områden. Vattendjupet påverkar faktorer som omsättningstid, skiktningsförhållanden, vågor, strömmar, ljus och biologisk produktion.

Bottnar

Mjuka bottnar är den vanligaste typen av havsbotten och där trivs grävande djur som till exempel havskräftor. Hårda bottnar är viktiga livsmiljöer för musslor och tång.

Merparten av bottensubstraten i Sveriges havsområden utgörs av mjukbotten, som sand, lera och silt. Andelen hårdbotten är däremot begränsad. Typ av bottensubstrat har avgörande betydelse för ekosystemen. I grundare områden nås bottnarna av solljus vilket gör det möjligt för fotosyntetiserande organismer att leva.

Växter och djur i marina ekosystem

Här beskrivs olika aspekter av växt- och djurliv i marina ekosystem, som behöver beaktas i planering vid kust och hav. Exempel på olika planeringsunderlag, se nedan under rubriken Planeringsunderlag.

Växtliv

Artrikedomen är hög utmed alla kuster men växtklädda bottnar har särskilt många arter och är bland de mest produktiva. De stora växtgrupperna förändras i takt med att förutsättningarna förändras. Detta kan påverka tången, som har stor betydelse för den biologiska mångfalden. På grunda mjukbottnar i Östersjön kan kransalger tillsammans med gömfröiga växter fylla samma funktion som tången.

Det finns biotoper så som exempelvis ålgräsängar som är särskilt känsliga för exploatering och annan påverkan, som fyllnader och täckning. Vid anläggande av stora bryggor och marinor skuggas stora ytor och drabbar de redan hotade ålgräsängarna.

Fisk

Omkring 80 marina fiskarter förökar sig i svenska vatten. Antalet fiskarter minskar generellt från Skagerrak mot Öresund på grund av den lägre salthalten. Torsk, sill, skarpsill och tobis dominerar, samt på sand- och lerbottnar oftast plattfiskar. I Östersjön förekommer cirka 50. De vanligaste arterna i utsjöområden är torsk, sill och skarpsill, medan kustområden i Östersjön och Bottniska viken domineras av sötvattensarter, framför allt abborre och mört.

Däggdjur

De marina däggdjur som förekommer i svenska vatten är gråsäl, knubbsäl, vikaresäl och tumlare. Gråsälen är den största av sälarterna och finns framförallt i Östersjön. Knubbsälen är vanligast på västkusten. Vikaren är den minsta sälarten och den lever i Bottniska viken. Tumlaren är den enda valart som regelbundet förekommer i svenska vatten. I Östersjön är tumlare rödlistad som akut hotad och i Kattegatt och Skagerrak är den klassad som sårbar.

Fågel

Dominerande häckfåglar på västkusten är ejder och måsfåglar som gråtrut. Även i Östersjöns skärgårdar dominerar ejder, men därutöver finns stora bestånd av ett flertal andra dykänder och måsfåglar. Havsörn är en typisk art för Östersjön och Bottniska viken.

Många havslevande fågelarter, som alfågel, ejder och svärta, minskar drastiskt i Östersjön och trycket ökar samtidigt på deras habitat bland annat genom att många vindkraftsparker planeras i främst tyska, danska, polska och svenska vatten i södra Östersjön. En art som alfågel övervintrar och är helt beroende av till exempel grunda utsjöbankar med rik förekomst av blåmusslor.

Fladdermöss

Senare års undersökningar har visat att fladdermöss inte bara migrerar i stråk längs kusterna utan även kan ta sig längre ut till havs för att jaga insekter. Denna jakt är säsongsbunden till sommaren-sensommaren och beroende av lugnt väder.

Ryggradslösa djur

De marina ryggradslösa djuren står för en stor del av havets biologiska mångfald samtidigt som ett begränsat antal arter dominerar över större områden. Blåmusselbankar utgör substrat för andra organismer och indikerar därför hög biologisk mångfald. Även mjukbottnar som är relativt opåverkade av trålning kan ha högt skyddsvärde eftersom de ofta hyser hotade grävande organismer och olika arter av sjöpennor.

Naturvärden - konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Här beskrivs övergripande vilka möjliga intressekonflikter och synergieffekter naturvärden vid kust och hav kan ha med andra intressen.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Längs kusten för både Östersjön och Västerhavet har ökad tillförsel av näringsämnen inneburit stora förändringar. Närsalter ökar mängden växtplankton och organiska partiklar i vattnet, vilket minskar ljustillgången för växterna. Ökad näringstillgång gynnar generellt snabbväxande alger som orsakar algblomning och syrebrist.

Under lång tid har det även tillförts miljöföroreningar till havet såsom dioxin, PCB och kvicksilver, som är svårnedbrytbara och kan ansamlas och lagras i fettvävnaden hos djur.

Klimatförändringarna har lett till en ökning av havsvattnets medeltemperatur. Det gör att det finns risk för att sjukdoms- och parasittrycket kan öka men också att främmande arter etablerar sig i svenska vatten som påverkar ekosystemen. Ökad avrinning minskar salthalten i havet som påverkar bland annat befintliga fiskbestånd. Klimatförändringarna kan påverka såväl arters geografiska utbredning som deras reproduktion och födotillgång.

Utsläpp i havet och ökande koldioxidhalt i atmosfären bidrar till att försura havsvattnet, vilket kan innebära problem för musslor och ostron eftersom inlagring av kalk försvåras. Ändrade väderförhållanden som vind och vågor ändrar också förutsättningarna för växter och djur.

Långsiktiga förändringar av utbredningen av tångsamhällen varierar längs Sveriges kust. En nedgång har pågått länge i Skagerrak liksom i Blekinge och Kalmarsund medan djuputbredningen av tång i Stockholmsområdet återhämtat sig.

Den främsta mänskliga påverkan på fiskbestånden utgörs av fisket, men påverkan sker även från tillförsel av näringsämnen, exploatering och fysisk påverkan på livsmiljöer, samt miljögifter. En osäkerhetsfaktor är hur klimatförändringar och den ökade utbredningen av bottnar med syrebrist i Östersjön påverkar fiskens livsmiljö och födobas. Reglering av älvar samt andra dammar och rensningar i både större och mindre vattendrag påverkar fiskbestånd och fiske genom att begränsa tillgången till lämpliga lekområden. En annan viktig påverkansfaktor är strandexploatering som kan innebära att fiskars lekhabitat förstörs i kustområden.

Utbredningen och sammansättningen av arter av ryggradslösa djur på bottnarna har genomgått förändringar under de senaste hundra åren. Fiskeverksamhet, utsläpp från avlopp, jordbruk och andra verksamheter påverkar deras förutsättningar.

Riksintresse för naturvård

Områden av riksintresse för naturvård ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värden. De är de mest värdefulla naturområdena ur ett nationellt perspektiv och ska också representera huvuddragen i den svenska naturen. Särskilda kriterier ligger till grund för bedömningen av ett områdes värden. Läs mer om riksintresse för naturvård på Naturvårdsverkets webbplats. Se länk under rubriken Planeringsunderlag.

I miljöbalkens fjärde kapitel har riksdagen pekat ut ett antal geografiska områden som i sin helhet är av riksintresse. Områdena, som i de flesta fall är stora, har pekats ut med hänsyn till de stora natur- och kulturvärden som finns i dem.

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör naturvärden. Länkarna nedan går till andra webbplatser.