Jubileumsparken i Frihamnen, Göteborg
Frihamnen i centrala Göteborg har gått från att präglas av taggtråd till aktiviteter och mänsklig närvaro året runt som trygghetsskapande faktorer. På den före detta kajen växer såväl grönska som byggnader och aktivitetsytor fram genom samskapandeprocesser mellan kommunen, fastighetsägaren, konstnärer, arkitekter och intresserade medborgare. En allmötesplats - en trygg och tillgänglig mötesplats för alla stadens invånare och besökare – blir verklighet bit för bit.
Behovet
Arbetet med Jubileumsparken påbörjades 2014, som en del av Göteborgs stads satsningar inför stadens 400-årsjubileum 2021. Inga bostäder eller offentliga funktioner fanns då i närområdet, utan endast hamnverksamhet, bilskrot och några nattklubbar. Området som skulle utvecklas var otillgängligt och delvis inhägnat med taggtråd.
Målbilden
Syftet med de tidiga insatserna är att göra hålet i stadsväven till en attraktion för hela staden, i väntan på att bostäder och en traditionellt planerad stadsdelspark växer fram. Ett aktivt medborgardeltagande ska vara kärnan i skapandeprocessen. Platsen ska byggas på lokalkännedom och lokala önskemål, snarare än på planerarnas föreställningar om vad den ska inrymma. Målet är att skapa en trygg och tillgänglig mötesplats för såväl besökare från stadens olika delar som för besökare utifrån.
Skeden i samhällsbyggnadsprocessen där insatser gjorts
Jubileumsparken växer fram parallellt med detaljplaneringen för ett bostadsområde och en stadsdelspark. Sedan 2014 har ett antal prototyper byggts i Frihamnen på platsen för Jubileumsparken. Byggnationen av den permanenta Jubileumsparken är planerad att börja i slutet av 2019.
Samordning/samverkansmodell
Olika byggnader och aktivitetsytor har tillkommit genom samarbeten mellan kommunen, fastighetsägaren (som är ett kommunalt fastighetsbolag), en rad inbjudna konstnärer och arkitekter, men också tillsammans med intresserade medborgare genom så kallade open calls – gemensamma bygg- och planeringsmöten. De bemannade aktiviteter som ordnas på platsen, till exempel seglarskola, roller derby och simträning, drivs av ungdomar från hela Göteborg via en ideell förening. Detta arbete går under namnet ”kulturell tillgänglighet” och syftar till att skapa en ”allmötesplats” – en plats för personer från hela staden med olika ålder, bakgrund, funktionsförmågor, kunskap och intressen.
Kommunen och fastighetsägaren har ett gemensamt platskontor på området, för att få ökad lokalkännedom och hålla sig uppdaterade med det vardagliga livet på platsen. Projektledningen för Jubileumsparken är delad mellan kommunen och fastighetsägaren.
Fysiska åtgärder
Den första åtgärden var att dra om en befintlig busslinje så att den nu passerar genom området och stannar framför Jubileumsparken. Det ökade tillgängligheten och gjorde det möjligt för göteborgarna att upptäcka parken, antingen som förbipasserande eller avstigande bussresenär. Det finns ett allmänt utomhusbad, en allmän bastu och en rad olika lekmöjligheter och aktiviteter för olika åldrar. Bastun har blivit en symbol för området, som gör att människor från hela världen letar sig till Jubileumsparken.
Utöver delaktighet är tillgänglighet en ledstjärna för utvecklingen av Jubileumsparken. Den fysiska tillgängligheten står i fokus i parkens alla delar; det finns till exempel hiss i bastun och poolen och odlingslådorna är högre än vanligt för att passa personer med olika slags funktionsvariationer.
Svårigheter
Det tar tid att skapa bred acceptans och förtroende för en utvecklingsprocess som innebär att olika delar av parken utvecklas i olika takt, och där aktiviteter och byggda objekt kan genomgå en försöksfas innan stora investeringar görs i mer permanenta byggnader och anläggningar.
Lärdomar
De offentliga aktörerna behöver vara uthålliga över tid (i detta fall under fem år), för att lokala aktörer och grupperingar ska bli självgående när det gäller drift och underhåll av platsen och dess aktiviteter. Det har krävts en successiv överlämning av ansvar för att intentionerna med delaktighet, mångfald och tillgänglighet, som i sin tur skapar förutsättningar för platsanknytning, mänsklig närvaro och en ökad trygghet, ska leva kvar på platsen.