Ska tillfälligt anläggningsboende och boende för ensamkommande barn behandlas olika? Eller är det samma sak?

Det beror på hur verksamheten ser ut, dess omfattning och omgivningspåverkan. I vissa fall kan det vara samma sak men det kan även vara olika saker. För bedömningen av planenlighet, lovplikt och vilka krav enligt PBL som gäller är det avgörande hur verksamheten bedrivs.

Ensamkommande barn kan placeras i olika former av boenden, till exempel familjehem, HVB-hem, ankomstboende, med mera. Det har dock ingen betydelse vad verksamheten kallas. En bedömning måste göras av verksamhetens art, omfattning och omgivningspåverkan. Verksamheten kan ur PBL-synpunkt vara antingen boende, tillfällig vistelse, vård eller tillfällig övernattning. Detta får betydelse för planenligheten, om det krävs bygglov, samt vilka krav som ska uppfyllas.

I en dom från MÖD bedömde domstolen att det inte krävdes bygglov för att ändra från ett omsorgsboende för förståndshandikappade till en HVB-verksamhet. Det som var avgörande i detta mål var att ändamålen i allt väsentligt liknade varandra, det vill säga liknande antal boende och personaltäthet samt att omgivningspåverkan inte skulle förändras nämnvärt. Domstolen bedömde även vårdinslaget i HVB-verksamheten som underordnat. Att verksamheten krävde tillstånd enligt annan lagstiftning saknade betydelse. (MÖD 2015-02-13, mål nr P 4729-14)

Frågan om boende för ensamkommande barn belystes i rättsfallet MÖD 2016-03-17 mål nr P 9993–15. I rättsfallet skulle boendemoduler för ensamkommande flyktingbarn uppföras. Ungdomarna ska få stöd och vägledning inom ramen för verksamheten, men skulle inte få vård eller behandling på plats. Domstolen bedömde att detta var att se som boende och hänvisade till ovan nämnda rättsfall, MÖD P 4729–14.

Det är viktigt att komma ihåg att de tekniska egenskapskrav och utformningskrav som gäller för verksamheten gäller oavsett om bygglov krävs för ändringen eller inte. Detta är frågor som behöver bedömas separat.