Kommunal planering
Den kommunala fysiska planeringen har en viktig roll när det gäller att skapa en hållbar dricksvattenförsörjning. Med hjälp av planering på olika nivåer finns redskap att både långsiktigt skydda dricksvattenförekomster och att skapa en grund för ansvarsfull användning. Översiktsplanen är kommunens mest betydelsefulla planeringsverktyg för att bidra till en trygg vattenförsörjning. Detaljplanen är sedan det juridiskt bindande redskapet för att säkerställa att mark- och vattenanvändning blir lämplig ur ett dricksvattenperspektiv.
Vattenförsörjning är ett allmänt intresse
Planläggning och prövning av bygglov eller förhandsbesked ska syfta till att mark- och vattenområden används till det ändamål som de är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt användningar som från allmän synpunkt medför god hushållning. Med beskaffenhet menas bland annat markens känslighet för påverkan. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 470)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
2 §
Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap.
1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862) .
Långsiktigt god hushållning
Planeringen ska främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten med hänsyn till bland annat miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden. Klimatet har stor betydelse för möjligheten att lösa vattenförsörjningen ur ett långsiktigt perspektiv. Både vattentillgång, vattenbehov och påverkansrisker för dricksvattenresurser påverkas av klimatet. Det behövs god hushållning med mark- och vattenområden för att bidra till en långsiktigt trygg vattenförsörjning.
3 §
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .
Markens lämplighet
Bebyggelse och byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämplig för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet, möjligheterna att ordna vattenförsörjning samt att förebygga vattenföroreningar. Vid lämplighetsbedömningen är utgångspunkten att marken som ska bebyggas ska ha naturliga förutsättningar att uppfylla kraven. Det ska inte behövas extraordinära åtgärder för att göra marken lämplig. (jfr prop. 1986/86:1 sid. 472)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Vattenförsörjning med dricksvatten av god kvalitet är en grundläggande förutsättning för människors hälsa. Kravet på möjlighet att ordna vattenförsörjning innebär bland annat samhällsekonomiska överväganden. Vid lämplighetsbedömningen behöver kommunen ta ställning till om bebyggelsen medför behov av kommunal vattenförsörjning samt om kommunen har möjlighet att tillhandahålla den servicen. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 472)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Även kravet om möjligheter att förebygga vattenförorening har central betydelse för att kunna trygga den långsiktiga vattenförsörjningen. Det handlar bland annat om markens lämplighet vid lokalisering av potentiella föroreningskällor, samt möjlighet till skyddsåtgärder som fungerar även på lång sikt.
5 §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
1. människors hälsa och säkerhet,
2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.
Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .
Vägledning om riskhantering i planläggning och byggande
Bestämmelsen om betydande olägenhet
Planläggning av mark- och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk får inte utföras så att det kan medföra påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt, som innebär fara för människors hälsa eller betydande olägenhet på annat sätt. Med påverkan avses påverkan från själva byggnadsverket, men även påverkan från dess avsedda användning. Med påverkan på grundvattnet avses både påverkan på dess kvantitet och kvalitet. Problem som rör grundvattnet och metoder för dagvattenhantering måste beaktas tidigt i planläggningsprocessen och vid lov- och anmälansärenden. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 484)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
9 §
Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.
Översiktsplanen - kommunens viktigaste verktyg
På kommunal nivå utgör översiktsplanen det huvudsakliga redskapet för att bidra till en trygg vattenförsörjning vid fysisk planering. Genom välgrundade avvägningar om lämplig mark- och vattenanvändning kan kommunen undvika framtida problem ur vattenförsörjningsperspektiv. Därigenom kan kommunen undvika stora kostnader i framtiden. En översiktsplan som behandlar vattenförsörjning på ett bra sätt ger också gott stöd vid lovprövning i områden utanför detaljplan.
Vattenförsörjning i översiktsplanering
Detaljplaner styr mark- och vattenanvändningen
Detaljplanen är det juridiskt bindande redskapet för att säkerställa att mark- och vattenanvändning blir lämplig ur ett dricksvattenperspektiv. Med översiktsplanen som strategisk grund kan kommunen genom detaljplaner styra mark- och vattenanvändningen och förutsättningarna för hantering av dricksvatten. Dricksvattenförsörjningen kan säkras både sett till att skapa förutsättningar för utbyggnad av tekniska anläggningar och reglera bebyggelsens omfattning så den blir lämplig sett till platsens förutsättningar. Detaljplanen kan vid behov även skapa förutsättningar för att skydda dricksvattentäkter från föroreningar, bland annat genom att reglera frågor kopplat till dagvattenhantering.
Länsstyrelsens tillsynsansvar kopplat till dricksvatten
Länsstyrelsen har enligt plan- och bygglagen ett ansvar att bevaka statliga intressen i samband med att kommunen antar en detaljplan. Utifrån olika ingripandegrunder kan länsstyrelsen överpröva och upphäva kommunens beslut att anta en detaljplan.
När det gäller vattenförsörjning kan länsstyrelsens tillsynsansvar aktualiseras utifrån flera olika ingripandegrunder. Det kan handla om att ett riksintresse för anläggning för vattenförsörjning inte tillgodoses, att mellankommunal samordning kopplat till dricksvattenfrågor inte skett på lämpligt sätt, eller att en bebyggelse kan antas bli olämplig sett till människors hälsa eller säkerhet kopplat till dricksvattenförsörjningen.
10 §
När länsstyrelsen enligt 5 kap. 30, 38 eller 39 § har fått ett meddelande om att en kommun beslutat att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, ska länsstyrelsen inom tre veckor besluta om den ska överpröva kommunens beslut eller inte.
Länsstyrelsen ska överpröva kommunens beslut, om beslutet kan antas innebära att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
4. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser, eller
5. en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Lag (2022:929) .
10 a §
Om länsstyrelsen har gett ett planeringsbesked enligt
5 kap. 10 f § om att en åtgärd inte har en sådan innebörd som anges i 10 § andra stycket, får överprövning enligt 10 § eller upphävande enligt 11 § inte ske med hänvisning till den fråga som beskedet avser. Om ett planeringsbesked förenats med villkor och villkoret har iakttagits, får inte heller sådan överprövning eller sådant upphävande ske med hänvisning till den fråga som beskedet avser.
Första stycket gäller inte om åtgärden eller förutsättningarna för planeringen har ändrats väsentligt i förhållande till den eller de frågor som planeringsbeskedet avser. Lag (2017:424) .
11 §
Länsstyrelsen ska upphäva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser i dess helhet, om beslutet har en sådan innebörd som anges i
10 § andra stycket. Om kommunen medger det, får beslutet upphävas i en viss del.
Beslut enligt första stycket ska fattas inom två månader från det att länsstyrelsen har beslutat om överprövning enligt
10 § första stycket om inte längre tid är nödvändig med hänsyn till ärendets omfattning eller andra särskilda omständigheter. Lag (2017:424) .
Länsstyrelsens tillsyn är avsedd att i största möjliga utsträckning ske i form av medverkan genom information och samråd under pågående detaljplaneprocess. Avsikten är att konflikter i så stor utsträckning som möjligt ska lösas under samrådsskedet.
Enligt lagen om allmänna vattentjänster har länsstyrelsen ansvar för att kontrollera hur kommunerna uppfyller skyldigheten att besluta om verksamhetsområden för allmänna vattentjänster. Kommunen ska ansvara för vattenförsörjning och avlopp genom att inrätta ett sådant verksamhetsområde om det behöver ordnas i ett större sammanhang med hänsyn till människors hälsa eller miljön.
6 §
Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-
anläggning.
Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Lag (2022:1249) .
6 a §
Det ska finnas en aktuell vattentjänstplan i varje kommun.
Kommunfullmäktige beslutar om antagande och ändring av en vattentjänstplan.
Kommunfullmäktige ska minst vart fjärde år pröva om vattentjänstplanen är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster. Lag (2022:1249) .
6 b §
En vattentjänstplan ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses.
En vattentjänstplan ska också innehålla kommunens bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-
anläggningarna ska fungera vid en ökad belastning på grund av skyfall.
Planen är inte bindande. Lag (2022:1249) .
6 c §
Utöver det förfarande som följer av bestämmelserna om strategiska miljöbedömningar av planer och program i
6 kap. miljöbalken ska kommunen innan den antar eller ändrar en vattentjänstplan
1. på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsägare och myndigheter som kan antas ha ett väsentligt intresse av planen, och
2. ställa ut ett förslag till plan för granskning under minst fyra veckor.
Kommunen ska informera om utställningen på sin anslagstavla före utställningstidens början. Informationen ska innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs ut samt inom vilken tid och till vem synpunkter ska lämnas.
Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte förslag till ändring av en vattentjänstplan som endast berör ett fåtal fastighetsägare eller annars är av mindre betydelse. Lag (2022:1249) .
6 d §
Kommunen ska ta hänsyn till de synpunkter som kommit in under samrådet och granskningen samt redovisa hur de har beaktats. Lag (2022:1249) .
51 §
Länsstyrelsen utövar tillsynen över att kommunen fullgör skyldigheten enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Dricksvattenfrågan i lov- och byggprocessen
Även när det gäller byggnaders tekniska egenskaper finns det krav som rör vattenförsörjning. Reglerna gäller för alla byggnader och tillämpas vid prövning av lov och under byggprocessen. En byggnad ska vara projekterad och utförd på ett sådant sätt att den medger god hushållning med vatten och så att den inte medför en oacceptabel risk för användarnas eller grannarnas hygien eller hälsa. I Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd, BBR, finns krav på att byggnader och deras installationer ska utformas så att vattenkvalitet och hygienförhållanden tillfredsställer allmänna hälsokrav. Tillsammans syftar reglerna till att byggnader, när det gäller installationer för vatten och avlopp, ska ge en hög säkerhet för att människor ska kunna få ett bra vatten att dricka, att laga mat med och att sköta sin hygien med.
4 §
Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är vä-
sentliga i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för det avsedda ändamålet,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga,
9. hushållning med vatten och avfall,
10. bredbandsanslutning, och
11. laddning av elfordon.
Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Lag (2020:239) .
4 a §
En kommun får inte i andra fall än som följer av 4 kap.
12 och 16 §§ eller i fall där kommunen handlar som byggherre eller fastighetsägare, ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper vid planläggning, i andra ärenden enligt denna lag eller i samband med genomförande av detaljplaner.
Om en kommun ställer sådana egna krav, är dessa krav utan verkan. Lag (2014:900) .