Vattenförsörjning vid detaljplanering
Tillgången till dricksvatten av god kvalitet är avgörande för utvecklingen av bebyggelse och näringsverksamhet. Kommunen har ett viktigt ansvar, både för den allmänna vattenförsörjningen och för att den fysiska planeringen bidrar till en lämplig mark- och vattenanvändning sett ur ett dricksvattenperspektiv.
Vägledning om vattenförsörjning vid detaljplanering
Vattenförsörjning är en viktig fråga i den fysiska planeringen, inte minst i detaljplaneringen då användningen av mark- och vattenområden regleras. I denna vägledning beskrivs ansvar och regler kring vattenförsörjningen i stort, från den nationella nivån ner till den kommunala detaljplaneringen. Det beskrivs även hur kommunen kan arbeta med analyser och bedömning av risker i detaljplaneprocessen, samt principer för hur detaljplanen kan utformas för att bidra till en trygg dricksvattenförsörjning.
Ansvar och regler gällande dricksvattenförsörjning
Det är kommunen som har ansvar för den allmänna vattenförsörjningen, men behovet av vatten kan även lösas genom enskild vattenförsörjning som innebär att dricksvattnet hämtas från egen brunn eller eget vattenuttag från en sjö.
Med hjälp av planering på olika nivåer finns redskap för att både långsiktigt skydda dricksvattenförekomster och att skapa en grund för ansvarsfull användning. Den nationella och regionala nivån ger viktiga förutsättningar för den kommunala planeringen av vattenförsörjningen. Det handlar exempelvis om riksintressen, regionplaner och regionala vattenförsörjningsplaner.
Den kommunala fysiska planeringen har en betydelsefull roll när det gäller att skapa en hållbar dricksvattenförsörjning. Vattenförsörjning är ett allmänt intresse enligt andra kapitlet i plan- och bygglagen, PBL, som kommunen ska ta hänsyn till i sin planering. Översiktsplanen är kommunens viktigaste planeringsverktyg för att bidra till en trygg vattenförsörjning. Detaljplanen är sedan det juridiskt bindande redskapet för att säkerställa att mark- och vattenanvändning blir lämplig ur ett dricksvattenperspektiv. Länsstyrelsen har tillsyn över detaljplaner och kan ingripa mot en detaljplan utifrån flera ingripandegrunder som räknas upp i lagen. Det kan gälla till exempel att ett riksintresse inte kan tillgodoses eller att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet.
Utöver regler i plan- och bygglagstiftningen finns det flera andra lagar som reglerar frågor kopplat till dricksvattenförsörjning. Det gäller exempelvis tillståndskrav för vattenuttag och beslut om vattenskyddsområde enligt miljöbalken.
Analysera förutsättningar, sårbarhet och risker
När en detaljplan tas fram är det viktigt att analysera platsens förutsättningar sett till tillgång till dricksvatten och markens beskaffenhet. Det kan finnas flera olika underlag kopplat till dricksvattenförsörjning som är användbara när kommunen ska detaljplanera ett område. De viktigaste utgångspunkterna är om det finns ställningstaganden i kommunens översiktsplan som rör dricksvattenförsörjningen och om det finns en kommunal vatten- och avloppsplan, VA-plan, som beskriver förutsättningarna för det aktuella området.
Planerad mark- och vattenanvändning och de verksamheter och aktiviteter som planeringen skapar förutsättningar för medför så gott som alltid en påverkan på närliggande vattenresurser. Det kan handla om dels kontinuerlig påverkan, dels påverkan till följd av en olycka eller annan oförutsedd händelse. Hur stor påverkansrisken blir beror bland annat på omfattningen och karaktären av det som planeras, eventuella åtgärder för att begränsa påverkan och på hur sårbar vattenförekomsten är. I arbetet med att ta fram en detaljplan behöver risker bedömas sett till bland annat förorening av mark och vatten, dagvattenhantering, grundvattentillgång och dimensioneringsproblem kopplat till exempelvis säsongsvariationer.
Detaljplanens reglering
När det gäller reglering i detaljplan kopplat till dricksvattenförsörjning så ska detaljplanens utformning säkra att bebyggelsen blir lämplig ur ett dricksvattenperspektiv. Det är ett av många perspektiv i lämplighetsbedömningen, och avvägningar behöver göras för att detaljplanen i sin helhet ska bli lämplig. En god planering och lämplig lokalisering är den grundläggande principen för all fysisk planering, även sett till dricksvattenförsörjningen.
Vilka planbestämmelser som kan behöva användas för att markens användning ska bli lämplig sett ur ett dricksvattenperspektiv varierar med förutsättningarna på platsen. Vad som behöver säkerställas skiljer sig åt beroende på exempelvis hur vattenförsörjningen ska ordnas, vilken mark- och vattenanvändning som anges och vilka risker som behöver hanteras. Reglering kan exempelvis behövas i syfte att bygga ut dricksvattennätet, i syfte att skydda dricksvattenresursen, eller i syfte att hushålla med dricksvatten.