Försvar och säkerhet

Totalförsvaret består av två delar – en militär del respektive en civil del. Med totalförsvar avses alla de myndigheter som deltar i Sveriges territoriella försvar och som var och en har särskilda uppgifter för att möta en potentiell fara för nationen.

Försvarsmakten ansvarar för totalförsvarets militära del, där det också ingår myndigheter som Försvarets radioanstalt (FRA), som bedriver signalspaning, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarets materielverk (FMV).

Totalförsvarets civila del, tar sin utgångspunkt i samhällets krisberedskap och syftar till att inför och under höjd beredskap samt under krig värna befolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga att möta ett väpnat angrepp. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samordnar myndigheters arbete med samhällets krisberedskap men respektive myndighet ansvarar för det civila försvaret inom sitt ansvarsområde. Inom länet är respektive länsstyrelse den högsta civila totalförsvarsmyndigheten. Kommuner, landsting, länsstyrelser, frivilliga organisationer och det privat näringslivet har också viktiga uppgifter inom det civila försvaret.

I de flesta fall och situationer kan fiskeri- och försvarsverksamhet samexistera. I sjöövningsområden sker dock militärövningar som periodvis kan förhindra fiske. Övningarna sker i regel endast under kortare perioder och kommuniceras i förväg. För att minimera risken för att fisk i stim och marina däggdjur påverkas vid övning har Marinen etablerade rutiner för att söka av området över, på och under havsytan innan sprängning utförs. På så vis minimeras risken för påverkan på bland annat fiskbestånd.

Möjligheten till samexistens mellan naturvård och försvaret beror på vad som utgör områdets naturvärden och hur försvarsverksamheten bedrivs. Vid utpekande av nya områdesskydd måste man undersöka om intressena kommer i konflikt med varandra.

Högupplöst djupdata som bland annat kan behövas för marinvetenskaplig forskning och inventeringar kopplade till naturskydd omfattas av försvarssekretess. Djupdata kan efter ansökan och tillståndsgivning tillgängliggöras av Försvarsmakten.

Försvarsmaktens verksamhet påverkar naturmiljön på flera sätt, se mer under rubriken "Miljöpåverkan och klimatförändringar" längre ner på denna sida.

Befintliga ledningar och kablar utgör sällan ett problem för försvarsmaktens verksamhet. Nyetablering eller omlokalisering av befintliga kablar och ledningar behöver prövas i varje enskilt fall.

En av marinens huvuduppgifter i kris och krig är att hålla farleder fria för att säkra försörjningen av landet. Det är därför viktigt att hamnar, reservhamnar, huvudfarleder och alternativa farleder inte tas bort eller byggs för av fasta installationer. Eventuellt kan anläggningar för till exempel vattenbruk vara flyttbara i en krissituation. Det är Sjöfartsverket och Trafikverket som ansvarar för farleder. Alternativa farleder som är av försvarsintresse omfattas av sekretess.

Under övningstillfällen i marina övningsområden begränsas annan verksamhet vilket kan påverka sjöfarten.

I de flesta fall och situationer kan försvarsverksamhet samexistera med besöksnäring och friluftsliv. I främst kustnära områden kan dock intressekonflikter uppstå. Det handlar främst om att tillgängligheten inom sjöövningsområden begränsas under pågående övningar. Buller från försvarsmaktens verksamhet kan också påverka upplevelsen av att vistas i kustlandskapet på långa avstånd från störningskällan.

Försvarsmaktens anläggningar innehåller betydande nationella, regionala och lokala kulturmiljöintressen. Många av anläggningarna bidrar till viktiga upplevelsevärden och är karaktäristiska inslag i skärgård och kustbygd.

Försvarsmaktens verksamhet kan i sig påverka kulturmiljön både genom etablering av nya anläggningar och genom tillfällig övningsverksamhet och sjöfart. Känsliga miljöer kan vara forntida spärranläggningar, submarina landskap och vrak. Försvarsmakten är samtidigt en av de viktigaste uppgiftslämnarna och informationsförvaltarna av var upptäckta vrak finns.

För försvarsintresset är energiutvinning den främsta intressekonflikten att hantera i havsplaneringen. Fasta installationer riskerar att i stor utsträckning störa tekniska system som används för signalspaning och underrättelseinhämtning. En god planering där tidig samverkan sker med Försvarsmakten är därför en förutsättning för en framgångsrik energiutvinning.

9 §
  Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen.

Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

10 §
  Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4 kap.

Område kring militära flygplatser där själva funktionen militär flygverksamhet utgör riksintresset. Fasta installationer högre än 20 meter kan inte uppföras inom området.

Området kring militära skjutfält där själva funktionen militär verksamhet i form av exempelvis målflyg och annan samövning mellan mark och luft utgör riksintresset. Inom ett sådant område kan höga objekt medföra skada på den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Prövning för byggnation av höga fasta installationer kan göras i enskilda fall.

MSA-område (minimum safety altitude) utgör den yta inom vilket det finns fastställda höjder för högsta tillåtna objekt som kan tillkomma i området runt en flygplats. Den militära MSA-ytan är 46 kilometer, den civila MSA-ytan är 55 kilometer. Höga fasta installationer som är högre än den fastställda MSA-höjden får inte förekomma.

Inom väderradarns influensområde kan höga objekt störa. Närmast väderradarn är det förbjudet att uppföra vindkraftverk och i området runt omkring görs en prövning i enskilda fall. Möjligheten att etablera hela vindkraftparker inom dessa områden är låg.

I ett sjöövningsområde bedrivs verksamhet både i havet och i luften. Här är fasta anläggningar mycket svåra att etablera utan att risk för skada på riksintresset uppstår. Under övningstillfällena begränsas även tillträdet till områdena.

Riksintressen på marken (övnings- och skjutfält eller flygplatser) som har ett influensområde kopplat till sig i form av buller- och riskområde. Planering av fasta installationer och störningskänslig bebyggelse kan påverkas. Under övningstillfällena begränsas även tillträdet till områdena.

Influensområden för riksintressen som inte kan redovisas öppet. Här görs enskilda prövningar i varje fall, för såväl höga objekt som annan etablering för att bedöma om risk för konflikt uppstår. Det är endast ett fåtal sådana områden som påverkar havsplaneringen. Det inverkar på havsplaneringen genom att alla typer av fasta installationer bör undvikas.