Tillits- och trygghetsfrämjande planering
Den fysiska miljön påverkar en mängd faktorer av social och hälsomässig karaktär. Inställningen och relationen till andra människor påverkas av hur kvarter och bostadsområden är utformade och hur områdena hänger samman med det övriga samhället. Den fysiska planeringen har därför stor påverkan på psykosociala hälsoeffekter. Hur vi organiserar samhället påverkar den fysiska planeringen och bidrar till att öka tilliten till samhället, bidrar till att minska den ofrivilliga ensamheten och i slutändan även till att den psykiska ohälsan minskar. Det skriver WHO:s svenska nätverk Healthy Cities i rapporten Tillitsfrämjande planering.
Enligt WHO ska all fysisk planering vara hälsofrämjande
I WHO nätverket Healthy Cities ingår 19 kommuner och regioner som arbetar under avsiktsförklaringen att all fysisk planering ska vara hälsofrämjande. Rapporten om Tillitsfrämjande planering lyfter särskilt fram vikten av att prioritera sociala ytor och möjligheter till utomhusvistelse i planeringen för att skapa möten och samhörighet mellan de boende i området. På så sätt kan medborgare bygga tillit och förtroende till andra - och samtidigt stärka toleransen kring varandras olikheter. Det är aspekter som är nyckelfaktorer när det kommer till att planera städer för en jämlik hälsa.
Rapporten är framtagen för att verka som inspiration och stöd för att flertalet aktörer ska kunna ta aktiv del av samhällsbyggandet. Nätverket Healthy Cities beskriver att många stadsplanerare kan uppleva svårigheter med att få gehör för sociala och hälsofrämjande faktorer i planarbetet. Dessa faktorer är ofta kvalitativa - handlar om livskvalitet och är ofta svåra att mäta värdet på. Som stöd till planhandläggare innehåller skriften därför hänvisning till kvantitativa mått, som i sig inte garanterar kvalitet, men som kan underlätta och möjliggöra för önskvärda kvaliteter.
Socialt kapital
För att bidra till en mer inkluderande samhällsplanering som främjar möten mellan människor är begreppet socialt kapital centralt. Begreppet innefattar individers förmåga och resurser - i termer av tillit och socialt deltagande i samhället. I begreppet ingår ordet kapital, vilket indikerar att den sociala förmågan står för en tillgång som förtjänar att få större tyngd i beslutsprocesser.
För ökad tillit och ökat socialt deltagande behöver den fysiska planeringen fungera stödjande i flera skalor, både inom specifika bostadsområden och där emellan. För att kunna överföra socialt kapital på en övergripande nivå krävs det att tillit finns i det omedelbara närområdet - utan tillit till sina närmaste grannar är det svårt att känna tillit till människor i angränsande områden och till samhället i stort. Från forskningen kan begreppen sammanbindande socialt kapital (bonding) och överbryggande socialt kapital (bridging), vara användbara i samhällsplaneringen.
Sammanbinda
Sammanbinda handlar om att skapa tillit och sammanhållning med de närmaste grannarna inom ett mindre område. Inom det begränsade området finns ofta ett gemensamt intresse av den omedelbara omgivningen och genom bra relationer grannar emellan byggs tillit och tolerans. För att sammanbindning ska uppstå krävs det dock mer än att individer bara bor nära varandra - det måste finnas en omgivning som uppmuntrar till det.
I stadsplaneringen kan sammanbinda handla om att skapa utrymmen där boende gemensamt känner stort ägandeskap och har möjlighet att påverka. Sådana utrymmen kan vara trapphus, bostadgårdar, eller gemensamhetsutrymmen där de boende involveras och får vara med och påverka användning och utformning. Genom detaljplanen går det att sätta krav på ytor – exempelvis på hur många kvadratmeter bostadsgård som behövs för varje lägenhet när behov av cykelparkering och komplementbyggnader räknats bort.
Överbrygga
Överbrygga handlar om att skapa förutsättningar för att förebygga fysiska och mentala barriärer mellan områden genom att uppmuntra till spontana möten och interaktion. För att överföra socialt kapital mellan olika typer av områden finns det stora möjligheter att stimulera till socialt deltagande genom att skapa mötesplatser av såväl spontan som planerad natur. Att möta människor från andra områden, med andra förutsättningar, kan bidra till ökad tolerans för människor och samhället i stort. Överbrygga innebär att knyta kontakter - eller åtminstone känna till de som bor i närliggande områden.
I stadsplaneringen kan överbrygga handla om att skapa en sammanhållen stad där människor från olika områden kan mötas på gemensamma platser som ligger nära, är tillgängliga och delas av många. Genom att möjliggöra för medborgare att röra sig friktionsfritt och sömlöst mellan områden av olika karaktär, bidrar de fysiska strukturerna till att motverka eventuella mentala barriärer. Eftersom överbryggning kräver ett större grepp än den omedelbara omgivningen, är ställningstaganden i policydokument såsom planprogram och översiktsplan som är särskilt viktiga.
Länka
Utöver sammanbinda och överbrygga behöver det även finnas processuella förutsättningar för att möjliggöra den sociala hållbarheten i ett område. Länka presenteras i rapporten som det sociala kapital som utgör vertikala band mellan människor på skilda nivåer, mellan makthierarkier och formella konstellationer. Att länka socialt kapital beskriver normer och respekt och de trovärdighetsband som behöver ligga till grund för de interaktioner som sker människor emellan. Länka går inte att applicera på stadens utformning, utan har snarare att göra med de processer som når dit och hur tillitsfull en process är. Positiva effekter av länkning kan exempelvis ses i högt valdeltagande och tilltro till myndigheter.
En tillitsfrämjande stadsplanering innebär en tillitsbaserad hantering. För att underlätta för länkning, bör det tydligt framgå vilka förutsättningar som gäller i processen. Det gäller både internt inom den egna organisationens förvaltningar och externt gentemot medborgare och lokala aktörer. En planeringsprocess som är öppen för medborgares lokala kunskap innebär en tillitsfull och inbjudande process.
Planprocessen
Genom att integrera sociala frågor tidigt i planprocessen skapas förutsättningar för att uppnå en tillitsfrämjande planering. Redan i de första skisserna kan platser för att sammanbinda och överbrygga pekas ut. Om dessa aspekter får följa med genom hela processen är det lättare att avgöra och bedöma konsekvenserna om en strategiskt viktig mötesplats försvinner eller får en för ändamålet felaktig storlek. På samma sätt kan ramarna för att länka och riktlinjer för medborgarnas involvering sättas tidigt i en planprocess för att få en helhetsbild kring metod och avgränsning som gäller för respektive plats.
Healthy Cities föreslår i rapporten att mått och jämförandetal kan användas i planprocessen för att försöka beskriva de områden som ska utvecklas. Exempel på indikatorer som påverkar upplevelsen av området kan vara exploateringstal, antal hushåll per trappuppgång/gård/park, andel parker och träd i relation till byggvolymen och andel utåtriktad verksamhet i bottenvåningarna. Avstånd till service, skola, lekplats, kollektivtrafik, parker och kvartersstorlekar är också faktorer som påverkar upplevelsen. Den kvantitativa mätningen är objektiv och inte färgad av subjektiva bedömningar. På så sätt möjliggör mätetalen för de sociala frågorna att jämföras med andra typer av värden i stadsbyggnadsprocessen.