Dimensionera utemiljön för kvalitet och variation

Utemiljöns storlek är en viktig förutsättning för gestaltningen och för vilka kvaliteter och funktioner som kan rymmas där. Det är därför angeläget att dimensionera utemiljön så att den kan fungera ändamålsenligt för de barn och elever som ska använda gården. Det är svårt att fullt ut kompensera en för liten yta med gestaltning.

Att tänka på vid gestaltningen

• Se till att utemiljön är tillräckligt stor och dimensionerad för antalet barn eller elever som ska använda utemiljön så att den både främjar fysisk aktivitet och naturkontakt.
• Forskning tyder på att utemiljöer vid förskola som är större än 6000 m² ökar fysisk aktivitet rejält och tillgodoser barns behov av varierade och stimulerande miljöer. Studier visar att vid vistelse på en egen gård ökar fysisk aktivitet och lekens kvalitet.
• Forskning tyder på att utemiljöer vid skola som är minst 10 000 m² kan rymma tillräckligt variationsrika miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet, fri lek och det sociala samspelet.

Tillräcklig storlek på friytan är en förutsättning för kvaliteter och funktioner

En sammantagen bild av forskningen visar att storleken på förskolegården eller skolgården har stor betydelse för att många olika typer av platser och funktioner tillsammans ska kunna skapa en ändamålsenlig helhet. Två grundläggande egenskaper i utemiljöns landskap är dels det som främjar barns fysiska aktivitet, dels det som främjar naturkontakt kopplat till socialt samspel, lärande, lek och återhämtning. För fysisk aktivitet handlar det om ytstorlek, löst material, fast lekutrustning, dynamik i gestaltningen, slingrande gångar, hårdgjorda ytor, sportytor, varierad topografi och vegetation. För naturkontakt handlar det om tillgång till träd, buskar, vegetation och odling. (Jansson et al. 2021)

Placeringen av utemiljön påverkar lek och fysisk aktivitet

En förskolegård eller skolgård i direkt anslutning till verksamheten som barnen fritt kan förfoga över är avgörande. Studier visar att skolbarn som har en egen gård leker på ett mer aktivt och fantasifullt sätt än barn som hänvisas till en närliggande park (Nordström, 2014). Där barnen har tillgång till en rejäl utemiljö i direkt anslutning till verksamheten har den visat sig kunna ge en tredjedel av deras dagliga behov av fysiska aktivitet. Om barnen är beroende av vuxna för att ta sig till sin lekmiljö, riskerar detta att dra ned aktivitetsnivån kraftigt (Mårtensson 2012, Raustorp 2012).

Hur stor yta behövs?

Förskolegårdar som är större än 6 000 m² och skolgårdar större än 10 000 m² tycks ha särskilt goda förutsättningar att rymma alla de funktioner som gör gården ändamålsenlig. Alltför små ytor skapar trängsel och kan begränsa barns och elevers möjlighet till egna aktiviteter och i stället resultera i aggressivitet eller undvikande beteende. Små utomhusytor ökar också risken för fetma genom begränsade möjligheter till fysisk aktivitet. Trängsel gör det dessutom svårt att uppnå god social samvaro, med plats för barn med olika ålder, könstillhörighet och funktionsnedsättningar. Utöver det medför för små ytor slitage på vegetationen och naturmark, vilket försämrar utemiljöns kvalitet och minskar möjligheten till naturkontakt. (Jansson et al. 2021)

Yngre barn, i förskola och i skolans lägre årskurser, är särskilt beroende av både stora ytor och naturmiljöer. Äldre barn från högstadiet och uppåt är i högre grad beroende av en välfungerande gestaltning av mötesplatser som innefattar grönska och främjar aktivitet. (Jansson et al. 2021)

Dimensionera friytorna för att undvika slitage

En viktig aspekt av storleken är slitaget som står i relation till hur många kvadratmeter friyta det finns per barn. Erfarenheter från praktiken visar att det verkar gå en brytpunkt för naturliga markmaterial och vegetation runt 20-25 m² per barn eller elev. Under detta sliter barns lek hårt på naturmiljöer, vilka behöver ersättas med mer hårdgjorda material. (Männik et al. 2018) (Thorén K. H. et al. 2019)