Jag känner mig trygg! Del 1 och 2 i Göteborg

Föreningen Fastighetsägare Centrala Hisingen (FCH) såg i sina trygghetsundersökningar att den upplevda otryggheten i området inte gick ner - trots upprustning i området och en generell minskning av såväl polisanmälda brott som bostadsrelaterade brott i Göteborg som helhet.

Undersökningarna visade även att upplevelsen av otrygghet skilde stort mellan Hisingens kvinnor respektive män. Detta fick föreningen att vilja genomföra ett trygghetsprojekt i området där fokus låg på kvinnornas upplevelser och behov. I ett första skede var syftet att undersöka vilka metoder som bäst fångade in medbogarens upplevelser kring trygghet och otrygghet i området. I projektets andra del syftade projektet till att genomföra fysiska åtgärder.

Mål

Projektets målsättning var att i ett första skede definiera vilka platser som upplevdes särskilt otrygga utifrån kvinnornas perspektiv. Detta skulle ske utifrån olika typer av medborgarmedverkan. I projektets andra skede var målsättningen att genomföra trygghetshöjande åtgärder på de av kvinnorna prioriterade platserna i området.

Metod och tillvägagångssätt

Projektet startade med diskussioner med de boende utifrån befintligt underlagsmaterial, såsom brottsstatistik, genomförda trygghetsundersökningar och dokumentationer från tidigare boendemöten. Därefter genomfördes ett stort antal träffar med kvinnor i området för att få kunskap om vad som var bra och vad som var dåligt - och varför de kände sig trygga eller otrygga på olika platser. I projektet testades olika former för medborgardialogen, däribland attitydstudier, djupintervjuer, koncept- och bilddialog och möten med fokusgrupper. Sammanlagt engagerades ca etthundratjugo kvinnor i tjugofem olika dialogprocesser som syftade till att identifiera prioriterade platser för åtgärder. Metoder som användes sammanställdes i en "How to-guide", en broschyr för olika metoder som kan användas i medborgardialogen.

Dialogen ledde fram till tre prioriterade platser i behov av åtgärder utifrån ett trygghetsperspektiv:

  • Spårvagnshållplatsen vid Wieselgrensplatsen
  • Keillers park
  • Gång- och cykelövergången vid Lindholmsmotet

Medborgarnas upplevelser, diskussioner och synpunkter knutna till dessa platser var underlag i åtgärdsprocessen som leddes av en arbetsgrupp om ett tjugotal professionella stadsutvecklare. Åtgärder genomfördes på två av de tre utvalda platserna – Spårvagnshållplatsen vid Wieselgrensplatsen och Keillers park. Genomförda åtgärder har utvärderats genom en enkätstudie och intervjuer på plats i området.

Kommentarer från projektledare Pernilla Hallberg:

(...) "Undvik att välja en metod och förvänta ett bra resultat. Fokusgrupper passar t.ex. inte alla. I medborgardialog måste man komplettera. I en enkätstudie kan du få hög svarsfrekvens, och flera platser kan pekas ut som otrygga. Men om du vill ha en djupare förståelse för platsernas problematik är fokusgrupper eller intervjuer på plats ett bra sätt att åstadkomma just det. Det handlar inte om att skapa engagemang utan om att ta tillvara det engagemang som redan finns. Här är en stor skillnad i sättet att se på saken. Människor bidrar med sin tid, då får vi hantera den med omsorg. Deltagarna ska känna att de fått ny kunskap och ökad förståelse när de lämnar mötet." (...)

Effekter och Boverkets kommentarer till projektet

I Keillers park har bänkar, utomhusgym och belysning tillkommit. Även röjningsarbete har genomförts och en ny gångslinga har skapats som knyter ihop parken med bostadsområdet. Detta låg utanför projektet, men hade definitivt inte blivit av om inte "Tryggt och jämnt"-projekt genomförts. Vid Wieselgrensplatsens spårvagnhållplats genomfördes i princip samtliga av de åtgärder som angavs i projektansökan. I trygghetskartläggningar från tidigare år har den platsen bara blivit otryggare och otryggare, men efter genomförda åtgärder har den trenden stoppats och tryggheten stärkts något.

Ett annat intressant resultat är att fler än tidigare vågar gå ut. Bland de som trots allt väljer att stanna inomhus uppger allt färre otrygghetsupplevelser som orsak. Det gör att projektansvariga bedömer att satsningen lett till ett något tryggare bostadsområde.

Boverket anser att projektet har varit mycket lyckat. En stor orsak till det goda projektresultatet är den drivande och aktiva projektledaren. Flera olika angreppssätt har prövats för att fördjupa kunskapen om de boendes otrygghetsupplevelser kopplade till den fysiska miljön på centrala Hisingen. Resultaten har sammanställts i en rapport, och delgivits olika aktörer som påverkar utvecklingen i området, t.ex. Trafikverket och Göteborgs stad. De fysiska åtgärderna har på ett flexibelt sätt omfördelats då yttre förutsättningar förändrats. Åtgärderna har utvärderats genom enkätstudier och intervjuer på plats i området. Det är glädjande att se att trygghets- och jämställdhetsarbetet på centrala Hisingen inte avtagit i samband med projekttidens utgång. Flera intressanta lärdomar har kommit ut projektet, däribland att det krävs avsatta resurser att samlat driva den här typen av arbete.

Fullständigt projektnamn: Jag känner mig trygg! - del 1 och del 2 i Göteborg
Projektägare: Fastighetsägare Centrala Hisingen
Resurser: 200 000 SEK (Del 1) respektive 480 000 SEK (Del 2)
Kontaktuppgifter (december 2012): pernilla.hallberg@fch.se

Beviljades medel för kombination av strategiska, metodiska och fysiska åtgärder.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej