Strandskydd

Varför finns strandskyddet?

Strandskyddet infördes 1952 eftersom tillgången till stränderna på vissa platser höll på att försvinna på grund av ett ökat byggande. Strandskyddet gällde då bara i de områden som länsstyrelsen hade beslutat. År 1975 infördes det generella strandskydd som vi har i dag och som omfattat alla kuster, sjöar och vattendrag.

Strandskyddets ursprungliga syfte var att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv för allmänheten. År 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att även ge långsiktigt skydd för djurlivet och växtlivet, eftersom stränderna har stora naturvärden och stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Ändringar i strandskyddsreglerna 2009 och 2010

Riksdagen beslutade 2009 om ändringar i strandskyddsreglerna i enlighet med regeringens proposition, Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden. Regeringen ville genom ändringarna uppnå en mer enhetlig rättstillämpning och samtidigt öka det lokala och regionala inflytandet över strandskyddet. Man ville även effektivisera prövningen genom en samordning av miljöbalken och plan- och bygglagen. Ändringarna av reglerna syftade också till att främja utvecklingen i landsbygdsområden med god tillgång till stränder. De nya reglerna trädde i kraft 2009 och 2010. Naturvårdsverket och Boverket fick 2013 i uppdrag att göra en utvärdering och översyn av ändringarna.

Nya regler 2014 för strandskyddet kring små sjöar och vattendrag

Riksdagen beslutade 2014 om ändringar i strandskyddsreglerna i enlighet med regeringens proposition, Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag. De nya reglerna som trädde i kraft den 1 september 2014 ger länsstyrelserna möjligheten att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag om området har liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften.

Med små sjöar avser regeringen sjöar som är omkring en hektar eller mindre, och med små vattendrag menar man sådana som är omkring två meter breda eller smalare. Vad som mera exakt ska anses vara små sjöar och vattendrag kommer att avgöras genom bedömningar i det enskilda fallet och ytterst av rättspraxis.

Länsstyrelsens prövning av om och i vilken utsträckning ett upphävande kan komma i fråga kan göras både på eget initiativ från länsstyrelsen och på begäran av en sökande. Eftersom små sjöar och vattendrag ofta kan utgöra viktiga livsmiljöer för djur och växter, ska länsstyrelsen i varje enskilt fall utreda om förutsättningarna för ett upphävande är uppfyllda. Läs mer om vad regelförändringen innebär på Naturvårdsverkets webbplats under "Relaterad information".

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej