EU påverkar svensk fysisk planering

EU har inget mandat eller ansvar inom fysisk planering men påverkar ändå planeringen i Sverige på flera olika sätt. Till exempel har EU-direktiv och EU-förordningar inom miljöområdet fått stora konsekvenser för svensk planeringslagstiftning och praxis.

En stor och viktig del av EU:s miljölagstiftning utgörs av miljöskyddsregler som syftar till att förebygga och begränsa föroreningar och utsläpp. EU har bland annat antagit ett antal direktiv med gränsvärden för miljökvaliteten i luft och vatten. Gränsvärdena får betydelse för planeringen och kan påverka beslut om var vissa typer av bebyggelse och verksamhet kan lokaliseras.

Andra områden där EU påverkar svensk fysisk planering är transportpolitiken, jordbruks- och landsbygdspolitiken, konkurrenspolitiken, energipolitiken och sammanhållningspolitiken. Exempelvis har konkurrenspolitiken begränsat offentliga aktörers möjlighet att bedriva ekonomisk stödpolitik genom att reglera markpriserna. Konkurrensreglerna har även bidragit till att liberalisera flygsektorn vilket möjliggjort för lågprisflygbolag att etablera sig vid mindre flygplatser utanför storstäderna.

EU:s strategier och policydokument anger mål för medlemsländerna

Övergripande strategier och policydokument anger mål som medlemsländerna har att rätta sig efter när de utarbetar nationella program. Policydokument är inte juridiskt bindande men den öppna samordningsmetoden, som innebär att länderna sätter upp gemensamma mål för att sedan jämföra sig och utbyta erfarenheter med varandra, ger medlemsländerna incitament för att uppfylla de överenskomna målen. Kommissionen koordinerar medlemsländernas insatser inom dessa områden som många gånger ligger utanför EU:s formella ansvar. Exempel på viktiga strategier med koppling till fysisk planering är EU:s Östersjöstrategi och Territoriella agendan.

Vem gör vad?

Europeiska kommissionen

Föreslår nya EU-lagar.

Europaparlamentet och ministerrådet

Tar ställning till förslagen och beslutar sedan gemensamt om ny lagstiftning.

Riksdag och regering

Införlivar EU-lagar som inte börjar gälla direkt i svensk lagstiftning.

Kommuner

och andra aktörer på kommunal, regional och nationell nivå tillämpar lagarna.

Statliga myndigheter

Ansvarar för uppsikt och datainsamling.