Fuktrisker med låglutande tak
Erfarenheter av låglutande tak
Med tiden har konstruktion och användning av byggnader förändrats, vilket har påverkat fuktriskerna med låglutande tak på olika sätt.
Låglutande tak förr i tiden
Förr var taken traditionellt sett branta. Då användes vindsutrymmet under taket till förvaring, förråd och torkning av tvättade kläder. Det gör att det saknas en längre historia att se tillbaka på när det gäller tak med lägre lutning eller med terrasser.
Under 1930-talet höjdes dock bostadsstandarden och vindsutrymmena behövdes inte längre i samma utsträckning. Förråd, torkrum och liknande förflyttades från vinden till källarutrymmena, som inte längre behövdes för bränsleförråd.
Från 1950-talet och framåt blev tak med lägre lutning allt vanligare, och när de låglutande taken dessutom försågs med en terrass blev takytan plötsligt brukbar, vilket blev alltmer populärt med tiden. Men i och med att tak med lägre taklutning började byggas på 1950-talet ökade också inläckage av regnvatten, och riskerna med låga taklutningar började visa sig allt mer.
Mycket har förändrats
I tabellen nedan kan du se exempel på förändringar som har skett, varför de gjordes och hur de har påverkat risken för fuktskador. Tabellen är inte fullt ut kronologisk och vissa förändringar finns parallellt över tid.
|
Vad förändrades? |
Varför gjordes förändringen? | Hur påverkades risken för fuktskador negativt? | Hur påverkades risken för fuktskador positivt? |
|
Invändig avvattning började användas. |
För att bland annat undvika problem med vatten som fryser. | Kondensrisk uppstod på invändiga rör och det uppstod också problem med läckage. | Den invändiga takavvattningen gjorde att problemet med frysning av vatten i stuprör eller utkastare löstes. |
|
Tätningssystem för olika typer av genomföringar utvecklades. |
För att lösa problemen med läckage behövdes bättre tätningssystem, vilket i sin tur ledde till att materialen utvecklades. | Ingen påverkan. | Verifierade tätningssystem med utförliga beskrivningar för hur tätningen ska genomföras minskar sannolikheten för läckage vid genomföringen. |
|
Trösklar och nivåskillnader mellan inomhus och utomhus minskade. |
För att förbättra tillgänglighet. | Låga trösklar försvårar tätning mot exempelvis terrassdörrar. | Ingen påverkan. |
|
Kontroller av tätskiktets vattentäthet i produktion togs fram. |
För att säkerställa tätskiktets funktion och drift. | Ingen påverkan. | En provning av tätskiktets vattentäthet minskar skador från produktion eller otätheter i montage före inbyggnad. |
|
Riktlinjer och modeller för garantier och försäkringar utvecklades för tätskikt på tak. |
På grund av återkommande problem med läckage i tak. | Ingen påverkan. | Beställare och utförare fick tydligare riktlinjer för utformning av tätskikt i tak. |
|
Terrasstak började utformas med gröna tak.
|
Av bland annat arkitektoniska skäl eller på grund av krav om att området ska ha en hög andel grönytor. | Vid fel utförande kan inläckande vatten orsaka fuktskador. | Ett grönt tak kan minska belastningen på stadens dagvattensystem. Gröna tak-handboken togs fram i ett Vinnova projekt. Det blev ett hjälpmedel vid utformning av gröna tak både för beställare och utförare. |
Så ser riskerna ut i dag
I dag är låglutande tak en vanlig byggdel som blivit alltmer komplex över tid, med överbyggnader i form av bland annat trädgårdar, fördröjningsmagasin för dagvatten, pooler och olika aktivitetsytor.
Kunskap, produkter och material har utvecklats över tid, men trots det är konsekvenserna vid skador på låglutande tak omfattande. Därför är det viktigt att tidigt inkludera riskerna med låglutande tak i ett byggprojekt, för att på så sätt undvika kostsamma konsekvenser.
Läs mer om exempel på risker med låglutande tak under fliken ”Allmänt”.