Extra area

Bidrag kan lämnas för att anordna extra yta för ett visst ändamål. Det kan till exempel gälla att ta delar av en hall i anspråk eller att göra en tillbyggnad för att göra ett badrum större. Om omdisponeringen inskränker på någon viktig funktion kan bidrag beviljas för att anordna denna någon annanstans, exempelvis genom en tillbyggnad.

Av propositionen till 2018 års lag om bostadsanpassningsbidrag framgår att bostadsanpassningsbidrag kan lämnas för tillbyggnader och för att riva och flytta väggar. Det uttalas vidare i propositionen att i kravet på att åtgärden ska vara nödvändig ligger att om behovet kan tillgodoses genom olika typer av anpassningar så ska det billigaste och minst omfattande alternativet väljas. Om bidrag till exempel söks för en tillbyggnad med ett nytt, större hygienrum kan ansökan avslås om behovet kan tillgodoses genom att det befintliga hygienrummet utökas inom huskroppen. (Proposition 2017/18:80 sid. 69.)

Det har varit möjligt att bevilja bidrag för extra area också enligt 1992 års lag om bostadsanpassningsbidrag och ännu äldre bestämmelser. Det första referatet som följer nedan handlar om ett mål där bidrag beviljades för tillbyggnad för att kompensera för en anpassning som tog andra funktioner i anspråk.

 

Rättsfall om klädkammare och städskåp

Vid ombyggnad av bland annat ett hygienutrymme togs klädkammare och städskåp i anspråk. Eftersom det inte gick att anordna ett nytt utrymme för dessa funktioner inom den befintliga ytan på bottenvåningen så lämnades bidrag för tillbyggnad för att åstadkomma detta.

Regeringen, beslut 1990-04-19, diarienummer BO90/550/B.

Rättsfall om ett hygienutrymme

Kommunen
En kommun beviljade en sökande bidrag med 90.000 kronor för bland annat inredning av ett hygienutrymme inom den befintliga bostaden.

Länsrätten
Sökanden överklagade beslutet och yrkade att bidrag i stället skulle lämnas för en tillbyggnad med plats för ett hygienutrymme. Hon anförde att husets planlösning förstördes och att det blev väldigt trångt om hygienutrymmet inrymdes i den befintliga byggnaden. Hon bodde i en äldre villa på ett och ett halvt plan med toalett på övervåningen och badrum och tvättstuga i källaren. Enligt arbetsterapeuten behövde bostaden anpassas genom iordningställande av ett hygienutrymme med dusch, toalett och tvättstugefunktion i husets bottenplan.

Länsrätten fann att genom kommunens beslut så hade bidrag lämnats till den anpassning som var nödvändig för att göra bostaden ändamålsenlig för kvinnan. Rätt till ytterligare bostadsanpassningsbidrag förelåg därför inte.

Kammarrätten
Sökanden överklagade till kammarrätten som fastställde länsrättens dom.

Kammarrätten i Jönköping, dom 1993-11-10, målnummer 5554-1993.

Rättsfall om ett badrum

En person ansökte om bostadsanpassningsbidrag för en tillbyggnad som bland annat skulle rymma ett badrum om 19 kvadratmeter.

Kommunen
Kommunen ansåg att behovet kunde tillgodoses genom att ett befintligt sovrum om 10 kvadratmeter byggdes om till badrum.

Förvaltningsrätten
Sökanden överklagade till förvaltningsrätten som avslog överklagandet.

Kammarrätten

Vad sökanden anförde till stöd för sitt överklagande
Sökanden överklagade till kammarrätten. Där anförde hon bland annat följande. Hon måste ha hjälp med all hygien och kroppsvård, vilket medför att hon har två assistenter dygnet runt. Det måste finnas plats för dessa i badrummet. Kommunens förslag innebär att hon inte kan använda en duschbrits för att få hjälp med den viktiga hygienen. Hon önskar även att kunna vara delaktig i tvätten av sina kläder. För att det ska vara möjligt måste det finnas utrymme för henne, hennes rullstol och assistenterna. Det kan inte vara meningen att assistenterna ska utsätta dem allihop för fara genom att behöva klättra över inredningen för att hjälpa till med toalettbesök.

Vad kommunen anförde vid kammarrätten
Kommunen anförde vid kammarrätten att det badrum som kommunen ansåg var bidragsberättigande skulle ha plats för dusch, duschbrits, toalett, handfat, hyllor, spegelskåp, tvättmaskin och torktumlare. Det fanns möjlighet att installera taklyft och ombyggnaden skulle medge att två assistenter fick fullgott arbetsutrymme vid omvårdnadsarbetet, såväl vid toalett och handfat som vid användandet av duschbrits. Utrymmet skulle även tillåta sökanden att medverka vid hantering av tvätt.

Kammarrättens bedömning
Kammarrätten anförde följande.

Nämnden har beviljat sökanden bostadsanpassningsbidrag för att ett befintligt sovrum om 10 kvadratmeter ska byggas om till badrum. För att sökanden ska kunna sköta sin personliga hygien och för att hennes behov även i övrigt ska kunna tillgodoses synes vara ostridigt att badrummet behöver ha plats för dusch, duschvagn/duschbrits, toalett, handfat, skåp, tvättmaskin, torktumlare, två assistenter, taklift och rullstol. Mot bakgrund av vad som krävs för att tillgodose sökandens behov framstår den åtgärd som nämnden beviljat som otillräcklig för att uppnå en tillfredsställande lösning. Det bör då även beaktas att sökanden, enligt vad hennes läkare uppgett, förutses bli ytterligare försämrad i sin sjukdom. Utredningen i målet visar inte att nödvändig förändring avseende badrum kan tillgodoses på annat sätt än i enlighet med ansökan. Några omständigheter i övrigt att beakta har kommunen inte framfört. Sammantaget finner kammarrätten därför att sökanden bör anses berättigad till bostadsanpassningsbidrag för en tillbyggnad där ett badrum om 19 kvadratmeter inreds.

Högsta förvaltningsdomstolen

Vad kommunen anförde till stöd för sitt överklagande
Kommunen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd. Kommunen anförde där bland annat följande. Kammarrätten har antagit att sökanden vid en försämring behöver mer personal och mer hjälpmedel för att hennes livssituation ska fungera. Detta är felaktigt. Kommunen har i sitt beslut tagit hänsyn till sökandens nuvarande och eventuellt kommande behov av hjälpmedel och assistans. Ingen brukare har mer än två assistenter för att klara av den dagliga livsföringen. De hjälpmedel som behövs och två assistenter får plats i det badrum som kommunen godkänt. Beslutet innebär således att sökandens nuvarande och framtida behov blir tillgodosedda. Tio kvadratmeter står sig väl i jämförelse med andra handikappanpassade badrum; exempelvis är badrummen i kommunens nybyggda äldreboenden 6,5 kvadratmeter.

Boverkets remissvar
Boverket yttrade sig i målet och anförde bland annat följande. Vid bedömningen av om kommunens alternativ innebär en fullgod anpassning kan vägledning hämtas i Svensk Standard, SS 91 42 21, "Byggnadsutformning-Bostäder-Invändiga mått". Standarden anger tre tillgänglighetsnivåer, varav den högsta - höjd nivå - förbättrar tillgängligheten för stora grupper funktionshindrade och arbetsmiljön för vårdpersonal i hemmet. Eftersom personer med funktionsnedsättning har vitt skilda behov måste dock en bedömning göras i det enskilda fallet.

Enligt Svensk Standard bör ett hygienutrymme på höjd nivå - det vill säga med utökad tillgänglighet - uppgå till cirka åtta kvadratmeter. Andra exempel på badrum med mycket god tillgänglighet är utrymmen på nio kvadratmeter. Kommunens alternativ på tio kvadratmeter överstiger alltså ytmässigt utrymmen som ansetts ha en god eller mycket god tillgänglighet. Förslaget på badrum är relativt kvadratiskt, vilket oftast är lättare att använda och erbjuder möjligheter till alternativ placering av inredning för att uppnå en optimal individuell funktion. Det framgår inte av intygen att sökanden eller assistenterna använder någon överflyttningsteknik eller hjälpmedel som skulle kräva mer golvyta än den som kommunens förslag omfattar.

Remissvar från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL
Även Sveriges Kommuner och Landsting yttrade sig i målet och anförde bland annat följande. Sökanden har inte visat nödvändigheten i den sökta åtgärden och det finns inte uppgifter som talar emot att det redan beviljade bidraget avseende badrum om tio kvadratmeter är tillräckligt för att bostaden ska bli ändamålsenlig för sökanden.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Högsta förvaltningsdomstolen inledde med att konstatera att frågan var om den åtgärd ansökan gällde var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för sökanden. Därefter redogjorde Högsta förvaltningsdomstolen för den rättsliga regleringen enligt följande. I 1 § lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. föreskrivs att lagen har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Enligt 6 § lämnas bostadsanpassningsbidrag för åtgärder för att anpassa bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som ska anpassas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig som bostad för personen med funktionsnedsättning. Av bestämmelsens andra stycke framgår att bidrag dock inte lämnas om de sökta åtgärderna behöver vidtas redan av väsentligen andra orsaker än behovet av anpassningen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade därefter att frågan om rätt till bostadsanpassningsbidrag ska avgöras med hänsyn till behovet hos personen med funktionsnedsättning och till bostadens ändamålsenlighet för den som ska bo där. Utgångspunkten vid en sådan bedömning är att den funktionshindrade ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt i sin bostad (proposition 1992/93:58 sidan 10 f.). Funktionsnedsättningen är alltså avgörande för vilka åtgärder som bidrag kan lämnas för. Det måste finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och anpassningsåtgärderna. Kopplingen ska vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen (proposition 1992/93:58 sidan 18).

Därefter konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det var ostridigt i målet att sökanden var i behov av en badrumsombyggnad. Av utredningen framgick att det badrum som kommunen föreslagit var ytmässigt större än badrum som anses ha god eller mycket god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. I det badrum som kommunen föreslagit skulle det finnas plats åt till exempel två assistenter och duschvagn samt eventuell taklyft. Ett badrum om 19 kvadratmeter kunde därmed, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, inte anses vara nödvändigt för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för sökanden. Kommunens överklagande bifölls.

Högsta förvaltningsdomstolen, dom 2014-06-18, målnummer 2115-13.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej