Rivningsförbud

Kommunen kan genom bestämmelser i detaljplan införa rivningsförbud för särskilt värdefulla byggnader på allmän plats. Bestämmelser om rivningsförbud på allmän plats betecknas på plankartan med r-förbud.

Om en byggnad inom detaljplan bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde så kan kommunen med hänvisning till det neka rivningslov. För att göra det behövs inget stöd av ett rivningsförbud i detaljplan.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 10 §

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 34 §

Genom att införa planbestämmelser om rivningsförbud har dock frågan avgjorts innan den aktualiseras av andra skäl. För att införa en planbestämmelse om rivningsförbud för en byggnad krävs det dock att det är en särskilt värdefull byggnad eller ingår i ett bebyggelseområde av den karaktären.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 16 §

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 13 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.7

Ett rivningsförbud skyddar endast byggnadens stomme. Därför behöver planbestämmelser om rivningsförbud i de allra flesta fall kombineras med varsamhetsbestämmelser eller bestämmelser om skydd av kulturvärden. Detta för att ge ett mer fullgott skydd för de värden som rivningsförbudet grundar sig på. (jfr prop. 1985/86:1 sid.706)

Rivningsförbud endast för befintliga byggnader på platsen

Bestämmelser om rivningsförbud kan endast anges för befintliga byggnader på en specifik plats. En kulturhistoriskt värdefull byggnad som ska flyttas kan inte skyddas genom rivningsförbud på den nya platsen innan flytten är genomförd. Finns det ändå ett behov av bestämmelser om rivningsförbud för byggnaden kan en sådan bestämmelse införas genom planändring i ett senare skede.

Motivera i planbeskrivningen

Av planens syfte bör motivet till rivningsförbudet framgå. I planbeskrivningen behöver kommunen också redovisa de överväganden och slutsatser som har gjorts i planarbetet och som har lett till planbestämmelsen. Motiveringen till bestämmelserna kan utgå från överväganden och ställningstaganden som har gjorts i översiktsplanen, bebyggelseinventeringar eller kulturmiljöprogram.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 33 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.1.2

Om byggnaderna namnges i planbestämmelserna, till exempel paviljongen får inte rivas, så behöver kommunen i planbeskrivningen ange vilken byggnad som avses.

Ersättning

För allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap ska kommunen ansvara för underhållet. Kommunen har rätt att lösa in och är alltid skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark som ska användas som allmän plats där kommunen är huvudman. Vid införande av bestämmelser om rivningsförbud på allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap bör det därför inte bli aktuellt med ersättning.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 21 §

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 13 §

Plan- och bygglag (2010:900) 14 kap 14 §

Om kommunen inför bestämmelser om rivningsförbud på en allmän plats med enskilt huvudmannaskap kan detta leda till att berörda fastighetsägare kan få rätt till ersättning för den skada som bestämmelsen medför. Detta gäller dock endast om den skada som rivningsförbudet medför är betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten. Frågan om ersättning är beroende av i vilket skick byggnaden befinner sig i vid beslutet.

Plan- och bygglag (2010:900) 14 kap 7 §

Här kan du läsa mer om ersättning och inlösen.

Tillämpning av planbestämmelser om rivningsförbud

I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna underhålls i enlighet med planbestämmelserna.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 21 §

På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening, oftast bestående av fastighetsägarna inom detaljplanen, som är huvudman och som ansvarar för den allmänna platsen. Om inte en samfällighetsförening har bildats är det fastighetsägarna gemensamt som ansvarar.

Om det finns en bestämmelse om rivningsförbud i detaljplan, innebär det att byggnadsnämnden inte kan bevilja rivningslov. Ett rivningsförbud skyddar endast byggnadens stomme. Byggnadsnämnden kan därför inte med stöd av rivningsförbudet neka ett bygglov för till exempel byte av fasadbeklädnad eller för en åtgärd som avsevärt påverka byggnadens yttre utseende. Ett rivningsförbud hindrar heller inte att interiöra delar, såsom fast inredning och fasta installationer av en byggnad tas bort eller rivs. (jfr prop. 1985/86:1 sid.706)

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 34 §

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 30 §

Beteckningar och bestämmelser

Bestämmelser om rivningsförbud på allmän plats betecknas med r-förbud.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.7

Om det finns flera olika bestämmelser om rivningsförbud bör varje r-förbud kompletteras med index i form av en nedsänkt siffra för att planbestämmelserna ska kunna särskiljas från varandra. I listan med planbestämmelser behöver rivningsförbud redovisas under en egen tydlig rubrik.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.2.1

Lagstödet för planbestämmelsen bör redovisas i anslutning till planbestämmelserna på detaljplanen. Lagstödet för bestämmelser om rivningsförbud på allmänna platser är PBL 4 kap 16 § 4 punkten.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 16 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.1.3

Exempel

I exempel nedan symboliserar nummertecknet, #, nedsänkta indexsiffror.

Beteckning Bestämmelse
r-förbud# Byggnad får inte rivas (4 kap. 16 § 4 p.)
r-förbud# Kiosk får inte rivas (4 kap. 16 § 4 p.)
Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen