Mark och vegetation

Kommunen kan i detaljplan reglera mark och vegetation på allmänna platser. Bestämmelser om mark och vegetation på allmän plats betecknas på plankartan med ord i klartext, som förkortning eller symboler.

Med bestämmelser om mark och vegetation kan kommunen reglera markförhållanden och vegetation på allmänna platser. Det kan handla om allt ifrån markhöjder och största lutningar till utformning av markytan och såväl detaljerade bestämmelser om växtlighet som generella krav på grönområden. Syftet med sådana bestämmelser kan vara att skapa en viss karaktär i ett område, göra marken lämplig ur hälso- och säkerhetssynpunkt eller för att ge förutsättningar för olika typer av ekosystemtjänster.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 8 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.4

På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap är det inte lämpligt att kommunen reglerar de allmänna platsernas utformning i särskilt hög grad. Om kommunen ser ett behov av detaljreglering, som till exempel markbeläggning och vegetation, bör det medföra att huvudmannaskapet ska vara kommunalt.

Bestämmelser om mark och vegetation behöver tydligt motiveras i planbeskrivnigen så att syftet med den allmänna platsen och kostnader för genomförande och skötsel framgår.

Höjder och lutningar

Reglering av mark handlar ofta om att bestämma höjdlägen och höjdförhållanden. Detta kan behövas för att till exempel säkerställa tillgänglighet till tomter och andra allmänna platser, styra avrinningen av dagvatten, bevara landskaps- eller stadskaraktär eller möta krav på stabilitet. Från både miljö- och kostnadssynpunkt är det ofta nödvändigt att lägga fast den allmänna platsens höjd. Särskilt gäller detta allmänna platser för trafik som gränsar till kvartersmark som ska bebyggas. Höjden för en fastighets utfart ska kunna utläsas då det påverkar genomförandet av kvartersmarken.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 8 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.4

Höjdförhållanden kan regleras i punkter men också för en hel yta. Genom plushöjder anger kommunen vilken höjd marken ska ha i relation till ett angivet nollplan i en viss punkt. Tätheten mellan plushöjderna inom ett område beror på förutsättningarna på platsen och hur detaljerad höjdsättningen behöver vara. Höjdreglering av en hel yta kan ofta handla om att bevara befintliga höjdnivåer. Om kommunen i detaljplan bestämt ett höjdläge för markytan krävs inte marklov för att genom schaktning eller fyllning höja eller sänka markytan till den angivna nivån.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.4

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 11 §

Med markbestämmelser kan kommunen också reglera markens största lutning och lutningens riktning. Detta kan göras som ett lutningsförhållande, till exempel 1:20, i procent, till exempel 5 %, eller i grader, till exempel 2,5°.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.4

Markens utformning och vegetation

Med planbestämmelser om vegetation på allmän plats är det möjligt att reglera all typ av vegetation. Det går att reglera både att vegetation ska finnas kvar eller att ny ska planteras. Till skillnad från regleringsmöjligheterna på kvartersmark finns det på allmän plats alltså möjlighet att reglera att ny växtlighet ska tillkomma.

I vissa användningar av allmän plats, som park och natur, ingår vegetation som en förutsättning för den allmänna platsens ändamål. I de fallen kan vegetationsbestämmelser användas för att i detalj reglera vegetationen. Det går till exempel att styra placering, omfattning och närmare utformning av vegetationen. På andra allmänna platser, som torg eller gata kan vegetationsbestämmelser handla om att ange att vegetation ska planteras eller finnas kvar.

På allmän plats kan kommunen reglera markens utformning eller gestaltning, som att markbeläggningen ska utgöras av till exempel grus eller gräs. Det går även att slå vakt om markförhållanden som behöver bevaras som till exempel ängsytor eller berg i dagen.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.4

Bestämmelser om vegetation på allmän plats kan handla om vegetationens värde för att främja stadsbild och boendekvalitéer. Det kan även handla om att ge förutsättningar för ekosystemtjänster, motverka ras, skred och erosion eller för att hantera dagvatten.

Bestämmelser om vegetation kan kombineras med bestämmelse om marklovplikt för trädfällning eller skogsplantering.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 15 §

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 12 §

Här kan du läsa mer om ändrad marklovplikt.

Reglera inte grönytefaktor

I många planer finns en vilja att uppnå en viss grönytefaktor, alltså andelen grönyta inom till exempel ett bostadsområde. Grönytefaktorn är ett mål för planeringen och regleringarna i detaljplanen ger förutsättningar för att uppnå detta mål genom en kombination av olika bestämmelser. Det kan handla om fördelningen av allmän plats och kvartersmark, placering av byggnader och olika begränsningar av byggrätten. Grönytefaktorn kan alltså inte regleras med en särskild bestämmelse utan planen ska skapa förutsättningar för att detta mål ska kunna nås.

Förståelse för förutsättningarna

Att använda planbestämmelser om något så föränderligt som vegetation kräver eftertanke. Det kan ibland vara svårt att bevara vegetation. För att använda vegetationsbestämmelser krävs därför en förståelse för de biologiska förutsättningarna. Vegetation är känslig för påverkan från bygg- och grävarbeten i närheten och när markförhållandena runtomkring förändras. Det som planen i övrigt medger får inte negativt påverka den vegetation som ska bevaras.

Skydd av kulturvärden

Befintliga torg eller parker som är särskilt värdefull med avseende på dess historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden kan skyddas mot förvanskning genom särskilda bestämmelser om skydd av kulturvärden. Bestämmelser för mark och vegetation är därför inte avsedda att användas i sådana situationer.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 16 §

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 13 §

Tillämpning av planbestämmelse om mark och vegetation på allmän plats

I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna iordningställs efterhand som detaljplanen byggs ut. Det är också kommunen som ansvarar för den skötsel och det underhåll som krävs i dessa områden. Detta innebär att kommunen ansvarar för utbyggnad, skötsel och underhåll av skyddsåtgärder på allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 18 §

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 21 §

På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening, oftast bestående av fastighetsägarna inom detaljplanen, som är huvudman och som avgör hur den allmänna platsen ordnas, upplåts och underhålls. En enskild huvudman har inte motsvarande skyldighet som kommunen att iordningställa den allmänna platsen. Det är den enskilde huvudmannen själv som avgör i vilken takt och på vilket sätt detta ska göras. Detta innebär att kommunen inte har möjlighet att kontrollera genomförandet av skyddsåtgärder på allmän plats.

Om kommunen i detaljplan bestämmer ett höjdläge för markytan krävs inte marklov för att höja eller sänka markytan till den angivna nivån.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 11 §

Beteckningar och bestämmelser

Egenskapsbestämmelser för mark och vegetation kan anges på olika sätt beroende på vad som ska styras. På plankartan anges egenskapsbestämmelser om mark och vegetation oftast med den funktion bestämmelsen avser skriven i klartext eller som förkortning med gemener. Om det finns flera olika bestämmelser som ska betecknas med samma ord behöver bestämmelsen kompletteras med index i form av en nedsänkt siffra för att planbestämmelserna ska kunna särskiljas från varandra.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - AR DPB 7.1

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.2.1

Bestämmelser om marknivå betecknas med plushöjd över ett angivet nollplan. Plushöjd anges som + 0,0 i listan med planbestämmelser och där 0,0 byts ut mot den reglerande höjden i beteckningen på plankartan. Plushöjden gäller i den punkt på plankartan där plustecknet är placerat. Om det är höjden på en hel yta som behöver regleras betecknas det med exempelvis ordet höjd. Egenskapsbestämmelser om största lutning anges på plankartan med en pil som pekar åt det håll som marken stiger. Ovanför pilen redovisas lutningen i siffror. Lutningen kan uttryckas på olika sätt. Antingen som ett lutningsförhållande, till exempel 1:20, eller i procent, till exempel 5 %, eller i grader, till exempel 2,8°.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 6.4

Lagstödet för planbestämmelsen bör redovisas i anslutning till planbestämmelserna på detaljplanen. Lagstödet för bestämmelser om mark och vegetation för allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap är PBL 4 kap 5 § punkt 2 och för allmänna platser med enskilt huvudmannaskap 4 kap 8 § punkt 2.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 8 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.1.3

Exempel

I exempel nedan symboliserar nummertecknet, #, nedsänkta indexsiffror.

Illustration av exempel
Illustration: Boverket
Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen