Markens anordnande och vegetation

Kommunen kan i detaljplan reglera markförhållanden, vegetation och parkering. Sådana bestämmelser betecknas på plankartan med n eller med symboler för plushöjd eller största lutning.

Med bestämmelser om markens anordnade och vegetation kan kommunen bland annat reglera höjdläge och utformning av markytan, bibehållande av vegetation samt parkering. Syftet med sådana bestämmelser kan vara att skapa goda boendekvaliteter eller att behålla en viss karaktär i ett område. Syftet kan även vara att göra marken lämplig ur hälso- och säkerhetssynpunkt.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 10 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 13 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.8

Markens anordnande

Med markbestämmelser kan kommunen bland annat reglera markhöjder och största lutning.

Reglering av markens anordnande handlar om att bestämma höjdlägen och höjdförhållanden. Detta kan behövas för att till exempel säkerställa tillgänglighet till tomter, styra avrinningen av dagvatten, bevara landskaps- eller stadskaraktär eller möta krav på stabilitet. Höjdförhållanden kan regleras i punkter men också för en hel yta. Genom plushöjder anger kommunen vilken höjd marken ska ha i relation till ett angivet nollplan i en viss punkt. Tätheten mellan plushöjderna inom ett område beror på förutsättningarna på platsen och hur detaljerad höjdsättningen behöver vara. Höjdreglering av en hel yta kan ofta handla om att bevara befintliga höjdnivåer. Om kommunen i detaljplan bestämt ett höjdläge för markytan krävs inte marklov för att genom schaktning eller fyllning höja eller sänka markytan till den angivna nivån.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 11 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.8

Med markbestämmelser kan kommunen också reglera markens största lutning och lutningens riktning. Detta kan göras som ett lutningsförhållande, till exempel 1:20, i procent, till exempel 5 %, eller i grader, till exempel 2,5°. Lutningsbestämmelsen gäller då inom sina egenskapsgränser om ingenting annat anges i bestämmelsen.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.8

Vegetation

Med vegetation i dessa sammanhang avses träd- och buskar. Det är möjligt att med planbestämmelse skydda enstaka träd på kvartersmark, om träden utgör ett värdefullt inslag i den byggda miljön. Det kan handla om trädets värde för kulturhistoria, ekologi, upplevelse, lokalklimat eller andra ekosystemtjänster. Bestämmelser om att vegetation ska finnas kvar bör kombineras med bestämmelse om marklovplikt för trädfällning. Det går också att införa marklovplikt för skogsplantering.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 12 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 15 §

Här kan du läsa mer om ändrad marklovplikt.

Bestämmelser om vegetation behöver tydligt beskrivas och motiveras i planbeskrivnigen så att syftet med bestämmelserna framgår.

Var återhållsam med vegetationsbestämmelser

Att reglera vegetation med planbestämmelser kräver eftertanke. Att ställa långtgående krav på vegetation i en detaljplan innebär en begränsning för fastighetsägaren. Det allmänna intresset av den aktuella vegetationen måste därför alltid vägas mot begränsningen i äganderätten för den enskilde.

Det kan ibland vara svårt att bevara vegetation. För att använda vegetationsbestämmelser krävs därför en förståelse för de biologiska förutsättningarna. Vegetation är känslig för påverkan från bygg- och grävarbeten i närheten och när markförhållandena runtomkring förändras. Det som planen i övrigt medger får inte negativt påverka den vegetation som ska bevaras.

Oftast är inte detaljplaner det mest lämpliga sättet att reglera vegetation. Till exempel kan höjd på häckar vid gator istället regleras genom lokala trafikföreskrifter.

Andra bestämmelser för att reglera vegetation

Det främsta sättet för kommunen att bevara och säkerställa grönytor och vegetation inom ett planområde är att planlägga det som allmän plats med kommunalt huvudmannaskap. Om det är någon funktion som måste säkerställas är det därför lämpligast att kommunen planlägger dessa ytor som allmän plats.

Vegetationsbestämmelser kan inte användas för att reglera utformning av tomter. För detta kan istället bestämmelser om utformning användas. Kommunen kan också reglera skydd för befintliga tomter, vars trädgårds- eller gårdsanläggningar, respektive park- eller torganläggningar är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Detta görs då genom bestämmelser om skydd av kulturvärden.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 16 §

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 13 §

Reglera inte grönytefaktorn

I många planer finns en vilja att uppnå en viss grönytefaktor, alltså andelen grönyta inom till exempel ett bostadsområde. Grönytefaktorn är ett mål för planeringen och regleringarna i detaljplanen ger förutsättningar för att uppnå detta mål genom en kombination av olika bestämmelser. Det kan handla om fördelningen av allmän plats och kvartersmark, placering av byggnader och olika begränsningar av byggrätten. Egenskapsbestämmelser om markens anordnande och vegetation kan användas för att bevara vissa träd. Grönytefaktorn kan alltså inte regleras med en särskild bestämmelse utan planen ska skapa förutsättningar för att detta mål ska kunna nås.

Parkering

I PBL finns krav på att en tomt ska ordnas så att det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon. Kommunen måste utforma detaljplanen så att detta krav kan uppfyllas. Om tomten ska bebyggas med bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller liknande verksamhet ska det på eller i närheten av tomten finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om utrymmet är begränsat och inte rymmer både parkering och friyta så ska friytan prioriteras. I dessa fall är det vid detaljplaneläggningen viktigt att båda anspråken kan tillgodoses.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 9 §

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 10 §

Här kan du läsa mer om friyta.

Om inget annat anges i planen är det alltid tillåtet med parkering på kvartersmark som ett komplement till användningen. Med egenskapsbestämmelser om parkering kan kommunen bestämma hur parkeringsplatser eller områden för lastning och lossning av fordon ska placeras. Det är även möjligt att reglera hur dessa ska utformas, till exempel antal parkeringsplatser inom ett område eller om parkeringen ska begränsas för ett visst fordonsslag. Det är även möjligt att bestämma att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 13 §

Parkering kan även regleras som en egen användning på kvartersmark, P – Parkering, som allmän plats P-PLATS, eller som utformningsbestämmelse på allmänna platser.

Här kan du läsa mer om parkering på kvartersmark.

Här kan du läsa mer om parkering på allmän plats.

Här kan du läsa mer om utformningsbestämmelser på allmänna platser. 

Tillämpning av planbestämmelse om markens anordnande och vegetation

Mark

Om det i detaljplan finns bestämmelser om höjdläge för markytan krävs inte marklov för att höja eller sänka markytan till den angivna nivån. Finns inga sådana bestämmelser krävs marklov för schaktning eller fyllning som avsevärt ändrar markens höjdläge. Förändringars av markens höjdläge som görs i samband med byggnadsarbeten som det har beviljats bygglov för kräver inte marklov eftersom planbestämmelserna då prövas i bygglovsärendet. (Prop 1985/86:1 sid 707 f.)

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 11 §

Här kan du läsa mer om marklov

Vegetation

Bestämmelser i detaljplan om att enstaka träd ska finnas kvar behöver kombineras med en administrativ bestämmelse om att marklov krävs om trädet ska tas ned. Vegetationsbestämmelsen behöver då formuleras på ett sådant sätt att trädet ska finnas kvar men får tas ned om det föreligger särskilda omständigheter, till exempel säkerhetsskäl. Det innebär att byggnadsnämnden kan ge marklov för att trädet ska få tas ner om någon av de omständigheter som bestämmelsen anger föreligger.

Parkering

Huvudregeln är att parkeringsplatser utomhus krävs bygglov. Parkeringsbestämmelser i detaljplan prövas då i bygglovsskedet. För att bygglov ska kunna ges behöver parkeringsplatsen som lovet sökts för utformas så att bestämmelsen uppfylls. För att byggnadsnämnden i lovskedet ska kunna avgöra om parkeringsplatsen uppfyller bestämmelsen krävs att sökanden lämnar in de handlingar som behövs för prövningen.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 30 §

Det finns dock vissa undantag från bygglovsplikten för parkeringsplatser. Även parkeringsplatser som inte kräver lov ska genomföras så att de inte strider mot planen. Om det finns bestämmelser för sådana parkeringsplatser så ansvarar byggherren för att dessa följs. Byggnadsnämnden har alltså ingen möjlighet att i förväg pröva att dessa utformas i enlighet med bestämmelsen om inte den som avser att utföra åtgärden själv väljer att få åtgärden prövad. Om parkeringsplatsen inte följer bestämmelsen i detaljplan så är det möjligt för byggnadsnämnden att i efterhand ingripa med tillsyn enligt PBL.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 14 §

Plan- och bygglag (2010:900) 10 kap 2 §

Här kan du läsa mer om bygglov för parkeringsplatser.

Beteckningar och bestämmelser

Egenskapsbestämmelser om mark och vegetation betecknas med n på plankartan. Bestämmelser om marknivå betecknas med plushöjd över ett angivet nollplan. Plushöjd anges som + 0,0 i listan med planbestämmelser och där 0,0 byts ut mot den reglerande höjden i beteckningen på plankartan. Plushöjden gäller i den punkt på plankartan där plustecknet är placerat. Om det är höjden på en hel yta som behöver regleras betecknas det med n. Egenskapsbestämmelser om största lutning anges på plankartan med en pil som pekar åt det håll som marken stiger. Ovanför pilen redovisas lutningen i siffror. Lutningen kan uttryckas på olika sätt. Antingen som ett lutningsförhållande, till exempel 1:20, eller i procent, till exempel 5 %, eller i grader, till exempel 2,8°.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.8

Om det finns flera olika bestämmelser om mark och vegetation bör varje n kompletteras med index i form av en nedsänkt siffra för att planbestämmelserna ska kunna särskiljas från varandra. Om bestämmelsen gäller inom hela planområdet behöver ingen beteckning anges på plankartan. Bestämmelsen behöver då endast anges bland planbestämmelserna.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.2.1

Lagstödet för planbestämmelsen bör redovisas i anslutning till planbestämmelserna på detaljplanen. Lagstödet för bestämmelser om mark och vegetation är PBL 4 kap. 10 §. För bestämmelser om parkering är lagstödet PBL 4 kap 13 §.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 10 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 13 §

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.1.3

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.8

Exempel

I exempel nedan symboliserar nummertecknet, #, nedsänkta indexsiffror.

Exempel
Illustration: Boverket
Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej