Vad säger lagen

Med stöd av plan- och bygglagen samt ett antal andra lagar, förordningar och föreskrifter kan kommunen ställa krav på var och hur parkering får eller inte får anläggas. I detta avsnitt beskrivs kortfattat hur dessa lagar och föreskrifter påverkar parkeringsfrågor.

Plan och bygglagen

Enligt plan- och bygglagen, PBL får kommunen i en detaljplan bestämma

  • de krav som behövs för att ordna utrymme för parkering, lastning och lossning
  • placering och utformning av parkeringsplatser
  • att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 13 §

En obebyggd tomt ska ordnas så att det på tomten eller i närheten av den, i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon. Detta ska också tillämpas i skälig utsträckning om tomten är bebyggd.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 9-10 §§

Med lämpligt utrymme för parkering avses att det ska vara lämpligt beläget och tillräckligt stort. I vilken omfattning parkering ska krävas, bestäms i första hand med stöd i någon form av riktlinjer för parkering som kommunen har antagit, alternativt i översiktsplanen (jfr prop. 1985/86:1 sid. 518).

Enligt lagen om vägtrafikdefinitioner räknas såväl bilar som cyklar som fordon. Varje fastighetsägare är skyldig att anordna parkering för sin fastighets behov för bilar och cyklar. Kommunen har dock det övergripande ansvaret för planeringen av mark- och vattenanvändningen, och är inför bygglov skyldig att se till att kravet om möjlighet till parkering uppfylls.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 9 §

Lag (2001:559) om vägtrafikdefinitioner 2 §

Om tomten ska bebyggas med bostäder, förskola, skola eller liknande verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering, ska det i första hand ordnas friyta.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 9 §

I skälig utsträckning

Enligt PBL, ska det finnas lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning i skälig utsträckning. Begreppet "i skälig utsträckning" beskriver lagstiftarens vilja att ange en bestämd tolkningsinriktning utan att precisera det exakta innehållet. Kommunens arbete med parkeringsfrågorna ska på alla nivåer utgå från en skälighetsbedömning. Eftersom PBL inte kan reglera alla situationer, måste kommunen dessutom göra en bedömning utifrån omständigheterna för platsen som också kan innefatta anslutande allmänna intressen som människors hälsa och säkerhet, trafikförsörjning, tillgänglighet, hänsyn till förebyggande av trafikolyckor och god trafikmiljö.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 9 §

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5-6 §§

Bedömningen av vad som är skäligt, kan variera över tid. Samtidigt får skäligheten inte vara godtycklig, utan måste vara väl motiverad.

Även om det är kommunen som, i plan- och bygglovprocessen, gör bedömningen vad som är parkering i skälig utsträckning, kan bedömningen ändras av domstol i en rättslig prövning.

Här kan du läsa mer om rättsfall om parkering

Plan- och byggförordningen

Enligt plan- och byggförordningen, PBF krävs det bygglov för att anordna, flytta eller väsentligt ändra parkeringsplatser utomhus. Lovplikten gäller både inom och utanför detaljplanerat område. Det finns dock vissa undantag från lovplikten.

Plan- och byggförordning (2011:338) 6 kap 1-2 §§

Oavsett om en parkeringsplats kräver bygglov eller inte ska de krav i plan- och bygglagstiftningen som gäller för åtgärden uppfyllas.

Här kan du läsa mer om bygglov för parkeringsplatser.

Boverkets byggregler

För tomter gäller enligt Boverkets byggregler, BBR, att en angöringsplats för bilar ska finnas och att parkeringsplatser för rörelsehindrade ska kunna ordnas efter behov inom 25 meters gångavstånd från en tillgänglig och användbar entré till publika lokaler, arbetslokaler och bostadshus.

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd - avsnitt 3:122

Trafikförordning

Trafikförordningen innehåller bestämmelser för trafik och reglerar bland annat generellt hur vi ska uppträda och parkera i trafiken. I förordningens tredje kapitel regleras bland annat var ett fordon får och inte får stannas eller parkeras.

Trafikförordning (1998:1276) 3 kap 47, 48, 49a §§

Trafikförordning (1998:1276) 3 kap 52,53,54,55,56 §§

Olika regler för hur parkering kan ordnas, gäller på planlagd mark för allmän plats och kvartersmark. De allmänna reglerna enligt trafikförordningen gäller både på allmän platsmark och på kvartersmark. Kommunen är ansvarig för att reglera parkeringen på allmän platsmark. På kvartersmark är det fastighetsägaren, som avgör vilka parkeringsregler som ska gälla utöver de allmänna reglerna.

Lokala trafikföreskrifter

Med lokala trafikföreskrifter kan det beslutas om särskilda trafikregler. Vanligtvis är det kommunen som tar beslut inom tättbebyggt område och länsstyrelsen som tar beslut utanför. På Transportstyrelsens webbplats finns alla trafikföreskrifter som gäller eller som varit gällande efter 31 december 2010. Länk finns under rubriken "Relaterad information".

Kommunallagen

Enligt kommunallagens likställighetsprincip ska kommunen behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där. Medlem av en kommun är också en medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater ,unionsmedborgare, som är bosatt i kommunen men som inte ska folkbokföras där.

Likställighetsprincipen är en viktig utgångspunkt i kommunens arbete med parkering och mobilitetsåtgärder. Bedömningen om lämpligt utrymme för parkering kan exempelvis ge konsekvenser för enskilda fastighetsägare i form av byggkostnader och möjlig byggrätt men också fastighetsvärde.

Kommunallag (2017:725) 1 kap 5 §

Kommunallag (2017:725) 2 kap 3 §

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej