På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Fornlämningar

Granskad:

Alla fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen och får inte skadas. Fornlämningsskyddet är en viktig utgångspunkt vid planering och byggande. Den som avser att bygga måste ta reda på om åtgärderna berör någon fornlämning.

Med begreppet fornlämning avses enligt kulturmiljölagen (KML) ”lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna”. Ett antal kategorier av lämningar, bland annat gravplatser, ristningar, boplatser, arbetsplatser, kultplatser, kulturlager, ruiner och äldre skeppsvrak, är skyddade som fornlämningar. För att lämningen ska bedömas som fornlämning krävs också att den kan antas vara tillkommen före år 1850. Vissa yngre lämningar kan förklaras som fornlämning genom beslut av länsstyrelsen.

Skyddet innebär att det är förbjudet att utan tillstånd ändra eller skada en fornlämning, till exempel genom att den tas bort, grävs ut eller täcks över.

6 §
  Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning. Lag (2013:548) .

Skyddet omfattar inte enbart själva fornlämningen utan även ett så stort område på marken eller sjöbotten som behövs för att bevara den och för att ge den ett tillräckligt utrymme, ett fornlämningsområde.

2 §
  Till en fornlämning hör ett så stort område på marken, sjö- eller havsbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.

När en fråga om fastställelse av gränserna för ett fornlämningsområde uppkommer, prövas frågan av länsstyrelsen.

När ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan än ägaren av området, ska ägaren underrättas om ärendet och ges tillfälle att yttra sig i saken. Underrättelsen ska ske genom delgivning. Lag (2013:548) .

Detta fornlämningsområde har samma lagskydd som själva fornlämningen. För fornlämningar som har ett högt upplevelsevärde och exempelvis ligger i ett öppet landskap kan det krävas ett relativt stort fornlämningsområde. Det finns vissa fornlämningar som genom särskilt beslut har försetts med en gränsbestämning. Beslut om gränsbestämning fattas idag endast undantagsvis.

Länsstyrelsen kan besluta om vad allmänheten ska iaktta inom ett fornlämningsområde och om särskilda skyddsföreskrifter. Dessa får dock inte medföra att pågående markanvändning påtagligt försvåras.

9 §
  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad allmänheten skall iaktta inom och i närheten av områden som avses i 2 §.

Föreskrifter som avses i första stycket får även meddelas för en plats där fornfynd har påträffats, om det kan ske utan att någon väsentlig olägenhet uppstår. Sådana föreskrifter får gälla längst till dess att platsen har undersökts enligt 8 §.

Länsstyrelsen får besluta om användningen av mark i närheten av områden som avses i 2 § under förutsättning att den pågående användningen inte avsevärt försvåras.

Ett beslut om föreskrifter skall kungöras på lämpligt sätt. Lag (2002:913) .

Samråd med länsstyrelsen om fornlämningar

Den som avser att uppföra en byggnad eller genomföra ett annat arbetsföretag har ett ansvar för att ta reda på om åtgärderna kan beröra någon fornlämning och bör i så fall samråda med länsstyrelsen.

10 §
  Den som avser att uppföra en byggnad eller en anläggning eller genomföra ett annat arbetsföretag bör i god tid genom att inhämta information från länsstyrelsen ta reda på om någon fornlämning kan beröras av företaget och i så fall snarast samråda med länsstyrelsen.

Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Lag (2013:548) .

Med beröra avses om arbetsföretaget utförs på själva fornlämningen eller inom fornlämningsområdet, det vill säga i anslutning till en känd fornlämning eller i ett fornlämningstätt område (jfr prop. 1987/88:104 sid. 78).

Uppgifter om fornlämningar finns i Kulturmiljöregistret

I Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister, som nås via söktjänsten Fornsök, finns information om fornlämningar. Där finns bland annat uppgifter om lämningstyp, lokalisering samt antikvarisk bedömning. Fornminnesinformationen kommer huvudsakligen från inventeringar och arkeologiska undersökningar. I Fornsök redovisas endast själva objekten, inte fornlämningsområdena. Geometrierna i Fornsök kan ha en varierande felmarginal och ett antal objekt har osäker antikvarisk bedömning, ibland benämnda "möjlig fornlämning". Den antikvariska bedömningen av en fornlämning är gjord utifrån den praxis som rådde vid det tillfälle då fornlämningen registrerades och kan komma att ändras. Exempelvis kan en lämning som vid inventeringstillfället bedömdes vara ”en övrig kulturhistorisk lämning”, utifrån dagens kunskapsläge bedömas som ”fornlämning”. Kontroll av fornlämningens status, läge och utbredning bör därför alltid ske tillsammans med länsstyrelsen i samband med planeringen av ett arbetsföretag. Uppgifterna om fornlämningar i Fornsök är inte bindande för beslut enligt kulturmiljölagen eftersom många uppgifter inte är kvalitetssäkrade och främst bör betraktas som ett kunskapsunderlag. Uppgifterna kan däremot ligga till grund för bedömningen av om en fornlämning ska anses känd eller inte.

Arkeologisk utredning för att ta reda på om fornlämningar berörs

När länsstyrelsen ska pröva om ett arbetsföretag är tillåtligt enligt kulturmiljölagen kan det behövas mer kunskap för att ta reda på om fornlämningar kommer att beröras. Länsstyrelsen kan då fatta beslut om att ett fördjupat underlag i form av en arkeologisk utredning  behöver tas fram.

Utredningen ska ge svar på om och vilka fornlämningar som berörs av det planerade arbetsföretaget. Utredningen ger också viktig information för vidare planering av arbetsföretagets lokalisering. Ett beslut om arkeologisk utredning fattas normalt efter ett tidigt samråd med länsstyrelsen om fornlämningar.

Om det planerade arbetsföretaget omfattar ett större markområde bekostas utredningen av exploatören.

11 §
  Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.

Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2016:1150) .

Vad som menas med ”större område” finns inte preciserat, men enligt praxis har en gräns om ca 10 000 m2 vanligen tillämpats. Byggherren ges då tillfälle att acceptera kostnaden eller avstå från den tänkta exploateringen. Beslutet fattas av länsstyrelsen som också anger vem som ska utföra utredningen. Därvid är lagen om offentlig upphandling inte tillämplig. Utförare kan vara ett museum eller ett privat arkeologiföretag.

Fornlämningar kan i undantagsfall tas bort

Om samrådet med länsstyrelsen visat att det inte går att lokalisera byggprojektet så att fornlämningar inte skadas måste en ansökan göras om tillstånd till ingrepp i fornlämningen. Länsstyrelsen kan ge tillstånd till detta endast om bevarandet av fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.

12 §
  Den som vill rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.

När det gäller ägaren av en fartygslämning eller ett fornfynd som hör till en fartygslämning får tillstånd lämnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

Om någon annan än ägaren av marken eller vattenområdet eller ägaren av fartygslämningen ansöker om tillstånd, ska ansökan avslås om ägaren motsätter sig åtgärden och det inte finns synnerliga skäl för att lämna tillstånd. Lag (2013:548) .

Länsstyrelsen gör då en avvägning mellan arbetsföretagets samhällsnytta och fornlämningens betydelse och får bara lämna tillstånd till ingreppet i fornlämningen om exploateringsintresset väsentligt överstiger bevarandeintresset. Länsstyrelsen kan som villkor för ett tillstånd ställa skäliga krav på en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen.Normalt krävs det att den sökande bekostar de dokumentationsåtgärder med mera som utförs inom ramen för en arkeologisk undersökning.

13 §
  Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
   1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
   2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen.

I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.

Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.

Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2016:1150) .

14 §
  Den som utför ett arbetsföretag som berör en fornlämning svarar för kostnaden för åtgärder enligt 13 §.

Företagaren svarar dock inte för kostnad som
   1. hänför sig till en fornlämning som inte förut varit känd,
   2. väsentligt överstiger vad länsstyrelsen angett i beslut om tillstånd enligt 13 § andra stycket,
   3. hänför sig till arkeologisk förundersökning enligt 13 §
tredje stycket, om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd till ingrepp i fornlämningen enligt 12 § andra stycket, eller
   4. hänför sig till arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning enligt 13 §, om det visar sig att någon fornlämning inte berörs av arbetsföretaget.

Beslut enligt denna paragraf fattas av länsstyrelsen och delges företagaren. Lag (2013:548) .

Ett tillstånd enligt kulturmiljölagen kan behövas även om byggprojektet inte ska utföras på, utan i närheten av en fornlämning, det vill säga inom fornlämningsområdet. Länsstyrelsen anger i beslutet vem som ska utföra undersökningen. Undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än motiverat.

Om en fornlämning påträffas och blir känd först under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del där fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet hos länsstyrelsen. Om fornlämningen inte förut varit känd så bekostas borttagandet av en sådan fornlämning av staten.

14 §
  Den som utför ett arbetsföretag som berör en fornlämning svarar för kostnaden för åtgärder enligt 13 §.

Företagaren svarar dock inte för kostnad som
   1. hänför sig till en fornlämning som inte förut varit känd,
   2. väsentligt överstiger vad länsstyrelsen angett i beslut om tillstånd enligt 13 § andra stycket,
   3. hänför sig till arkeologisk förundersökning enligt 13 §
tredje stycket, om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd till ingrepp i fornlämningen enligt 12 § andra stycket, eller
   4. hänför sig till arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning enligt 13 §, om det visar sig att någon fornlämning inte berörs av arbetsföretaget.

Beslut enligt denna paragraf fattas av länsstyrelsen och delges företagaren. Lag (2013:548) .

Länsstyrelsen ska genast underrätta kommunen om beslut i ärenden som avses i 2 kap. 2, 9, 11 och 12 §§ kulturmiljölagen.

2 §
  Till en fornlämning hör ett så stort område på marken, sjö- eller havsbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.

När en fråga om fastställelse av gränserna för ett fornlämningsområde uppkommer, prövas frågan av länsstyrelsen.

När ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan än ägaren av området, ska ägaren underrättas om ärendet och ges tillfälle att yttra sig i saken. Underrättelsen ska ske genom delgivning. Lag (2013:548) .

9 §
  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad allmänheten skall iaktta inom och i närheten av områden som avses i 2 §.

Föreskrifter som avses i första stycket får även meddelas för en plats där fornfynd har påträffats, om det kan ske utan att någon väsentlig olägenhet uppstår. Sådana föreskrifter får gälla längst till dess att platsen har undersökts enligt 8 §.

Länsstyrelsen får besluta om användningen av mark i närheten av områden som avses i 2 § under förutsättning att den pågående användningen inte avsevärt försvåras.

Ett beslut om föreskrifter skall kungöras på lämpligt sätt. Lag (2002:913) .

11 §
  Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.

Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2016:1150) .

12 §
  Den som vill rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.

När det gäller ägaren av en fartygslämning eller ett fornfynd som hör till en fartygslämning får tillstånd lämnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

Om någon annan än ägaren av marken eller vattenområdet eller ägaren av fartygslämningen ansöker om tillstånd, ska ansökan avslås om ägaren motsätter sig åtgärden och det inte finns synnerliga skäl för att lämna tillstånd. Lag (2013:548) .

Arkeologisk förundersökning för att veta mer om fornlämningen

Det första steget i ett borttagande av en fornlämning är ofta att länsstyrelsen beslutar om en arkeologisk förundersökning.

13 §
  Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
   1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
   2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen.

I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.

Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.

Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2016:1150) .

Förundersökningen kan behövas för att hitta fornlämningens avgränsning för att byggprojektet ska kunna lokaliseras utanför fornlämningen. Förundersökningen är då den enda undersökning som behövs.

I andra fall kan förundersökningar utföras för att ge länsstyrelsen underlag för att besluta om ett slutgiltigt borttagande av en fornlämning eller delar av fornlämningen. Dessa förundersökningar är mer omfattande än en arkeologisk utredning och ska ge länsstyrelsen ett fullgott underlag för att besluta om en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen.

Arkeologisk undersökning för att dokumentera och ta bort fornlämningen

Då det inte finns något alternativ till att ta bort fornlämningen beslutar länsstyrelsen om tillstånd till borttagande av fornlämningen  med villkor enligt 2 kap. 13 § KML om arkeologisk undersökning (utgrävning). En arkeologisk undersökning innebär att fornlämningen helt eller delvis tas bort och dokumenteras.

Om det gäller ett begränsat markingrepp som exempelvis en ledningsdragning görs ofta en mindre arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning.

12 §
  Den som vill rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.

När det gäller ägaren av en fartygslämning eller ett fornfynd som hör till en fartygslämning får tillstånd lämnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

Om någon annan än ägaren av marken eller vattenområdet eller ägaren av fartygslämningen ansöker om tillstånd, ska ansökan avslås om ägaren motsätter sig åtgärden och det inte finns synnerliga skäl för att lämna tillstånd. Lag (2013:548) .

13 §
  Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
   1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
   2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen.

I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.

Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.

Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Lag (2016:1150) .

Efter en arkeologisk undersökning är marken fri för byggande när det gäller fornlämningar. Kostnaden för undersökningen, som ibland kan vara betydande, bekostas i normalfallet av byggherren. Vid stora arkeologiska undersökningar med en kostnad över 20 prisbasbelopp genomför länsstyrelsen ett anbudsförfarande för att utse den som ska utföra undersökningen . Arkeologiska undersökningar är ofta föremål för ett stort intresse från forskare och allmänheten. Resultaten från undersökningen publiceras i en rapport och ibland görs även förmedlingsinsatser. Ta del av riksantikvarieämbetets vägledning för uppdragsarkeologi och läs mer om den uppdragsarkeologiska processen.

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

 

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen