På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Byggnadsminnen

Granskad:

Byggnader med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde kan skyddas som byggnadsminnen.

En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får enligt kulturmiljölagen (KML) förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna får även tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

1 §
  En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar.

I fråga om en byggnad av sådant värde som avses i första stycket och som tillhör staten gäller de bestämmelser som regeringen meddelar om statliga byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten, ska det därmed utgöra ett byggnadsminne enligt denna lag.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte en byggnad som är fornlämning eller kyrkobyggnad enligt denna lag. Lag (2013:548) .

Normalt omfattar en byggnadsminnesförklaring en byggnad, en park, en trädgård eller annan anläggning, men skyddet kan även omfatta ett bebyggelseområde, till exempel byggnader runt ett torg eller längs en gata. (jfr prop. 1987/88:104 sid. 86).

I kulturmiljölagens tredje kapitel finns även bestämmelser om hur man väcker fråga om byggnadsminne, interimistiskt förbud, anmälningsplikt, ersättning och inlösen samt jämkning och hävande av byggnadsminnen. Kommunen ska få yttra sig innan beslut om ett nytt byggnadsminne fattas och ska underrättas om alla lagakraftvunna beslut som rör byggnadsminnen.

11 §
  Innan en byggnad förklaras för byggnadsminne skall länsstyrelsen ge kommunen tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt.

12 §
  När beslut enligt 3 kap. 1, 5-7, 14 och 15 §§
kulturmiljölagen (1988:950) har vunnit laga kraft, ska länsstyrelsen underrätta den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet.
Förordning (2013:554).

Byggnadsminnen är skyddade genom särskilda beslut

I ett beslut om en byggnadsminnesförklaring anges vilka skyddsbestämmelser som ska gälla för byggnadsminnet. Dessa talar om på vilket sätt byggnaden eller anläggningen ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras. Skyddsbestämmelserna kan även omfatta ett skyddsområde, ett område runt byggnadsminnet, för att förhindra att det förvanskas genom att området runt omkring det förändras. Skyddsbestämmelser ska så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadsminnets ägare.

3 §
  Skyddsbestämmelser skall så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande markområde. Ägaren får inte åläggas mera omfattande skyldigheter än vad som är oundgängligen nödvändigt för att bibehålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Hänsyn skall tas till byggnadens användning och ägarens skäliga önskemål. Lag (2000:265) .

Länsstyrelsen kan ge tillstånd till åtgärder i strid mot skyddsbestämmelserna om det finns särskilda skäl för det, till exempel om ändringen är nödvändig för att byggnaden ska kunna användas, vara säker och tillgänglig. (jfr prop. 1987/88:104 sid. 53).

Länsstyrelsen kan också ställa villkor om hur ändringen ska ske samt vilken dokumentation som behövs. För att ändringen ska ske på rätt sätt behövs ofta antikvarisk medverkan. Antikvarisk medverkan kontrollerar att ändringen utförs på rätt sätt.

14 §
  Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen lämna tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid mot skyddsbestämmelserna.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag (2000:265) .

Statliga byggnadsminnen

Statligt ägda byggnader kan förklaras för statliga byggnadsminnen enligt förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM). Förordningen för statliga byggnadsminnen överensstämmer i stort med kulturmiljölagens regleringar för byggnadsminnen som inte är statligt ägda. Det är dock Riksantikvarieämbetet och inte länsstyrelsen som har tillsynsansvaret för de statliga byggnadsminnena, och tillståndsansökningar till ändringar prövas därmed av Riksantikvarieämbetet. Regeringen fattar beslut om nya statliga byggnadsminnen efter förslag från Riksantikvarieämbetet.

3 §
  Frågan om en byggnad ska förklaras för statligt byggnadsminne prövas av regeringen efter en framställning från Riksantikvarieämbetet.

7 §
  Om det finns särskilda skäl, får ett statligt byggnadsminne efter tillstånd ändras i strid mot skyddsbestämmelserna. Ett tillstånd till ändring kan förenas med villkor om
   1. utförandet av ändringen,
   2. dokumentation av ändringen, och
   3. antikvarisk undersökning och medverkan.

Frågan om tillstånd till ändring prövas av Riksantikvarieämbetet efter ansökan av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetets beslut får inte överklagas.

11 §
  Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena. Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över dem och förse de myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen med förteckningen.

Om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten så blir det statliga byggnadsminnet med automatik istället ett byggnadsminne enligt kulturmiljölagen. Länsstyrelsen ska i sådana fall utfärda en byggnadsminnesförklaring enligt kulturmiljölagen om detta.

7 §
  Om ett statligt byggnadsminne har övergått till att bli byggnadsminne enligt detta kapitel, skall länsstyrelsen utfärda förklaring om detta.

Likheter och olikheter mellan kulturmiljölagen och plan- och bygglagen

En grundläggande skillnad mellan lagarna är att medan plan- och bygglagen (PBL) är generell och omfattar all bebyggelse så syftar kulturmiljölagen till att säkerställa ett på statlig nivå gjort urval av ett begränsat antal objekt med ett betydande kulturhistoriskt värde (jfr prop. 2012/13:96 sid. 57-58).

Den höga kvalifikationsgränsen gör att endast ett litet urval av landets bebyggelse kan omfattas av ett skydd enligt kulturmiljölagen. I dagsläget (2021) är över 2 400 anläggningar och miljöer skyddade som byggnadsminnen och av dessa är ca 200 statliga byggnadsminnen. För att säkerställa de breda kulturmiljövärdena inom större bebyggelseområden, är plan- och bygglagen  det huvudsakliga instrumentet. Ett bevarande genom plan- och bygglagen kan, genom den lokala förankringen i plan- och byggprocesserna, ge bättre koppling till berörda lokala intressenter. Genom plan- och bygglagens krav på planering och lämplighetsprövning kan kommunen även samordna eventuella förändringar inom området och i omgivningen på ett sätt som tillgodoser kulturmiljön.

Genom rivningsförbud, bestämmelser om skydd av kulturvärden, varsamhetsbestämmelser och bestämmelser om utökad lovplikt har kommunen en möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser införa ett skydd som i omfattning närmar sig det skydd en byggnadsminnesförklaring kan ge.

När det gäller att styra utformningen av utemiljön är dock de möjligheter som plan- och bygglagen ger mer begränsade än vad som kan regleras i en byggnadsminnesförklaring. Skyddsbestämmelser som har beslutats enligt kulturmiljölagen ger länsstyrelsen en möjlighet att medge tillstånd till åtgärder som står i strid mot skyddsbestämmelserna. Säkerställs ett motsvarande skydd genom bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser, så finns inte samma möjlighet att medge avsteg från bestämmelsen, utan det kan i så fall fodra en planändring. Av det skälet är det ofta olämpligt att ha alltför detaljerade planbestämmelser. Utifrån plan- och bygglagen går det inte heller att ställa krav på till exempel dokumentation av byggnaden eller att demonterade byggnadsdelar ska sparas.

Byggnadsminnen finns registrerade i Bebyggelseregistret

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen ska föra förteckningar över de anläggningar som har förklarats som byggnadsminnen i landet respektive länet. Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över statliga byggnadsminnen. Länsstyrelsen ska också förteckna sådana byggnader som försetts med anmälningsplikt enligt kulturmiljölagen.

14 §
  Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över byggnadsminnena i landet. Länsstyrelsen ska föra en förteckning över byggnadsminnena i länet. Länsstyrelsen ska också föra en förteckning över sådana byggnader som avses i 3 kap. 6 § kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

11 §
  Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena. Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över dem och förse de myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen med förteckningen.

Bebyggelseregistret, (BeBR), är ett nationellt register med information om det byggda kulturarvet. I Bebyggelseregistret finns uppgifter om samtliga byggnadsminnen, såväl statligt som ej statligt ägda. Länk till Bebyggelseregistret finns i "relaterad information".

Mer om byggnadsminnen

Under relaterad information finner du länkar till Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd, vägledning och webbtexter om byggnadsminnen.


Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen