På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen i planering och byggande

Granskad:

Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen är skyddade enligt såväl plan- och bygglagen (PBL) som kulturmiljölagen (KML). Ett samordnat agerande av berörda myndigheter kan effektivisera planläggning och tillståndsprövning samt underlätta för den enskilde.

Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen i översiktsplaneringen

Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen utgör ofta viktiga delar i den byggda miljön och kulturlandskapet. De ingår därmed i de allmänna intressen som ska beaktas vid kommunens planläggning och lovprövning. Dessa anläggningar bör så långt möjligt hanteras och bedömas i sina kulturhistoriska sammanhang. Det kan till exempel ske genom att kunskapsunderlag och fördjupningar avseende kulturhistoriskt värdefull bebyggelse tas fram inom ramen för den kommunala översiktsplaneringen.

I översiktsplaneringen kan tillgänglighet, användbarhet och andra miljömässiga förutsättningar för att bevara, uppleva och förstå kulturmiljöerna vägas in utöver det skydd som byggnaderna eller anläggningarna har enligt KML. Sådana underlag kan till exempel få betydelse i länsstyrelsernas strategier eller policys för nya byggnadsminnen. Länsstyrelsens arbete med värdering och urval av befintliga och potentiella byggnadsminnen kan på så sätt stärkas.

Bedömningar bör även kunna göras av de kyrkliga kulturminnenas förutsättningar och funktioner i sina upptagningsområden. Närmiljö kan ha stor betydelse i för kyrkans användning och allmänhetens tillgång till det kyrkliga kulturarvet.

Samverkan i samband med detaljplanering

Om ett förslag till detaljplan berör ett befintligt eller tilltänkt byggnadsminne eller ett kyrkligt kulturminne är det lämpligt att länsstyrelsen och kommunen gemensamt klarar ut hur detaljplanen bör utformas så att till exempel syftet med en byggnadsminnesförklaring eller det generella skyddet av kyrkliga kulturminnen inte motverkas och så att bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska och miljömässiga värden kan skyddas. På motsvarande sätt bör det vid länsstyrelsens och kommunens samråd inför beslut om nya byggnadsminnen (eller skydd av yngre kyrkor) klaras ut hur den samlade regleringen av den värdefulla byggnaden eller miljön bäst kan ske.

En dubbel skyddsreglering av en byggnad eller anläggning, genom både en byggnadsminnesförklaring och detaljplan, kan vara rationell för att respektive myndighet ska kunna säkerställa ett bevarande utifrån de perspektiv de har att bevaka. Det är dock väsentligt att bestämmelserna är samordnade för att så långt som möjligt underlätta för den enskilde. Av en planbeskrivning bör det framgå i vilken mån en byggnad omfattas av ett skydd enligt kulturmiljölagen. Ofta är det olämpligt att i en detaljplan införa så detaljerade bestämmelser som en byggnadsminnesförklaring kan innehålla. För en mera sammansatt miljö med ett varierat skyddsbehov kan det vara lämpligt att överväga hur ett skydd enligt kulturmiljölagen respektive plan- och bygglagen kan kombineras för att åstadkomma ett till de olika skyddsbehoven relevant skydd.

Om ett förslag till detaljplan förutsätter ett ingrepp i ett byggnadsminne eller ett kyrkligt kulturminne bör kommunen genom en kontakt med länsstyrelsen, försäkra sig om att åtgärden är förenlig med kulturmiljölagen.

Kulturmiljölagen vid lovprövning och byggande

Vid ingrepp i kyrkor och byggnadsminnen krävs ofta tillstånd enligt såväl plan- och bygglagen som kulturmiljölagen.

Vid beslut enligt plan- och bygglagen har kommunen ett ansvar för att upplysa den sökande om ATT det även kan krävas tillstånd enligt annan lagstiftning. Det gäller såväl vid prövning av bygg-, rivnings- och marklov samt förhandsbesked som i samband med tekniskt samråd. Vid behov ska en sådan upplysning också tas in i startbeskedet.

23 §
  Om byggnadsnämnden finner att en åtgärd som avses med ansökningen också kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndighet, ska nämnden upplysa sökanden om detta.

20 §
  Om byggnadsnämnden finner att de åtgärder som det tekniska samrådet avser kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndighet, ska nämnden upplysa byggherren om detta under samrådet.

På motsvarande sätt har länsstyrelsen ett ansvar för att upplysa den sökande om att en åtgärd även kan kräva tillstånd enligt annan lagstiftning.

I plan- och bygglagen finns ett antal krav som ska tillgodoses vid ändring av en byggnad. Bland annat ska den ändrade delen uppfylla de tekniska egenskapskraven som anges i plan och bygglagen. Vid ändring får dock kraven anpassas med hänsyn till bland annat byggnadens förutsättningar och kulturvärden. Omfattas en byggnad av ett skydd enligt kulturmiljölagen innebär det ofta en begränsning av vilka åtgärder som är möjliga att vidta. Ett skydd enligt kulturmiljölagen kan där utgöra en viktig förutsättning vid en bedömning av hur de tekniska egenskapskraven ska tillämpas vid ändring av en byggnad.

7 §
  Vid ändring eller flyttning av en byggnad får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven. Vidare får avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 alltid göras om ändringen innebär att bostäder på högst 35 kvadratmeter inreds på en vind.

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska tillämpas också på andra anläggningar än byggnader.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. Lag (2014:224) .

Kontroll

I en kontrollplan enligt plan- och bygglagen ska det anges vilka kontroller som ska göras under bygget och vem som ska göra kontrollerna. Om byggherrens egenkontroll inte innehåller en tillräcklig kompetens kan byggnadsnämnden kräva att kontrollen utförs av en certifierad sakkunnig. Det kan till exempel gälla kulturvärden.

Ger länsstyrelsen tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid med skyddsföreskrifterna eller till ändring av ett kyrkligt kulturminne kan länsstyrelsen ställa krav på att åtgärderna utförs med antikvarisk medverkan. Länsstyrelsen ska sedan kontrollera efterlevnaden av ställda villkor i tillståndsbeslutet.

Om det fordras kontroll av kulturvärden enligt både kulturmiljölagen och plan- och bygglagen, så finns det inget hinder mot att det är samma person som innehar bägge uppdragen. Det är då väsentligt att den personen är medveten om att kontrollen utförs mot två olika regelverk med olika krav.

Motsvarande resonemang avseende samordning kan gälla när Riksantikvarieämbetet beviljar tillstånd till ett statligt byggnadsminne eller länsstyrelsen beviljar ett bidrag till en åtgärd enligt förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer.

I tillämpliga situationer bör byggnadsnämndens slutsamråd och länsstyrelsens slutbesiktning gällande en byggåtgärd på ett byggnadsminne också kunna samordnas.

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen