På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Rättsfall och kulturvärden

Granskad:

På denna sida hittar du ett antal rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) som på olika sätt belyser vilket stöd plan- och bygglagen (PBL) ger för att värna kulturvärdena. Även några relevanta avgöranden enligt miljöbalken (MB) är medtagna.

Rättsfallen i sin helhet kan du ta del av på Mark- och miljööverdomstolens webbplats där de sedan juni 2012 publicerar sina avgöranden.

Vad är en särskilt värdefull byggnad

I de flesta domarna för MÖD inget självständigt resonemang om varför en byggnad ska anses vara en sådan särskilt värdefull byggnad som avses i 8 kap 13 § PBL. I stället hänvisar domstolen till att frågan får anses vara utredd genom utpekande i översiktsplan, kulturmiljöprogram eller andra typer av underlagsmaterial eller genom yttrande från personer eller institutioner som bedöms ha en kompetens inom området. I ett mål hänvisar MÖD dock till ett yttrande från Boverket, där Boverket angett ett antal kriterier för att den aktuella byggnaden skulle anses vara särskilt värdefull. (MÖD 2016-04-04 mål nr P 6490-15)

Skäl som domstolen har angett för att byggnad ska anses vara särskilt värdefull har varit:

  • Byggnad bör bedömas som en viktig betydelsebärare genom att den tidigare användningen är avläsbar. (MÖD 2016-04-22 mål nr P 9239-15)
  • Byggnaden har en väl genomarbetad gestaltning och ett medvetet arkitektoniskt uttryck. Har en särpräglad karaktär. (MÖD 2017-10-19 mål nr P 784-17)

Betydelsen av kommunens bedömning

Att lokala överväganden ska ges stor betydelse vid bedömning av vad som är kulturhistoriskt värdefull bebyggelse framgår av ett par domar. (MÖD 2017-02-27 mål nr P 6600-16 och MÖD 2019-01-15 mål nr P 7402–18)

I ett mål konstaterade MÖD: Kommunen har det huvudsakliga ansvaret och därmed ett stort inflytande över hur bebyggelsen förändras i den egna kommunen. (MÖD 2019-11-25 mål nr P 10966–18)

Vad är en förvanskning

Skäl som MÖD har anfört för att en åtgärd ska anses medföra en förvanskning enligt 8 kap. 13 § PBL har varit:

  • Åtgärden ger ett dominerande uttryck och avviker från det enhetliga intryck som bebyggelsen har. (MÖD 2016-04 22 mål nr P 9239-15)
  • Ett för byggnaden väsentligt karaktärsdrag har försvunnit.
    (MÖD 2016-04-04 mål nr P 6490-15) Det synsättet tillämpas också i (MÖD 2017-10-19 mål nr P 3752-16).
  • Även om åtgärderna är begränsade så förändrar de på ett betydande sätt byggnadens utformning och uttryck. (MÖD 2015-12-29 mål nr P 2287-15)
  • Åtgärden medför ett främmande inslag för taklandskapet och byggnadens arkitektur. (MÖD 2014-09-23 mål nr P 2767-14)
  • Åtgärden skapar en volym som bryter den strama och karaktärsgivande fasaden. (MÖD 2017-10-19 mål nr P 784-17)
  • Åtgärden påverkar byggnadens fasadkomposition menligt. (MÖD 2018-11-06 mål nr P 1874–18 och MÖD 2018-11-30 mål nr P 9494-17)

Att en åtgärd kan medföra en förvanskning även om den endast har en begränsad synlighet framgår av några olika avgöranden. (MÖD 2016-04-04 mål nr P 6490-15 och MÖD 2015-12-29 mål nr P 2287-15)

Förvanskningsförbudet gäller oberoende av lovplikt

I ett avgörande konstaterar domstolen att förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL omfattar alla åtgärder – till exempel uppförande av markiser – som kan innebära en förvanskning av byggnaden oberoende av om dessa kräver bygglov eller inte. (MÖD 2016-04 22 mål nr P 9239-15)

Att förvanskningsförbudet gäller oberoende av lovplikten framgår även av (MÖD 2015-05-11 mål nr P 11313-14) där en underinstans konstaterat att den aktuella åtgärden inte var lovpliktig.

Betydelsen av tidigare utförda förändringar

Av ett flertal domar framgår det att tidigare förändringar av en byggnad inte behöver spela någon roll vid tillämpningen av varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 § PBL och förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. (MÖD 2016-04 22 mål nr P 9239-15, MÖD 2016-04-01 mål nr P 7494-15 och MÖD 2015-12-29 mål nr P 2287-15)

Motsvarande gäller för anpassningskravet enligt 3 kap. 1 § ÄPBL, nu motsvarande 2 kap 6 § PBL. (MÖD 2012-08-31 mål nr P 8256-11)

Att tidigare utförda åtgärder kan göra byggnaden känsligare för ytterligare förändringar framgår av ett mål där domstolen ansåg att tidigare utförda åtgärder utgjorde ett skäl för att begränsa ytterligare större ingrepp i byggnaden för att förhindra att dess karaktär förvanskas. (MÖD 2016-01-20 mål nr P 4815-15)

Har en byggnad däremot genomgått så omfattande förändringar att dess ursprungliga karaktär helt har förändrats kan det dock vara svårt att avslå en åtgärd med hänvisning till dess ursprungliga karaktär. (MÖD 2015-05-27 mål nr P 9298-14)

Vid en bygglovsprövning ska man utgå ifrån det skick en byggnad har före den planerade åtgärden. Utifrån varsamhetskravet och förvanskningsförbudet går det inte att kräva att en byggnad ska återställas till ett mer ursprungligt skick. (MÖD 2015-05-11 mål nr P 11313-14)

Sammanfattningsvis kan det konstateras att man vid tillämpningen av anpassningskravet, varsamhetskravet och förvanskningsförbudet ska utgå från de värden och kvaliteter som byggnaden har före den planerade åtgärden.

Begränsning av byggrätten

Att förvanskningsförbudet, varsamhetskravet eller anpassningskravet inte kan innebära en inskränkning av en i detaljplan medgiven byggrätt framgår av fler äldre rättsfall.

Att kraven kan innebära en begränsning av tillåten volym i de fall detaljplanen inte har tagit ställning till byggrätten framgår av flera domar. (MÖD 2018-11-08 mål nr P 148-18, MÖD 2018-11-01 mål nr P 1160-18, MÖD 2016-03-22 mål nr P 6092-15 och MÖD 2015-05-06 mål nr P 9601-14).

Att kraven även kan utgöra ett hinder mot andra åtgärder som i sig inte är planstridiga, men som inte har reglerats i planen framgår av ett antal domar. Åtgärder som har bedömts inte uppfylla anpassningskravet i 2 kap. 6 § PBL respektive förvanskningsförbudet enligt 8 kap.13 § PBL är:

  • Utformning, placering nybyggnad (MÖD 2017-02-03 mål nr P 4278-16 och MÖD 2015-03-26 mål nr P 6634-14)
  • Parkeringsplats (MÖD 2015-04-09 mål nr P 8223-14)
  • Serveringsterrass/balkong (MÖD 2016-04-22 mål nr P 9239-15)

Varsamhetskravet och förvanskningsförbudet kan hävdas utan stöd i plan eller andra dokument

I ett avgörande konstaterar domstolen att det inte finns något krav på att byggnader ska vara skyddade som byggnadsminnen eller enligt detaljplan för att kunna åtnjuta skydd enligt bestämmelserna i 3 kap. 10 och 12 §§ ÄPBL. Det finns inte heller något generellt krav på att en bedömning av fastighetens kulturhistoriska och arkitektoniska värden ska ha kommunicerats med fastighetsägaren innan frågan uppkommit med anledning av en ansökan om lov. (ref MÖD 2012:13)

Samma slutsats kan även dras av ett antal andra domar. (MÖD 2018-05-16 mål nr P 10943–17, MÖD 2016-04-04 P 6490–15, MÖD 2016-04-01 mål nr P 7494–15 och MÖD 2012-08-31 mål nr P 8256–11)

Betydelsen av underlagsmaterial

Det krävs inget utpekande i förväg för att varsamhetskravet och förvanskningsförbudet ska tillämpas. Att en översiktsplan eller olika typer av kommunalt antagna program ändå kan ha betydelse vid en prövning av om PBL:s bestämmelser är uppfyllda framgår av flera domar.

I ett avgörande konstaterar MÖD: En översiktsplan är inte bindande för prövningen av bygglov, men rekommendationer i en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller tillämpningen av 3 kap. ÄPBL. (MÖD 2012-08-31 mål nr P 8256-11)

I ett annat avgörande skriver MÖD: Ett kulturmiljöprogram är visserligen inte rättsligt bindande men kan utgöra underlag för bedömning av kulturmiljöfrågan i samband med prövning av ärenden enligt PBL. (MÖD 2017-06-02 mål nr P 479-17)

Även om ett av kommunen antaget policydokument i sig inte är rättsligt bindande bör det tillmätas betydelse vid bedömningen av om PBL:s krav är uppfyllda. (MÖD 2019-11-25 mål nr P 10966–18)

Snarlika formuleringar återfinns i ytterligare ett par avgöranden. (MÖD 2015-03-26 mål nr P 6634-14 och MÖD 2014-10-28 mål nr P 7125-13)

Varsamhetskravet gäller även yngre byggnader

Att varsamhetskravet även gäller förhållandevis moderna byggnader framgår av flera domar. Exempel:

  • Radhus från 1980-talet (MÖD 2016-09-19 mål nr P 1123-16)
  • Flerbostadshus 1986 (MÖD 2016-04-01 mål nr P 7494-15)
  • Enbostadshus från 1970-talet (MÖD 2015-06-08 mål nr P 169-15)

Förvanskningsförbudet har även tillämpats på en endast sex år gammal byggnad. (MÖD 2017-10-19 mål nr P 784-17)

Bygglovsplikt

I flertalet av de nedan refererade domarna har bygglovsplikten inte varit ifrågasatt och därför inte kommenterats av domstolen. I ett par fall har den dock prövats.

Att måla en villa med fasader i gult tegel och mörkbrun panel samtidigt som man bytte de svarta takpannorna mot röda ansågs vara en bygglovspliktig åtgärd. Som skäl angavs att åtgärden skulle medföra att områdets enhetlighet skulle reduceras avsevärt. (MÖD 2017-03-07 mål nr P 9288-16)

Att putsa och vitmåla en mindre villa tilläggsisolerad med rött tegel i ett område med blandad bebyggelse ansågs vara bygglovspliktigt. (MÖD 2019-09-20 P 9365–18)

Ett grupphusområde från mitten av 1960-talet hade en viss blandning i takmaterial och takkulör. Att införa en takkulör som låg utanför den befintliga färgskalan ansågs bygglovspliktigt. (MÖD 2019-11-25 mål nr P 10966–18)

Att i en 20-tals klassicistisk villa genomföra ett fönsterbyte som medför en ändring av upphängningssätt, material, färg och fönsterindelning bedömdes vara en bygglovspliktig åtgärd. (MÖD 2015-09-30 mål nr P 5081-15)

Att på ett radhus från 1970-talet inom en kulturhistoriskt värdefull miljö byta spröjsade fönster till ospröjsade, bedömdes vara en bygglovspliktig åtgärd. (MÖD 2015-06-08 mål nr P 169-15)

Rivningslov

I ett antal domar har MÖD tagit ställning till om kommunen har haft fog för att avslå ansökan om rivningslov. Av dessa framgår:

  • En byggnad behöver inte uppfylla kriterierna för en särskilt värdefull byggnad enligt 8 kap. 13 § PBL för att neka rivningslov, det räcker att byggnaden bör bevaras på grund av sitt historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.
  • Vid en bedömning av byggnadens värde ska lokala överväganden tillmätas den största betydelse.
  • Det behövs intet stöd i detaljplan för att avslå en begäran om rivningslov.

(MÖD 2018-02-16 mål nr P 6099-17, MÖD 2017-10-18 mål nr P 10511-16, MÖD 2017-02-27 mål nr P 6600-16 och MÖD 2016-11-10 mål nr P 10646-15)

Fönster

Att på en särskilt värdefull byggnad ersätta fönster som har en tidsenlig profil med inåtgående aluminiumklädda fönster ansågs inte följa förvanskningsförbudet och uppfylla varsamhetskravet enligt 8 kap. 13 och 17 §§ PBL. Ansökan var föranledd av att det fanns ett föreläggande om bullerreducerande åtgärder. (MÖD 2015-10-14 mål nr P 3853-15)

Att på ett radhus från 1970-talet inom en kulturhistoriskt värdefull miljö byta spröjsade fönster till ospröjsade ansågs inte uppfylla varsamhetskravet. Byggnaden omfattades av en detaljplan från 1997 med varsamhetsbestämmelser. (MÖD 2015-06-08 mål nr P 169-15)

Att på ett jugendhus ersätta balkongdörrar med nya i samma material och färg, men med grövre och klumpigare dimensioner än de tidigare och förändrade profiler bedömdes strida mot förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. (MÖD 2018-12-03 mål nr P 10515–17)

Miljöbalken

Det är inte bara miljöbalkens bestämmelse om riksintressen som är av betydelse för kulturmiljön. I miljöbalkens miljöbegrepp ingår även kulturmiljön. Exempel på andra bestämmelser som kan vara relevanta i förhållande till kulturmiljön framgår av några MÖD-avgöranden. (MÖD 2019-03-07 mål nr M 4255–18 och MÖD 2019-08-28 mål nr M 10413–18)

Avgöranden i datumordning

Takpannor i 60-talsområde fick inte gå utanför färgskalan

På en byggnad i ett grupphusområde från 1960-talets mitt hade en fastighetsägare ersatt gula betongpannor med gröna och målat den tidigare mörkbruna gavelspetsen vit. En ansökan om bygglov i efterhand avslogs med hänvisning till kravet på god helhetsverkan och varsamhet enligt 2 kap. 6 § PBL. Som stöd för sitt beslut åberopade kommunen ett policydokument ”Hus i grupp – möjliga kulörändringar utan bygglov”. Kommunen ansåg att ett område hade en viss variation bland annat i färgsättningen inte kunde motivera en ytterligare uppsplittring genom att tillåta en kulör som låg utanför den befintliga färgskalan. MÖD konstaterade att även om kommunens policydokument inte var rättsligt bindande så skulle det ändå tillmätas betydelse vid bedömningen av om PBL:s krav uppfyllts. Vidare konstaterade domstolen att kommunen har det huvudsakliga ansvaret och därmed ett stort inflytande över hur bebyggelsen förändras i den egna kommunen. MÖD delade kommunens bedömning och avslagsbeslutet skulle därför stå fast. (MÖD 2019-11-25 mål nr P 10966–18)

Vitt stred inte mot stadens färgskala

Målet rörde en mindre villa i Sigtuna från 1947 som tidigare varit putsad, men som senare hade tilläggsisolerats med rött tegel. Ägarna önskade putsa villan och måla den vit, vilken den enligt ägarna ursprungligen skulle ha varit. Kommunen ansåg att den valda kulören (stockholmsvitt) var bländade vit och inte anpassad till varken stadens färgskala eller det aktuella gaturummet. Därmed ansågs den inte uppfylla kravet på hänsyn till stads- och landskapsbilden enligt 2 kap. 6§ PBL och bygglovsansökan avslogs. Inledningsvis konstaterade MÖD att den aktuella åtgärden var bygglovspliktig. Vidare ansåg domstolen inte att bebyggelsemiljön i Sigtuna, vilket kommunen hade hävdat, karaktäriserades av något enhetligt dovt färgspektrum. Eftersom det fanns stora variationer av fasadkulörer i närområdet ansåg MÖD att det inte kunde vara avgörande vilken nyans av vitt som valdes. Bygglov skulle därför beviljas. (MÖD 2019-09-20 P 9365–18)

Maskinhall var inte förenlig med landskapsbildsskyddet

Ven omfattas i sin helhet av ett förordnande om landskapsbildsskydd enligt 19 § naturvårdslagen. En fastighetsägare hade ansökt om tillstånd enligt förordnandet för att uppföra en ny maskinhall. MÖD konstaterade att åtgärden skulle medföra att den ursprungliga gårdsstrukturen försvann. Gården ligger öppet i landskapet och underordnar sig detta och ligger även nära en kulturhistoriskt värdefull gård. Maskinhallens storlek och placering bedömdes medföra en risk för att den skulle utgöra ett dominerande intryck i en förhållandevis oexploaterad del av ön. Sammantaget fann MÖD att länsstyrelsens beslut att inte lämna tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd skulle stå fast. (MÖD 2019-08-28 mål nr M 10413–18)

Stor villa skadade landskapsbilden

Bygglov hade beviljats för en större villa på Hallandsåsens sluttning utanför detaljplanelagt område. Området omfattas av flera riksintressen och landskapsbildsskydd. Översiktsplanen angav också en restriktiv hållning till ny bebyggelse. Byggnaden hade tidigare fått tillstånd enligt bestämmelserna om landskapsbildsskydd. MÖD konstaterade att den prövningen inte kunde ersätta den prövning av byggnadens påverkan på landskapsbilden som ska göras enligt 2 kap. 6 § PBL. MÖD fann att byggnaden genom sin storlek och utformning skulle bli dominerande och från högre belägna platser upplevas som en stor byggnadsvolym. Byggnaden uppfyllde därför inte kravet på hänsyn till omgivningen enligt 2 kap. 6 § PBL. Bygglovet skulle därför upphävas. (MÖD 2019-08-23 mål nr P 9544–18)

Fönster i brandmur ej förvanskning

Målet rörde ett gårdshus till ett större flerbostadshus från 1800-talets senare del. Gathus och gårdshus hade pekats ut som sådana särskilt värdefulla byggnader som avses i 8 kap. 13 § PBL. I gårdshusets brandmur mot grannfastigheten hade det beviljats bygglov för nya fönster och en fönsterdörr. Grannfastigheten hade en storskalig bebyggelse från 1900-talets senare del. Domstolen hade begärt Boverkets yttrande. Boverket gjorde bedömningen att gårdshusets värde framförallt låg i dess betydelse för 1800-talsbyggnadens gårdsmiljö. I förhållande till gården på grannfastigheten hade gårdsbyggnaden ett begränsat kulturhistoriskt värde. Då åtgärden bara i begränsad omfattningen påverkade de egenskaper som låg till grund för byggnadens kulturhistoriska värde, ansåg Boverket att åtgärden inte utgjorde en förvanskning. Domstolen delade Boverkets bedömning och fann att det beviljade bygglovet inte stred mot förvanskningsförbudet i 8 kap 13 § PBL. (MÖD 2019-04-29 mål nr P 4616–18)

Skogsplantering medförde otillåten skada på kulturmiljön

Ett jordbruksföretag hade gjort en anmälan enligt 12 kap. 6 § MB om skogsplantering på en tidigare öppen jordbruksmark. Området ingick i ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Länsstyrelsen beslöt med stöd av 12 kap. 6 § fjärde stycket MB att förbjuda skogsplanteringen med hänsyn till den skada åtgärden skulle medföra på kulturmiljön och områdets kulturvärden. Inledningsvis konstaterade MÖD att begreppet naturmiljön i 12 kap. 6 § MB även skulle anses omfatta kulturmiljövärden. MÖD ansåg att det öppna landskapet med långa siktlinjer och unika väl synliga lämningar av mänsklig aktivitet sedan mycket lång till skulle förändras helt om skogsplanteringen genomfördes. MÖD delade länsstyrelsens bedömning och fann att länsstyrelsens beslut skulle stå fast. (MÖD 2019-03-07 mål nr M 4255–18)

Kommunens rätt att bedöma kulturvärden

I domen konstaterar MÖD att kommunen har en stor frihet att bedöma om ett område utgör ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § PBL, och därmed om undantaget från bygglovsbefrielsen enligt 9 kap. 4 d § är tillämpligt. (MÖD 2019-01-15 mål nr P 7402–18)

Klumpiga balkongdörrar var förvanskning

Målet rörde bygglov i efterhand för fyra balkongdörrar på gatufasad på ett jugendhus. Att byggnaden var särskilt värdefull enligt 8 kap 13 § PBL framgick av att det omfattades av bestämmelser om skydd av kulturvärden i detaljplanen. Enligt kommunen bestod skillnaden i att de nya dörrarna hade grövre och klumpigare dimensioner än de tidigare. Dessutom hade profilerna ändrats. Kommunen bedömde att åtgärden inte följde förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL och nekade därför bygglov i efterhand. MÖD delade kommunens bedömning att dörrbytet utgjorde en förvanskning och det därmed inte fanns förutsättningar att bevilja bygglov i efterhand. (MÖD 2018-12-03 mål nr P 10515–17)

Takkupor bröt mot fasadkomposition

I två separata beslut hade kommunen beviljat bygglov för dels förändrad fönstersättning på ett pigtrapphus och dels vindsinredning med takkupor på ett flerbostadshus från 1893. Byggnaden var utpekad som särskilt värdefull. När det gällde trapphuset fann MÖD att åtgärden avsågs att utföras på ett sådant sätt att trapphusets funktion var avläsbar även fortsättningsvis och det hade betydelse att trapphuset låg mot en sluten innergård. Åtgärden bedömdes därför uppfylla varsamhetskravet och följa förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 17 och 13 §§ PBL. När det gällde takkuporna konstaterade MÖD att byggnadens uttryck dominerades av de artikulerade putsytorna och taksiluetten med hörnparti och balustrader, medan det flacka taket inte var avsett att framhävas. De dominerande takkuporna skulle därmed bryta mot byggnadens fasadkomposition. Därmed fann MÖD att åtgärden stred mot förvanskningsförbudet och bygglovet skulle därför upphävas. (MÖD 2018-11-30 mål nr P 9494–17)

Hänsynskravet när byggrätten inte var reglerad

Bygglovet gällde uppförandet av ett flerbostadshus i upp till fyra våningar inom ett villaområde. Som detaljplan gällde en äldre avstyckningsplan där byggrätten inte var reglerad. MÖD konstaterade att när byggrätten inte var reglerad i plan ska en bedömning av vilken byggnadsvolym som kan tillåtas ske utifrån bland annat bestämmelserna i 2 kap. 6 § PBL om att byggnadsverk ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden, platsens natur- och kulturvärden och intresset av en god helhetsverkan. MÖD konstaterade att den föreslagna byggnaden genom sin storlek skulle skilja sig markant från den omgivande bebyggelsen. Med hänsyn till att området i övrigt hade en enhetlig utformning med villabebyggelse skulle byggnadens genom sin placering och volym påverkar omgivningen på sådant att den inte tillgodosåg hänsynskravet i 2 kap. 6 § PBL. MÖD upphävde därför det beviljade bygglovet. (MÖD 2018-11-08 mål nr P 148–18)

Balkonger förvanskade funkisbyggnad

Byggnaden från 1934 hade två vertikala rader med balkonger över hörn i anslutning till burspråk samt ytterligare en rad i anslutning till ett indraget fönsterparti. Balkongerna var sidoförskjutna i förhållande till fönsterna för att inte påverka dagsljusinstrålningen i underliggande lägenheter. Bygglov hade beviljats för ytterligare en rad med sex balkonger. De placerades över två fönster i bredd och skulle ges ett större djup än balkongerna i anslutning till de indragna fönsterpartierna. MÖD konstaterade att åtgärden var planenlig samtidigt som byggnaderna var sådana särskilt värdefulla byggnader som omfattades av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. MÖD konstaterade att de befintliga balkongerna hade gestaltats utifrån en medveten tanke om luft och ljus. Åtgärden skulle menligt påverka byggnadens fasadkomposition. Åtgärden stred därmed mot förvanskningsförbudet och byggnadsnämndens beslut att bevilja bygglov skulle därför upphävas. (MÖD 2018-11-06 mål nr P 1874–18)

Hänsynskravet när byggrätten inte var reglerad

Bygglovet gällde ett flerbostadshus inom ett villaområde med såväl äldre fritidsbebyggelse som moderna enbostadshus. Som detaljplan gällde en äldre avstyckningsplan där byggrätten inte var reglerad. MÖD konstaterade att när byggrätten inte var reglerad i plan ska en bedömning av vilken byggnadsvolym som kan tillåtas ske utifrån bland annat bestämmelserna i 2 kap. 6 § PBL om att byggnadsverk ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden, platsens natur- och kulturvärden och intresset av en god helhetsverkan. Genom sin volym skulle den nya byggnaden ge ett mycket dominerande intryck och därmed inte tillgodose hänsynskravet i 2 kap. 6 § PBL. Bland annat av det skälet fann MÖD att bygglovet skulle upphävas. (2018-11-01 mål nr P 1160–18)

Stor takkupa mot gården låg inom bedömningsutrymmet

Kommunen hade beviljat bygglov för en större takkupa på gårdssidan av ett småskaligt gathus. Gathuset bedömdes vara en sådan särskilt värdefull byggnad som omfattades av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. Domstolen hade begärt yttrande från Boverket som ansåg att utifrån förutsättningarna i det aktuella ärendet så låg takkupan inom det bedömningsutrymme som kommunen hade vid tillämpningen av förvanskningsförbudet. MÖD delade Boverkets bedömning och därmed stod det beviljade bygglovet fast. (2018-10-18 mål nr P 10046–17)

Bristande arkitektonisk kvalitet tillgodosåg inte hänsynskravet

Målet gällde två identiska byggnader som hade uppförts inom ett område med villor från skilda tider, men som genomgående hade en hög arkitektonisk kvalitet och som var och en tydligt speglade sin tids ideal. I detaljplanen fanns en planbestämmelse: ”Gestaltning av nya byggnader ska anpassas till sin omgivning i fråga om kvalitet, materialval och kulörer så att en god helhetsverkan uppnås. Nya byggnader får inte utformas som kopior av historiska stilar.” Enligt MÖD var det tydligt att detaljplanens ambition var att ny bebyggelse skulle hålla en lika hög arkitektonisk kvalitet som de befintliga byggnaderna. Vid bedömningen av de nyuppförda byggnaderna fann domstolen att byggnaderna inte kunde anses ha motsvarande höga kvaliteter som den omgivande bebyggelsen. Fasadutformningen var repetitiv utan någon större variation eller detaljering och motsvarande gällde för utformningen av byggnadernas volymer. MÖD fann därför att byggnaderna inte uppfyllde detaljplanens bestämmelser och inte heller kravet på hänsyn till stads- och landskapsbilden och platsens kulturvärden enligt 2 kap. 6 § PBL. Det beviljade bygglovet skulle därför upphävas. (MÖD 2018-09-12 mål nr P 1866–18)

Tillbyggnad var förvanskning av villa

Kommunen hade lämnat bygglov för en tillbyggnad av en villa från 1927. Området eller villan var inte i förväg utpekade som kulturhistoriskt värdefullt. MÖD konstaterade att byggnaden var relativt välbevarad och låg i ett område med tidstypiska villor från 1920-talet, och att området därmed omfattades av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. MÖD fann att den sökta tillbyggnaden skulle innebära en sådan påtaglig volymökning att den stred mot förvanskningsförbudet och bland annat av det skälet upphävdes bygglovet. (MÖD 2018-05-16 mål nr P 10943–17)

Klä frostsprängd tegelfasad med plattor var ovarsamt

Församlingen önskade åtgärda en frostsprängd gavel på en frikyrkobyggnad i tegel från 1950-talet genom att klä in den med steniskivor. Församlingen motiverade sin ansökan med att alternativa metoder medförde merkostnader. MÖD delade kommunens bedömning att den föreslagna lösningen inte uppfyllde varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 § PBL och fastställde kommunens beslut att avslå bygglovsansökan. (MÖD 2018-04-05 P 11467-17)

Veranda fick bli större

Fastighetsägaren hade fått bygglov för att uppföra en veranda. Den faktiskt utförda verandan blev dock större än vad bygglovet medgav. Kommunen avslog en ansökan om bygglov i efterhand för den större verandan med hänvisning till 2 kap. 6 § och 8 kap. 13 § PBL. Med utgångspunkt i hur kulturvärdena inom området hade beskrivits ansåg MÖD inte att verandan stred mot kraven i 2 kap. 6 § PBL. Kommunen hade inte heller visat att byggnaden var en sådan särskilt värdefull byggnad som omfattades av 8 kap. 13 § PBL. Kommunens beslut att neka bygglov skulle därför upphävas. (MÖD 2018-03-06 P 6102-17)

Vattentorn fick inte rivas

Vattentornet var beläget inom ett industriområde. I sitt avgörande konstaterade MÖD att aktiebolaget som äger vattentornet inte har visat att bolagets intresse av att riva vattentornet överväger det allmänna intresset av att bevara det. Kommunen hade därför haft fog för sitt beslut att avslå ansökan om rivningslov. (MÖD 2018-02-16 mål nr P 6099-17)

Förtätning i park medförde påtaglig skada riksintresse kulturmiljö

En detaljplan medgav en förtätning i en park i anslutning till ett äldre sjukhusområde i Vadstena. Länsstyrelsen hade gjort bedömningen att planen inte medförde påtaglig skada på riksintresse kulturmiljö. MÖD gjorde med stöd av en promemoria från Riksantikvarieämbetet bedömningen att ett genomförande av detaljplanen väsentligt skulle förändra karaktären på Slottsparken som i beskrivningen av riksintresset angetts som ett av uttrycken för riksintresset. Då planen skulle medföra påtaglig skada på riksintresset fanns det skäl att upphäva planen på den grunden. Även brister i miljökonsekvensbeskrivningen bedömdes som ett ytterligare skäl att upphäva planen. (MÖD 2017-12-01 mål nr P 11166-16)

Resecentrum från 2011 fick inte förvanskas

På grund av ökande resandeströmmar ville Jernhusen byta ut entrépartiet. Kommunen avslog ansökan bland annat med motiveringen att byte från skjutdörrar till karuselldörrar skulle förvanska byggnadens arkitektoniska uttryck. Utifrån byggnadens arkitektoniska kvaliteter fann MÖD att byggnaden var en sådan särskilt värdefull byggnad som omfattades av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. Domstolen delade också kommunens bedömning att åtgärden skulle medföra en förvanskning. MÖD konstaterade även att med hänsyn till byggnadens mycket centrala placering och dess närhet till byggnader som är särskilt värdefulla väger det allmänna intresset av att styra över bebyggelsens utformning särskilt tungt. (MÖD 2017-10-19 mål nr P 784-17)

Boningshus från 1910 fick inte rivas

Byggnaden omfattades av en detaljplan från 1990 som inte innehöll något skydd för byggnaden. Inledningsvis konstaterade MÖD att en byggnad inte behöver uppfylla kriterierna för en särskilt värdefull byggnad enligt 8 kap. 13 § PBL för att neka rivningslov, det räcker att byggnaden bör bevaras på grund av sitt historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. Vid den bedömningen ska lokala överväganden tillmätas den största betydelse. Det krävs inte heller något utpekande i detaljplan för att avslå en begäran om rivningslov. Sammantaget ansåg MÖD att kommunen hade haft fog för sitt beslut att avslå ansökan om rivningslov. (MÖD 2017-10-18 mål nr P 10511-16)

Bullerskydd var inte förenligt med landskapets kulturvärden

Fastighetsägaren önskade uppföra ett 400 meter långt tre meter högt bullerskydd inom riksintresse kulturmiljövård. Inledningsvis konstaterade MÖD att ett kulturmiljöprogram inte var rättsligt bindande, men kunde utgöra ett underlag för bedömningar enligt PBL. Utifrån ett resonemang om siktsamband fann MÖD att bullerskyddet markant skulle avvika från bebyggelsen i området och förändra områdets karaktär. Åtgärden ansågs därför inte vara förenlig med kraven i 2 kap. 6 § PBL. (MÖD 2017-06-02 mål nr P 479-17)

Bygglov krävs för bygglovsbefriade komplementbyggnader inom särskilt värdefulla bebyggelseområden

MÖD konstaterade att bygglovsbefrielsen för komplementbyggnader enligt 9 kap. 4 a § PBL inte gäller inom sådana särskilt värdefulla bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 § PBL. Detta oberoende av om åtgärden förvanskar området eller inte. (MÖD 2017-05-29 mål nr P 1588-17)

Målning tegelfasad och byte takpannor ändrar karaktären väsentligt

I ett enhetligt villaområde från 1970-talet med fasader i gult tegel och mörkbrun panel ville en fastighetsägare måla fasaderna vita och byta de svarta takpannorna till röda. Inledningsvis fann MÖD att områdets enhetlighet skulle reduceras avsevärt av den planerade åtgärden vilket väsentligt skulle ändra byggnadens och områdets karaktär. Åtgärderna krävde därför bygglov. Av samma skäl ansågs åtgärden strida mot anpassningskravet enligt 2 kap. 6 § första stycket 1 PBL. (MÖD 2017-03-07 mål nr P 9288-16)

Grindvaktstuga fick inte rivas

Regionen ville riva en äldre grindvaktstuga i anslutning till ett sjukhusområde för att anlägga en parkeringsplats. Byggnaden omfattades inte av något rivningsförbud i detaljplan. Kommunen avslog ansökan. MÖD gick på kommunens linje och konstaterade att de lokala övervägandena ska ges stor betydelse vid bedömning av vad som är kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. (MÖD 2017-02-27 mål nr P 6600-16)

Nybyggnad uppfyllde inte anpassningskravet

Byggnaden var planenlig, men ansågs inte vara lämpligt placerad och utformad med hänsyn till de kulturhistoriska värdena på platsen. Anpassningskravet enligt 2 kap. 6 § PBL var därför inte uppfyllt. (MÖD 2017-02-03 mål nr P 4278-16)

Nekat rivningslov för järnvägsmagasin

Kommunen hade avslagit en ansökan om rivningslov från Trafikverket för ett järnvägsmagasin. Byggnaden omfattades inte av något rivningsförbud i de områdesbestämmelser som gällde för området. MÖD fann att kommunen hade haft fog för att avslå ansökan. (MÖD 2016-11-10  mål nr P 10646-15)

Balkonginglasning radhus från 1980-talet var ovarsam

MÖD konstaterade att byggnaderna, som får anses vara ett gott exempel på arkitektur från 1980-talet, har tydliga karaktärsdrag och kulturhistoriska värden. Om balkongen glasas in skulle det innebära ett nytt element i den i övrigt relativt homogena miljön. Åtgärden ansågs därmed strida mot varsamhetskravet. (MÖD 2016-09-19 mål nr P 1123-16)

Serveringsterrass på hamnmagasin var förvanskning

Byggnadsnämnden hade gett bygglov till att ett äldre hamnmagasin på andra våningen försågs med en större serveringsterrass med glasräcke buren av pelare. MÖD fann att åtgärden utgjorde en otillåten förvanskning enligt 8 kap 13 § PBL. Bedömningen gjordes utifrån såväl helhetsmiljön som den enskilda byggnaden.

I det aktuella bygglovet ingick inte byggnadens markiser. MÖD påpekar ändå att förvanskningsförbudet omfattar alla åtgärder – t.ex. uppförande av markiser – som kan innebära en förvanskning av byggnaden oberoende av om dessa kräver bygglov eller inte. (MÖD 2016-04 22 mål nr P 9239-15)

Tillbyggnad med uterum var förvanskning

Målet avsåg bygglov i efterhand för ett uterum som hade byggts till en villa från 1955. MÖD fann att åtgärden stred mot förvanskningsförbudet eftersom ett för byggnaden väsentligt karaktärsdrag försvunnit. (MÖD 2016-04-04 mål nr P 6490-15)

Balkonginglasning flerbostadshus 1986 var ovarsam

I ett större flerbostadshusområde från 1986 ville en lägenhetsinnehavare glasa in sin balkong. I området fanns andra inglasade balkonger. Åtgärden bedömdes påverka byggnadens karaktärsdrag och ansågs strida mot 2 kap. 6 § och 8 kap. 17 § PBL. (MÖD 2016-04-01 mål nr P 7494-15)

Anpassningskravet när byggrätten inte var reglerad i plan

Målet rörde en större villa i ett i övrigt enhetligt område. I planen saknades reglering av största tillåtna byggnadsarea eller motsvarande begränsning av byggrätten. Eftersom volymen inte var reglerad i plan skulle tillåten volym bedömas utifrån bland annat kraven i 2 kap 6 § PBL. Villan bedömdes vara planenlig, men eftersom den inte uppfyllde anpassningskravet så fanns det skäl att avslå ansökan. (MÖD 2016-03-22 mål nr P 6092-15)

Balkonger gårdsfasad stred mot förvanskningsförbud

Byggnadsnämnden hade gett lov till att ett flerfamiljshus från 1920-talet försågs med ett antal nya balkonger på gårdsfasaden. I detaljplanen hade byggnaden försetts med ett förvanskningsförbud. MÖD fann att balkongerna stred mot förvanskningsförbudet. (MÖD 2016-01-20 mål nr P 4815-15)

Balkong på verandatak var förvanskning

Byggnaden ligger i Visby innerstad som omfattas av en detaljplan som hänvisar till en i samband med detaljplanen framtagen byggnadsordning. MÖD konstaterade att åtgärden berör en byggnadsdetalj som i byggnadsordningen har framhållits som exempel på förvanskning. Åtgärden bedömdes strida såväl mot detaljplanen som mot förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. (MÖD 2015-12-29 mål nr P 2287-15)

Bullerdämpande fönster fick inte förvanska

Trafikverket hade ålagts att vidta bullerdämpande åtgärder i anslutning till ett bangårdsområde. Den av Trafikverket föreslagna fönstermodellen bedömdes medföra en förvanskning av en särskilt värdefull byggnad. MÖD konstaterade att Trafikverket inte hade visat att ett byte till den föreslagna fönstermodellen var det enda sättet att uppfylla kravet på ljudreduktion. Bygglovet kunde därför inte beviljas. (MÖD 2015-10-14 mål nr P3853-15)

Bygglovsplikt fönsterbyte

MÖD fann att ett fönsterbyte som innebär en ändring av upphängningssätt, material, färg och indelning avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende och därför är bygglovspliktig. Ärendet återförvisades därför för att prövas i sak. (MÖD 2015-09-30 mål nr P 5081-15)

Blänkande tak var inte anpassade

De bägge målen avser två fastigheter inom samma småhusområde med ett tidigare enhetligt svart taklandskap. Byggnadsnämnden hade beviljat bygglov för byte till ett blänkande takmaterial (aluzink). MÖD fann att bytet av takmaterial ledde till att den tidigare enhetliga utformningen bröts och att åtgärden därmed inte uppfyllde kraven i 3 kap. 1 § ÄPBL. (MÖD 2015-06-23 mål nr P 6062-14 och mål nr P 6192-14)

Byte av spröjsade fönster till ospröjsade var ovarsamt

Byggnaden i Ystads innerstad hade vid uppförandet på 1970-talet getts en till omgivningen anpassad utformning bland annat genom spröjsade fönster. MÖD konstaterade inledningsvis att åtgärden var bygglovspliktig. MÖD fann också att ett byte till fönster utan spröjs skulle innebära en sådan förändring av byggnadens karaktärsdrag att åtgärden inte uppfyllde varsamhetskravet enlig 8 kap. 17 § PBL. (MÖD 2015-06-08 mål nr P 169-15)

Portar fick bytas

I ett hus från 1952 ville bostadsrättsföreningen ersätta sex ekportar med portar av trälaminerat aluminium. Inledningsvis konstaterade MÖD att byggnaden redan hade genomgått en rad större förändringar såsom tilläggsisolering, byte av fasadkulör samt fönster- och balkongbyten. Utifrån detta fann MÖD att den föreslagna åtgärden enbart skulle påverka byggnadens karaktär i mindre utsträckning och därför inte stred 8 mot kap. 17 § PBL. (MÖD 2015-05-27 mål nr P 9298-14)

Föreläggande återställa särskilt värdefull byggnad

Målet gällde en kulturhistoriskt värdefull smedja där ägaren hade tagit upp ett mindre fönster och ersatt ett tak av korrugerad plåt med ett tegeltak. Byggnaden låg utanför detaljplanelagt område och åtgärderna var därför inte bygglovspliktiga. I ärendet hade länsstyrelsen tidigare konstaterat att förvanskningsförbudet enligt 3 kap. 12 § ÄPBL gällde oberoende av om åtgärden var bygglovspliktig eller inte. Byggnadsnämnden förelade därför ägaren att sätta igen fönstret och ersätta tegeltaket med ett faltak (brädtak), vilket byggnaden ursprungligen hade haft. MÖD delade uppfattningen att det nya fönstret utgjorde en förvanskning och fastställde föreläggandet i den delen. När det gällde taket ansåg MÖD att åtgärden skulle bedömas utifrån det skick byggnaden hade haft före den aktuella åtgärden och inte byggnadens ursprungliga utformning. Jämfört med det korrugerade plåttaket bedömdes tegeltaket inte medföra någon förvanskning. (MÖD 2015-05-11 mål nr P 11313-14)

Stor villa stred inte mot anpassningskravet

Integrerade i den planerade byggnadens volym fanns flera öppenareor som medförde att byggnaden kunde uppfattas som påtagligt stor i jämförelse med omgivande bebyggelse. Domstolen konstaterade att då detaljplanen inte reglerade omfattningen av öppenareor så medförde dessa inte att byggrätten överskreds. Men då öppenareorna inte var reglerade i planen så fanns det inte heller någon garanterad byggrätt för dem. De skulle därför bedömas mot bland annat anpassningskravet i 2 kap 6 § PBL. Utifrån förhållandena på platsen fann MÖD, liksom kommunen, att byggnaden inte stred mot anpassningskravet. (MÖD 2015-05-06 mål nr P 9601-14)

Planenlig parkeringsplats var inte förenlig med platsens kulturvärden

Den föreslagna parkeringsplatsen stred inte mot någon bestämmelse i detaljplanen. Utifrån bland annat syftet med detaljplanen fann MÖD att lokaliseringen av parkeringsplatsen inte kunde anses vara lämplig med hänsyn till stads- och landskapsbilden och kulturvärdena på platsen. Eftersom åtgärden då stred mot 2 kap 6 § PBL kunde bygglov inte beviljas. (MÖD 2015-04-09 mål nr P 8223-14)

Villa stred genom sin storlek mot anpassningskravet

Byggnaden stred inte mot detaljplanen. Av planbeskrivningen framgick det att planens huvudsakliga syfte var att säkerställa de kulturhistoriska värdena i området. Utifrån förhållandena på platsen fann MÖD att byggnaden stred mot anpassningskravet enligt 2 kap 6 § och upphävde därför kommunens beslut att bevilja bygglov. (MÖD 2015-03-26 mål nr P 6634-14)

Murar och förråd störde en kulturhistoriskt värdefull skolmiljö

I domen analyserar MÖD hur förrådens placering påverkar upplevelsen av den kulturhistoriskt värdefulla fasaden och hur muren påverkar möjligheten att förstå byggnadens ursprungliga karaktär. Åtgärden bedömdes strida mot anpassningskravet i 2 kap. 6 § PBL. (MÖD 2014-10-28 mål nr P 7125-13)

Takterrass mot gård var förvanskning

Kommunen hade lämnat bygglov för en takterrass ovanpå en befintlig takkupa i närheten av taknocken. MÖD fann att den föreslagna terrassen skulle innebära ett främmande inslag för taklandskapet och byggnadens arkitektur. Att terrassens och trappans räcken skulle ges samma karaktär som fastighetens befintliga räcken påverkade inte bedömningen. Åtgärden bedömdes därför strida mot förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. (MÖD 2014-09-23 mål nr P 2767-14)

Detaljplan medförde påtaglig skada på riksintresse kulturmiljövård

Detaljplanen omfattade kvarteret Seminariet i Uppsala. I sin bedömning utgick domstolen från den påverkan som planen fick på de värden som kvarteret Seminariet representerade, inte påverkan på riksintresset i sin helhet. Planen skulle därför upphävas. (MÖD 2014-03-24 mål nr P 8800-13)

Påbyggnad skadade taklandskapet

Ärendet gällde påbyggnad av ett radhus från 1977 med ett mindre utsiktsrum. Enligt domstolens bedömning utgjorde ett av radhusområdets främsta karaktärsdrag det horisontella, och i huvudsak, flacka taklandskapet. Åtgärden ansågs därför ej uppfylla anpassningskravet och varsamhetskravet enligt 3 kap. 1 och 10 §§ ÄPBL. (MÖD 2014-03-19 mål nr P 4890-13)

Ägaren förelades att bygga upp olovligt riven sjöbod

(MÖD 2013-09-19 mål nr P 1476-13)

Säckskurning av tegelfasad i 1960-talsområde var ovarsamt

Målet rörde en villa i ett område med enhetlig 1960-talsarkitektur. Åtgärden avsåg säckskurning i grått av de röda tegelfasaderna. Åtgärden var förenlig med detaljplanen. Kvarteret hade pekats ut i ett kunskapsunderlag som utgjorde en del av översiktsplanen. MÖD konstaterade att en översiktsplan inte är bindande för prövningen av bygglov, men att rekommendationer i en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller tillämpningen av 3 kap. ÄPBL. MÖD fann att åtgärden stred mot anpassningskravet och varsamhetskravet enligt 3 kap. 1 och 10 §§ ÄPBL. Att enstaka byggnader i området hade förändrats påverkade inte bedömningen. (MÖD 2012-08-31 mål nr P 8256-11)

Inget utpekande i förväg krävs för att hävda varsamhetskravet och förvanskningsförbudet

Målet gällde en villa som inte omfattades av något skydd i detaljplan. Mark- och miljödomstolen (MMD) hade återförvisat målet till kommunen för förnyad handläggning. Som skäl angavs bland annat att domstolen saknade en bedömning av de estetiska värden som tillskapades genom ombyggnaden, vilka skulle vägas mot de som gick förlorade, samt att ingen kommunikation hade skett med fastighetsägaren om byggnadens värden före det att bygglovsansökan lämnades in. Kommunen överklagade. MÖD konstaterade att det inte fanns något krav på att en byggnad skulle vara skyddad som byggnadsminne eller genom detaljplan för att kunna åtnjuta skydd enligt varsamhetskravet eller förvanskningsförbudet enligt 3 kap. 10 och 12 §§ ÄPBL. Inte heller fanns det något krav på byggnadens värde i förväg skulle ha kommunicerats med fastighetsägaren. Om en byggnad omfattades av förvanskningsförbudet skulle de värden som går förlorade inte vägas mot de som eventuellt tillskapas. Målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för handläggning i sak. (MÖD 2012-04-26  mål nr P 285-12 ref MÖD 2012:13) Här kan du läsa referatet på Sveriges domstolars hemsida

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen